Hur kristendomen och Kant gav upphov till marxismen och nazismen

Kristendomen förvandlades av den tyska 1700-tals filosofen Immanuel Kant till den moderna kollektivismen. Så man kan säga att kristendomen indirekt gav upphov till 1900-talets två stora politiska farsoter: kommunismen och nazismen.

Vad gjorde Kant för att lyckas med det formidabla knepet att förvandla en av de stora religionerna till de gudslösa moderna -ismerna: kommunismen och nazismen?

Enkelt: han kollektiviserade supermedvetandet. Kristendomens stora bluff var att inbilla människorna att det fanns ett jättestort, övernaturligt medvetande som hade skapat hela universum, och som därmed bestämde vad som var sant och falskt och rätt och fel inom detta universum. Eftersom Gud kunde förändra naturlagarna, och kunde genomföra mirakel - kunde han få vad som helst till att vara ett faktum. Om Gud ville det t.ex. kunde brinnande buskar tala - och det väldiga Röda havet kunde dela sig. Och om nu Gud bestämde vad som gällde i verkligheten - då gjorde människorna bäst i att lyda Honom eller Hans ställföreträdare, d.v.s. kyrkomännen!

Immanuel Kant skapade under 1700-talet en infernaliskt invecklad filosofi som ”bevisade” att människans medvetande skapade den verklighet som människorna verkade leva i - och att denna verklighet var den enda som betydde något för dem. Kant argumenterade att människans sinnen och hennes begrepp filtrerade de data som de matades med från verkligheten. Därför, menade Kant, kunde människor aldrig uppleva verkligheten som den är ”i sig”. De kunde endast uppleva verkligheten såsom den såg ut att vara "för dem" efter det att den hade filtrerats av den sorts medvetande som alla människor besitter. Så den verklighet vi människor tror oss leva i är inte den ”riktiga” verkligheten, d.v.s verkligheten ”såsom den är i sig”. Vi lever i en sorts skenverklighet, en avbildning av den verkliga verkligheten som skapas av våra sinnen och våra begrepp. Så ”for all practical purposes” lever vi i en verklighet som vårt eget medvetande skapar åt oss - genom att filtrera de data som kommer från den ”riktiga” verkligheten. Enligt Kant d.v.s.

Du ser vad Kant gjorde här? Han inbillade folk att om bara verkligheten ser ut på ett visst sätt för dem - så är den också funtad på det sättet. Kants knep var att han bara bytte ut metafysiska fakta mot subjektets föreställningar.

Men i själva verket spelar det ingen roll på vilket sätt våra sinnen och våra förnuft bearbetar de sinnesintryck som vi får från verkligheten. Verkligheten som vi lever i är bara det den är ändå. Om jag är färgblind, och jag därför inte ser skillnaden mellan en grön gubbe och en röd gubbe - då kan jag likväl inte kosta på mig att gå över gatan när gubben lyser rött. Jag blir påkörd av lastbilen ändå om det kommer en lastbil. Trots att jag inte ser att gubben lyser rött! Ty verklighetens fakta är vad de är ändå!

Men - massor av människor var så icke-insiktsfulla att de gick på Kants bluff. De började inbilla sig att människans medvetande som helhet, d.v.s. människans hypotiserade kollektiva medvetande, skapade verkligheten som människorna levde i. Och därmed började kollektivet framstå som allsmäktig - precis som kristendomens Gud. Kant fick västlänningarna att börja tro på vanföreställningen att kollektivet har ett supermedvetande som bestämmer över den verklighet som vi människor lever i.

Denna föreställning ledde logiskt till kommunismen och nazismen.

Karl Marx tog över Kants filosofi och modifierade den litet grand, genom att göra gällande att det var den ekonomiska klassens medvetande som skapade verkligheten åt varje ekonomisk klass. Så enligt Marx var det som var sant för kapitalisterna eller för medelklassen eller för bönderna, inte nödvändigtvis sant för arbetarna. Och Marx ansåg att staten var ett verktyg som hjälpte det härskande kollektivet att bestämma över verklighetens fakta. Så, enligt Marx, skulle det ideala samhället uppstå när ”rätt” kollektiv - vilket han ansåg var arbetarklassen - tog över staten och världen.

Hitler tog också över Kants filosofi och modifierade den litet grand, genom att göra gällande att det var rasens eller nationens medvetande som skapade en verklighet åt varje ras eller nation. Så enligt Hitler var det som var sant för judarna eller för de svarta, inte nödvändigtvis sant för tyskarna. Och Hitler ansåg, liksom Marx, att staten var ett verktyg som hjälpte det härskande kollektivet att bestämma över verklighetens fakta. Så enligt Hitler skulle det ideala samhället uppstå när ”rätt” kollektiv, vilket han ansåg vara tyskarna, tog över staten och världen.

Både kommunismen och nazismen behövde förstås en diktator, som skulle utgöra kollektivets ställföreträdare. På samma sätt som kristendomen behövde påvar och präster, som skulle utgöra Guds ställföreträdare. Och det blev förstås dessa ställföreträdare som utövade makten efter eget tycke.

Så 1900-talets fasor, t.ex. världskrigen, Förintelsen, Gulag, Dödens fält o.s.v. hade delvis Kristendomen som orsak. Kant förutan hade kommunismen och nazismen aldrig uppstått. Men Kristendomen förutan hade de kanske inte uppstått heller!

Religionen och kollektivismen är inte varandras motsatser. De är bara två sidor på samma falska mynt. Nämligen dyrkandet av det overkliga.