Kalle: Mamma, mamma, hjälp! Nanopartiklarna äter opp mig!
Mamma: Nej men, lilla Kalle! Vad är problemet? Varför är du så ledsen?
Kalle: Nanopartiklarna äter opp mig! Du måste göra något nu, så att jag inte dör!
Mamma: Vad är det för ”nanopartiklar” du pratar om?
Kalle: De är läskiga små saker, som uppstår när jag äter aminosyrorna i kött!
Mamma: Vad säger du, Kalle?
Kalle: Jo, vegetarianerna har berättat för mig att det finns vetenskapliga bevis för att aminosyrorna i kött, ger upphov till massor av nanopartiklar i min kropp. Jag kommer att dö, mamma! De hemska nanopartiklarna kommer att äta opp mig!
Mamma: Är det vegetarianerna som ligger bakom det här!
Kalle: Ja, vegetarianerna vill rädda mänskligheten från undergång, så de varnar oss för farorna med att äta kött. De har vetenskapsmän som har bevisat att när jag äter 100 gram kött, uppstår 1 tusen nanopartiklar i mitt blod. Och om jag får 1 *miljon* nanopartiklar i mitt blod, kommer de att äta opp 1 miljon neuroner i min hjärna vardera i timmen, och då kommer min hjärna att vara väck inom 10 timmar! Det har datorsimuleringar bevisat! Så jag måste sluta äta kött genast, innan jag har hunnit äta 100 gram kött 1.000 gånger! Det har vegetarianerna varnat mig för!
Mamma: Nej men, Kalle! De där vegetarianerna har nog bara hittat på det där om nanopartiklarna, för att kunna lura dig till att sluta äta kött. Vegetarianerna är ju av ideologiska skäl motståndare till allt köttätande! De har inte ditt eget bästa för ögonen, lilla Kalle! De vill bara förstöra din hälsa, genom att lura dig till att sluta äta nyttiga aminosyror.
Kalle: Hur kan du säga det, mamma? Du är en nanopartikelförnekare! Du är som de där nazisterna som förnekar att Förintelsen ägde rum.!
Mamma: Kalle, Kalle. De där vegetarianerna har grundlurat dig! Vad finns det för bevis för dessa nanopartiklars existens? Har någon läkare sett några nanopartiklar i ditt blod?
Kalle: Vegetarianerna har vetenskapsmännen på sin sida. I alla fall de vetenskapsmän som får sin forskning finansierad av staten. Och det är ju de vetenskapsmännen som är mest pålitliga!
Mamma: Men de vetenskapsmän som är beroende av staten för sin forsknings finansiering, kan utsättas för påtryckningar av politikerna för att producera ”politiskt korrekta forskningsresultat”. Det förstår du väl, Kalle?
Kalle: Men mamma! Hur kan du misstänkliggöra staten? Politikerna har väl aldrig fört oss bakom ljuset? Och statlig forskning ger väl aldrig upphov till falska resultat i *demokratiska* länder som Sverige? Lysenkoismen kan ju bara uppstå i diktaturer som Sovjetunionen? Det vet du väl? De vetenskapsmän som förnekar nanopartiklarna är köpta av köttindustrin! Det är så uppenbart!
Mamma: Kalle, du är bara ett barn! Så du är alltför benägen att lita på folk som har välsmort munläder! Det är uppenbart att vegetarianerna har ett ideologiskt intresse av att ”bevisa” att köttätande ger upphov till katastrofala effekter. De vill ju skrämma oss till att sluta äta kött!
Kalle: Det där är en konspirationsteori, mamma! Och vem är du att ifrågasätta vetenskapsmännen? Vad vet du om nanopartiklar och aminosyror och sådant?
Mamma: Jag är en välinformerad lekman, och jag känner inte till några naturlagar som kan medföra att aminosyror ger upphov till nanopartiklar som äter opp din hjärna, Kalle! Och är det inte en konspirationsteori du spinner, när du säger att motståndarna till nanopartikel teorin är köpta av köttindustrin? Och förresten, Kalle, du vet väl ännu mindre än mig om nanopartiklar och aminosyror?
Kalle: Nejdu, mamma! Jag vet en hel del om nanopartiklar och aminosyror, därför att jag har lyssnat på de statsgodkända vetenskapsmännens konsensus!
Mamma: Men Kalle, nu ägnar du dig åt ett cirkelresonemang. Du säger att du kan lita på vetenskapsmännen därför att de har rätt. Och du säger att du vet att vetenskapsmännen har rätt därför att du kan lita på dem? Ser du inte att du är ologisk?
Kalle: Konfundera mig inte med fakta! Det är mitt liv det handlar om! Om inte du gör något nu, kommer nanopartiklarna att ha ätit opp min hjärna om tio timmar. Eftersom det är så bråttom har vi inte råd att kivas om sådana saker som bevis! Gör något nu, mamma! Nu!
Kalle stampar sin högra fot i golvet. Mamma suckar.
Mamma: OK, Kalle. Vetenskapsmännen har bevisat att geléråttor dödar nanopartiklarna. Så här får du en påse godis, om du kan hålla tyst. Ät upp geléråttorna och låt mig vara i fred!
Kalla putar med munnen, tar godispåsen och sätter sig i hörnan med geléråttorna. En politisk lösning på problemet!
Sunday, November 29, 2009
Är den borgerliga regeringen nyliberal?
Är vår nuvarande borgerliga regering ”nyliberal”? Det ser inte ut så, av regeringens politik att döma. Reinfeldts pojkar för en politik som är till ungefär 98% likadan som sossarnas politik. Hur många sociala program har den borgerliga regeringen avskaffat? Hur mycket har den borgerliga regeringen skurit ner de offentliga utgifterna? Hur många myndigheter har den borgerliga regeringen lagt ner? Nej, det finns ungefär lika mycket nyliberalism hos Reinfeldts regering, som det finns ateism hos regimen i Iran.
Och det är mera bra än dåligt. Jag tycker mycket illa om socialdemokratisk välfärdspolitik, men den är trots allt att föredra framför nyliberalernas amoralism och ”anarko-kapitalism” (som egentligen bara är anarkism, med ordet ”kapitalism” påklistrat som ett fikonlöv). Stagnation och långsamt förfall är trots allt att föredra framför anarkins allas krig mot alla.
Jag är således glad för att den borgerliga regeringen saknar inslag av nyliberalism. Men jag beklagar djupt att den också saknar inslag att tala om av kapitalism. Den välfärdspolitik som Reinfeldt har plagierat från Socialdemokraterna kommer nämligen, om den få pågå tillräckligt länge, att föra Sverige i fördärvet. Det är synd om dagens unga. De kommer att få betala priset för dagens välfärdspolitik. Och det kommer att visa sig bli ett skyhögt pris.
Till att börja med blir det uppväxande släktet intellektuellt och psykologiskt handikappade i välfärdsstatens offentliga daghem och skolor. Undersökningar visar att en stor del av våra tonåringar lämnar skolan som funktionella analfabeter. Hur skall de kunna lära sig att sköta framtidens högteknologiska samhälle som vuxna? Det lär bli ett stort antal arbetssökande i framtiden, som inte har en chans att skaffa sig ett jobb.
De skulle visserligen ha en chans att skaffa sig ett jobb, trots att de saknade yrkeskunskaper, om de fick lov att arbeta för tillräckligt låga löner. Men välfärdsstaten backar upp fackföreningarna. Och fackföreningarna har som ”affärsidé” att förhindra en marknadsanpassning av lönerna. Så i stället för att få jobb till en låg lön, och komma in på arbetsmarknaden, kommer många av de funktionella analfabeterna att bli till ett ”trasproletariat”, som lever på bidrag livet ut. Och resten av de unga, kommer att få släpa på ryggsäcken som denna armé av arbetslösa kommer att utgöra. Välfärdsförlusterna kommer att bli enorma. Och det kommer att bli sådana sociala problem som alkoholmissbruk och hustrumisshandel, när de arbetslösa försöker bedöva sin ångest.
Och ”det sociala” kommer inte att kunna göra mycket åt eländet. Redan idag ser vi att socialarbetarna mest sitter på sina häckar inne på sina kontor, och inte gör mycken nytta, förutom att pytsa ut pengar, så att socialfallen inte svälter.
Det kommer förstås att bli en ökad belastning på sjukvården, när allt flera mår dåligt. Kommer sjukvården att palla för trycket? Knappast. Redan idag dör människor i sjukvårdsköerna, och av banala infektioner, som orsakas av sjukvårdspersonalens misskötsel av grundhygienen. Och eftersom sjukvården är skattefinansierad, och är utförd av landstingen, d.v.s. eftersom sjukvården är *socialistisk*, är den dömd till att fortsätta att förfalla under kommande år. Kostnaderna kommer att skjuta i höjden, och byråkraterna kommer att försöka begränsa kostnadsökningarna, genom att skära ner på både kvalitén och kvantiteten inom sjukvården. Många sjuka människor kommer att plågas och dö i onödan i framtidens välfärdsstat.
Samtidigt utarmas den privata sektorn. Staten förbrukar nämligen en stor del av sparandet i landet, eftersom den lånar till en betydande del av sina utgifter, och eftersom den för en inflationspolitik. Vilket kommer att få till följd att det inte blir tillräckligt med kapital till industrins nödvändiga investeringar. I synnerhet infrastrukturen kommer att förfalla. Och innovationstakten kommer sannolikt att avta inom industrin. För det första kommer det inte att finnas tillräckligt med långsiktigt kapital för att finansiera forskningen. Och för det andra kommer det inte att finnas tillräckligt många kompetenta forskare. Hur skall förresten industrin kunna forska tillräckligt, när allt flera av de unga får en undermålig utbildning? Funktionella analfabeter lär inte kunna utföra några intellektuella bragder.
Så samtidigt som välfärdsstatens utgifter sväller under de kommande decennierna, trots en fallande kvalitet och kvantitet inom ”välfärdstjänsterna”, kommer det offentligas skatteunderlag att krympa. Debet och kredit kommer inte att gå ihop. Dagens unga lär få uppleva många svikna löften, och många nedskärningar.
Vad kan vi göra åt detta elände? Ja, det är inte ett hopplöst läge ännu. Vi har fortfarande en hel del yttrandefrihet i landet, så vi kan sprida de filosofiska idéer som avslöjar de moraliska och praktiska bristerna hos välfärdspolitiken. Men vi har inte tiden på vår sida. Allt flera unga växer upp till att bli cyniker, som inte bryr sig om ”stora frågor”, och som inte ens kan läsa seriösa böcker. Hur skall vi kunna upplysa drönar som bara ägnar sina timmar åt videospel och öronbedövande hårdrock? Vi måste nå den minoritet av de unga, som fortfarande inte är förstörda av välfärdsstaten, den minoritet som fortfarande är kapabla att ta åt sig ett intellektuellt budskap, och som inser att ett bättre samhälle än detta eländiga välfärdsstat är möjligt.
Första steget är för dig att upptäcka objektivismen själv. Jag hade förmånen att upptäcka objektivismen redan för 30 år sedan. Jag har sett med egna ögon att objektivismens förutsägelser om socialismens och välfärdsstatens förfall och kollaps har slagit in. Det kom inte som en stor chock för mig när kommunismen kollapsade år 1989. Jag var bara överraskad av att slutet kom så snabbt, och var så relativt oblodigt. Men jag visste redan att kommuniststaterna var fallfärdiga fuskbyggen. Och eftersom jag är objektivist, vet jag att också den svenska välfärdsstaten är ett fuskbygge idag. Och att den kommer att så småningom kollapsa också. Skillnaden mellan dagens Sverige, och f.d. Sovjetunionen, är bara att Sverige inte är *fullständigt* socialistiskt, så det kommer att dröja längre innan Sverige förfaller så mycket att fuskbygget rasar.
Om du inte tror att alla välfärdsstater och socialistsamhällen kommer att kollapsa förr eller senare, då bör du läsa ”Och världen skälvde”. Den idéromanen skildrar en framtida välfärdsstats förfall och kollaps i detalj. Men ”Och världen skälvde” är inte en ”torr”, politiskt traktat. Den är en spännande detektivroman. Den handlar om - ”mannen som sade att han skulle stoppa världens motor – och gjorde det.” ”Och världen skälvde” publicerades år 1957 i USA, under titeln ”Atlas Shrugged”. Sedan dess har romanen blivit en bästsäljare. Den har sålts i mera än 5 miljoner exemplar, världen runt. Och ännu idag säljer ”Atlas Shrugged” flera hundra tusen kopior per år. Romanen har haft en renässans sedan Barack Obama valdes till president i USA. Massor av amerikaner ser de många olycksbådande parallellerna mellan händelserna i ”Atlas Shrugged”, och i USA under President Obama - och går ut och köper denna moderna klassiker, för att kunna förstå varför dessa paralleller uppstår. ”Atlas Shrugged” säljer bättre än någonsin – mera än 50 år efter publiceringen!
