Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Monday, June 22, 2009

Sozismen?

Hur är det ställt med arbetarrörelsens vaktslående om integriteten? Med tanke på att arbetarrörelsen är socialistisk kan man nog inte vänta sig mycket skydd för den personliga integriteten därifrån.

Låt oss ta det från början.

Det finns två huvudvarianter av socialismen – statssocialismen och funktionssocialismen. Statsocialismen är den sorts socialism där staten kontrollerar ekonomin och samtidigt äger produktionsmedlen formellt. Funktionssocialismen är den sorts socialism där staten kontrollerar ekonomin men låtsas att privatpersoner äger produktionsmedlen.

Jag skriver ”låtsas” därför att ägandet till en sak består väsentligen av kontrollen över den sakens användning.

Till exempel:

Vad spelar det för roll att en privatperson äger aktierna i ett företag, och lyfter en utdelning från företaget en gång om året - om det är staten som bestämmer vad företaget ska producera, vem det ska sälja till, vilka priser det ska ta, vem det ska anställa, vilka löner det ska betala, vilka investeringar det ska göra o.s.v.? I vilken mening äger privatpersonen ”sitt” företag - om det är staten som dikterar alla besluten i företaget? Den ”kapitalisten” är i praktiken inte mera än en statstjänsteman - och potentiell syndabock när de politiken utvecklas på ett sådant sätt att politikerna får ett behov av att skylla ifrån sig.

Det torde vara uppenbart att statssocialismen är en mera ”ärlig” form av socialismen än funktionssocialismen. Under statssocialismen försöker inte politikerna låtsas att det är något annat system än just socialismen som råder. Och om de statsägda företagen misslyckas - då kan de politiska ledarna inte skylla ifrån sig på några ”privata” ägare. De kan då bara skylla ifrån sig på statens egna byråkrater eller på illasinnade ”spioner” eller på ”sabotage” utförd av kulakerna eller på sabotage utförd av ”de fyras gäng” o.s.v.

Den mest konsekventa formen av socialismen är den totalitära socialismen. Det systemet råder när statens kontroll av ekonomin har blivit så omfångsrik och så detaljerad att samhället har blivit totalitärt - som i George Orwells roman 1984. Eftersom det finns två huvudvarianter av socialismen, finns det logiskt nog också två sorters totalitär socialism.

Totalitär statssocialism kallas för kommunismen. I det kommunistiska samhället styr staten precis allting - samtidigt som den också rent formellt äger produktionsmedlen. Några exempel på kommunistiska samhällen var Sovjetunionen och Kommunistkina.

Totalitär funktionssocialism kallas för fascismen. I det fascistiska samhället styr staten precis allting - samtidigt som den låtsas att produktionsmedlen är privatägda. Ett praktexempel på ett fascistiskt samhälle var Nazityskland. Hitler styrde produktionsmedlens användning - men han låtsade att industrin fortfarande låg i händerna på privata kapitalister som Thyssen. Och han raljerade mot kommunisterna. Hitler lär ha yttrat orden ”Jag behöver inte socialisera företagen. Jag har ju socialiserat människorna istället!”

Vilket socialt system har Sverige idag?

Tja, vi har ingalunda kapitalismen! Staten har satt sina klor i ekonomin överallt. Sjukvården, utbildningen, infrastrukturen, äldreomsorgen m.m. - allt det där är redan genomsocialiserat. Och staten påverkar besluten i det ”privata” näringslivet hela tiden också.

Men Sverige är inte socialistisk heller! Huvuddelen av industrin (tänk Volvo, SEB, LM Ericsson, ABB, IKEA, Investor, SKF o.s.v.) är privatägda. Och det är i huvudsak marknadskrafterna, inte staten, som bestämmer priserna och lönerna. Det rimligaste att säga är därför att dagens Sverige är en blandekonomi. Sverige har idag en blandning av socialismen och kapitalismen.

Men - den mest intressanta frågan är: ”Åt vilket håll rör vi oss?”

Mitt svar på den frågan är: ”Vi rör oss i riktning mot fascismen - inte kommunismen!”

Låt mig förklara. Dagens Sverige är som sagt en blandekonomi. Vi har ju inslag av kapitalismen. Huvuddelen av industrin är ju privatägd och priserna bestäms huvudsakligen av marknaden.

Vi har också inslag av statssocialismen. Staten och landstingen/kommunerna äger ju sjukhusen, skolorna, Riksbanken, en mängd statliga företag o.s.v.

Och vi har också även inslag av funktionssocialismen! Staten lägger sig i de formellt sett privatägda företagens beslut hela tiden. Det är t.ex. ytterst staten som bestämmer vilka räntor bankerna ska ta ut, via penningpolitiken. Staten bestämmer vilka sorters investeringar som kraftbolagen ska göra (kärnkraft tillåts inte, koleldade kraftverk motverkas, vindkraft uppmuntras o.s.v.). Staten kräver att byggbolagen måste skaffa tillstånd från myndigheter för att få bygga bostäder och andra fastigheter. Staten kräver att utlänningar måste få tillstånd för att få arbeta i Sverige (Som om det vore ett hot mot svenska intressen att flera människor arbetade i landet - och därmed bidrog till produktionen och välfärden i landet!). O.s.v.

Om vi tittar på utvecklingen i Sverige, så ser vi att landet successivt har rört sig i riktning mot ökade statliga kontroller av ekonomin. Men detta i huvudsak utan att staten har övertagit det formella ägandet av produktionsmedlen! Det dominerande partiet, Socialdemokraterna, har huvudsakligen ”satsat” på funktionssocialismen - inte statssocialismen. Och ledande socialdemokratiska politiker har förklarat uttryckligen att det viktigaste för dem inte är att äga produktionsmedlen - utan att "bara" kontrollera hur dessa används. Olof Palme sade uttryckligen vid ett tillfälle på 1980-talet att: "Det är inte ägandet av produktionsmedlen som är det viktiga - utan makten [eller bestämmandet eller inflytandet - jag citerar från minnet] över produktionsmedlen!" Palme var mäkta stolt över det uttalandet. Han hade darr på rösten medan han uttalade de orden.

