Astra görs till syndabock

Astra Zeneca har nyligen beslutat att lägga ner sin forskningsanläggning i Lund [Jag skrev ursprungligen denna essä för publicering på debattsajten Newsmill i början av år 2010.], för att flytta verksamheten till Mölndal. Detta upprör Madelaine Jansdotter Wahlström som protesterar i ett inlägg på Newsmill. Wahlström klagar på att Astra lägger ner anläggningen i Lund, med friställningar för de som inte vill eller kan flytta till Mölndal som följd, när Astra ändå går med en vinst på åtskilliga miljarder kronor per år för närvarande.

Men vad är det för fel med att ett företag rationaliserar sin verksamhet samtidigt som det går med vinst? Om företaget inte rationaliserar sin verksamhet medan företaget går med vinst - då kommer det ju inte att gå med vinst länge till! Och ett företag som gör så mycken nytta som Astra har ju en moralisk rätt att gå med stor vinst. Om man gör mycken nytta - då förtjänar man att tjäna mycket med pengar!

Vinstproblematiken är speciellt allvarlig för läkemedelsbolag som Astra. De har nämligen staten emot sig. I varje fall i sådana välfärdsstater som Sverige.

I en välfärdsstat är det nämligen ”det offentliga” som, med skattemedel, driver och finansierar sjukvården. Eftersom ”det offentliga” brukar vara dålig på att driva sådana verksamheter med en rimlig grad av effektivitet drabbas sjukvården av ständiga kostnadskriser. Staten och landstingen har i stort sett alltid svåra problem med att få skattepengarna att räcka till ”det offentligas” åtaganden att leverera sjukvård till medborgarna.

Vad finns då för politikerna att göra i lägen då det offentligas pengar inte räcker? Pressa priserna på leverantörerna till sjukvården framförallt! Dessa leverantörer, som t.ex. läkemedelsbolagen, är ju privata företag! Och det finns alltid politiska poäng att knipa på att trycka ner de privata företagens vinster! Väljarmajoriteten i en välfärdsstat brukar ju vara präglad av avundsjuka. Så majoriteten av folket känner skadeglädje och applåderar när politikerna ”klämmer åt” privata företag. Som t.ex. Astra.

Och politikerna har stora möjligheter att ”klämma åt” läkemedelsföretag som Astra. Staten och landstingen betalar en mycket stor del av kostnaderna för läkemedelsinköpen i Sverige. Och det betyder att de kan diktera priserna som läkemedelsföretagen får sälja sina läkemedel för. Man kan räkna ut med a-t att det finns mycket starka politiska incitament till att tvinga läkemedelsföretagen att acceptera orimligt låga priser för läkemedlen som de säljer. Och att åstadkomma orimligt låga priser för läkemedeln är lätt att göra i det fördolda. Ty vem kan säga vad som är ”rätt” pris för ett läkemedel när det endast finns en kund (den offentliga sektorn)? Eller vad som är ett ”rimligt” pris?

Bara en fri marknad skulle kunna fastställa ”rätt” pris för en vara eller tjänst som ett läkemedel. Hur skulle någon byråkrat kunna räkna ut det ”rätta” värdet av allt arbete som har lagts ner på att forska fram ett visst läkemedel? Och hur skulle någon byråkrat kunna veta vad som är en ”rimlig” kompensation för kostnaderna för alla misslyckade läkemedelskandidater som fick utvecklas, testas och gallras ut innan det lyckade läkemedlet blev klart? Och om ingen kan säga vad som är ”rätt” pris för ett läkemedel - då kan ju heller ingen bevisa att priset som ”det offentliga” tvingar Astra att acceptera för ett läkemedel är ett orättvist lågt pris. Politiserade priser är godtyckliga priser. För läkemedel likaväl som för alla andra varor och tjänster.

Astra och de övriga läkemedelsföretagen är speciellt utsatta för detta elaka spel. Politikerna kan lätt peka på att läkemedelsföretagen har vinstmarginaler på kanske 40% eller 50% på de få läkemedel som lyckas sälja stort. Och politikerna, samt deras väljare, har ju så himla lätt att ”glömma” att vinsterna på de storsäljande läkemedlen måste räcka för att täcka kostnaderna för alla de många forskningsprojekt som misslyckas. Det är ju så att bara ca. en läkemedelskandidat av tio blir till ett användbart läkemedel - d.v.s. till ett läkemedel som drar in vinster till läkemedelsbolaget. Det borde vara lätt att räkna ut att läkemedelsbolagen måste göra stora vinster på de relativt få lyckade läkemedlen för att ha råd med de mänga forskningsprojekt som misslyckas. Men de flesta människor ”glömmer” den saken när politikerna vädjar till deras avundsjuka för att få dem att godkänna den orättvisa prispolitiken gentemot läkemedelsbolagen. Så att förfördela privata läkemedelsföretag som Astra brukar gå hem hos väljaropinionen!