Om du läser ”Och världen skälvde” (den svenska översättningen av ”Atlas Shrugged”) kommer du att förstå just varför alla socialistiska samhällen är dömda till att gå under – om de inte reformeras innan det blir för sent. Och lika viktigt – ”Och världen skälvde” kommer med all sannolikhet att ge dig den moraliska glöd, som du kommer att behöva för att orka kämpa mot den motbjudande välfärdsstaten. Du kan köpa ”Och världen skälvde” här – http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .
Läs, njut och kämpa!
Och det är mera bra än dåligt. Jag tycker mycket illa om socialdemokratisk välfärdspolitik, men den är trots allt att föredra framför nyliberalernas amoralism och ”anarko-kapitalism” (som egentligen bara är anarkism, med ordet ”kapitalism” påklistrat som ett fikonlöv). Stagnation och långsamt förfall är trots allt att föredra framför anarkins allas krig mot alla.
Jag är således glad för att den borgerliga regeringen saknar inslag av nyliberalism. Men jag beklagar djupt att den också saknar inslag att tala om av kapitalism. Den välfärdspolitik som Reinfeldt har plagierat från Socialdemokraterna kommer nämligen, om den få pågå tillräckligt länge, att föra Sverige i fördärvet. Det är synd om dagens unga. De kommer att få betala priset för dagens välfärdspolitik. Och det kommer att visa sig bli ett skyhögt pris.
Till att börja med blir det uppväxande släktet intellektuellt och psykologiskt handikappade i välfärdsstatens offentliga daghem och skolor. Undersökningar visar att en stor del av våra tonåringar lämnar skolan som funktionella analfabeter. Hur skall de kunna lära sig att sköta framtidens högteknologiska samhälle som vuxna? Det lär bli ett stort antal arbetssökande i framtiden, som inte har en chans att skaffa sig ett jobb.
De skulle visserligen ha en chans att skaffa sig ett jobb, trots att de saknade yrkeskunskaper, om de fick lov att arbeta för tillräckligt låga löner. Men välfärdsstaten backar upp fackföreningarna. Och fackföreningarna har som ”affärsidé” att förhindra en marknadsanpassning av lönerna. Så i stället för att få jobb till en låg lön, och komma in på arbetsmarknaden, kommer många av de funktionella analfabeterna att bli till ett ”trasproletariat”, som lever på bidrag livet ut. Och resten av de unga, kommer att få släpa på ryggsäcken som denna armé av arbetslösa kommer att utgöra. Välfärdsförlusterna kommer att bli enorma. Och det kommer att bli sådana sociala problem som alkoholmissbruk och hustrumisshandel, när de arbetslösa försöker bedöva sin ångest.
Och ”det sociala” kommer inte att kunna göra mycket åt eländet. Redan idag ser vi att socialarbetarna mest sitter på sina häckar inne på sina kontor, och inte gör mycken nytta, förutom att pytsa ut pengar, så att socialfallen inte svälter.
Det kommer förstås att bli en ökad belastning på sjukvården, när allt flera mår dåligt. Kommer sjukvården att palla för trycket? Knappast. Redan idag dör människor i sjukvårdsköerna, och av banala infektioner, som orsakas av sjukvårdspersonalens misskötsel av grundhygienen. Och eftersom sjukvården är skattefinansierad, och är utförd av landstingen, d.v.s. eftersom sjukvården är *socialistisk*, är den dömd till att fortsätta att förfalla under kommande år. Kostnaderna kommer att skjuta i höjden, och byråkraterna kommer att försöka begränsa kostnadsökningarna, genom att skära ner på både kvalitén och kvantiteten inom sjukvården. Många sjuka människor kommer att plågas och dö i onödan i framtidens välfärdsstat.
Samtidigt utarmas den privata sektorn. Staten förbrukar nämligen en stor del av sparandet i landet, eftersom den lånar till en betydande del av sina utgifter, och eftersom den för en inflationspolitik. Vilket kommer att få till följd att det inte blir tillräckligt med kapital till industrins nödvändiga investeringar. I synnerhet infrastrukturen kommer att förfalla. Och innovationstakten kommer sannolikt att avta inom industrin. För det första kommer det inte att finnas tillräckligt med långsiktigt kapital för att finansiera forskningen. Och för det andra kommer det inte att finnas tillräckligt många kompetenta forskare. Hur skall förresten industrin kunna forska tillräckligt, när allt flera av de unga får en undermålig utbildning? Funktionella analfabeter lär inte kunna utföra några intellektuella bragder.
Så samtidigt som välfärdsstatens utgifter sväller under de kommande decennierna, trots en fallande kvalitet och kvantitet inom ”välfärdstjänsterna”, kommer det offentligas skatteunderlag att krympa. Debet och kredit kommer inte att gå ihop. Dagens unga lär få uppleva många svikna löften, och många nedskärningar.
Vad kan vi göra åt detta elände? Ja, det är inte ett hopplöst läge ännu. Vi har fortfarande en hel del yttrandefrihet i landet, så vi kan sprida de filosofiska idéer som avslöjar de moraliska och praktiska bristerna hos välfärdspolitiken. Men vi har inte tiden på vår sida. Allt flera unga växer upp till att bli cyniker, som inte bryr sig om ”stora frågor”, och som inte ens kan läsa seriösa böcker. Hur skall vi kunna upplysa drönar som bara ägnar sina timmar åt videospel och öronbedövande hårdrock? Vi måste nå den minoritet av de unga, som fortfarande inte är förstörda av välfärdsstaten, den minoritet som fortfarande är kapabla att ta åt sig ett intellektuellt budskap, och som inser att ett bättre samhälle än detta eländiga välfärdsstat är möjligt.
Första steget är för dig att upptäcka objektivismen själv. Jag hade förmånen att upptäcka objektivismen redan för 30 år sedan. Jag har sett med egna ögon att objektivismens förutsägelser om socialismens och välfärdsstatens förfall och kollaps har slagit in. Det kom inte som en stor chock för mig när kommunismen kollapsade år 1989. Jag var bara överraskad av att slutet kom så snabbt, och var så relativt oblodigt. Men jag visste redan att kommuniststaterna var fallfärdiga fuskbyggen. Och eftersom jag är objektivist, vet jag att också den svenska välfärdsstaten är ett fuskbygge idag. Och att den kommer att så småningom kollapsa också. Skillnaden mellan dagens Sverige, och f.d. Sovjetunionen, är bara att Sverige inte är *fullständigt* socialistiskt, så det kommer att dröja längre innan Sverige förfaller så mycket att fuskbygget rasar.
Om du inte tror att alla välfärdsstater och socialistsamhällen kommer att kollapsa förr eller senare, då bör du läsa ”Och världen skälvde”. Den idéromanen skildrar en framtida välfärdsstats förfall och kollaps i detalj. Men ”Och världen skälvde” är inte en ”torr”, politiskt traktat. Den är en spännande detektivroman. Den handlar om - ”mannen som sade att han skulle stoppa världens motor – och gjorde det.” ”Och världen skälvde” publicerades år 1957 i USA, under titeln ”Atlas Shrugged”. Sedan dess har romanen blivit en bästsäljare. Den har sålts i mera än 5 miljoner exemplar, världen runt. Och ännu idag säljer ”Atlas Shrugged” flera hundra tusen kopior per år. Romanen har haft en renässans sedan Barack Obama valdes till president i USA. Massor av amerikaner ser de många olycksbådande parallellerna mellan händelserna i ”Atlas Shrugged”, och i USA under President Obama - och går ut och köper denna moderna klassiker, för att kunna förstå varför dessa paralleller uppstår. ”Atlas Shrugged” säljer bättre än någonsin – mera än 50 år efter publiceringen!
Om du läser ”Och världen skälvde” (den svenska översättningen av ”Atlas Shrugged”) kommer du att förstå just varför alla socialistiska samhällen är dömda till att gå under – om de inte reformeras innan det blir för sent. Och lika viktigt – ”Och världen skälvde” kommer med all sannolikhet att ge dig den moraliska glöd, som du kommer att behöva för att orka kämpa mot den motbjudande välfärdsstaten. Du kan köpa ”Och världen skälvde” här – http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .
Läs, njut och kämpa!
Sunday, November 15, 2009
Nyliberalerna versus objektivisterna
Nyliberalerna har en hat/kärleks relation till objektivisterna. Fast det är mest fråga om hat.
Nyliberalerna hämtar sin moraliska glöd från objektivismen. Orsaken till att de känner sig motiverade till att kämpa för sin version av ”friheten” är i stor utsträckning att de har läst de objektivistiska romanerna Atlas Shrugged och/eller The Fountainhead. Många nyliberaler lär drömma om att vara en frihetens hjälte, som John Galt eller Howard Roark, som var huvudhjältarna i dessa två romaner.
Men nyliberalerna vill inte vara *intellektuella* hjältar, som John Galt och Howard Roark var. Nyliberalerna är nämligen, som regel, subjektivister. Det innebär att de går efter känslorna, i stället för efter förnuftet. Men de vill gärna *låtsas* att de går efter förnuftet. De läser många böcker, och de tycker om att debattera, eller åtminstone att munhuggas. Det har jag själv erfaret, när jag har pratat med svenska nyliberaler. Men nyliberalerna har en märklig inställning till idéer. De anser att idéer är på sätt och vis viktiga, men de menar att inga *specifika* idéer är viktiga. De anser nämligen att inga idéer är objektivt bättre än andra, förutom deras älsklingsaxiom, att man aldrig får starta användandet av våld. De menar att ett fritt samhälle kan grundas på *vilka idéer som helst*! Så här uttrycks det av en kolumnist i den amerikanska nyliberala tidskriften Reason – ”The philosophic avenues that lead to Libertarianism are varied and many.” Den ledande amerikanska nyliberala ”tänkaren” Tibor Machan uttrycker det så här – ”Political ideas can be supported in isolation from their underpinnings.”
Nyliberalerna har den besynnerliga idén att i stort sett *alla* filosofiska uppfattningar (d.v.s. samtliga ”ideologier”) logiskt leder till stöd för principen om icke- initierande av våld. Därför, resonerar nyliberalerna, alla moraläror förutsätter frivillighet för att sättas i verket. Nyliberalernas resonemang är att, när en människa försöker vara moralisk, om hon inte gör det hon gör av egen vilja, då har hon inte *verkligen* varit moraliskt. T.ex. om jag avstår från att sno din plånbok, inte för att jag tycker att det är moraliskt fel att sno den, utan bara därför att jag är rädd för att åka fast, då har jag inte *verkligen* tillämpat den moraliska principen att jag måste respektera andras rätt till sin egendom. Så moral som sådan förutsätter frihet, är nyliberalernas huvudargument för ”friheten”.
Tycker du att detta resonemang verkar plausibel? Tänk efter. Hur skulle exempelvis nazisternas moral kunna praktiseras frivilligt? Skulle judarna kunna förväntas att marschera in i gaskamrarna av egen fri vilja? Och hur skulle kommunisternas moral kunna praktiseras frivilligt? Skulle kapitalisterna kunna förväntas att lämna över sina fabriker till staten av egen fri vilja? Nej, det är endast *rationella* moralläror som förutsätter frivillighet för att kunna praktiseras. *Irrationella* moralläror måste genomföras med våld. En irrationell morallära, t.ex. nazisternas och kommunisternas moralläror, leder till döden när de genomförs konsekvent. Och de flesta människor är inte beredda att gå i döden av egen fri vilja. Så nazisterna och kommunisterna måste använda våld för att genomföra sin moral, och *tvinga* sina offer att gå i döden.
Om *alla* moralläror logiskt leder till frihet – hur kan då nyliberalerna förklara det välkända faktumet att majoriteten av samhällena i hela mänsklighetens historia *inte* har varit fria? Om kommunismens och nazismens ideologier, t.ex. kräver frihet för att kunna förverkligas – varför var då Sovjetunionen och Nazityskland massmördande diktaturer? Nej, nyliberalerna lever i an fantasivärld, när de inbillar sig att alla moralläror logiskt kräver politiskt frihet.