Olof Palme var således lyckligt omedveten att han just hade gjort ett uttalande som självaste den gamla urfascisten Benito Mussolini skulle ha hållit med om till 100%!

Nu ligger det till så att om Sverige rör sig i riktning mot ökade statliga kontroller - då rör sig Sverige i riktning mot totalitarismen. Ett samhälle som är utrustad med fullständiga statliga kontroller är nämligen totalitärt. Och om det är den funktionssocialistiska varianten av socialismen som sossarna satsar på -måste det logiskt sett vara fascismen - inte kommunismen - som är den slutdestination som vi rör oss mot. Totalitär funktionssocialism är nämligen detsamma som fascismen (medan totalitär statssocialism är detsamma som kommunismen).

Den svenska modellen är således mera ”brun” än ”röd”!

Det syns redan idag klara drag av fascismen hos den svenska arbetarrörelsen! Dessa drag består huvudsakligen av korporativismen. Begreppet korporativism syftar på ett politiskt system där privata organisationer, som exempelvist fackföreningar och storföretag, erhåller formell representation i politiken. Korporativismens essens är att staten flätas samman med privatföretagen och intresseorganisationerna - i ett enda jättelikt maktkomplex.

Det var den fascistiska italienska diktatorn Benito Mussolini som ”uppfann” korporativismen. Han inrättade på 1920-talet ett system i sitt eget land, Italien, där en del av ledamöterna i Italiens motsvarighet till Riksdagen utsågs av näringslivsorganisationer och fackföreningar. Mussolinis system efterapades senare i bl.a. Spanien under Franco, Portugal under Salazar och Tyskland under Hitler.

Och idag finns det minsann drag av Mussolinis system vårt Sverige!

Det sitter t.ex. representanter för fackföreningar och arbetsgivarföreningar i vissa domstolar – t.ex. Arbetsmarknadsdomstolen och Försäkringsdomstolen.

Och Sveriges Radio är formellt sett fristående från staten – men ändå finansierad med avgifter som är både bestämda av och indrivna av staten. Så hur ”oberoende” av staten är egentligen den formellt sett icke-statliga organisationen Sveriges Radio?

Och staten tilldelar fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna makten över lönebildningen. Makten över lönebildningen är en maktförläning som framförallt fackföreningarna (arbetsgivarorganisationerna fungerar mest som alibin åt arbetarrörelsen i detta system) har erhållit som en sorts gåva eller muta av staten.

Och vem finansierar Socialdemokraternas valkampanjer? Alla vet att SAP är beroende av fackföreningarna, som formellt sett är privata organisationer, för en stor andel av sin finansiering. Och dessutom erhåller SAP gratis arbetsinsatser som utförs till stöd för partiet av fackföreningsfolket medan valrörelserna pågår.

Så SAP ger fackföreningarna maktförläningar i utbyte mot hjälp från fackföreningarna med att bli valda till den politiska makten!

Och storföretagen sitter i stor utsträckning i statens knän. Storföretagen (och även småföretagen) är beroende av statens gunst på en mängd olika sätt. De är beroende av en välvillig behandling från byråkraterna och politikerna närhelst de söker bygglov, när de söker miljöprövning, när de anställer, när de söker bidrag till investeringar i forskning m.m. Så staten har mängder av ”hållhaken” på de formellt sett privata företagen.

Och massmedierna, de som svarar för den livsviktiga nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen, de befinner sig även de i knäna på staten! Sveriges Radio är som ett halvsjälvständigt litet vänstergrevskap som en nyfeodal statsbildning har inrättat. De mestadels privatägda tidningarna är beroende av statens subventionspolitik. Bokutgivningen i landet är i stor utsträckning subventionerat av staten (via Statens kulturråd t.ex.). Och skulle det förresten överhuvudtaget kunna existera en sådan entitet som ett ”Statens kulturråd” i ett samhälle utan inslag av fascismen!? Kom ihåg att det fanns hur mycken statlig kultur som helst i Nazityskland och i Mussolinis Italien! Både Hitler och Mussolini gav hög prioritet åt kulturpolitiken!

Och mängder av intresseorganisationer har fått maktförläningar av den svenska staten. Hyresgästföreningarna har fått makt över hyresbildningen. Fackföreningarna bestämmer över lönebildningen. PRO bestämmer mycket över pensionspolitiken. O.s.v.

Och de politiska partiernas verksamhet är i stor utsträckning finansierad med skattemedel! Så de etablerade partierna har minsann sett till att just de själva, de etablerade partierna, automatiskt alltid innehar ett finansiellt försprång över uppstickare. Smart!

Makten cementeras av korporativismen. Etablissemanget inom organisationerns-Sverige kan svårligen hotas av nya friska fläktar.

Arbetarrörelsen driver på sammanflätningen av staten med näringslivet och intresseorganisationerna. Intresseorganisationerna tilldelas bidrag, d.v.s. pengar, till sina ”ideella” verksamheter av staten. Samtidigt tilldelas företagen subventioner, d.v.s. pengar, utav staten till sina vinstorienterade verksamheter. Och SAP får i gengäld pengar tillbaka från intresseorganisationerna samt erhåller samarbetsvillighet som en gentjänst från privatföretagen. Det är ett minsann ett korrupt system!

Och systemet rör sig som sagt i riktning mot fascismen. Vad är egentligen skillnaden mellan dagens Sverige och 1920-talets Italien - bortsett från gradskillnader? Ja, Sverige är till skillnad mot Mussolinis Italien pacifistisk - och Löfven bullrar inte lika mycket som Mussolini - och Löfven älskar inte påkostade militärparader. Men det är detaljskillnader. Maktstrukturen och själva systemet är snarlikt.

Men jag säger ingalunda att den svenska arbetarrörelsen är driven av någon medveten fascistisk ideologi.

Nej, den svenska arbetarrörelsen är ”bara” allmänt altruistiskt och socialistiskt. P.g.a. detta förhållande har de socialdemokratiska ledarna utvecklats till maktmänniskor. De törstar efter makt därför att de vill gagna "allmännyttan"! Och det bara råkar vara så att det enklaste sättet för dem att öka sin makt är att driva på sammanflätningen av staten med näringslivet och intresseorganisationerna.