Och det är viktigt för oss medborgare att läkemedelsbolagen får råd att fortsätta med forskningen trots att många projekt blir misslyckanden. Det är i stor utsträckning nya läkemedel som gör att vi allt oftare kan få våra sjukdomar botade - och att vi därför lever allt längre och bättre. Vi har Astra att tacka för sådana livsräddande läkemedel som Seloken, Losec, Plendil, Pulmicort, Atacand o.s.v. Vi vore synnerligen otacksamma mot Astra om vi ”tackade” företaget för att det har räddat våra liv genom att använda politiska maktmedel för att trycka ner företagets vinst! Läkemedelsbolagens miljardvinster är faktiskt bara en spottsytyver jämfört med den oerhörda nytta som dessa bolag gör för alla oss andra.

Otacksamheten är speciellt vidrig med tanke på hyckleriet som kännetecknar de flesta avundsjuka fiender till bolagsvinsterna. Dessa avundsjuka medelmåttor - som ofta är anhängare av det misslyckade politiska systemet som kallas för socialismen - brukar bli mäkta upprörda närhelst någon försöker hindra dem från att roffa åt sig rejäla löneökningar. De vill själva ha löner som är högre än de som marknaden egentligen tillåter - men de vill samtidigt att privatföretag, som Astra, skall nöja sig med vinster som är lägre än de som marknaden tillåter! Så de avundsjuka medelmåttorna vill m.a.o. själva ha orättvist höga löner - samtidigt som de vill att företag som faktiskt räddar deras liv, som Astra, skall dras med orättvist låga vinster! Hyckleriet stinker!

Man kan nu säga att sådana faktorer som avundsjukan och hyckleriet ”bara” är estetiska problem. Man kan säga att "Det är visserligen stötande när människor visar prov på sådana synder i det offentligas ljus. Men blotta åsynen av sådana dåliga karaktärsegenskaper som avundsjuka och hyckleri dödar ju ingen" .

Men konsekvenserna av dessa moraliska avarter kan faktiskt vara dödliga! Om staten tillåts att trycka ner läkemedelsföretagens vinster kan forskningen bli lidande. Läkemedelsforskningen kostar ju stora pengar. Det lär kosta minst en miljard kronor att forska fram ett enda nytt läkemedel idag. Så om läkemedelsföretagen inte tillåts att göra rejäla vinster - då kan det bli slut på framtagandet av nya läkemedel som räddar sjukas liv och som förlänger alla våras liv.

Det är också en rättvisefråga. Staten, och Madelaine Jansdotter Wahlström, gör sannolikt Astra till en syndabock för nedläggningen av anläggningen i Lund. Eftersom jag är utomstående har jag ingen insyn i ”det offentligas” förehavanden med Astra och i hur ”det offentliga” agerar i fråga om priserna som just Astra får betalt för just sina läkemedel. Men jag kan säga att det är med intill visshet gränsande sannolikhet så att ”det offentliga” idag pressar Astras vinster - genom att tvinga Astra att acceptera orättvist låga priser för sina läkemedel. Och om det ligger till så att Astra idag har en otillräcklig lönsamhet p.g.a. ”det offentligas”, d.v.s. ytterst statens, prispressande politik - då måste det ju rimligen vara statens fel att Astra nu lägger ner forskningsanläggningen i Lund. Om Astra har drabbats av en otillräcklig lönsamhet som en följd av statens politik - då måste ju företaget spara på kostnaderna.

Jag ser därför uppståndelsen kring Astras nedläggning av forskningsanläggningen i Lund som ytterligare ett exempel av det gamla fenomenet att folk, i synnerhet politiker och opinionsbildare, skyller problemen som orsakas av staten och socialismen på privatföretagen och kapitalismen. De förra skapar elände och gör sedan de senare till syndabockar för samma elände. Det är så himla orättvist!