Men nyliberalerna måste ha något att säga, när de försöker rekrytera folk. Därför försöker de parasitera på objektivismen. Objektivismen är nämligen filosofin som ger den intellektuella grunden för friheten. Objektivismen visar att förnuftet är människans grundläggande överlevnadsverktyg, och att förnuftet endast fungerar när subjektet är fri från våld. Det är den intellektuella grunden för det fria, kapitalistiska samhället i ett väldigt förenklat nötskal. Om du vill se en mera heltäckande argumentation för kapitalismen, rekommenderar jag dig att läsa Och världen skälvde - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .
Nyliberalerna ”lånar” därför argument för friheten från objektivismen, och sedan försöker de kombinera dessa argument med argument för sådana vansinnigheter som subjektivismen och amoralism (d.v.s. idén att man skall leva utan några moraliska principer). Detta lånande av objektivismens argument utgör ett hot mot frihetens sak. Objektivismen är nämligen frihetens främsta hopp. Om nyliberalerna lyckas bringa objektivismen i vanrykte, genom att sammankoppla objektivismen med sådana irrationella företeelser som subjektivismen och amoralismen, då vänder kanske mänskligheten objektivismen och friheten ryggen.
Det gjordes en undersökning i USA för ca. 20 år sedan, bland Amerikas nyliberaler. Undersökningen fann att majoriteten av nyliberalerna hade kommit i kontakt med nyliberalismen via Ayn Rand (Ayn Rand var den stora filosofen som skapade filosofin objektivismen, hon var också en bästsäljande författarinna, och en framgångsrik ”marknadsförare” av ämnet filosofi). Det var så att en majoritet av nyliberalerna först hade läst någon bok av Ayn Rand, t.ex. Atlas Shrugged, blivit ”frälst” på friheten, och sedan blivit duperad till att tro att nyliberalerna var de som kämpade för friheten. En amerikans nyliberal skrev en bok om den nyliberala rörelsen för ca. 20 år sedan, med titeln – ”It Usually Begins With Ayn Rand”. Massor av potentiella objektivister har blivit korrumperade och förstörda av nyliberalismen.
Nyliberalerna behandlar dock Ayn Rand på ett avskyvärt sätt. De underlåter aldrig att utnyttja ett tillfälle att tala illa om henne. De sprider skrönor och vandringshistorier som att hon var en amfetaminmissbrukare, att hon var en hycklare, att hon var svekfull mot sin man, att hon var intolerant, att hon var en ”fanatiker” och att hon rent allmänt var en ”skitstövel”. Varför behandlar nyliberalerna Ayn Rand på detta otacksamma sätt? En orsak är att eftersom de inte har några slagkraftiga argument att komma med mot Ayn Rands filosofi, så måste de tillgripa personangrepp för att komma åt henne. De har inga andra vapen att tillgå s.a.s. Men den djupare orsaken till att nyliberalerna förtalar Ayn Rand, är att de är nihilister. De hatar det goda för att det är det goda. När man själv är omoralisk och värdelös, då är det naturligt att man hatar åsynen av en hjältinna, som Ayn Rand. Åsynen av hjältinnan påminner en om ens egen uselhet. Då känner man ett psykologiskt tvång att sparka på källan till ens skuldkänslor.
Så om du nyligen har upptäckt objektivismen – låt inte eventuella nyliberaler som du kommer i kontakt med lura dig till att tro att nyliberalerna och objektivisterna är bundsförvanter i kampen för friheten! Genomskåda nyliberalerna! Nyliberalerna är frihetens, och objektivismens, värsta fiender.
Nyliberalerna hämtar sin moraliska glöd från objektivismen. Orsaken till att de känner sig motiverade till att kämpa för sin version av ”friheten” är i stor utsträckning att de har läst de objektivistiska romanerna Atlas Shrugged och/eller The Fountainhead. Många nyliberaler lär drömma om att vara en frihetens hjälte, som John Galt eller Howard Roark, som var huvudhjältarna i dessa två romaner.
Men nyliberalerna vill inte vara *intellektuella* hjältar, som John Galt och Howard Roark var. Nyliberalerna är nämligen, som regel, subjektivister. Det innebär att de går efter känslorna, i stället för efter förnuftet. Men de vill gärna *låtsas* att de går efter förnuftet. De läser många böcker, och de tycker om att debattera, eller åtminstone att munhuggas. Det har jag själv erfaret, när jag har pratat med svenska nyliberaler. Men nyliberalerna har en märklig inställning till idéer. De anser att idéer är på sätt och vis viktiga, men de menar att inga *specifika* idéer är viktiga. De anser nämligen att inga idéer är objektivt bättre än andra, förutom deras älsklingsaxiom, att man aldrig får starta användandet av våld. De menar att ett fritt samhälle kan grundas på *vilka idéer som helst*! Så här uttrycks det av en kolumnist i den amerikanska nyliberala tidskriften Reason – ”The philosophic avenues that lead to Libertarianism are varied and many.” Den ledande amerikanska nyliberala ”tänkaren” Tibor Machan uttrycker det så här – ”Political ideas can be supported in isolation from their underpinnings.”
Nyliberalerna har den besynnerliga idén att i stort sett *alla* filosofiska uppfattningar (d.v.s. samtliga ”ideologier”) logiskt leder till stöd för principen om icke- initierande av våld. Därför, resonerar nyliberalerna, alla moraläror förutsätter frivillighet för att sättas i verket. Nyliberalernas resonemang är att, när en människa försöker vara moralisk, om hon inte gör det hon gör av egen vilja, då har hon inte *verkligen* varit moraliskt. T.ex. om jag avstår från att sno din plånbok, inte för att jag tycker att det är moraliskt fel att sno den, utan bara därför att jag är rädd för att åka fast, då har jag inte *verkligen* tillämpat den moraliska principen att jag måste respektera andras rätt till sin egendom. Så moral som sådan förutsätter frihet, är nyliberalernas huvudargument för ”friheten”.
Tycker du att detta resonemang verkar plausibel? Tänk efter. Hur skulle exempelvis nazisternas moral kunna praktiseras frivilligt? Skulle judarna kunna förväntas att marschera in i gaskamrarna av egen fri vilja? Och hur skulle kommunisternas moral kunna praktiseras frivilligt? Skulle kapitalisterna kunna förväntas att lämna över sina fabriker till staten av egen fri vilja? Nej, det är endast *rationella* moralläror som förutsätter frivillighet för att kunna praktiseras. *Irrationella* moralläror måste genomföras med våld. En irrationell morallära, t.ex. nazisternas och kommunisternas moralläror, leder till döden när de genomförs konsekvent. Och de flesta människor är inte beredda att gå i döden av egen fri vilja. Så nazisterna och kommunisterna måste använda våld för att genomföra sin moral, och *tvinga* sina offer att gå i döden.
Om *alla* moralläror logiskt leder till frihet – hur kan då nyliberalerna förklara det välkända faktumet att majoriteten av samhällena i hela mänsklighetens historia *inte* har varit fria? Om kommunismens och nazismens ideologier, t.ex. kräver frihet för att kunna förverkligas – varför var då Sovjetunionen och Nazityskland massmördande diktaturer? Nej, nyliberalerna lever i an fantasivärld, när de inbillar sig att alla moralläror logiskt kräver politiskt frihet.
Men nyliberalerna måste ha något att säga, när de försöker rekrytera folk. Därför försöker de parasitera på objektivismen. Objektivismen är nämligen filosofin som ger den intellektuella grunden för friheten. Objektivismen visar att förnuftet är människans grundläggande överlevnadsverktyg, och att förnuftet endast fungerar när subjektet är fri från våld. Det är den intellektuella grunden för det fria, kapitalistiska samhället i ett väldigt förenklat nötskal. Om du vill se en mera heltäckande argumentation för kapitalismen, rekommenderar jag dig att läsa Och världen skälvde - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .
Nyliberalerna ”lånar” därför argument för friheten från objektivismen, och sedan försöker de kombinera dessa argument med argument för sådana vansinnigheter som subjektivismen och amoralism (d.v.s. idén att man skall leva utan några moraliska principer). Detta lånande av objektivismens argument utgör ett hot mot frihetens sak. Objektivismen är nämligen frihetens främsta hopp. Om nyliberalerna lyckas bringa objektivismen i vanrykte, genom att sammankoppla objektivismen med sådana irrationella företeelser som subjektivismen och amoralismen, då vänder kanske mänskligheten objektivismen och friheten ryggen.
Det gjordes en undersökning i USA för ca. 20 år sedan, bland Amerikas nyliberaler. Undersökningen fann att majoriteten av nyliberalerna hade kommit i kontakt med nyliberalismen via Ayn Rand (Ayn Rand var den stora filosofen som skapade filosofin objektivismen, hon var också en bästsäljande författarinna, och en framgångsrik ”marknadsförare” av ämnet filosofi). Det var så att en majoritet av nyliberalerna först hade läst någon bok av Ayn Rand, t.ex. Atlas Shrugged, blivit ”frälst” på friheten, och sedan blivit duperad till att tro att nyliberalerna var de som kämpade för friheten. En amerikans nyliberal skrev en bok om den nyliberala rörelsen för ca. 20 år sedan, med titeln – ”It Usually Begins With Ayn Rand”. Massor av potentiella objektivister har blivit korrumperade och förstörda av nyliberalismen.
Nyliberalerna behandlar dock Ayn Rand på ett avskyvärt sätt. De underlåter aldrig att utnyttja ett tillfälle att tala illa om henne. De sprider skrönor och vandringshistorier som att hon var en amfetaminmissbrukare, att hon var en hycklare, att hon var svekfull mot sin man, att hon var intolerant, att hon var en ”fanatiker” och att hon rent allmänt var en ”skitstövel”. Varför behandlar nyliberalerna Ayn Rand på detta otacksamma sätt? En orsak är att eftersom de inte har några slagkraftiga argument att komma med mot Ayn Rands filosofi, så måste de tillgripa personangrepp för att komma åt henne. De har inga andra vapen att tillgå s.a.s. Men den djupare orsaken till att nyliberalerna förtalar Ayn Rand, är att de är nihilister. De hatar det goda för att det är det goda. När man själv är omoralisk och värdelös, då är det naturligt att man hatar åsynen av en hjältinna, som Ayn Rand. Åsynen av hjältinnan påminner en om ens egen uselhet. Då känner man ett psykologiskt tvång att sparka på källan till ens skuldkänslor.
Så om du nyligen har upptäckt objektivismen – låt inte eventuella nyliberaler som du kommer i kontakt med lura dig till att tro att nyliberalerna och objektivisterna är bundsförvanter i kampen för friheten! Genomskåda nyliberalerna! Nyliberalerna är frihetens, och objektivismens, värsta fiender.
Nyliberalerna är "höger hippies"
Filosofen Ayn Rand kallade nyliberalerna för ”höger hippies”. Hon syftade på att nyliberalerna är subjektivister, precis som 1960-talets hippies var. Skillnaden är bara att medan de flesta av 1960-talets hippies var vänsterinriktade ifråga om politik, är nyliberalerna, skenbart åtminstone, höger inriktade ifråga om politik. Men Ayn Rand menade att politiken är mindre fundamentalt än etiken och kunskapsteorin. Så likheterna mellan nyliberalerna och 1960-talets hippies var större än skillnaderna.
Vad innebär det, rent praktiskt, att vara en subjektivist? Det innebär väsentligen, att man är en nyckdyrkare. Man går efter principen att göra vad som helst som faller en in. Man inbillar sig att bara för att något *känns rätt* för en själv, så *är* det också rätt. Så 1960-talets hippies hade på känn att de kunde knarka. De var ju unga och friska, och de såg inga omedelbara negativa hälsoeffekter av att knarka. Deras långsiktiga välfärd, det tänkte de inte på. När man är subjektivist bekymrar man sig inte för det långsiktiga. Man bekymrar sig bara för det som finns omedelbart framför näsan. Efter sådär 10 år var många av de där hippies nergångna vrak. Subjektivismen är inte alls en praktisk princip att leva efter.
Nyliberalerna är också nyckdyrkare. De renläriga bland dem går efter principen att göra vad helst de känner för att göra. De hävdar med emfas att ingen kan säga vad som är *objektivt* rätt och fel. Allt är bara en smaksak. ”Det som är rätt för dig, behöver inte vara rätt för mig.” – heter det. Så subjektivisten är också en moralisk relativist.