Fackföreningarna, Hyresgästerna, PRO och resten kommer ju i besittning av makt endast om staten tilldelar dem det. Så de vill att sossarna ska inneha makten. Och de socialdemokratiska politikerna - deras väg till  mera makt går genom att först göra intresseorganisationerna mäktiga och sedan se till att muta till sig dessa mäktiga intresseorganisationernas stöd, t.ex. i valrörelserna. Så det råder ett intressegemenskap mellan intresseorganisationerna och det socialdemokratiska partiet. "Den ena handen mutar den andra"!

Arbetarrörelsen har två grenar. Dels de ”privata” intresseorganisationerna. Och dels det ”offentliga” SAP - som har den direkta kontrollen över statsapparaten. Det är en ”rationell” ordning för de två grenarna av arbetarrörelsen att samverka  på ett korporativistiskt sätt. Båda grenarna av arbetarrörelsen gagnar sina egna maktanspråk på så vis. Och logiken talar för att resultatet av processen måste i slutändan bli fascismen. Om inte utvecklingen vänds innan det är för sent.

Om Sverige någonsin blir fascistiskt kommer det i huvudsak att vara arbetarrörelsens verk. Men de erbarmligt fega och svaga borgarna bjuder inte mycket till motstånd heller förstås! Framtiden ser därför tämligen dyster ut för Sverige.

1900-talets värsta massmördare

Vilken man kommer att gå till historien som 1900-talets allra värsta massmördare? Adolf Hitler? Josef Stalin? Mao Zedong?

Kanske ”äran” kommer att gå till amerikanen William Ruckelshaus. Han var tidigare chef för The Environmental Protection Agency (EPA) - d.v.s. den amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket. Det var Ruckelshaus som år 1972 fattade det ödesdigra beslutet att förbjuda det kemiska bekämpningsmedlet DDT. Det beslutet har kostat många tiotals miljoner människoliv i Tredje världen!

Innan DDT förbjöds i USA, och p.g.a. USAs inflytande via u-hjälpen slutade användas i Tredje världen också, hade DDT-besprutning räddat miljontals människor från döden och hundratals miljoner människor från en plågsam sjukdom. I Indien t.ex. var den genomsnittliga levnadslängden 32 år innan DDT-besprutning inleddes i landet – och den hade stigit till hela 47 år under 1960-talet då DDT-besprutning tillämpades i stor skala.

Men år 1972 beslöt byråkraten William Ruckelshaus att förbjuda den livräddande kemikalien. Han gjorde det mot bättre vetande. Hans myndighet EPA hade i hela nio månader hållit ett slags ”rättegång” - en process där både miljöaktivister och vetenskapsmän hade förhörts. Vetenskapsmännen var till överväldigande del eniga om att DDT var ofarlig för människor (och dessutom för högre djur i största allmänhet) så länge den hanterades med rimlig varsamhet. Men miljöaktivisterna hade lyckats med konsten att få massmedierna på sin sida - och Ruckelshaus vek sig för dessa.

Efter besprutningens upphörande har malarian återigen brett ut sig. Malarian hade reducerats från 75 miljoner fall om året i Indien innan DDT började användas till mindre än endast en miljon fall om året i landet medan DDTn användes. Efter Ruckelshaus´ ödesdigra beslut ökade omfattningen av malarian igen. Nu är malarian vanlig igen i hela världens tropiska områden. Speciellt barnen är hårt drabbade - eftersom de är svagare än vuxna.

Malarian uppskattas ha tagit flera tiotals miljoner oskyldiga människors liv sedan DDTn förbjöds.

Detta sorgliga faktum känner säkert miljörörelsens ledare till. De är inte fullständigt renons på kunskaper. Men de fortsätter att göra motstånd mot DDT ändå. De gröna är inte välmenande men tyvärr okunniga idealister. De är medvetet, avsiktligt onda.

Och de flummiga gräsrötterna i miljörörelsen är de ondskefulla ledarnas nyttiga idioter!

Iran är vår fiende

USAs president Obama vill inte gå i krig mot teokratin i Iran. Han vill ”bygga broar”. Trots att Iran lär hålla på med att utveckla kärnvapen, och trots att Irans politiska ledare uttryckligen har sagt att de vill utplåna Israel, och trots att iranska Qud-agenter nästan dagligen mördar amerikanska soldater i Irak - vill president Obama samtala med Tehran-regimen och försöka hitta en fredlig förhandlingslösning på USAs meningsskiljeaktigheter med den.

President Obama upprepar Neville Chamberlains missgrepp. Precis som det var omöjligt att resonera med Hitler, är det omöjligt att resonera med mullorna. Därför att mullorna är svurna fiender till den västerländska civilisationen - precis som Hitler var en svuren fiende till friheten och den representativa demokratin. Obamas försök att blidka mullorna kan komma att sluta lika illa som Chamberlains lönlösa försök att blidka Hitler.

Det finns faktiskt väldigt många paralleller mellan mullorna och Hitler. Till att börja med hatar mullorna judarna precis lika mycket som Hitler gjorde. I den iranska islamistiska propagandan kallas judarna för ” avkomma till apor och svin”. Kolla Memri om du inte tror mig - http://www.memri.org/bin/articles.cgi?Page=archives&Area=sr&ID=SR3906 . Dessutom dyrkar/dyrkade både mullorna och Hitler det brutala våldet. Hitler hyllade ”Den blonda besten”. Mullorna hyllar självmordsbombarna och övriga terrorister. Dessutom är/var både mullorna och Hitler totalitärer. Hitler skröt med att ”Jag behöver inte socialisera företagen, eftersom jag har socialiserat människorna istället”. Mullorna sätter iranierna i en tvångströja av moraliska och ekonomiska kontroller. T.ex. riskerar kvinnor att stenas till döds om de anklagas för vänsterprassel, och kvinnor kan utsättas för spöstraff om de ertappas med att inte bära sjal och slöja. Dessutom är/var både mullorna och Hitler ökända för sin grymhet. Alla känner till de bestialiska illdåden som utfördes i Hitlers koncentrationsläger. Och bl.a. Amnesty International har i våra dagar dokumenterat de grymma tortyrmetoderna som används i de iranska fängelserna. Jag skulle kunna fortsätta jämförelserna mellan mullorna och Hitler nästan hur länge som helst.

