Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Monday, March 22, 2010

Kollektiv skuld som härskarteknik

Socialisterna har en finurlig teknik för att bibringa sina motståndare skuldkänslor  - em teknik som avväpnar motståndarna. Socialisterna tillskriver en motståndare en del av skulden för någon annans syndande. Jag har varit med om detta själv.

Det gick till så här. Det hände för ungefär 30 år sedan. Jag var en metallarbetare. Jag jobbade på ett verkstadsföretag i Stockholm. Och på den tiden röstade jag på Moderaterna (eftersom jag då ännu inte hade blivit objektivist). Jag berättade för klubbordföranden om att jag stödde Moderaterna. Han frågade mig varför. Jag sade att välfärdspolitiken bevisligen skadade även de ”svaga” själva, och jag påpekade för honom att antalet utslagna missbrukare hade ökat kraftigt i Sverige - istället för att minska, sedan välfärdspolitiken började införas några decennier tidigare. Klubbordföranden blev mäkta arg. Han höjde sin röst och sade indignerat något i stil med (jag minns inte hans exakta ord nu) ”Du, utslagning, när jag var ung fick arbetarna tigga om nåd hos brukspatronen, för att slippa svälta.”

Härskartekniken fungerade. Jag drabbades av osäkerhet, och slog till reträtt. Jag mumlade något med en skälvande röst, om att jag var anhängare av ”frivillig” altruism trots att jag var motståndare till välfärdspolitiken. Numera vet jag bättre. Jag vet nu, då jag har studerat Objektivismen, att klubbordförandens beskrivning av kapitalismens svinaktiga brukspatroner bara var en nidbild, ungefär som nazisternas nidbilder av judarna. Kapitalisterna har nämligen gagnat arbetarnas välfärd enormt mycket mera än någon socialistisk politiker eller fackföreningsman någonsin har gjort. Och ännu viktigare, de omoraliska handlingar som kapitalister har begått (och självfallet har enskilda kapitalister av och till begått omoraliska handlingar), saknar bäring på min moraliska status. Att jag stödde Moderaterna gjorde mig inte medskyldig till de eventuella svinaktiga handlingar som helt andra Moderater eller borgare kunde ha begått.

Du ser, socialister undergräver sina meningsmotståndares moraliska självsäkerhet genom att påskina att meningsmotståndarna är sämre människor för att de skulle bära på ett medansvar för andra människors moraliska brott. Socialisterna utnyttjar härmed den falska idén om ”kollektiv skuld”. Denna idé har många konkreta varianter. Här följer några exempel.

Vita rasister brukade säga att de svarta var sämre människor - därför att deras förfäder i Afrika levde ju på ett primitivt sätt. Nazister under Andra världskriget brukade avrätta 100 medlemmar av civilbefolkningen i en by som hämnd, närhelst en nazistisk soldat hade dödats av motståndsrörelsen i närheten av byn. Kommunisterna i Maos Kina brukade ofta tortera ihjäl barnen till föräldrar som hade ”stulit från staten” genom att gömma undan mat som de själva hade odlat på sin jordplätt. Multikulturalister påstår att dagens européer bar på en moralisk skuld, en skuld som reducerar deras moraliska värde, därför att deras förfäder begick brott mot medlemmarna av ursprungsbefolkningarna i Amerika, Afrika och Australasien under kolonialtiden. Många svenskar idag tittar snett på invandrare från Serbien, av skälet att helt andra serber begick massmord på muslimer i f.d. Jugoslavien under 1990-talet.

Det finns många flera exempel.

Men hur använder sig socialdemokraterna idag av denna härskarteknik? Här är några konkreta exempel från den svenska politiken.

När moderater förordar skattesänkningar brukar sossarna komma dragandes med exempel på borgerliga politiker, gärna rika sådana, som har fuskat med sina skatter. Sossarna vill göra gällande att eftersom en del borgare är så har ertappats att ”fuska” med sina skatter, så förtjänar inga borgare några skattesänkningar.