Vad har jag för fog för att göra denna svepande generalisering om nyliberaler? Jag skall ge dig ett antal exempel på alla de galna ståndpunkter som nyliberaler har intagit under årens lopp. Här är ett tiotal. Jag presenterar dem inte i någon särskild ordning. Exemplen är tagna ur objektivisten Peter Schwartz´ utmärkta analys av nyliberalismen – ”Libertarianism: the Perversion of Liberty”. Den finns att köpa hos www.aynrandbookstore.com .
I USA fanns det, åtminstone på 1980-talet, då Peter Schwartz skrev sin essä, en organisation som hette – ”The North American Man-Boy Love Association”. Denna organisation förespråkade legalisering av sexuella relationer mellan mindre åriga pojkar och vuxna män. Nyliberalen Mark Joffe, skrev i den nyliberala tidskriften Individual Liberty att denna organisations medlemmar är – ”among the most brutally state-opressed individuals in this country.” För att bevisa att han menade detta sponsrade Mark Joffe och ett antal andra nyliberaler ett möte som denna organisation höll i New York City i mars 1983. Och plattformen för det amerikanska nyliberala partiet, The Libertarian Party, innehöll denna passus – ”We oppose all legally created or sanctioned discrimination against (or in favor of) children just as we oppose government discrimination directed at any other artificially defined sub-category of human beings.” Så de renläriga bland nyliberalerna anser m.a.o. att det inte skall finnas lagar emot pedofili (d.s.v. mot sexuella relationer mellan barn och vuxna).Dessutom är det en logisk implikation av den där passusen ur The Libertarian Partys plattform, att det bör vara tillåtet för barn att köra bil, dricka sprit och köpa skjutvapen!
En annan vansinnig ståndpunkt som nyliberalerna i USA intar är att psykotiker skall gå fria ute på gatorna. ”We oppose the involuntary commitment of *any* person to a mental institution.” sade The Libertarian Party´s plattform (min understrykning).
De renläriga bland nyliberalerna är emot fria länders rätt att försvara sig själva. De är väsentligen likadana som pacifisterna på vänsterkanten. Nyliberalerna i USA kallar sin policy för ”non-interventionism”. Om kommunister eller islamister håller på att ta över ett annat land med våld, med avsikt att göra landet till en västfientlig diktatur, då skall USA och andra fria länder *inte* ingripa. Det vore att ”blanda sig i andra länders interna angelägenheter”. Så inom utrikespolitiken intar nyliberalerna en ståndpunkt som är intill förväxling likadan som den västfientliga vänsterns ståndpunkt.
Samuel Konkin, ledare för Movement of the Libertarian Left, uttalade – ”I find it thoroughly uncontentious to state, qua Libertarian, that the state should disarm and should do so the day before yesterday.”
Men de renläriga bland nyliberalerna är mera konsekventa än vänster pacifisterna. Nyliberalerna säger att vi inte heller skall försvara oss mot inhemska brottslingar. Den ledande nyliberala ideologen, Murray Rothbard, har t.ex. skrivit, – ”There will be no governmental machinery that pursues and tries criminals even against the wishes of the victim.”
Men samtidigt som nyliberalerna vill förmena staten rätten att använda våld, vill de att det skall vara fritt fram för privatpersoner att förbereda sig för att göra det. Jeffrey Hummer, som var f.d. research director för The Libertarian Party i Kalifornien, argumenterade – ”Any private individual or organization should be free to deploy nuclear weapons in any way that does not threaten innocent parties . . . We are much safer with privately owned nuclear weapons than with a state monopoly on nuclear weapons.”
Tidskriften The Libertarian Vanguard, lovordade PLO i augusti 1982, för att denna organisation skulle ha ägnat sig åt att –“fight for justice and property rights”. Och nyliberalernas ledande ideolog, Murray Rothbard, lovordade Sovjetunionen i sin bok ”For a New Liberty: the Libertarian Manifesto” för att den skulle ha utövat en – ”proper and principled foreign policy”.
Så vad är då essensen hos nyliberalismen? Svaret är – ”Vad som helst går an!” Nyliberalen Walter Block uttryckte det så här i The Libertarian Forum, april 1976 – ”We´ve seen priests, monogamists, family-men as the fellow Libertarians of the gays, the sado-masochists, the leather-freaks and those into what they call `rational bestiality´ [d.v.s. `rationell sex med djur´] . . . Only Libertarianism could gather together the homosexual motorcycle gang, the acid-dropper fascinated by the price of silver and the Puerto Rican nationalist immersed in the Austrian school of economics.”
En nyliberal får alltså se ut hur som helst. Så länge som han är subjektivist. D.v.s. han måste hålla med om att det inte finns några som helst objektiva etiska normer. Ingen nyliberal får uttala en moralisk dom – förutom mot de som uttalar moraliska domar d.v.s. Eller m.a.o. - ”Ingenting är objektivt fel, förutom att säga att någonting är objektivt fel.”
Nyliberalerna är egentligen inte ”höger”. De bara pladdrar om ”friheten” och ”individualismen”. Men de är egentligen samma sorts människor, d.v.s. nyck dyrkande subjektivister, som deras generations kamrater och andliga bröder inom ”Den nya vänstern” på 1960- och 1970-talet, då nyliberalismen började växa fram i USA. Det är t.o.m. så att åtskilliga kommunister i USA har blivit nyliberaler, och åtskilliga nyliberaler har blivit kommunister. Kommunisterna och nyliberalerna i USA utbyter medlemmar med varandra flitigt.
Och det är logiskt. Om man blir subjektivist, då blir det ”deuces wild”. Man kan lika väl bli en kommunist som en ”höger extremist” av antingen den fascistiska eller den anarkistiska (d.v.s. den nyliberala) sorten. Så somliga hippies blev kommunister, och somliga blev nyliberaler.
Ayn Rand hade, som vanligt, rätt. Nyliberalerna är ”höger hippies”.
Vad innebär det, rent praktiskt, att vara en subjektivist? Det innebär väsentligen, att man är en nyckdyrkare. Man går efter principen att göra vad som helst som faller en in. Man inbillar sig att bara för att något *känns rätt* för en själv, så *är* det också rätt. Så 1960-talets hippies hade på känn att de kunde knarka. De var ju unga och friska, och de såg inga omedelbara negativa hälsoeffekter av att knarka. Deras långsiktiga välfärd, det tänkte de inte på. När man är subjektivist bekymrar man sig inte för det långsiktiga. Man bekymrar sig bara för det som finns omedelbart framför näsan. Efter sådär 10 år var många av de där hippies nergångna vrak. Subjektivismen är inte alls en praktisk princip att leva efter.
Nyliberalerna är också nyckdyrkare. De renläriga bland dem går efter principen att göra vad helst de känner för att göra. De hävdar med emfas att ingen kan säga vad som är *objektivt* rätt och fel. Allt är bara en smaksak. ”Det som är rätt för dig, behöver inte vara rätt för mig.” – heter det. Så subjektivisten är också en moralisk relativist.
Vad har jag för fog för att göra denna svepande generalisering om nyliberaler? Jag skall ge dig ett antal exempel på alla de galna ståndpunkter som nyliberaler har intagit under årens lopp. Här är ett tiotal. Jag presenterar dem inte i någon särskild ordning. Exemplen är tagna ur objektivisten Peter Schwartz´ utmärkta analys av nyliberalismen – ”Libertarianism: the Perversion of Liberty”. Den finns att köpa hos www.aynrandbookstore.com .
I USA fanns det, åtminstone på 1980-talet, då Peter Schwartz skrev sin essä, en organisation som hette – ”The North American Man-Boy Love Association”. Denna organisation förespråkade legalisering av sexuella relationer mellan mindre åriga pojkar och vuxna män. Nyliberalen Mark Joffe, skrev i den nyliberala tidskriften Individual Liberty att denna organisations medlemmar är – ”among the most brutally state-opressed individuals in this country.” För att bevisa att han menade detta sponsrade Mark Joffe och ett antal andra nyliberaler ett möte som denna organisation höll i New York City i mars 1983. Och plattformen för det amerikanska nyliberala partiet, The Libertarian Party, innehöll denna passus – ”We oppose all legally created or sanctioned discrimination against (or in favor of) children just as we oppose government discrimination directed at any other artificially defined sub-category of human beings.” Så de renläriga bland nyliberalerna anser m.a.o. att det inte skall finnas lagar emot pedofili (d.s.v. mot sexuella relationer mellan barn och vuxna).Dessutom är det en logisk implikation av den där passusen ur The Libertarian Partys plattform, att det bör vara tillåtet för barn att köra bil, dricka sprit och köpa skjutvapen!
En annan vansinnig ståndpunkt som nyliberalerna i USA intar är att psykotiker skall gå fria ute på gatorna. ”We oppose the involuntary commitment of *any* person to a mental institution.” sade The Libertarian Party´s plattform (min understrykning).
De renläriga bland nyliberalerna är emot fria länders rätt att försvara sig själva. De är väsentligen likadana som pacifisterna på vänsterkanten. Nyliberalerna i USA kallar sin policy för ”non-interventionism”. Om kommunister eller islamister håller på att ta över ett annat land med våld, med avsikt att göra landet till en västfientlig diktatur, då skall USA och andra fria länder *inte* ingripa. Det vore att ”blanda sig i andra länders interna angelägenheter”. Så inom utrikespolitiken intar nyliberalerna en ståndpunkt som är intill förväxling likadan som den västfientliga vänsterns ståndpunkt.
Samuel Konkin, ledare för Movement of the Libertarian Left, uttalade – ”I find it thoroughly uncontentious to state, qua Libertarian, that the state should disarm and should do so the day before yesterday.”
Men de renläriga bland nyliberalerna är mera konsekventa än vänster pacifisterna. Nyliberalerna säger att vi inte heller skall försvara oss mot inhemska brottslingar. Den ledande nyliberala ideologen, Murray Rothbard, har t.ex. skrivit, – ”There will be no governmental machinery that pursues and tries criminals even against the wishes of the victim.”
Men samtidigt som nyliberalerna vill förmena staten rätten att använda våld, vill de att det skall vara fritt fram för privatpersoner att förbereda sig för att göra det. Jeffrey Hummer, som var f.d. research director för The Libertarian Party i Kalifornien, argumenterade – ”Any private individual or organization should be free to deploy nuclear weapons in any way that does not threaten innocent parties . . . We are much safer with privately owned nuclear weapons than with a state monopoly on nuclear weapons.”
Tidskriften The Libertarian Vanguard, lovordade PLO i augusti 1982, för att denna organisation skulle ha ägnat sig åt att –“fight for justice and property rights”. Och nyliberalernas ledande ideolog, Murray Rothbard, lovordade Sovjetunionen i sin bok ”For a New Liberty: the Libertarian Manifesto” för att den skulle ha utövat en – ”proper and principled foreign policy”.
Så vad är då essensen hos nyliberalismen? Svaret är – ”Vad som helst går an!” Nyliberalen Walter Block uttryckte det så här i The Libertarian Forum, april 1976 – ”We´ve seen priests, monogamists, family-men as the fellow Libertarians of the gays, the sado-masochists, the leather-freaks and those into what they call `rational bestiality´ [d.v.s. `rationell sex med djur´] . . . Only Libertarianism could gather together the homosexual motorcycle gang, the acid-dropper fascinated by the price of silver and the Puerto Rican nationalist immersed in the Austrian school of economics.”
En nyliberal får alltså se ut hur som helst. Så länge som han är subjektivist. D.v.s. han måste hålla med om att det inte finns några som helst objektiva etiska normer. Ingen nyliberal får uttala en moralisk dom – förutom mot de som uttalar moraliska domar d.v.s. Eller m.a.o. - ”Ingenting är objektivt fel, förutom att säga att någonting är objektivt fel.”
Nyliberalerna är egentligen inte ”höger”. De bara pladdrar om ”friheten” och ”individualismen”. Men de är egentligen samma sorts människor, d.v.s. nyck dyrkande subjektivister, som deras generations kamrater och andliga bröder inom ”Den nya vänstern” på 1960- och 1970-talet, då nyliberalismen började växa fram i USA. Det är t.o.m. så att åtskilliga kommunister i USA har blivit nyliberaler, och åtskilliga nyliberaler har blivit kommunister. Kommunisterna och nyliberalerna i USA utbyter medlemmar med varandra flitigt.
Och det är logiskt. Om man blir subjektivist, då blir det ”deuces wild”. Man kan lika väl bli en kommunist som en ”höger extremist” av antingen den fascistiska eller den anarkistiska (d.v.s. den nyliberala) sorten. Så somliga hippies blev kommunister, och somliga blev nyliberaler.