Att mullorna hatar den västerländska civilisationen och allt som den står för, beror på deras filosofi. Mullorna sätter inte värde på livet på denna jord, såsom vi västerlänningar gör. Mullorna anser att det viktiga är tillvaron i deras imaginära ”livet efter detta” - d.v.s. tillvaron i himmelriket som de inbillar väntar dem efter döden.

Så mullorna vill att alla vi människor ska lida och försaka i vårt liv på denna jord, för att i gengäld få uppleva en obeskrivlig lycka i det fiktiva himmelriket när vi dör. Eftersom mullorna värdesätter livet efter döden och inte livet på denna jord, så dyrkar de faktiskt döden. De dyrkar ond, bråd död. Mullornas hjältar framför alla andra är ju självmordsbombarna, som går i döden själv i syfte att mörda oskyldiga andra.

Mullorna sätter inte heller värde på förnuftet. De anser inte att förnuftet är människans källa till kunskaper. Mullorna inbillar sig att kunskap kommer som en gåva från Allah - i form av ”uppenbarelser”. Så om det förnuftet säger strider mot det som står i Koranen - då är det Koranens ord som gäller. Och den modiga individ som står fast vid det som hans eget förnuft säger, är en förrädare - en kättare enligt mullorna. Och han skall slås ihjäl.

Vidare förkunnar mullorna att det moraliska idealet inte består av strävan efter att leva och uppnå lycka på denna jord - utan att det består av självuppoffring. De förkunnar t.ex. att det största hjältedådet som en människa kan utföra är att dö ”martyrdöden”.

Ja, mullorna uppmanar sina anhängare och undersåtar att för sin tros skull. Mullorna tar sin muslimska religion på dödligt allvar. De förkunnar att en ”god muslim” ska slå ihjäl samtliga otrogna som vägrar att låta sig omvändas. Mullorna är m.a.o. fanatiker, fanatiker som är beredda att mörda för sin religions skull. Det är ju därför de förhärligar självmordsbombarna och terroristerna. Det är därför som de är beredda att stena till döds kvinnor som anses ha brutit mot Islams moraliska påbud.

Vi västerlänningar begår självmord om vi inbillar oss att vi kan resonera med sådana fanatiker.

Och mullorna har redan visat i handling, gång på gång, att de faktiskt tänker mörda oss västerlänningar om vi inte kapitulerar och låter oss omvändas. Redan strax efter maktövertagandet för 30 år sedan kidnappade mullornas hejdukar den amerikanska ambassadpersonalen i Tehran och höll dem som gisslan i mer än 300 dagar. 1983 mördade iranska marionetter i Hizbollah nästan 300 amerikanska marinkårssoldater medan de sov i sina baracker i Beirut. Irans regering har under åren som har gått misstänkts eller bevisats ligga bakom många dussintals terrordåd då oskyldiga västerlänningar har mördats. Mullorna finansierar sådana terrorgäng som Hizbollah. Mullorna samarbetar med sådana andra västfientliga terrorregimer som de i Syrien och Nordkorea - bl.a. om att utveckla robotar och kärnvapen. Vi måste ta alla dessa varningssignaler på allvar.

Vi måste till att börja med oskadliggöra Tehran-regimen rent fysiskt - helst innan den har hunnit skaffa sig kärnvapen och effektiva robotar att bära dem. Annars kan Israel utsättas för den Andra förintelsen. Och sedan skulle resten av oss västerlänningar stå på tur.

Jag skämtar inte. Irans regim gör enorma ekonomiska uppoffringar för att utveckla kärnvapnen och robotarna. Det skulle de inte göra om de inte tyckte att dessa förintelsevapen var väldigt viktiga, och om de inte avsåg att använda dem en inte-så-vacker dag. Att oskadliggöra Tehran-regimen fysiskt vore faktiskt inte så hemskt svårt. USAs hangarfartygsbaserade stridsflyg skulle sannolikt kunna göra jobbet åtminstone nästan helt ensamma utan att marktrupper behövde sättas in. Stridsflyget skulle sannolikt kunna bomba sönder Irans ekonomi och utplåna mullornas vapenforskningsanläggningar på bara några veckor. Men om mera än så skulle krävas för att oskadliggöra Tehran-regimen - då borde, nej måste - västländerna faktiskt göra det.

Men kampen mot mullorna skulle inte därmed vara vunnet. Därför att denna strid handlar inte ”bara” om militära frågor. Den handlar i ännu högre grad om idéer. Därför att det är idéer som avgör hur människor lever sina liv och hur de bedriver sådana verksamheter som politik. Om människor bejakar förnuftet, då kommer de att sätta värde på livet. Och de kommer då att kunna resonera med varandra, och lösa sina tvister med fredliga medel.

Men om människor bejakar blind tro och uppenbarelser - då blir ingen fredlig samlevnad mellan människor möjlig.

Därför att: Om vi västerlänningar säger att vi vet, av rationella skäl, att frihet och fred är bra - men mullorna säger att deras uppenbarelser säger dem att det är bättre att bedriva krig, i syfte att få till stånd den moraliskt riktiga islamistiska diktaturen - hur ska vi då kunna motbevisa dem? Hur ska vi kunna motbevisa en uppenbarelse som mullorna säger sig ha haft? Om vi presenterar belägg för vår uppfattning för dem, kommer de antagligen bara att svara något i stil med att Allahs vägar är outgrundliga - men att de bara ”vet” att Han har visat dem sanningen. Hur ”vet” de? På något vis!

Och skillnaderna mellan mullornas religiösa filosofi och vår filosofi gör oss till fiender i deras ögon - med tvingande nödvändighet.