Detta förfaringssätt påminner mig om något som jag har hört att de rika godsägarna i Tredje världen gör. De rika godsägarna kräver av sina arrendatorer att de skall överlämna en stor andel, kanske 50%, av sin knappa livsmedelsproduktion som betalning för ”förmånen” att få bruka jorden. Godsägaren gör inget egentligen för att förtjäna arrendet - han bara lägger vantarna på en del av bondens produktion. Bonden kanske har en familj att hålla vid liv, och hans tillgång till mat är ofta knapp. Så kanske bonden ”fuskar”. Han gömmer undan en del av sin matproduktion till sin egen svältande familj istället för att överlämna den till godsägaren. När godsägaren sedan upptäcker detta, säger han ”Där ser man! Mina bönder är bedragare. De försöker lura mig så snart de kan. Därför skall de minsann inte få någon lättnad av arrendet som de måste betala till mig. De förtjänar det inte.”

Du ser parallelen med sossarna? Sossarna gör inget egentligen för att förtjäna pengarna som borgarna betalar i skatt. De bara lägger vantarna på pengarna. Men de blir likväl upprörda så snart som borgarna försöker behålla en större del av sina egna inkomster än vad den godtyckliga skattelagstiftningen säger att de har en rätt till. Och så säger sossarna att eftersom det finns en del borgerliga politiker som fuskar med sina skatter, så förtjänar inga borgare några skattesänkningar! Så använder sossarna idén om kollektiv skuld för att avväpna borgarna - så att de inte orkar kämpa för lägre skatter på allvar.

Ett annat exempel på detta fenomen är sossarnas bruk av idén om kollektiv skuld för att försvara regleringarna av näringslivet. Borgerliga opinionsbildare försöker förklara för allmänheten att regleringarna av exempelvis finansmarknaden var grundorsaken till finanskrisen. Och de argumenterar sedan för att regleringarna skall avskaffas, så att marknaden skall kunna fungera. Då kommer sossarna med en massa exempel på ”giriga bankdirektörer” och säger att eftersom finansmarknadens aktörer är så svinaktiga, vore det orättvist att avreglera finansmarknaden. Detta sätt att ”argumentera” bygger på föreställningen att alla aktörer på finansmarknaden är moraliskt korrupta, bara för att det finns en del moraliskt korrupta enskilda bankdirektörer (och dessutom tiger sossarna om att det var just regleringarna av finansmarknaden som tubbade dessa bankdirektörer till att göra korrupta saker till att börja med). Sossarna räknar med att ingen skall våga försvara aktörerna på finansmarknaden emot regleringskraven om bara de, sossarna, kan sabla ner hela finanskåren med några exempel på ”giriga” bankdirektörer.

Ytterligare ett exempel, är ett allmänt sådant, som jag berörde i början av denna artikel. Sossar älskar att komma dragandes med skräckhistorier om hur svinaktigt kapitalisterna och brukspatronerna påstås ha betett sig på tiden innan socialdemokraterna kom till makten och, påstås det, tämjde dem. Sossarna räknar med att dagens svenskar sedan skall skämmas för att förespråka kapitalismen, därför att de känner att en moralisk tadel då faller på dem, en tadel som härrör från de påstådda svinaktigheterna som kapitalister sägs ha begått för sådär 100 år sedan. Så sossarna använder idén om kollektiv skuld för att skrämma folk från att förespråka kapitalismen. Så sossarna stoppar motståndet mot socialismen i sin linda. En effektiv härskarteknik!

Detta visar bara att kollektivismen, och socialismen är ju en form av kollektivismen, inte kan bekämpas utan att vi kämpar för en kompromisslös individualism. Den individualismen måste innefatta idén att rättvisa alltid gäller individer, aldrig kollektiv. Man kan aldrig med fog döma ut ett kollektiv med argumentet att en, eller några eller ens många, av medlemmarna av det kollektivet har begått något moraliskt brott. Rättvisa gäller alltid uteslutande enskilda människor - och inget annat.

No comments:

Post a Comment