Maos miljöförstöring

Undertecknad var ung på 1970-talet. Jag minns hur de unga kommunisterna på den tiden hyllade Maos påstådda omsorg om miljön. De älskade att prata och skriva om de ”geniala” fiskodlingarna, som kombinerades med silkesproduktion. Det sades att i Kommunistkina hade de kommit på den ”geniala” idén att producera silke på mullbärsträd, vars grenar hängde ut över sjöar där de odlade karp (en sorts fisk som kineserna åt). Larverna som producerade kokongerna av silke, producerade också stora mängder avföring. Denna avföring droppade ner från träden och hamnade i vattnet, där den fungerade som en gödning som ökade produktionen av karp i sjöarna. Så kineserna producerade silke och matfisk samtidigt med detta system. Den ena produktionen understödde den andra.

Tja, det kan ha varit en god idé att använda avföringen från larverna som spann silke för att göda sjöarna där man odlade karp. Men en god idé gör inte en människa till ett geni. (Om nu Mao till äventyrs hade någonting alls att göra med denna idé överhuvudtaget - och inte bara hade roffat åt sig äran för en annan människas bedrift.)

Jag minns att jag prenumererade på en tidskrift som hette ”Kina Idag” som gavs ut på 1970-talet av den kinesiska ambassaden. Varje månad fick jag Kina Idag i brevlådan. Denna trycksak var förstås blott och bart en propagandaprodukt - en ploj som framställdes av den kinesiska staten. Men jag ville få se båda sidors argument - så jag prenumererade på tidskriften ändå (Den var ju gratis!). Jag minns ett nummer av Kina Idag som kom hem till mig under antingen året 1975 eller året 1976. På omslaget till tidskriften fanns ett foto på en samling jättestora fabriker i Kina. Och deras höga skorstenar spydde ut väldiga mängder kolsvart rök i luften! Bilden kunde lika väl ha tagits i England på 1800-talet. Och denna bild publicerade ”Kina Idag” i syfte att skryta om det socialistiska Kinas industrialisering!

Jag är själv inte miljöaktivist, så jag anser att det ibland kan vara befogat att bygga fabriker som ”förorenar” luften - om de gör nytta för människor. Men jag insåg redan på 1970-talet att denna bild vederlade kommunisternas skryt om att Kina var ”miljövänligt”. När jag såg den där bilden tänkte jag till mig själv ”Häromdagen sade en svensk kommunist [En ung och åh-så-klok manlig bekant till mig som då jobbade som producent av TV-program på Sveriges Radio.] till mig att det kapitalistiska Japans industrier inte var värda ett skvatt, därför att `de förorenade ju så mycket´. Men inga fabriker i Japan lär ha spytt ut tillnärmelsevis lika mycket kolsvart rök i luften som dessa fabriker på omslaget till den av den kinesiska staten själv utgivna tidskriften Kina Idag gör. Fabrikerna i Japan var i alla fall utrustade med utrustning för att rena röken innan den släpps ut i luften. Några spår av sådan utrustning syntes inte på fotot av dessa fabriker i Kina”.

Men så långt tänkte tydligen inte de "geniala" unga kommunisterna på 1970-talet. Tänkte de överhuvudtaget? Jag betvivlar det. De bara rabblade upp den sketna propagandan som den kinesiska staten matade dem med.

Nyligen har jag läst en väldigt bra bok om Kommunistkina – ”Mao: the Unknown Story” [Jag skrev ursprungligen denna text i mars månad, år 2010.]. Denna bok är en biografi över Kommunistkinas härskare - Mao Zedong. Boken innehåller många fakta om det moderna Kinas historia. Och för ungefär 10 år sedan läste jag en annan bok ”The Black Book of  Communism”. Denna utmärkta bok redogjorde i detalj för de olika kommunistregimernas mängder av brott under 1900-talet - inklusive Peking-regimens otals brott. Dessa två böcker tillsammans innehåller en jädrans massa uppseendeväckande fakta om miljöförstöringen i Kommunistkina. Mao var ingalunda en härskare som värnade om miljön. Miljöskövlingen i Kina under Mao överträffade allt som har kallats "miljöförstöring" i västländerna. Här nedan tillhandahåller jag ett axplock av fakta om Maos miljöförstöring - fakta som jag har hittat i de två ovannämnda böckerna.

Jag har redan berört miljöförstöringen som orsakades av de stora, tunga industrierna. Mao hade en slogan för ekonomin som han använde speciellt under det katastrofala projektet ”The Great Leap Forward” (ungefär ” Det stora steget framåt”). Denna slogan löd ”Big is beautiful” (på svenska "Stort är vackert"). Kommunisterna i Kina satsade gärna på jättestora projekt. De försökte t.ex. bygga stålverk som producerade många miljontals ton stål om året. Och de tyckte att det skulle vara slöseri med resurser att använda sitt knappa kapital till att utrusta dessa stålverk med rökgasrening, utrustning för rening av processvattnet som släpptes ut i den närmsta floden o.s.v. Och dessa stålverk använde på köpet föråldrad sovjetisk teknologi, som i sin tur bestod av amerikanskt teknologi som hade varit modern på 1920-talet, då den hade överförts till Sovjetunionen. Denna teknologi innebar en enorm förbrukning av kol, malm, kemikalier och andra ämnen som gav upphov till skadliga utsläpp i luft och vatten.