På alla väsentliga punkter är nämligen vår västerländska filosofi motsatsen till deras religiösa filosofi. Vi hävdar att denna verklighet är den enda som existerar. De hävdar att en annan ”högre” verklighet existerar, och att den är viktigare än denna verklighet. Vi hävdar att förnuftet är människans enda källa till kunskaper, och att vi därför måste vara rationella. De hävdar att blind tro är människans yttersta källa till kunskaper, och att vi därför måste göra vadhelst som de heliga skrifterna påbjuder oss att göra. Vi hävdar att varje enskild människa är ett oersättligt värde, och att hon har en rätt att leva för sin egen skull. De hävdar att varje människa är en bricka i Allahs spel, och att hon har en plikt att dö för Islams skull. Vi hävdar att staten måste låta människorna leva sina liv efter eget huvud, d.v.s. att varje människa måste vara fri. De hävdar att staten måste se till att människorna gör det som Koranen säger är moraliskt påbjudet, och att varje människa därför måste vara kuvad av staten. Vi vill ha ett fritt samhälle - eller åtminstone en parlamentarisk demokrati. De vill ha en teokratisk diktatur.

Sådana här grundläggande motsättningar går inte att överbrygga. Vi kan inte kompromissa med islamister som vill se oss döda. Vad kan vara kompromissen mellan vår vilja att leva och deras vilja att vi ska dö? Det finns ju ingen mellanting mellan livet och döden!

Vi måste därför kämpa. Och vi måste inte ”bara” försvara oss militärt. Vi måste också, och detta är ännu viktigare, försvara vår grundläggande filosofi. Vi måste förklara för alla som är redo att lyssna vilka våra ideal är – sekularismen, förnuftet, egennyttan, friheten. Vi måste bedriva ett filosofiskt upplysningsarbete. När rätt filosofi vinner burskap i västländernas kultur, då kommer västerlänningarna att utveckla den ryggrad som krävs för att stå upp emot islamisterna och den iranska teokratin.

Tyvärr är den västerländska civilisationens egentliga filosofi urvattnad och underminerad i vår kultur. Få västerlänningar är konsekventa förespråkare av den västerländska civilisationens egentliga filosofi. Många västerlänningar tror på sådana anti-västerländska idéer som den kristna religionen, den moderna subjektivismen, den livshatande altruismen, den ofrihetliga socialismen, den industrifientliga ekologismen o.s.v. Det är egentligen bara den lilla minoritet av dagens västerlänningar som är anhängare av filosofin objektivismen som förstår och accepterar den västerländska civilisationens egentliga filosofi fullt ut. Objektivismen är därför det potentiellt starkaste vapnet som vi kan rikta mot mullornas diktatur i Iran.

Alla västerlänningar skulle kunna försvara sig bättre om de skaffade sig en del kunskaper om den objektivistiska filosofin. Objektivismen är en helgjuten, systematisk filosofi, objektivismen är den filosofi som motbevisar samtliga Islams villfarelser. Du som sätter värde på ditt liv, och som därför vill försvara dig mot islamismen, studera och lär dig filosofin objektivismen - om du inte redan har gjort det. Om du vill se vad objektivismen har att erbjuda kan du besöka denna webbsajt – www.aynrand.org .

Sunday, June 7, 2009

Klimatförändringar är naturliga

Varför ska vi oroa oss för koldioxidutsläppen? Varför ska vi oroa oss för att Jordens medeltemperatur lär ha ökat lite grand under de senaste 100 åren? Varför ska vi oroa oss för att Jordens medeltemperatur kanske fortsätter att öka? Varför ska vi rasera världsekonomin genom att stoppa vår eldning av kol, olja och naturgas?

Det är den naturligaste saken i världen att Jorden hela tiden håller på att antingen bli varmare eller kallare! Jordens klimat har förändrats precis hela tiden i flera miljarder år. Det är som en naturlag att Jordens klimat förändrar sig kontinuerligt - p.g.a. sådana naturliga faktorer som förändringar i solens aktivitet, fluktuationer i Jordens bana runt solen, återkommande svängningar i Jordens rotationsaxel och variationer i frekvensen av stora vulkanutbrott. Samtliga ovannämnda faktorer är naturfenomen som vi människor inte kan påverka.

Vad kan vi människor påverka? Svaret är: Att vi kan påverka vår egen förmåga att anpassa oss till klimatets skiftningar. Ju starkare ekonomi vi skaffar oss desto bättre kan vi t.ex. anpassa vår jordbruk till förändringar i temperatur och nederbörd. Desto bättre kommer vi t.ex. att kunna genförändra spannmålen som bönderna odlar och djuren som bönderna föder upp, så att dessa tål ett förändrat klimat. Desto lättare kommer vi t.ex. att kunna odla grödor längre uppe i norr än vi gjorde förrut ifall det blir ett varmare klimat. Desto lättare kommer det att bli för oss att flytta från låglänta områden till höglänta dito ifall havsnivån stiger p.g.a. en global uppvärmning.

Men miljörörelsen försöker skada ekonomin. De försöker klavbinda producenterna med en tvångströja av lagar, regleringar och straffskatter. De förbjuder byggandet av nya kärnkraftverk, de försöker hämma utvecklandet av ny bioteknik, de försvårar byggandet av nya motorvägar o.s.v. Genom att beröva oss producenter vår frihet gör de gröna oss alla mera sårbara för naturens skadliga aspekter.

Om de gröna får fortsätta med att systematiskt skada ekonomin kommer vi att vara illa ute. Vi kommer inte att kunna anpassa oss till de förändringar i miljön som vi ändå aldrig kan förhindra.
Det är alltså miljörörelsen själv som är den stora faran - inte koldioxidutsläppen!

Jämlikheten förstör Sverige

Sveriges socialister argumenterar för den moraliskt korrupta välfärdspolitiken med ett slags utpressningsargument. De påstår att om inte vi alla mutade de ”underpriviligierade” med allsköns sociala förmåner - då skulle dessa ställa till en brottsvåg, en massa våldsamma upplopp, en massa kravaller och rentav ett inbördeskrig eller en revolution. Socialisterna påstår att ”jämlikheten”, som välfärdspolitiken sägs ha åstadkommit, har resulterat i ett särdeles fridfullt och socialt harmoniskt samhälle - ett samhälle med en särdeles låg frekvens av brott och andra sociala missförhållanden.