Ayn Rand hade, som vanligt, rätt. Nyliberalerna är ”höger hippies”.
Kapitalismen är överlägsen den nyliberala anarkin
Nyliberalerna anses allmänt vara ”frihets-extremister”. Men nyliberalerna inbillar sig att man skaffar sig frihet, genom att införa något som de kallar för ”anarko-kapitalismen”. Detta ”något” är i allt väsentligt anarkismen. Nyliberalerna slänger bara in ordet ”kapitalismen” där, för att förvilla folk till att tro att det skulle finnas några individens rättigheter i deras version av anarkin.
Men det är endast kapitalismen, som kan säkerställa friheten. Anarkin utgör frihetens motsats.
Hur skulle anarkin kunna innebära frihet? Nyliberalerna påstår att anarkin är mera konsekvent än kapitalismen. De resonerar – ”Om mindre statsmakt är bra, då måste väl *ingen* statsmakt alls vara bäst? Så låt oss avskaffa staten!” Men det är inte så att en *mindre* statsmakt är vad som är bra att ha, det är en *begränsad* statsmakt som är bra att ha. Vi behöver faktiskt en stat – men den skall göra rätt saker. Staten skall skydda oss mot våld, men den skall inte själv starta bruk av våld mot oss. Staten skall vara som en polisman, som skyddar oss mot sådana saker som stöld och mord, men den skall inte själv ägna sig åt att stjäla från oss, eller mörda oss. Staten bör helt enkelt inte förtrycka oss.
Men nyliberalerna inbillar sig att vilken stat som helst skulle vara en förtryckare. Varför? Därför att även en liberal rättstat, skulle hindra dem från att göra vadhelst de kände för att göra. En rationell människa förstår att frihet innebär att vara fri från angreppsvåld. Men nyliberalerna inbillar sig att frihet innebär att vara fri från hämningar. Om man inte är fri att slå ihjäl grannen, då är man inte fri, det är innebörden i nyliberalernas subjektivistiska frihetsbegrepp.
Så nyliberalerna pladdrar om att vi skall vara fria att välja mellan ”konkurrerande regeringar”. Med detta menar de att vem som helst skall få starta sin egen polisstyrka, och sin egen domstol, och sedan skall han erbjuda sina tjänster till resten av oss. Nyliberalerna pladdrar om en ”marknad för frihet”. De inser inte det uppenbara, att man inte kan ha en marknad förrän *efter* det att man har bannlyst angreppsvåldet, genom att etablera rätt sorts statsmakt. Det finns ju ingen frihet att köpa och sälja mitt i ett slagsmål.
Nyliberalernas falska frihetsbegrepp är subjektivistiskt. Nyliberalerna, i och med att de är subjektivister, menar att ingen kan säga vad som är objektivt rätt och fel. Att uttala moraliska domar överhuvudtaget, är enligt nyliberalerna, att vara ”moralistisk” och ”intolerant”. Så enligt nyliberalerna skall man få göra vad helst man vill, bara man inte ”initierar bruk av våld mot andra”. Det är OK att knarka, att hora, att låta bli att arbeta o.s.v. Det finns inga objektiva moraliska normer, enligt nyliberalerna. Om du tror att jag överdriver – se då Peter Schwartz´ analys av nyliberalismen här - http://www.aynrandbookstore2.com/prodinfo.asp?number=HS02I .
Och eftersom nyliberalerna förkastar förnuftet till förmån för subjektivismens nyckdyrkan, förmår de inte heller i förlängningen att ta avstånd ens från angreppsvåldet. Amerikanska nyliberaler har t.ex. offentligen tagit avstånd från idén att den amerikanska staten någonsin skall använda våld mot kommunistiska diktaturer och islamistiska terrorister. De amerikanska nyliberalerna kallar denna policy för ”non-interventionism”. Den policyn är förstås samma sak som renodlad pacifism.
Och det är logiskt. Principen att det alltid är fel att initiera bruk av våld, är ju en *moralisk* princip. Om nyliberalerna förkastar idén att det finns objektiva moraliska normer, då måste de i konsekvensens namn även förkasta idén att det finns något sätt att objektivt fastslå vad som utgör ett moraliskt förkastligt sätt att använda våld. Då är det ”deuces wild” – d.v.s. att vad som helst går an. Somliga nyliberaler t.ex. kan inte se vad som är fel med pedofili. Det finns nyliberaler i USA som bildar opinion för att pedofili skall legaliseras (det fanns t.ex. åtminstone på 1980-talet en nyliberal organisation i USA som hette The Man-Boy Love Association, som lobbade för en legalisering av sex mellan mindre åriga pojkar och vuxna män). Nyliberalen ser en man antasta ett barn. Men var finns *våldet* frågar sig nyliberalen? Han kan inte förstå en sådan enkel sak som att ett barn inte kan samtycka till sex. Därför att nyliberalen förkastar förnuftet, och går efter sina känslor. Och barn har ju lika starka känslor som vuxna.
Men anarkin innebär som sagt inte frihet från våld. I en anarki släpps våldet fullständigt fritt. Varje enskild människa är nödsakad att ansluta sig till ett gäng, för att få ett skydd mot de andra gängen. Och eftersom nyliberalen, liksom alla anarkister, förkastar förnuftet och objektiviteten, är varje gäng otyglad. Det finns ingen objektiv författning, som begränsar de olika gängledarnas makt. Gängledarna är som små tyranner, som var och en får göra som de vill med medlemmarna av det egna gänget. Anarkin består av ett otal konkurrerande diktaturer. Varje gängs ledare är som en gangsterboss/diktator. Han härskar med nävens rätt. Var finns då friheten?
Friheten maximeras när någon håller angreppsvåldet i schack. Denna ”någon” är i idealfallet en stat, vars makt begränsas av en objektiv författning. Författningen, som knäsätts genom bruk av förnuft och övertalning, slår fast vad staten får och inte får göra. I korthet får staten upprätthålla ett försvar, en polisstyrka och ett domstolsväsende. Försvaret skyddar medborgarna mot andra länder som eventuellt går till angrepp mot det fria landet. Polisen skyddar medborgarna mot brottslingar. Domstolarna löser tvister mellan medborgarna, så att de inte behöver slås med varandra när de inte lyckas komma överens.
Staten får inte göra någonting annat än detta. Den får inte kränka medborgarnas rätt att producera och handla med varandra, genom att införa ekonomiska regleringar. Den får inte kränka medborgarnas rätt att producera, sälja och köpa ”sociala tjänster” som sjukvård och utbildning genom att skapa offentliga sjukhus och skolor. Den får inte kränka medborgarnas egendomsrätt genom att ta ut skatter (försvaret, polisen och domstolarna bör finansieras med frivilliga försäkringspremier, i stället för med tvångsmässiga skatter). Den får inte agera som medborgarnas förmyndare genom att förbjuda narkotikaförsäljning till vuxna. Den får inte kränka yttrandefriheten genom att subventionera tidningar, eller genom att förbjuda rasistiska yttringar. O.s.v. Det enda som inte är tillåtet i det fria samhället är angreppsvåld. Och förbudet mot angreppsvåld gäller även för staten, inte endast för medborgarna.
Så, du ser, det är kapitalismen, inte anarkin, som maximerar friheten. Sådana tänkare som Ayn Rand och John Locke förstod frihetens väsende. Nyliberaler som Murray Rothbard och Thomas Friedman fattade nada.
Men det är endast kapitalismen, som kan säkerställa friheten. Anarkin utgör frihetens motsats.
Hur skulle anarkin kunna innebära frihet? Nyliberalerna påstår att anarkin är mera konsekvent än kapitalismen. De resonerar – ”Om mindre statsmakt är bra, då måste väl *ingen* statsmakt alls vara bäst? Så låt oss avskaffa staten!” Men det är inte så att en *mindre* statsmakt är vad som är bra att ha, det är en *begränsad* statsmakt som är bra att ha. Vi behöver faktiskt en stat – men den skall göra rätt saker. Staten skall skydda oss mot våld, men den skall inte själv starta bruk av våld mot oss. Staten skall vara som en polisman, som skyddar oss mot sådana saker som stöld och mord, men den skall inte själv ägna sig åt att stjäla från oss, eller mörda oss. Staten bör helt enkelt inte förtrycka oss.
Men nyliberalerna inbillar sig att vilken stat som helst skulle vara en förtryckare. Varför? Därför att även en liberal rättstat, skulle hindra dem från att göra vadhelst de kände för att göra. En rationell människa förstår att frihet innebär att vara fri från angreppsvåld. Men nyliberalerna inbillar sig att frihet innebär att vara fri från hämningar. Om man inte är fri att slå ihjäl grannen, då är man inte fri, det är innebörden i nyliberalernas subjektivistiska frihetsbegrepp.
Så nyliberalerna pladdrar om att vi skall vara fria att välja mellan ”konkurrerande regeringar”. Med detta menar de att vem som helst skall få starta sin egen polisstyrka, och sin egen domstol, och sedan skall han erbjuda sina tjänster till resten av oss. Nyliberalerna pladdrar om en ”marknad för frihet”. De inser inte det uppenbara, att man inte kan ha en marknad förrän *efter* det att man har bannlyst angreppsvåldet, genom att etablera rätt sorts statsmakt. Det finns ju ingen frihet att köpa och sälja mitt i ett slagsmål.
Nyliberalernas falska frihetsbegrepp är subjektivistiskt. Nyliberalerna, i och med att de är subjektivister, menar att ingen kan säga vad som är objektivt rätt och fel. Att uttala moraliska domar överhuvudtaget, är enligt nyliberalerna, att vara ”moralistisk” och ”intolerant”. Så enligt nyliberalerna skall man få göra vad helst man vill, bara man inte ”initierar bruk av våld mot andra”. Det är OK att knarka, att hora, att låta bli att arbeta o.s.v. Det finns inga objektiva moraliska normer, enligt nyliberalerna. Om du tror att jag överdriver – se då Peter Schwartz´ analys av nyliberalismen här - http://www.aynrandbookstore2.com/prodinfo.asp?number=HS02I .
Och eftersom nyliberalerna förkastar förnuftet till förmån för subjektivismens nyckdyrkan, förmår de inte heller i förlängningen att ta avstånd ens från angreppsvåldet. Amerikanska nyliberaler har t.ex. offentligen tagit avstånd från idén att den amerikanska staten någonsin skall använda våld mot kommunistiska diktaturer och islamistiska terrorister. De amerikanska nyliberalerna kallar denna policy för ”non-interventionism”. Den policyn är förstås samma sak som renodlad pacifism.
Och det är logiskt. Principen att det alltid är fel att initiera bruk av våld, är ju en *moralisk* princip. Om nyliberalerna förkastar idén att det finns objektiva moraliska normer, då måste de i konsekvensens namn även förkasta idén att det finns något sätt att objektivt fastslå vad som utgör ett moraliskt förkastligt sätt att använda våld. Då är det ”deuces wild” – d.v.s. att vad som helst går an. Somliga nyliberaler t.ex. kan inte se vad som är fel med pedofili. Det finns nyliberaler i USA som bildar opinion för att pedofili skall legaliseras (det fanns t.ex. åtminstone på 1980-talet en nyliberal organisation i USA som hette The Man-Boy Love Association, som lobbade för en legalisering av sex mellan mindre åriga pojkar och vuxna män). Nyliberalen ser en man antasta ett barn. Men var finns *våldet* frågar sig nyliberalen? Han kan inte förstå en sådan enkel sak som att ett barn inte kan samtycka till sex. Därför att nyliberalen förkastar förnuftet, och går efter sina känslor. Och barn har ju lika starka känslor som vuxna.
Men anarkin innebär som sagt inte frihet från våld. I en anarki släpps våldet fullständigt fritt. Varje enskild människa är nödsakad att ansluta sig till ett gäng, för att få ett skydd mot de andra gängen. Och eftersom nyliberalen, liksom alla anarkister, förkastar förnuftet och objektiviteten, är varje gäng otyglad. Det finns ingen objektiv författning, som begränsar de olika gängledarnas makt. Gängledarna är som små tyranner, som var och en får göra som de vill med medlemmarna av det egna gänget. Anarkin består av ett otal konkurrerande diktaturer. Varje gängs ledare är som en gangsterboss/diktator. Han härskar med nävens rätt. Var finns då friheten?
