Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Thursday, March 11, 2010

Ekologismen liknar marxismen

Miljörörelsens filosofi, ekologismen, kan på ytan förefalla vara raka motsatsen till marxismens filosofi. Miljörörelsen dyrkar ju naturen, och den vill offra industrisamhället till förmån för den förment heliga naturen. Ekologisterna vill ju stoppa byggandet av kraftverk, fabriker, motorvägar o.s.v. - närhelst ett sådant stopp förefaller gagna bevarandet av ”gröna ytor” och ”hotade arter”. Marxisterna däremot - de verkar dyrka industrisamhället. De marxistiska regimerna i Öststaterna gav ju högsta prioritet åt byggandet av stora, smutsiga stålverk, kraftverk, kolgruvor o.s.v. Så marxismen kan väl inte likna ekologismen?

Jodå, om man granskar ekologismens respektive marxismens filosofier litet närmare, går det att upptäcka många gemensamma drag.

Den mest fundamentala likheten mellan ekologismen och marxismen är den att båda dessas filosofier är oerhört fientliga mot förnuftet. Detta påstående kan verka osannolikt vid första påseende. Ekologisterna hänvisar ju till den vetenskapsgren som heter ”ekologi” för att rättfärdiga sina politiska krav. Så är inte ekologisterna anhängare av vetenskap och förnuft? Och marxisterna - de slår sig för bröstet och basunerar ut att de minsann är vetenskapliga socialister! Så är inte marxistena anhängare av vetenskap och förnuft?

Om man granskar ekologisternas sätt att argumentera för sina åsikter i sömmarna - då upptäcker man att deras argumentationsmetoder är allt annat än förnuftiga. De ”gröna” börjar med en förutfattad mening, som t.ex. den att människan håller på att orsaka en katastrofal ”global uppvärmning” med sin fossilbränsleeldning, och fabricerar sedan data för att ”bevisa” denna förutfattade mening. Den senaste tidens avslöjanden [Jag skrev denna essä på hösten av år 2010] om ”Climategate” har dokumenterat i detalj hur detta har gått till. Vetenskapsmän har bluffat med falska data för att ”bevisa” teorin om global uppvärmning.

Och miljörörelsen har vid tidigare tillfällen bluffat med data i fråga om många andra miljöfrågor också. De ”gröna” har använt förfalskade forskningsdata för att t.ex. ”bevisa” att DDT är farlig för människor och högre djur, att dioxin är en av de mest giftiga och farliga kemikalier som finns, att bekämpningsmedlet Alar är giftig i de mängder som förekommer på behandlade äpplen, att svaveldioxidutsläppen håller på att döda våra skogar o.s.v. Samtliga dessa allmänt vedertagna påståenden är i själva verket vandringshistorier!

Och miljörörelsens självaste agenda är ju att rasera industrisamhället - som är en yttring och en konsekvens av förnuftet. De ”gröna” vill ju stoppa användning av nästintill samtliga sorters moderna teknologier – kärnkraft, plaster, aluminium, genmodifierade livsmedel, besprutningsmedel i jordbruket o.s.v.

Så ekologismen är fientlig mot förnuftet.

Men är marxismen - den där s.k. ”vetenskapliga socialismen” - är den en fiende till förnuftet också? Ja. Tänk på att marxismen egentligen förnekar att självaste medvetandet överhuvudtaget existerar! Eller åtminstone så förnekar marxismen att det mänskliga medvetandet har någon kausal betydelse. Marxismen förespråkar en filosofisk idé som kallas ”materialismen”. ”Materialismen” är namnet för den filosofiska idén att allt som existerar är materia. Marxister säger att vi vet att exempelvis stenar, stål och muskler existerar. Men vi vet inte, säger marxisterna, att våra egna medvetanden existerar. Man kan ju inte ”ta på” ett medvetande - så resonerar marxisterna. Därför existerar inte medvetandet, inbillar sig marxisterna.