Dessvärre för socialisterna tyder talrika tidningsartiklar - samt dessutom statens egen statistik - på motsatsen.

Brottsligheten har ju flerfaldigats i omfattning sedan slutet av Andra världskriget! I slutet av 1940-talet rapporterades ca. 150.000 brott till polisen varje år. Nuförtiden [Jag skrev ursprungligen denna essä under sommaren av år 2009.], d.v.s. efter ca. 60 år av oavbruten välfärdspolitik, rapporteras uppemot 1.000.000 brott till polisen varje år! Nästan sju gånger så många brott m.a.o.!

Alkoholismen har också flerfaldigats i omfattning sedan den stora utbyggnaden av välfärdspolitiken kom igång för ca. 60 år sedan. I slutet av 1940-talet fanns det omkring 100.000 alkoholmissbrukare i Sverige. Nuförtiden lär antalet alkoholmissbrukare i landet uppgå till ca. 400.000! Ungefär fyra gånger så många alkoholmissbrukare m.a.o.!

 Drogmissbruket har också ökat våldsamt. I slutet av 1940-talet uppskattades det att det fanns några hundra tunga narkotikamissbrukare i hela landet. Idag lär det finnas minst 20.000 tunga narkomaner i landet! I grova slängar ett hundra gånger så många tunga drogmissbrukare m.a.o.!

Ett tungt vittnesmål om jämlikhetspolitikens misslyckande utgjordes av en artikel i Svenska Dagbladet den 29:e april, 2007. Rubriken sade egentligen allt: ”Unga mår sämre än sina föräldrar”.

Underrubriken löd: ”Antal självmordsförsök bland tonåringar har ökat rejält sedan 1980”. Texten i artikeln löd bl.a.: ”Dagens tonåringar tillhör den första generation som växer upp med sämre hälsa än sina föräldrar”. De unga idag mår sämre på flera sätt enligt den nämnda artikeln: ”Fyra gånger fler gör självmordsförsök”, ”Nästan tre gånger fler känner ängslan, oro och ångest”, ”Fler är trötta för jämnan, nära tre gånger fler har besvär med sömnen”, ”Dubbelt så många är överviktiga och feta”, ”Fler gör abort. Mer än dubbelt så många sexuellt överförda klamydiainfektioner upptäcks idag”.

Svenska dagbladet skrev också den 22:e juli, 2005: ”Omkring 1.500 svenskar tar årligen livet av sig . . . Sedan slutet av 1980-talet har självmordsförsöken ökat kontinuerligt i gruppen 15-24 år”. Den 22:e maj, 2005 skrev SvD: ”Den psykiska ohälsan ökar med en oroväckande fart bland ungdomarna i Sverige. Därför har regeringen tillsatt en utredning som ska undersöka ungdomars livssituation utifrån stress och konsekvenser av stressen för den psykiska ohälsan”. Tja, det sägs ju att psykvården i Sverige går på knäna nuförtiden!

Vad kan det bero på att svenskarna för närvarande mår allt sämre och sämre - detta mitt inne i den påstått åh-så "underbara" välfärdsstaten?

Tja, syftet med välfärdspolitiken är ju att människor skall slippa ta ansvar för sig själva - eller hur? Om man misslyckas på något sätt - då ska staten finnas till hands för att ställa allt till rätta för en. Den där snälla farbrodern staten ska hålla medborgaren i handen och skydda henne mot den stygga verkligheten. Och det säger sig självt att om människor vänjer sig vid att inte ta ansvar för saker och ting - då kommer de inte heller att sköta sådana saker som sitt förhållande till alkoholen, drogerna, spelandet - eller ens sin respekt för lagen. Så ökat missbruk, dobbleri, psykisk ohälsa och brottslighet kommer som ett brev på posten.

Och detta gäller inte bara i Sverige! Mönstret går igen i samtliga övrigra välfärdsstater också (som t.ex. USA, Storbritannien, Tyskland o.s.v.).

Och det där om att vi skulle kunna muta de ”underpriviligierade” till att bli fridfulla och ”lugna”? Logiken säger att det förhåller sig precis tvärtom.

Sanningen är den att när man försöker muta människor - då uppmuntrar man bara de sämsta sidorna hos dem. Jämlikhetspolitiken går ut på att staten skall jämna ut mellan de ”rika” och de ”fattiga” - genom att ta pengar från de förra och lämna över detta stöldgods till de senare. Men staten tar ju i dagens läge inte samtliga pengar som de "rika" har ifrån dem. De "rika" har så gott som alltid fortfarande en del av sina pengar kvar - även efter det att skattemasen har tagit sitt!

Och vad tror du de ”fattiga” gör då? Anta att en pank ung slyngel går på gatan och får syn på en gammal tant som är välklädd och håller i en fin handväska. Den fattiga slyngeln säger väl då till sig själv: ”Den där kärringen - hon har tydligen stålar. Staten har alltså inte gjort sitt jobb och skapat jämlikhet mellan henne och mig. Då får jag väl gå och göra jobbet själv istället!?” Så går slyngeln och skapar en "mera rättvis fördelning" genom att rycka åt sig tantens handväska (Och hon kanske ramlar och bryter lårbenet!).

Nej - både logiken och erfarenheten säger oss att välfärdsstaten framodlar ett nybrutalt grottmänniskosamhälle  - ett samhälle där ett kallt inbördeskrig ständigt pågår medborgarna emellan. Det är ingalunda någon fredlig lustgård till samhälle som följer i välfärdspolitikens spår!

Så det ligger inte till på det viset att brottsligheten beror på de s.k. ekonomiska ”klyftorna”.

Tänk på att det fanns mycket större inkomst- och förmögenhetsskillnader i Sverige för 100 år sedan än vad som finns idag. Men brottsligheten var likväl bara en liten bråkdel så omfattande för 100 år sedan som den är idag. För 100 år sedan, innan Sverige hade blivit till en välfärdsstat, hade svenskarna som regel en anständig moraluppfattning. De ville ”göra rätt för sig” - och de tyckte att man måste respektera skillnaden mellan ”mitt och ditt”. De flesta svenskar var för stolta för att snylta och maska och fuska o.s.v. De var anständiga människor för det mesta!