Friheten maximeras när någon håller angreppsvåldet i schack. Denna ”någon” är i idealfallet en stat, vars makt begränsas av en objektiv författning. Författningen, som knäsätts genom bruk av förnuft och övertalning, slår fast vad staten får och inte får göra. I korthet får staten upprätthålla ett försvar, en polisstyrka och ett domstolsväsende. Försvaret skyddar medborgarna mot andra länder som eventuellt går till angrepp mot det fria landet. Polisen skyddar medborgarna mot brottslingar. Domstolarna löser tvister mellan medborgarna, så att de inte behöver slås med varandra när de inte lyckas komma överens.
Staten får inte göra någonting annat än detta. Den får inte kränka medborgarnas rätt att producera och handla med varandra, genom att införa ekonomiska regleringar. Den får inte kränka medborgarnas rätt att producera, sälja och köpa ”sociala tjänster” som sjukvård och utbildning genom att skapa offentliga sjukhus och skolor. Den får inte kränka medborgarnas egendomsrätt genom att ta ut skatter (försvaret, polisen och domstolarna bör finansieras med frivilliga försäkringspremier, i stället för med tvångsmässiga skatter). Den får inte agera som medborgarnas förmyndare genom att förbjuda narkotikaförsäljning till vuxna. Den får inte kränka yttrandefriheten genom att subventionera tidningar, eller genom att förbjuda rasistiska yttringar. O.s.v. Det enda som inte är tillåtet i det fria samhället är angreppsvåld. Och förbudet mot angreppsvåld gäller även för staten, inte endast för medborgarna.
Så, du ser, det är kapitalismen, inte anarkin, som maximerar friheten. Sådana tänkare som Ayn Rand och John Locke förstod frihetens väsende. Nyliberaler som Murray Rothbard och Thomas Friedman fattade nada.
Nyliberalerna är frihetens dödgrävare
Alla svenskar, förutom oss objektivister, verkar vara överens om att nyliberalerna är ”extremister för frihet”. Kommunisterna, socialdemokraterna, socialliberalerna, moderaterna och inte minst nyliberalerna själva, de stämmer alla in i kören om att nyliberalerna är företrädare för en ”extrem frihet”. Men vi objektivister säger att detta är nys. Det är en av vår tids vandringshistorier, ungefär som historien om ”den globala uppvärmningen”.
Nyliberalerna är frihetens dödgrävare. Därför att nyliberalerna förespråkar väsentligen det system som innebär *minst* frihet från våld. Det systemet är *anarkin*. Nyliberalerna själva brukar kalla det för ”anarko-kapitalismen”, i syfte att insinuera att anarkin skulle innefatta respekt för individens rättigheter, och därmed frihet. Nyliberalerna säger öppet att de vill ha ”anarko-kapitalismen”, och inte kapitalismen. Men anarkin innebär ett allas krig mot alla. Det finns inga rättigheter, och det finns ingen frihet, i ett samhälle där olika gäng kämpar mot varandra för herravälde över största möjliga revir.
En anarki är ett samhälle där det inte finns en stat, som har ett monopol på det legala användandet av våld. I en anarki råder det ”fri företagsamhet” inom våldsanvändningen. Var och en får försvara sig själv, eller ansluta sig till ett valfritt gäng, för att erhålla skydd mot våld. Så i en anarki finns det inte en stat, utan ett otal ministater. Och varje stat/gäng får agera efter sina egna regler. Det råder därför fullständigt godtycke i våldsanvändningen. Ingen enhetlig författning begränsar statens makt.
Ja, de nyliberala sofisterna säger förstås att i en anarki kommer frihetsvännerna att anta en frihetlig författning för sitt gäng, och sedan kommer de i kraft av sin överlägsna rationalitet att konkurrera ut de övriga gängen. Men om det är våldet, och inte en objektiv författnings regler om individens rättigheter, som avgör vem som vinner, då kommer de mest brutala att vinna ut över resten. Nyliberalerna kommer att tvingas bli lika brutala som kommunisterna, nazisterna och gangstrarna för att ha en chans att klara sig i inbördeskriget. Resultatet kommer inte att bli att de mest rationella vinner, utan i stället att alla går under i en orgie av våld.
Det finns många exempel på detta inom historien. Det rådde en anarki i Tyskland under det 30-åriga kriget på 1600-talet t.ex. Det fanns ingen stat som hade kontrollen över hela Tyskland. I stället härjades Tyskland av konkurrerande arméer, inklusive den svenska. Resultatet blev ett obeskrivligt lidande för befolkningen i Tyskland. De svalt, de slaktades, de utplundrades, de utsattes för grym tortyr o.s.v. Det var ett rent helvete under anarkins dagar i Tyskland.
Samma sak i Kina under 1920-talet. På 1920-talet hade ingen stat kontrollen över hela Kina. I stället fanns det ett otal krigsherrar, som var och en kontrollerade en del av landet. De krigade ständigt mot varandra. De kinesiska bönderna led på ett liknande sätt som tyskarna hade gjort under det 30-åriga kriget. Miljontals kineser svalt ihjäl, eller slogs ihjäl av krigsherrarna. Det var ett rent helvete under anarkins dagar i Kina.
Likaså var det ett rent helvete i Chicago under Förbudstiden i USA. Chicago var tack och lov inte en fullständig anarki då. Gangstrarna härjade inte fullständigt fritt. Det fanns en regering och en polis. Men Chicago-borna levde i skräck. Nästan varje vecka förekom mord, eftersom olika gangstergäng gjorde upp med varandra med hjälp av ”Tommy-guns” (ungefär ett slags k-pistar). Och ofta kom oskyldiga förbipasserande i skottlinjen. Det var ett rent helvete i det halvanarkiska 1920-talets Chicago.
Andra exempel på helvetiska anarkier är somliga områden i Tredje världen under senare tid – t.ex. Somalia och f.d. Jugoslavien.
Nyliberalerna utgör således ett hot mot friheten. Men inte så mycket för att de har någon chans att åstadkomma en anarki. Det är ytterst osannolikt att svenskarna kommer att vara så dumma att de går på nyliberalernas idiotiska budskap. Men – det finns en risk för att nyliberalernas dumhet ger friheten ett skamfilat rykte. Om svenskarna får höra hela tiden att frihetens förverkligande ligger i anarkin – då finns det en risk för att de drar slutsatsen att friheten inget är att ha. Om frihet innebär att det blir fritt fram att göra vadhelst man känner för att göra – då kanske de drar slutsatsen att ofrihet är att föredra.
Och om svenskarna får tro att nyliberalerna, som dyrkar sina känslor och nyck, är frihetens företrädare, då kanske de vänder friheten ryggen. Jag skulle själv aldrig kunna känna någon respekt för en typ som sade t.ex. att det är OK att knarka (och jag har faktiskt hört en f.d. bekant, som var nyliberal, säga att det är OK att knarka, om man känner för det). Om jag fick för mig att frihetens företrädare godkände sådana irrationella saker som narkotikamissbruk, då skulle jag nog tappa suget att kämpa för friheten. (Missförstå mig inte – eftersom jag är motståndare till förmynderi anser jag att det inte borde finnas några lagar mot narkotika, men jag anser *inte* för den skull att det är OK att knarka – se min artikel här på Newsmill - ”Legalisera narkotikan”
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/27/legalisera-narkotikan ).
Redan idag använder socialisterna nyliberalerna för att skrämma bort svenskar från frihetens sak. Ordet ”nyliberal” är, med rätta, ett skällsord. Socialister älskar att måla upp bilden av en nyliberal, som sägs vara en riktig frihetsvän, som gör vadhelst som faller honom in. Och som därför agerar självdestruktivt. Och det är sant att nyliberaler, qua nyliberaler, är självdestruktiva. En människa som går efter sina känslor, i stället för att gå efter sitt förnuft, kan inte leva ett bra liv i längden. Nyliberalerna är ett av socialisternas bästa vapen mot friheten.
Det allra värsta med nyliberalerna, är att de försöker snylta på objektivismen. Många, kanske de flesta nyliberaler, påstår att Ayn Rand, filosofen bakom objektivismen, är en av deras inspirationskällor. Men samtidigt som de uttrycker uppskattning och t.o.m. beundran för Ayn Rand, passar de samtidigt på att sparka henne på smalbenet. De gnäller om att Ayn Rand var ”intolerant” och ”moralistiskt” och ”fanatiskt”. Och de vidarebefordrar vandringshistorier om irrationella saker som Ayn Rand påstods ha gjort under sitt liv ( t.ex. har jag sett nyliberaler påstå att Ayn Rand var beroende av amfetaminer, men det var en skröna) Så nyliberalerna försöker nedvärdera Ayn Rand och objektivismen, samtidigt som de associerar sig själva med objektivismen. Varför är detta så allvarligt? Därför att det är objektivismen som presenterar det intellektuella grunden för friheten, utan vilken friheten inte kan vinna. Om objektivismens rykte solkas ner av nyliberalerna, riskerar friheten att gå förlorad på sikt.
Nyliberalerna är som ”omvända alkemister. De tar objektivismens guld, och förvandlar det till bly. De tar argumenten som visar att friheten kräver kapitalismen, och förvanskar dessa argument för att få det att framstå som om friheten kräver anarkin. Och de tar Ayn Rands försvar för idén att frihetens grund är förnuftet, och förvanskar denna för att få det att framstå som om frihetens grund är subjektivismen. Nyliberalerna är frihetens dödgrävare. De är, som Ayn Rand uttryckte det – ”höger-hippies”.
För mera information om nyliberalerna, se denna skrift - http://www.aynrandbookstore2.com/prodinfo.asp?number=HS02I .
Nyliberalerna är frihetens dödgrävare. Därför att nyliberalerna förespråkar väsentligen det system som innebär *minst* frihet från våld. Det systemet är *anarkin*. Nyliberalerna själva brukar kalla det för ”anarko-kapitalismen”, i syfte att insinuera att anarkin skulle innefatta respekt för individens rättigheter, och därmed frihet. Nyliberalerna säger öppet att de vill ha ”anarko-kapitalismen”, och inte kapitalismen. Men anarkin innebär ett allas krig mot alla. Det finns inga rättigheter, och det finns ingen frihet, i ett samhälle där olika gäng kämpar mot varandra för herravälde över största möjliga revir.
En anarki är ett samhälle där det inte finns en stat, som har ett monopol på det legala användandet av våld. I en anarki råder det ”fri företagsamhet” inom våldsanvändningen. Var och en får försvara sig själv, eller ansluta sig till ett valfritt gäng, för att erhålla skydd mot våld. Så i en anarki finns det inte en stat, utan ett otal ministater. Och varje stat/gäng får agera efter sina egna regler. Det råder därför fullständigt godtycke i våldsanvändningen. Ingen enhetlig författning begränsar statens makt.
Ja, de nyliberala sofisterna säger förstås att i en anarki kommer frihetsvännerna att anta en frihetlig författning för sitt gäng, och sedan kommer de i kraft av sin överlägsna rationalitet att konkurrera ut de övriga gängen. Men om det är våldet, och inte en objektiv författnings regler om individens rättigheter, som avgör vem som vinner, då kommer de mest brutala att vinna ut över resten. Nyliberalerna kommer att tvingas bli lika brutala som kommunisterna, nazisterna och gangstrarna för att ha en chans att klara sig i inbördeskriget. Resultatet kommer inte att bli att de mest rationella vinner, utan i stället att alla går under i en orgie av våld.
Det finns många exempel på detta inom historien. Det rådde en anarki i Tyskland under det 30-åriga kriget på 1600-talet t.ex. Det fanns ingen stat som hade kontrollen över hela Tyskland. I stället härjades Tyskland av konkurrerande arméer, inklusive den svenska. Resultatet blev ett obeskrivligt lidande för befolkningen i Tyskland. De svalt, de slaktades, de utplundrades, de utsattes för grym tortyr o.s.v. Det var ett rent helvete under anarkins dagar i Tyskland.
Samma sak i Kina under 1920-talet. På 1920-talet hade ingen stat kontrollen över hela Kina. I stället fanns det ett otal krigsherrar, som var och en kontrollerade en del av landet. De krigade ständigt mot varandra. De kinesiska bönderna led på ett liknande sätt som tyskarna hade gjort under det 30-åriga kriget. Miljontals kineser svalt ihjäl, eller slogs ihjäl av krigsherrarna. Det var ett rent helvete under anarkins dagar i Kina.
Likaså var det ett rent helvete i Chicago under Förbudstiden i USA. Chicago var tack och lov inte en fullständig anarki då. Gangstrarna härjade inte fullständigt fritt. Det fanns en regering och en polis. Men Chicago-borna levde i skräck. Nästan varje vecka förekom mord, eftersom olika gangstergäng gjorde upp med varandra med hjälp av ”Tommy-guns” (ungefär ett slags k-pistar). Och ofta kom oskyldiga förbipasserande i skottlinjen. Det var ett rent helvete i det halvanarkiska 1920-talets Chicago.
