Newsmills ansvar

En debattråd har startats här på Newsmill [Jag skrev ursprungligen denna essä som ett inlägg på debattsajten Newsmill tidigt under år 2010] om ”mediernas ansvar”. Jag anser att det är en mycket angelägen fråga. Massmedierna har mycket inflytande på utvecklingen i samhället. Det är en viktig fråga hur massmediernas beslutsfattare förvaltar sitt ansvar. Massmediernas ”makt” ligger i dess´ beslutsfattares funktion som s.k. grindvakter. Redaktörerna på tidningarna och debattsajterna avgör vilket insänt material som blir publicerat, och vilket som blir refuserat. Därmed bestämmer redaktörerna vilka åsikter och uppgifter som kommer till allmänhetens kännedom.

Jag anser att de flesta massmedier hanterar sitt ansvar mycket illa. Jag har varit med om att massor av papperstidningar under 1980-talet och 1990-talet enträget refuserade insändare och debattartiklar av min hand som uttryckte impopulära åsikter. Det verkade som om redaktörernas policy var att endast de åsikter som var ”godkända” av det kulturella och intellektuella etablissemanget fick lov att torgföras offentligt. Det var mycket frustrerande för mig, eftersom så gott som alla mina åsikter var avvikande och impopulära.

Men för drygt ett år sedan kom en ljusning för mig. Jag upptäckte att debattsajten Newsmill ”släppte igenom” debattinlägg där jag ”svor i kyrkan”. Det var väldigt högt i taket på Newsmill.

Men under de senaste tre månaderna har jag märkt en förändring. Sedan början av januari i år har jag endast vid sammanlagt 21 tillfällen fått en artikel publicerad här på Newsmill. Och vid hela 39 tillfällen har jag fått en artikel refuserad av Newsmills redaktion. Det är en tvär förändring jämfört med tidigare månader, då jag fick nästan varenda artikel som jag skickade in till Newsmill publicerad.

Jag har funderat mycket på vad Newsmills redaktörers förändrade beteende kan bero på. Här är mina spekulationer. Jag vill poängtera att dessa mina tankar bara är spekulationer. Jag kan ju inte läsa tankarna hos Newsmills redaktörer. Men det står ju dessa redaktörer fritt att tillkännage sin syn på frågorna, om de tycker att jag är orättvis mot dem.

Den första frågan som jag ställde mig var – kan det vara så att Newsmills redaktion har börjat med att systematiskt undertrycka impopulära åsikter? Mitt svar på den frågan var ”Det är ytterst osannolikt att så är fallet.” Newsmill har ju låtit publicera så många debattartiklar förut av min hand där jag ”svor i kyrkan”. Jag har t.ex. fått lov att förespråka kroppsbestraffning här på Newsmill, jag har torgfört åsikten att Hitler var en altruist, jag har fått lov att såga både Kristendomen och Islam jäms med fotknölarna, jag har fått en artikel publicerad med titeln ”Vi sexuella `avvikare´ är inte sjuka!” o.s.v. Det vore mycket konstigt om Newsmill plötsligen hade gjort en helomvändning och blivit likadan som resten av de svenska massmedierna – d.v.s. "åsiktsrepressiv" om jag får lov att mynta ett begrepp.

Nästa tanke som jag hade var att Newsmills redaktörer kanske ansåg att mina debattinlägg hade börjat bli för repetetiva. Jag har hittills fått sammanlagt 185 olika artiklar publicerade här på Newsmill. Det vore inte så konstigt om en del av de nyare artiklarna som jag skickade in till Newsmill råkade upprepa åsikter, uppgifter och argument som jag redan hade framfört i tidigare artiklar. Och Newsmills redaktion skulle göra alldeles rätt, om de ratade artiklar som bara upprepade saker som redan hade sagts här tidigare. Kvaliteten på Newsmill skulle gå i botten om sajten blev nedlusad med artiklar som inte tillförde debatten någonting nytt. Men när jag gick igenom de artiklar som jag hade fått refuserade hittills under år 2010, kom jag fram till att det inte kunde vara förklaringen. Därför att åtskilliga av mina artiklar saknade i stort sett de idéer och argument, som jag hade framfört i mina tidigare artiklar.