Men dagens svenskar är ofta annorlunda. Många av dagens svenskar har korrumperats av den förfallna kulturen och av den förda välfärdspolitiken. ”Moral är bara en smaksak - den är subjektiv” är den moderna uppfattningen. ”Det finns inget objektivt rätt och fel - det finns bara åsikter ifråga om `bör-frågor” blir konsekvensen. Ja, och samhället blir därefter!

Det är således dels den "jämlikhets"-syftande välfärdspolitiken, men framförallt det moderna Sveriges idéer (som gav upphov till den moderna jämlikhetskulten), som har förstört det moderna Sverige.

Bättre idéer kan hittas i Ayn Rands idéroman Och Världen Skälvde (utgivet av förlaget Timbro). Eller ta en titt på denna webbsajt för information om idéerna: www.aynrand.org .

Obama sviker västvärlden

Obamas tal i Kairo nyligen [Jag skrev ursprungligen denna essä under sommaren av år 2009.] var en vämjelig orgie i självutplånande och ett blidkande av ondskan. Barack Obama är ytterligare en president som inte vågar ta strid mot islamismen. I flera decennier har militanta islamister mördat amerikaner, israeler och andra västlänningar utan att USAs politiska ledare har vågat slå tillbaka med kraft för att sätta stopp för angreppen.

Det började redan 1979. Då kidnappade ett gäng iranska ynglingar, med Khomeini-regimens gillande, den amerikanska ambassadpersonalen i Iran och höll den som gisslan i flera hundra dagar. Och den dåvarande presidenten Carter vågade inte gå i krig mot lilleputtstaten Iran. Han bara vädjade och vädjade till Khomeini-regimens förmenta goda vilja (Jo, Carter skickade också ut en liten grupp kommando-soldater med uppdrag att befria gisslan. Men det sket sig.).

1983 mördade självmordsbombare tillhörande det Iranstödda Hizbollah nästan 300 amerikanska marinkårssoldater i Beirut, medan dessa sov i sina baracker. President Reagan var för feg och förrädisk för att straffa Tehran-regimen för dessa mord, som den tydligen hade beställt. USA gjorde ingenting för att skipa rättvisa. Mullorna fick löpa.

Sedan följde dussintals terrordåd världen runt mot amerikaner, utförda av muslimska terrorister, under presidenterna George Bush d.ä. och Bill Clinton. Men dessa herrar lät Tehran-regimen komma undan med sina krigshandlingar. USA lyfte inte ett finger, militärt sett. för att slå tillbaka mot mullorna.

År 2001 genomfördes attentaten mot skyskraporna i New York och mot Pentagon. President Bush d.y. reagerade. Men inte genom att slå tillbaka mot de ansvariga i Tehran. Istället valde president Bush av någon besynnerlig anledning att gå i krig mot Irak istället, trots att Irak ingalunda låg bakom de nämnda angreppen på USA. Så de amerikanska soldaternas liv slösades bort på att föra ett krig mot fel fiende.

Och nu står Tehran-regimen på tröskeln till att skaffa sig kärnvapen! Vad gör då Barack Obama? Jo, han försöker blidka fienden, d.v.s. Tehran-regimen och islamisterna - och han försöker skrämma Israel från att bomba Irans kärnanläggningar och därmed förebygga katastrofen. Obama stryker fienden medhårs och han sticker en kniv i ryggen på USAs bästa vän.

Varför är USAs politiska makthavare sådana ynkryggar? Det beror i grund och botten på att sitter fast i den altruistiska moralläran. De vågar inte föra en självisk utrikes- och försvarspolitik, d.v.s. en utrikes- och försvarspolitik som värnar USAs egna intressen. Att försvara just USA själv när landet angrips - det vore ju ett sätt att värna USAs egennytta. Och att värna det egna landets intressen skulle vara omoraliskt, enligt den altruistiska moralläran som i stort sett samtliga USAs politiker av alla politiska kulörer håller som en helig ko.

Om bara de amerikanska politiska ledarna förmådde kasta av sig den altruistiska morallärans ok, skulle det vara en tämligen enkel sak att besegra den islamistiska terrorismen! USA har den militära förmågan att utplåna alla sina fiender hela jorden runt många gånger om. Det är endast USAs ovilja att använda sin överväldigande styrka som gör att landets fiender kan överleva och fortsätta att utföra sina mord.

President Obama är en ärke-altruist. Han vill att de rika skall offras åt de fattiga, han vill att spararna skall offras åt låntagarna, han vill att arbetsköparna skall offras åt sina anställda, han vill att människorna skall offras åt djuren och växterna, han vill att de fria västländerna skall offras åt de korrupta diktaturerna. Obama står inte för något nytt. Han står bara för samma gamla, unkna vänsterpolitik som har fört in världen i dess´ nuvarande eländiga tillstånd.

USAs väljare kommer nog inte att utse en bättre president än Bush och Obama förrän en moralisk och filosofisk revolution genomförs i deras land. Så länge som de förblir altruismen lojala, kommer amerikanerna nog inte att välja någon äkta patriot till Vita huset. Det ser mörkt ut.

Här är lösningen -  www.aynrand.org .

Sexualundervisningen är propaganda för frihet

Den konservativa muslimen Mohamed Omar skriver i ett inlägg på Newsmill i juni 2009 [Jag skrev ursprungligen denna essä som ett debattinlägg på debattsajten Newsmill på sommaren av år 2009.] att sexualundervisningen i den svenska skolan är ”propaganda för promiskuitet”. Omar skriver vidare att sexualundervisningen ingalunda är ”svensk” därför att förr i tiden, mellan 1200-talet och 1700-talet, var svenskarna fientligt inställda mot sex före äktenskapet - precis som de fromma bland dagens muslimer. Omar skriver vidare att den nuvarande synen i Sverige på sex före äktenskapet ingalunda är ”evigt”.

Jag är oenig med Omar om samtliga tre punkter ovan.

1) ”Sexualundervisningen är propaganda för promiskuitet”.