Andra exempel på helvetiska anarkier är somliga områden i Tredje världen under senare tid – t.ex. Somalia och f.d. Jugoslavien.
Nyliberalerna utgör således ett hot mot friheten. Men inte så mycket för att de har någon chans att åstadkomma en anarki. Det är ytterst osannolikt att svenskarna kommer att vara så dumma att de går på nyliberalernas idiotiska budskap. Men – det finns en risk för att nyliberalernas dumhet ger friheten ett skamfilat rykte. Om svenskarna får höra hela tiden att frihetens förverkligande ligger i anarkin – då finns det en risk för att de drar slutsatsen att friheten inget är att ha. Om frihet innebär att det blir fritt fram att göra vadhelst man känner för att göra – då kanske de drar slutsatsen att ofrihet är att föredra.
Och om svenskarna får tro att nyliberalerna, som dyrkar sina känslor och nyck, är frihetens företrädare, då kanske de vänder friheten ryggen. Jag skulle själv aldrig kunna känna någon respekt för en typ som sade t.ex. att det är OK att knarka (och jag har faktiskt hört en f.d. bekant, som var nyliberal, säga att det är OK att knarka, om man känner för det). Om jag fick för mig att frihetens företrädare godkände sådana irrationella saker som narkotikamissbruk, då skulle jag nog tappa suget att kämpa för friheten. (Missförstå mig inte – eftersom jag är motståndare till förmynderi anser jag att det inte borde finnas några lagar mot narkotika, men jag anser *inte* för den skull att det är OK att knarka – se min artikel här på Newsmill - ”Legalisera narkotikan”
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/27/legalisera-narkotikan ).
Redan idag använder socialisterna nyliberalerna för att skrämma bort svenskar från frihetens sak. Ordet ”nyliberal” är, med rätta, ett skällsord. Socialister älskar att måla upp bilden av en nyliberal, som sägs vara en riktig frihetsvän, som gör vadhelst som faller honom in. Och som därför agerar självdestruktivt. Och det är sant att nyliberaler, qua nyliberaler, är självdestruktiva. En människa som går efter sina känslor, i stället för att gå efter sitt förnuft, kan inte leva ett bra liv i längden. Nyliberalerna är ett av socialisternas bästa vapen mot friheten.
Det allra värsta med nyliberalerna, är att de försöker snylta på objektivismen. Många, kanske de flesta nyliberaler, påstår att Ayn Rand, filosofen bakom objektivismen, är en av deras inspirationskällor. Men samtidigt som de uttrycker uppskattning och t.o.m. beundran för Ayn Rand, passar de samtidigt på att sparka henne på smalbenet. De gnäller om att Ayn Rand var ”intolerant” och ”moralistiskt” och ”fanatiskt”. Och de vidarebefordrar vandringshistorier om irrationella saker som Ayn Rand påstods ha gjort under sitt liv ( t.ex. har jag sett nyliberaler påstå att Ayn Rand var beroende av amfetaminer, men det var en skröna) Så nyliberalerna försöker nedvärdera Ayn Rand och objektivismen, samtidigt som de associerar sig själva med objektivismen. Varför är detta så allvarligt? Därför att det är objektivismen som presenterar det intellektuella grunden för friheten, utan vilken friheten inte kan vinna. Om objektivismens rykte solkas ner av nyliberalerna, riskerar friheten att gå förlorad på sikt.
Nyliberalerna är som ”omvända alkemister. De tar objektivismens guld, och förvandlar det till bly. De tar argumenten som visar att friheten kräver kapitalismen, och förvanskar dessa argument för att få det att framstå som om friheten kräver anarkin. Och de tar Ayn Rands försvar för idén att frihetens grund är förnuftet, och förvanskar denna för att få det att framstå som om frihetens grund är subjektivismen. Nyliberalerna är frihetens dödgrävare. De är, som Ayn Rand uttryckte det – ”höger-hippies”.
För mera information om nyliberalerna, se denna skrift - http://www.aynrandbookstore2.com/prodinfo.asp?number=HS02I .
Sunday, November 8, 2009
Den fria viljan
I århundraden har stora tänkare grubblat över frågan om människan har någon fri vilja. Har vi några val? T.ex. kunde jag ha låtit bli att stiga upp i morse, i stället för att gå till jobbet? Eller finns det krafter, t.ex. en Gud som bestämmer allt som sker i universum, eller atomers mekaniska rörelser i min hjärna, eller gener som jag fick med mig vid födseln, som bestämmer huruvida jag går till jobbet på morgonen, eller låter bli? Utan att jag kan göra något åt det?
Denna fråga är inte bara ”akademisk”. Mycket hänger på frågan om vi människor har fri vilja. T.ex. skulle det inte kunna finnas ett sådant ämne som etik, om vi saknade fri vilja, och därför inte rådde för vad vi gjorde. Om vi saknade fri vilja, då skulle vi vara som biljardkulor, och det kan väl inte finnas någon etik för biljardkulor?
Dessutom skulle vi knappast kunna straffa brottslingar, eller belöna bra arbetsinsatser, om vi människor saknade fri vilja, och alltså inte rådde för vad vi gjorde. Och det skulle vara väldigt svårt att argumentera emot diktatur som politisk princip, om människor saknade fri vilja, och var som robotar. Varför skall inte en vis diktator bestämma vad robotar skall göra? Vilken rätt till frihet har robotar? Vad skall robotar med frihet till? Vad är det för skillnad mellan frihet och ofrihet, för en robot? Den är ju bestämd till att göra det den gör ändå, oavsett om den lever under politisk frihet eller i en diktatur.
Det är ingen tillfällighet att de filosofer som har förespråkat determinismen, som regel också har förespråkat politisk ofrihet. Hegel och Marx t.ex., förespråkade båda motsatsen till ett fritt samhälle.
Men vi bör inte grubbla över huruvida vi har fri vilja. Därför att vår förmåga att grubbla till att börja med, visar oss att vi har fri vilja. Vi grubblar, därför att det inte är givet vad vi skall tro på. När vi grubblar om fri vilja, överväger vi om vi skall tro på fri vilja eller inte. Vi överväger om vi skall *välja* att tro på fri vilja. När vi överväger, styr vi våra tankar mot olika möjligheter. Vi tänker – ”Jag har talat sanning många gånger i mitt liv, men varje gång *kunde* jag ju ha ljugit.” Vi tänker – ”Det finns väl många skillnader mellan människor och robotar. Kan en av dem vara att vi människor har fri vilja?” Vi tänker – ”Vad har t.ex. Aristoteles, eller Immanuel Kant sagt om fri vilja? Kan jag komma på några andra stora tänkare, vars idéer om denna fråga kan vara relevanta? Vilka argument hade de? Hur bra eller dåliga var deras argument? Och kan jag hitta några självmotsägelser hos idén att människor har fri vilja, respektive saknar fri vilja?” Det finns så många olika tankar vi kan tänka om frågan. Och det är inte givet *vilka* av alla dessa tankar vi skall tänka. Å andra sidan fungerar vårt tänkande uppenbarligen inte helt slumpmässigt, som en slumptalsgenerator. Så vi är varken determinerade eller slumpartade.
Nej, vi *styr* vårt tänkande. Vår fria vilja består av valet att tänka eller inte. I varje vaket ögonblick är varje människa, som innehar en normal hjärna, fri att tänka eller låta bli. När du ser dessa ord på datorskärmen framför dig, krävs det en viss mental ansträngning att läsa följande ord, och fatta vad de betyder. Du kan närsomhelst låta ditt förnuft ”somna in”. Du kan välja att tappa koncentrationen, sluta läsa och sedan klicka fram en helt annan artikel, om du tycker att min artikel börjar bli långtråkig. Å andra sidan kan du tänka till dig själv – ”Frågan om den fria viljan är viktig, så det är bäst att jag fortsätter att läsa, trots att jag tycker att Henrik Unné inte är en speciellt spännande skribent.” Det är upp till dig. Du har fri vilja.
Valet att tänka uppstår inte i ett vakuum. Det är inte så att i ena ögonblicket är du som i ett koma, och i nästa ögonblick tänker du på något. Det finns grader av medvetande. När du inte fokuserar ditt förnuft, utan sölar, finns det likväl tankar ute på ”gränsen” av ditt medvetande. Om du just nu sitter och dagdrömmer framför datorn, i stället för att verkligen läsa dessa ord, är du åtminstone medveten lite grand om att det finns ord på skärmen framför dig, och du kan närsomhelst bestämma dig för att börja fokusera mera på dessa ord, och mindre på dina dagdrömmar, och då börjar du läsa min artikel igen. Det är så att när du inte tänker, finns det ändå tankar som du anar litet grand. Och du kan välja att fokusera på dessa tankar.
Det är med ditt förnuft som med dina ögon. Du kan låta dina ögon tappa sin fokus på orden på skärmen framför dig. Då blir orden suddiga, och du ser dem inte riktigt bra. Men närsomhelst kan du, om du har en normal syn, välja att fokusera ögonen igen och se orden klart och tydligt. På samma sätt kan du, när du överväger om människan har fri vilja, välja att fokusera på argumenten för och emot idén att människan har fri vilja. Huruvida du kommer till att hålla med mig om att människan har fri vilja, kommer att bero på huruvida du väljer att fokusera tillräckligt klart på de argument som jag framför.
Du kan dock bestämma dig för att inte tro på den fria viljan, oavsett hur bra mina argument än är. Du kan nämligen *evadera*. När du evaderar, då sätter du ditt förnuft i ”bakväxelläge”. Du anstränger dig inte för att tänka en tanke, utan du anstränger dig för att *inte* tänka den tanken. En människa som evaderar försöker förfalska verkligheten för sig själv. Hon försöker undvika att bli medveten om fakta som hon ogillar. Om t.ex. Jan Myrdal besöker Kambodja, och han ser belägg för att Khmer Rouge faktiskt begick massmord, kan han låtsas för sig själv att beläggen inte existerar, eller så kan han hitta på bortförklaringar för beläggen. Han kan t.ex. intala sig själv att alla de där vittnena till massmorden bara ljuger, och att alla de där massgravarna som han ser, kan ju vara fyllda av lik på människor som i själva verket dog av naturliga orsaker, o.s.v.
Så den fria viljans existens medför att vi är ansvariga för våra handlingar. Hur vi handlar i en viss situation, beror på huruvida vi väljer att fokusera på de fakta som är relevanta. När jag vaknar på morgonen, kan jag tänka till mig själv – ”Jag är trött, jag vill ligga kvar i sängen.” Men om jag sedan är ärlig med mig själv, och gör mig mödan att tänka tanken – ”Jag måste gå till jobbet. Jag får ju ingen lön, om jag inte jobbar. Så jag måste stiga upp nu, trots att jag är trött.” – då kommer jag att stiga upp och gå till jobbet. Så jag avgör själv om jag stiger upp och går till jobbet på morgonen.
Den fria viljan är ett axiom. Det innebär att den är uppenbar i dina varseblivningar. Du upplever den fria viljan varje gång du väljer, genom introspektion. Du vet mycket väl, när du inte evaderar, att när du vaknar på morgonen, väljer du om du skall göra det bekväma och ligga kvar i sängen, eller om du skall tänka på nödvändigheten att tjäna brödfödan, och därför stiger upp. Du har upplevt att du har stått i valet och kvalet otals gånger i ditt liv.
Men hur vet du att den fria viljan inte bara är en illusion? Hur vet du att du inte är styrd av faktorer som du inte själv rår över, utan att du själv är medveten om det? Svaret är att *godtyckliga* hypoteser saknar kognitivt värde. Om det inte finns några som helst belägg för en misstanke, då skall man inte fästa något avseende vid misstanken. T.ex. om jag resonerar så här – ”Kanske min hustru begick ett mord igår kväll. Det vore inte likt henne. Och jag har inga som helst skäl för att tro att hon begick ett mord igår kväll. Men det är väl *möjligt* att hon gjorde det? Så det är bäst att jag ringer polisen och meddelar dem mina misstankar.” – skulle inte du tycka att jag var galen? Det är precis lika galet att misstänka att kanske är alla våra upplevelser av fri vilja bara en illusion.