På sin höjd kan en marxist gå med på att medvetandet existerar - men att det bara är som ångan som pyser ur ett ånglok - d.v.s. att medvetandet inte har någon praktisk, kausal betydelse. Det är ju därför som marxister påstår att allt som betyder något i produktionen är muskelarbetet som utförs av arbetarna på fabriksgolven. Marxisterna förnekar att det intellektuella arbetet, d.v.s. tänkandet - som utförs i högre grad av kapitalisterna och bolagsdirektörerna än av arbetarna - de förnekar att det arbetet spelar någon roll för produktionen. Det är ju därför som marxisterna hävdar att aktieägarna och bolagsdirektörerna är parasiter - parasiter som ”suger ut” arbetarna.

- om marxismen förkunnar att medvetandet, d.v.s. tänkandet, antingen inte existerar eller annars åtminstone inte spelar någon praktisk roll i människornas liv - hur kan då marxisterna sägas vara något annat än fiender till förnuftet?

Vidare förklarar marxisternas historiesyn uttryckligen att idéer inte spelar någon roll för historiens gång. Marxisterna hävdar att människornas handlingar inte beror på deras idéer, utan att de beror på yttre ekonomiska faktorer. Marxisterna hävdar att arbetarna agerar på ett sätt därför att de saknar ägda produktionsmedel, medan kapitalisterna agerar på ett helt annat sätt därför att de äger produktionsmedlen.

Så förnuftet spelar ingen som helst roll i människornas liv, enligt marxisterna. Marxisterna är således fiender till förnuftet - trots allt det där ordbajs om att de är ”vetenskapliga” socialister.

Att både ekologisterna och marxisterna är fiender till förnuftet har konsekvenser för bådas ställningstaganden i andra filosofiska frågor.

Inom etiken är både ekologisterna och marxisterna emot den enskilde människans egennytta.

Ekologisterna säger att människor skall underkasta sig djurens, trädens och jordens påstådda intressen. Marxisterna säger att människor skall underkasta sig kollektivets påstådda intressen. Enligt ekologisterna äger naturens påstådda intressen företräde. Enligt marxisterna äger arbetarklassens påstådda intressen företräde. Det är faktiskt inte konstigt att fiender till förnuftet förespråkar en självuppoffringsmoral. Ty idén att det är gott att ge upp det som är värdefullt är nämligen en irrationell idé - och det är bara logiskt att fiender till förnuftet skall förfalla till att förespråka sådana irrationella idéer.

Ytterligare en konsekvens av ekologisternas och marxisternas hat mot förnuftet är att de företräder bådadera principen étatismen i politiken.

Étatismen är idén att staten skall ha en omfattande och godtycklig makt, enkannerligen är den idén att staten skall få lov att kränka de enskilda människornas rättigheter. Om enskilda människor inte besitter ett förnuft som förmår fatta verkligheten, då kan ju enskilda människor inte veta vad som är gott och ont. Då måste, enligt logiken, någon auktoritet tvinga dessa sinnesslöa människor till att göra det som är ”gott”. Och den mäktigaste auktoriteten som ekologisterna och marxisterna kan åkalla till att tvinga fram det ”goda” är förstås staten. Så både ekologisterna och marxisterna vill att staten skall ha un omfattande - ja t.o.m. en totalitär - makt. Ekologisterna vill att en mäktig stat skall stoppa fossilbränsleeldningen, tvinga fram återvinning, fördyra bilismen och flygresandet o.s.v. Marxisterna vill att en lika mäktig stat skall centralplanera hela ekonomin, förbjuda privata vinster, omfördela människornas egendom o.s.v.

Hur ska det gå nu framöver?

Marxismen är inte längre speciellt populär. Det är bra. Men tyvärr är miljörörelsen fortfarande ”poppis”. Det är inte bra.

Miljörörelsen är minst lika irrationell och ond som marxismen någonsin var. Miljörörelsen är helt enkelt marxismens ovärdiga arvtagare. Vi måste vakna och förkasta ekologismens filosofi och politik - precis som de flesta av oss äntligen har vaknat och har förkastat marxismens filosofi och politik.

Spola ekologismen! Värna människan!

No comments:

Post a Comment