Så vad kunde förklaringen vara till att så många av mina artiklar hade ratats under år 2010? Kvaliteten på mina artiklar hade inte sjunkit, så vitt jag kunde se. De var ungefär lika välskrivna (eller lika dåligt skrivna, om du föredrar) som förut. Jag kunde till sist bara komma på en möjlig förklaring till att så många av mina artiklar hade ratats. Den förklaringen skulle vara att mina artiklar var för ”abstrakta” och ”filosofiska”. Många av mina artiklar hade den egenskapen att inte handlade bara om de konkreta detaljerna och aspekterna hos konkreta frågor. De hade ett tämligen stort intellektuellt innehåll.

Om detta är förklaringen till att mina artiklar har ratats, är det illavarslande. Dagens Sverige kännetecknas nämligen av ett intellektuellt förfall. Den moderna skolan har sörjt för att få svenskar idag, även bland de vuxna, förmår att ”tänka abstrakt”. De flesta svenskar klarar bara av att resonera om konkreta frågor som t.ex. skatternas nivå, eller vilken enskild politiker är mest ”vänster” i politiken, eller vem är den värsta lögnaren i politiken o.s.v. Men de klarar inte av att resonera om sådana abstrakta frågor som: Kan kontradiktioner existera? Är idén att Gud finns en godtycklig idé? Vad är grunden för individens rättigheter? O.s.v. Det svenska intellektet har förflackats.

Detta intellektuella förfall speglar sig i massmedierna. De flesta redaktörer på massmedierna har bildligt talats lobotomerats av den moderna skolan och de moderna universiteten. De klarar bara av att se träden, skogen är osynlig för dem. De fattar konkreter, som t.ex. politiska frågor. Men abstraktioner, som t.ex. filosofiska frågor, är obegripliga för dem. Jag undrar om det kan vara så att även Newsmills redaktörer lider av detta mentala handikapp, oförmågan att fatta höga abstraktioner?

Ett tecken på att så kan vara fallet, är att redaktörerna gav som motivation till många av refuseringarna av mina artiklar att ”Kopplingen till ämnet är alltför svag.” Nu var det inte så att jag hade låtit några av mina refuserade artiklar handla om helt andra saker än den frågan som respektive debattråd handlade om. Men det var så att de flesta av mina artiklar lade filosofiska aspekter på de konkreta frågorna som debattråden handlade om. Så kanske mina artiklar hade refuserats därför att Newsmills redaktörer inte klarade av att se sambandet mellan mina filosofiska resonemang, och de konkreta frågorna som hade föranlett artiklarna? De kanske kände att filosofiska resonemang bara var tomt snack, som inte hade något att göra med något konkret "här nere i verkligheten"? Det är möjligt.

Men. Jag fick under hösten av år 2009 massor av väldigt filosofiska artiklar publicerade här på Newsmill. Jag skrev t.ex. en hel rad mycket abstrakta artiklar i en debattråd om metafysiken som jag själv startade. Det tyder på att Newsmills redaktörer faktiskt har förmågan att fatta abstrakta filosofiska resonemang. Så jag är därför osäker om vad orsaken kan vara till att jag på senare tid har fått så många artiklar refuserade.

Men vad spelar detta för roll? Vilken skada gör det om Newsmills redaktion refuserar alla de ”filosofiska” debattinlägg som de får insända? Det publiceras ju så många intressanta och kontroversiella artiklar på Newsmill ändå? Ja, men de flesta av de artiklar som publiceras här på Newsmill är väldigt konkretbundna. De handlar om smala, konkreta frågor som t.ex. ”Våldtäkterna i Bjästa”, ”Sexköpslagen”, ”Kvinnornas Fredrik”, ”Transpersoner” o.s.v.

Missförstå mig inte. Dessa smala, konkreta frågor är inte oviktiga. De behöver tas upp till belysning och diskussion. Men på samma sätt som en människa inte kan livnära sig endast på baslivsmedel som potatis, havregryn och bröd, utan behöver också ibland äta mera högvärdiga sorters livsmedel, som kött, fisk, färska grönsaker och färskt frukt, måste svenskarna emellanåt lyfta blicken från de aktuella och konreta dagsfrågorna och ägna några tankar om de abstrakta principerna som förklarar varför de konkreta saker som händer, t.ex. inom politiken, händer.

Svenska folket behöver en bättre, mera näringsrik intellektuell kost än den pappvälling som majoriteten av massmedierna matar dem med. Det behövs institutioner inom massmedierna som åtminstone emellanåt tillhandahåller läsarna intellektuellt utmanande, ”abstrakta” resonemang. Någon måste få lov att hjälpa svenska folket att se skogen, och inte bara träden.

Vill Newsmill vara en sådan institution? Jag hoppas det innerligt.