Tro inte att den fria viljans existens kan bevisas av vetenskapen. Den fria viljans existens är en förutsättning för att det skall finnas sådana saker som bevis och vetenskap. Så att kräva ett vetenskapligt bevis för den fria viljan, är att spänna kärran framför hästen. Det måste finnas fri vilja, för att det skall finnas bevis, därför att bevis innebär ju att man anpassar sina uppfattningar till de tillgänglige beläggen. D.v.s. bevis förutsätter att varje människa styr sitt eget medvetande, d.v.s. att hon har fri vilja. Och vetenskap består av att man *bevisar* saker, med logiska resonemang. Så vetenskap förutsätter den fria viljans existens också. Robotar skulle aldrig kunna utföra någon vetenskaplig forskning. Vi vet att vi har fri vilja, redan innan vi börjar ägna oss åt vetenskap.
Hur tar du reda på om gräset utanför ditt fönster är grönt? Tar du fram en massa vetenskapliga instrument, och studerar spektrumet på ljuset som grässtråna reflekterar? Nej, du bara tittar, med dina ögon, och *ser* om gräset är grönt. Det är likadant med den fria viljan. Du utför inte en massa psykologiska tester för att ut röna om människor har fri vilja. Du bara ”tittar” in i ditt eget medvetande, med introspektion.
Djuren har inte fri vilja. Det är därför som vi inte kan hålla vår hund eller katt moraliskt ansvarig, om den kissar på mattan. Fri vilja existerar inte på varseblivningsnivån, där djuren befinner sig. Men förnuftet är en helt annan sak. Förnuftet är så komplext. Det finns så många olika möjliga logiska förbindelser mellan våra olika tankar. Dessa förbindelser kan inte bildas i medvetandet per automatik. Människan måste ha fri vilja för att kunna styra sitt förnuft genom alla tankarna som vi kan tänka. Förnuftet kan inte existera utan den fria viljan.
Varför skrev jag denna artikel? P.g.a. att människor har fri vilja. De måste därför övertygas om att de har fri vilja, med argument. Det finns ingen knapp som jag kan trycka på för att determinera andra människor till att tro på den fria viljan. Om jag vill få andra människor till att hålla med mig, måste jag resonera med dem. Därför att förnuftet och den fria viljan hör ihop. Det kan finnas varseblivningar utan fri vilja. Hundar och katter t.ex. varseblir verkligheten, trots att de saknar fri vilja. Men förnuftet kan inte existera utan fri vilja. Därför måste människor argumentera och resonera. Det hör till vår natur.
Denna fråga är inte bara ”akademisk”. Mycket hänger på frågan om vi människor har fri vilja. T.ex. skulle det inte kunna finnas ett sådant ämne som etik, om vi saknade fri vilja, och därför inte rådde för vad vi gjorde. Om vi saknade fri vilja, då skulle vi vara som biljardkulor, och det kan väl inte finnas någon etik för biljardkulor?
Dessutom skulle vi knappast kunna straffa brottslingar, eller belöna bra arbetsinsatser, om vi människor saknade fri vilja, och alltså inte rådde för vad vi gjorde. Och det skulle vara väldigt svårt att argumentera emot diktatur som politisk princip, om människor saknade fri vilja, och var som robotar. Varför skall inte en vis diktator bestämma vad robotar skall göra? Vilken rätt till frihet har robotar? Vad skall robotar med frihet till? Vad är det för skillnad mellan frihet och ofrihet, för en robot? Den är ju bestämd till att göra det den gör ändå, oavsett om den lever under politisk frihet eller i en diktatur.
Det är ingen tillfällighet att de filosofer som har förespråkat determinismen, som regel också har förespråkat politisk ofrihet. Hegel och Marx t.ex., förespråkade båda motsatsen till ett fritt samhälle.
Men vi bör inte grubbla över huruvida vi har fri vilja. Därför att vår förmåga att grubbla till att börja med, visar oss att vi har fri vilja. Vi grubblar, därför att det inte är givet vad vi skall tro på. När vi grubblar om fri vilja, överväger vi om vi skall tro på fri vilja eller inte. Vi överväger om vi skall *välja* att tro på fri vilja. När vi överväger, styr vi våra tankar mot olika möjligheter. Vi tänker – ”Jag har talat sanning många gånger i mitt liv, men varje gång *kunde* jag ju ha ljugit.” Vi tänker – ”Det finns väl många skillnader mellan människor och robotar. Kan en av dem vara att vi människor har fri vilja?” Vi tänker – ”Vad har t.ex. Aristoteles, eller Immanuel Kant sagt om fri vilja? Kan jag komma på några andra stora tänkare, vars idéer om denna fråga kan vara relevanta? Vilka argument hade de? Hur bra eller dåliga var deras argument? Och kan jag hitta några självmotsägelser hos idén att människor har fri vilja, respektive saknar fri vilja?” Det finns så många olika tankar vi kan tänka om frågan. Och det är inte givet *vilka* av alla dessa tankar vi skall tänka. Å andra sidan fungerar vårt tänkande uppenbarligen inte helt slumpmässigt, som en slumptalsgenerator. Så vi är varken determinerade eller slumpartade.
Nej, vi *styr* vårt tänkande. Vår fria vilja består av valet att tänka eller inte. I varje vaket ögonblick är varje människa, som innehar en normal hjärna, fri att tänka eller låta bli. När du ser dessa ord på datorskärmen framför dig, krävs det en viss mental ansträngning att läsa följande ord, och fatta vad de betyder. Du kan närsomhelst låta ditt förnuft ”somna in”. Du kan välja att tappa koncentrationen, sluta läsa och sedan klicka fram en helt annan artikel, om du tycker att min artikel börjar bli långtråkig. Å andra sidan kan du tänka till dig själv – ”Frågan om den fria viljan är viktig, så det är bäst att jag fortsätter att läsa, trots att jag tycker att Henrik Unné inte är en speciellt spännande skribent.” Det är upp till dig. Du har fri vilja.
Valet att tänka uppstår inte i ett vakuum. Det är inte så att i ena ögonblicket är du som i ett koma, och i nästa ögonblick tänker du på något. Det finns grader av medvetande. När du inte fokuserar ditt förnuft, utan sölar, finns det likväl tankar ute på ”gränsen” av ditt medvetande. Om du just nu sitter och dagdrömmer framför datorn, i stället för att verkligen läsa dessa ord, är du åtminstone medveten lite grand om att det finns ord på skärmen framför dig, och du kan närsomhelst bestämma dig för att börja fokusera mera på dessa ord, och mindre på dina dagdrömmar, och då börjar du läsa min artikel igen. Det är så att när du inte tänker, finns det ändå tankar som du anar litet grand. Och du kan välja att fokusera på dessa tankar.
Det är med ditt förnuft som med dina ögon. Du kan låta dina ögon tappa sin fokus på orden på skärmen framför dig. Då blir orden suddiga, och du ser dem inte riktigt bra. Men närsomhelst kan du, om du har en normal syn, välja att fokusera ögonen igen och se orden klart och tydligt. På samma sätt kan du, när du överväger om människan har fri vilja, välja att fokusera på argumenten för och emot idén att människan har fri vilja. Huruvida du kommer till att hålla med mig om att människan har fri vilja, kommer att bero på huruvida du väljer att fokusera tillräckligt klart på de argument som jag framför.
Du kan dock bestämma dig för att inte tro på den fria viljan, oavsett hur bra mina argument än är. Du kan nämligen *evadera*. När du evaderar, då sätter du ditt förnuft i ”bakväxelläge”. Du anstränger dig inte för att tänka en tanke, utan du anstränger dig för att *inte* tänka den tanken. En människa som evaderar försöker förfalska verkligheten för sig själv. Hon försöker undvika att bli medveten om fakta som hon ogillar. Om t.ex. Jan Myrdal besöker Kambodja, och han ser belägg för att Khmer Rouge faktiskt begick massmord, kan han låtsas för sig själv att beläggen inte existerar, eller så kan han hitta på bortförklaringar för beläggen. Han kan t.ex. intala sig själv att alla de där vittnena till massmorden bara ljuger, och att alla de där massgravarna som han ser, kan ju vara fyllda av lik på människor som i själva verket dog av naturliga orsaker, o.s.v.
Så den fria viljans existens medför att vi är ansvariga för våra handlingar. Hur vi handlar i en viss situation, beror på huruvida vi väljer att fokusera på de fakta som är relevanta. När jag vaknar på morgonen, kan jag tänka till mig själv – ”Jag är trött, jag vill ligga kvar i sängen.” Men om jag sedan är ärlig med mig själv, och gör mig mödan att tänka tanken – ”Jag måste gå till jobbet. Jag får ju ingen lön, om jag inte jobbar. Så jag måste stiga upp nu, trots att jag är trött.” – då kommer jag att stiga upp och gå till jobbet. Så jag avgör själv om jag stiger upp och går till jobbet på morgonen.
Den fria viljan är ett axiom. Det innebär att den är uppenbar i dina varseblivningar. Du upplever den fria viljan varje gång du väljer, genom introspektion. Du vet mycket väl, när du inte evaderar, att när du vaknar på morgonen, väljer du om du skall göra det bekväma och ligga kvar i sängen, eller om du skall tänka på nödvändigheten att tjäna brödfödan, och därför stiger upp. Du har upplevt att du har stått i valet och kvalet otals gånger i ditt liv.
Men hur vet du att den fria viljan inte bara är en illusion? Hur vet du att du inte är styrd av faktorer som du inte själv rår över, utan att du själv är medveten om det? Svaret är att *godtyckliga* hypoteser saknar kognitivt värde. Om det inte finns några som helst belägg för en misstanke, då skall man inte fästa något avseende vid misstanken. T.ex. om jag resonerar så här – ”Kanske min hustru begick ett mord igår kväll. Det vore inte likt henne. Och jag har inga som helst skäl för att tro att hon begick ett mord igår kväll. Men det är väl *möjligt* att hon gjorde det? Så det är bäst att jag ringer polisen och meddelar dem mina misstankar.” – skulle inte du tycka att jag var galen? Det är precis lika galet att misstänka att kanske är alla våra upplevelser av fri vilja bara en illusion.
Tro inte att den fria viljans existens kan bevisas av vetenskapen. Den fria viljans existens är en förutsättning för att det skall finnas sådana saker som bevis och vetenskap. Så att kräva ett vetenskapligt bevis för den fria viljan, är att spänna kärran framför hästen. Det måste finnas fri vilja, för att det skall finnas bevis, därför att bevis innebär ju att man anpassar sina uppfattningar till de tillgänglige beläggen. D.v.s. bevis förutsätter att varje människa styr sitt eget medvetande, d.v.s. att hon har fri vilja. Och vetenskap består av att man *bevisar* saker, med logiska resonemang. Så vetenskap förutsätter den fria viljans existens också. Robotar skulle aldrig kunna utföra någon vetenskaplig forskning. Vi vet att vi har fri vilja, redan innan vi börjar ägna oss åt vetenskap.
Hur tar du reda på om gräset utanför ditt fönster är grönt? Tar du fram en massa vetenskapliga instrument, och studerar spektrumet på ljuset som grässtråna reflekterar? Nej, du bara tittar, med dina ögon, och *ser* om gräset är grönt. Det är likadant med den fria viljan. Du utför inte en massa psykologiska tester för att ut röna om människor har fri vilja. Du bara ”tittar” in i ditt eget medvetande, med introspektion.
Djuren har inte fri vilja. Det är därför som vi inte kan hålla vår hund eller katt moraliskt ansvarig, om den kissar på mattan. Fri vilja existerar inte på varseblivningsnivån, där djuren befinner sig. Men förnuftet är en helt annan sak. Förnuftet är så komplext. Det finns så många olika möjliga logiska förbindelser mellan våra olika tankar. Dessa förbindelser kan inte bildas i medvetandet per automatik. Människan måste ha fri vilja för att kunna styra sitt förnuft genom alla tankarna som vi kan tänka. Förnuftet kan inte existera utan den fria viljan.
Varför skrev jag denna artikel? P.g.a. att människor har fri vilja. De måste därför övertygas om att de har fri vilja, med argument. Det finns ingen knapp som jag kan trycka på för att determinera andra människor till att tro på den fria viljan. Om jag vill få andra människor till att hålla med mig, måste jag resonera med dem. Därför att förnuftet och den fria viljan hör ihop. Det kan finnas varseblivningar utan fri vilja. Hundar och katter t.ex. varseblir verkligheten, trots att de saknar fri vilja. Men förnuftet kan inte existera utan fri vilja. Därför måste människor argumentera och resonera. Det hör till vår natur.
Subscribe to:
Posts (Atom)