Nej, sexualundervisningen är ”bara” propaganda för frihet. Sexualundervisningen är en yttring av den ”moderna” uppfattningen att varje vuxen individ skall åtnjuta rätten att njuta av sex närhelst han eller hon själv vill. Mig veterligen säger ingen lärare i den svenska skolan att eleverna skall, eller ens bör, ha många olika sexpartner. Att ha sex före äktenskapet (Och skolans nuvarande sexualundervisning är väl faktiskt neutral ifråga om det lämpliga i att ha sex före äktenskapet?) är ju inte liktydigt med att ha sex med många olika partner! Det finns ju många sambon som är trofasta mot sin älskade!

Men sexualundervisningen i den svenska skolan sänder en signal till ungdomarna om att det är deras eget val att fatta: om, när, hur och med vem de vill ha sex. De får bestämma över sig själva! Om de vill ha sex före äktenskapet eller inte. Om de vill ha endast en enda sexpartner eller många. Inga präster eller politiker kommer att banna dem eller straffa dem om de väljer att njuta av sex före äktenskapet - eller om de väljer att vara promiskuösa. Sexualundervisningen är helt enkelt ett uttryck för den frihet, d.v.s. det självstyre för individen, som vi tack och lov har i dagens Sverige.

Det är nog detta som Omar ogillar. Islam är en religion som bejakar auktoritet och lydnad. Individen skall inte få bestämma över sig själv, enligt Islam. I de islamska samhällena, främst i Mellanöstern, bestämmer männen över kvinnorna, klanhövdingen över de övriga klanmedlemmarna, politikerna över medborgarna och prästerna över dem alltihopa. Det är nog ett sådant samhälle som Omar drömmer om. Sexualundervisningen utgör ett hinder för en utveckling i den riktningen. Eftersom den bidrar till att medvetandegöra ungdomarna om värdet av friheten - genom att göra den sexuella friheten till ett konkret exempel på den abstrakta principen. Därav Omars inlägg mot sexualundervisningen.

2) ”Sexualmoralen som lärs ut på sos-lektionerna är dock inte `svensk` för fem öre.”

Det är den visst! Den stämmer förvisso inte överens med den syn på friheten som fanns i Sverige under åren 1200-1700. Visst var det gamla Sverige auktoritär, d.v.s. det gamla Sverige var ej ett fritt samhälle - det gamla, dåliga Sverige var ungefär lika auktoritär som huvuddelen av den muslimska världen är idag!

Men dagens Sverige är sekulär och liberal. Vi sätter värde på individens frihet och självstyre, vi sätter inte så hemskt mycket på statens makt. I varje fall inte när det gäller icke-ekonomiska frågor som sex. Tack och lov.

Det moderna Sverige är en del av den västerländska civilisationen. Det är en produkt av Upplysningen - d.v.s. av den historiska period då seklernas gamla religiösa vidskepelse, dogmatism och auktoritarianism vältes över ända och ersattes med en mera rationell och liberal ordning. Det är nog detta som Omar ogillar. Omar vill vända klockan tillbaka och göra Sverige till en teokrati - d.v.s. till den sortens samhälle som Sverige nära nog var på Medeltiden. Det är nog en ofarlig gissning att Omars idealsamhälle är hans hemland, Iran, den främsta teokratin i världen idag.

3) ”Björklund och Sabuni talar som om de normativa värderingarna i dagens skola vore eviga.”

Nej, dessa värderingar är inte ”eviga”, Mohamed Omar - men de är objektiva. Verklighetens fakta stödjer den moderna svenska uppfattningen att individens frihet faktiskt är ett oerhört viktigt värde. Alla människor håller förvisso inte med om att frihet är ett värde, Omar - du är tydligen en av dem. Men de som inte sätter värde på friheten har objektivt sett fel. En objektivt sann moralprincips yttersta måttstock är de objektiva villkoren som råder i verkligheten för människans liv. Allt som gagnar människans liv är gott. Allt som skadar människans liv är ont. Och det finns ett överflöd av belägg för att frihet gagnar människans liv. Människans grundläggande överlevnadsmedel är hennes förnuft. Och förnuftet kan endast fungera när individen innehar frihet, d.v.s. när hon inte utsätts för angreppsvåld. Alla försök att tvinga en människa till att handla emot sin egen övertygelse skadar henne. Eftersom det sätter hennes grundläggande överlevnadsmedel ur spel.

Empiriskt belägg för frihetens värde finns det hur gott om som helst av! Människans liv var omöjlig, eller var åtminstone ett rent helvete, i Medeltidens Europa - d.v.s. i ett samhälle där religionen och ofriheten härskade. Livet var också omöjlig, eller var åtminstone ett rent helvete, i de moderna socialistiska tyrannierna - d.v.s. i samhällen som Nazityskland och Sovjetunionen. Och livet är omöjlig, eller är åtminstone ett rent helvete, i Omars hemland - d.v.s. i den teokratiska diktaturen Iran. Samtidigt är det ett historiskt faktum att livet har förbättrats oerhört mycket för var och en i västländerna under de senaste 200 åren - d.v.s. under just den tid då dessa har blivit mera sekulära och fria!

Den svenska skolan bör fortsätta med att bedriva ”propaganda” för friheten på området sex. Den svenska skolan bör dessutom gå vidare och bedriva ”propaganda”, d.v.s. upplysning, om principen att frihet är ett värde i största allmänhet - och inte ”bara” då det gäller sex och samlevnad. Det vore utmärkt om den svenska skolan började (äntligen!) göra upp med Den Nya Vänstern och de där nu gamla och trötta 68-orna - och började sålunda lära vårt uppväxande släkte att även politisk och ekonomisk frihet är viktiga värden. Och att alla former av ofrihet är blott och bart skräp – socialismen, fascismen, teokratin, anarkismen, välfärdsstaten - ja rubbet!

Den svenska skolan borde återgå till att lära ut Upplysningens ideal – d.v.s. sekularismen, förnuftet, individualismen och friheten. Den svenska skolan borde göras till ett fyrtorn för den västerländska civilisationen, och till ett bålverk mot såväl den islamistiska som den kristna teokratin, samt mot det ”moderna” socialistiska barbariet.

Läs om den västerländska civilisationens filosofiska grunder här – www.aynrand.org .