Men det var inte ”bara” industriprojekten i Kommunistkina som förstörde miljön. Storskaliga projekt för att ”modernisera” jordbruket gjorde mycken skada också! Kommunisterna satsade t.ex. på att bygga jättelika bevattningsanläggningar. Men dessa anläggningar var politiska produkter. De var illa konstruerade, utav skrivbordsbyråkrater - och de blev till rena fuskbyggen när de skulle förverkligas. Vid första stora skyfall brast många av de nybyggda bevattningsanläggningarna - och tusentals människor drunknade. Så var det med kommunisternas omskrutna förmåga att ”tämja naturen”!

Och när kommunisterna försökte öka produktionen av spannmål per hektar, ledde den intensiva odlingen ofta till att salthalten steg i jordbruksmarken och att jorden utarmades på näringsämnen. Stora arealer med prima jordbruksmark gjordes obrukbara av kommunisternas ”geniala” jordbruksprojekt.

Idag vurmar miljöaktivister i västländerna för att vi skall ”rädda hotade arter från att bli utrotade”. I Kina försökte kommunisterna att med flit utrota somliga djurarter. På 1950-talet kom Mao personligen på den ”geniala” idén att utrota den vanliga fågeln som heter sparven. Mao resonerade att sparvarna åt en hel del av säden på fälten - så att det blev mindre säd kvar åt bönderna. Mao beordrade bönderna att slå ihjäl så många av sparvarna som bara möjligt ute på fälten. Bönderna lydde naturligtvis - eftersom de inte ville bli skjutna i huvudet eller ”omskolade”. Många miljontals sparvar dödades därför under de sista åren på 1950-talet. Resultatet av kampanjen blev att bönderna efteråt drabbades av flera insekter och parasiter. Dessas antal hade nämligen tidigare hållits tillbaka av sparvarna. Maos ”geniala” idé att utrota sparvarna blev därför till en miljö- och hälsokatastrof.

Ytterligare en källa till miljöförstöring i Kommunistkina var statens försök att ”utveckla” skogsindustrin. Precis som tidigare i Sovjetunionen, var kommunisterna bra på att hugga ner träden. Det går ju snabbt att hugga ned! Men kommunisterna var inte tillnärmelsevis lika bra på att sörja för återväxten av träden. Det tar ju många år för ett kalhygge att återigen bli bevuxen. Och kommunisterna ville bara ha påtagliga, snabba resultat. Resultat som syntes i det innevarande årets statistik. Belöningen för långsiktigt tänkande kunde ju bli en kula i huvudet eller ”omskolning”! Kadrerna överst i organisationen ville se ”resultat”. Många, många tusentals hektar skog i Kina skövlades därför - med katastrofala översvämningar och jorderosion som resultat. Speciellt i bergiga områden som Tibet.

Även elproduktionen i Kina bidrog till miljöförstöringen. Den baserades nästan uteslutande på kol. Och kolgruvorna var notoriska för sitt bristande arbetarskydd. Många tusentals kolgruvarbetare dog varje år i arbetsolyckor i Kommunistkina. Det skrevs givetvis inga kritiska rapporter om den saken i den statskontrollerade pressen. Och när kolet förbrändes blev det väldiga mängder rökutsläpp. Luften i Kinas storstäder var ständigt gulaktig - och befolkningen led av lungåkommor.

Luftföroreningen blev förstås ännu värre efter det att den ortodoxa kommunismen började trängas tillbaka av Deng Hsiao-Ping, efter Maos död. Inte därför att tekniken försämrades - tekniken förbättrades faktiskt istället. Utan därför att när Kinas politik blev mindre planekonomisk/socialistisk tog den ekonomiska utvecklingen/tillväxten fart. Så att mängden kol som förbrändes varje år sköt i höjden.

Så miljön försämrades på sätt och vis efter den ortodoxa kommunismens tysta död - men kineserna fick det ändå bättre. Att tvingas andas förorenad luft är ju ett vida mindre ont än att svälta ihjäl eller att dödas av ett nackskott! Och om Kina hade fått kapitalismen efter Mao, istället för den nuvarande risiga blandekonomin - då skulle de förorenande kolkraftverken ha ersatts med ren kärnkraft, naturgas och/eller med kolkraft som utrustades med ordentlig rökgasrening.

Kan vi dra några lärdomar av Kommunistkinas rikliga erfarenheter av miljöförstöringen?

Tja, att socialismen inte är lösningen på eventuella miljöproblem förstås! Kapitalismen ger den bästa miljön för oss människor.