Journalisterna och skribenterna själva utgör hotet

Isabelle Ståhl skriver i en artikel i denna debattråd [Jag skrev ursprungligen denna essä i mars 2010 som ett inlägg på debattsajten Newsmill] att Bonniers ”uppköpning av kulturbranschen” utgör ett hot mot demokratin - och att trenden med allt flera frilansande journalister och skribenter utgör en stor förbättring av läget.

Jag håller med om att situationen i Sverige blir bättre när journalisterna och skribenterna blir mera självständiga gentemot Bonniers och de övriga stora medieföretagen. I synnerhet Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har länge utgjort likriktande krafter i den svenska kulturen och den patetiska s.k. ”debatten”.

Men jag tycker att man skall akta sig för att överdriva betydelsen av att journalisterna och skribenterna blir mera ekonomiskt oberoende av etablissemanget. Det som verkligen skulle utgöra en stor förbättring vore om Sveriges journalister och skribenter därutöver blev intellektuellt oberoende av etablissemanget.

Journalisterna och skribenterna har nämligen sedan länge nästan alltihopa hållit på med en djup indoktrinering med den förhärskande filosofin i Sverige. Nästan till sista man har samtliga journalister och skribenter hållit med om sådana vansinniga idéer som att det inte finns några objektiva sanningar, att ingen kan veta någonting med säkerhet, att alla olika enskilda människor lever i var sin egen subjektiv verklighet, att en människa som hävdar att sanningar är absoluta måste vara en diktaturkramare och att våra sinnen och våra respektiva förnuft ”filtrerar” den information vi får om verkligheten så att vi aldrig kan veta hur verkligheten egentligen ser ut ”i sig”. O.s.v.

Alla dessa uppåt väggarna galna filosofiska premisser, som journalisterna och skribenterna har fått från Immanuel Kant via sin utbildning vid universiteten då de var unga, leder till slutsatsen att det inte finns några objektiva sanningar. Förutom förstås de idéer som ”alla” är ense om! Journalisterna och skribenterna i Sverige har sedan länge nästan alltihopa haft samma filosofiska referensramar - och de har därför alltihopa deltagit i samma idoga arbete med att - ofta oavsiktligt - desinformera allmänheten.

Förr i tiden var det socialismen som journalisterna och skribenterna försökte lura in i läsarna, tittarna och åhörarna. Förr i tiden var tidningarna och etern fyllda med hyllningar till de socialistiska ”folkrepublikerna” och ”befrielserörelserna”. Men numera är kultureliten desillusionerad med socialismen. De orkar inte längre tro på de där lögnerna. Verkligheten har motbevisat dem. Och eftersom journalisterna och skribenterna inte känner till något vettigt alternativ till socialismen, tror de numera följaktligen inte på några ideal alls. Förutom på tvivlet och ovissheten själv d.v.s.

Dagens kulturelit består av intellektuella agnostiker. De menar att det inte finns några objektiva sanningar - förutom förstås själva idén att det inte finns några objektiva sanningar. Nu när kultureliten inte längre orkar tro på totalitarismen, tror de på en subjektivistisk variant av falsk individualism i stället - de tror nämligen på den s.k. ”postmodernismen”. Denna ”moderna individualism” är falsk därför att den inte är rationell - d.v.s. därför att den inte är baserad på förnuftet.

Eftersom hela kultureliten, nästintill till sista man, fortfarande är grundlurad av samma gemensamma irrationella verklighetssyn kommer den att fortsätta att i stor enighet likrikta och indoktrinera allmänheten med irrationella idéer.

Trots att många av journalisterna och skribenterna numera är frilansare! De kommer att fortsätta att se på verkligheten med kantianska ”glasögon” även nu när de jobbar åt sig själva. Och deras nyhetsförmedling och deras kommentarer i kulturspalterna kommer att bli därefter.

De kommer att stödja alla de postmodernistiska irrlärorna som är på mode – som multikulturalismen, ekologismen, dekonstruktionismen o.s.v. Och Sverige kommer, som ett resultat av allt detta dyrkande av det irrationella, att fortsätta att glida i riktning mot avgrunden - antingen i form av diktaturen eller av anarkin.

Så kulturarbetarna av idag utgör ett stort hot mot Sverige. Ett nästan lika stort hot som professorerna vid universiteten, vilka är de som s.a.s. "tillverkar" de framtida kulturarbetarna, politikerna, företagsledarna och alla de övriga inflytelserika personerna i samhället.

Vad Sverige verkligen behöver är kulturarbetare som orkar göra uppror mot den kantianska filosofin - d.v.s. mot den filosofi som härskar vid våra universitet. Vi behöver kulturarbetare som vågar tänka i nya banor – t.ex. i banan att det finns en objektiv verklighet och att förnuftet är vårt medel att fatta denna objektiva verklighet. Denna verklighet som faktiskt är gemensam för oss alla av det enkla skälet att vi alla faktiskt lever i den. Vi behöver kulturarbetare som orkar vara självständiga tänkare - som vågar ifrågasätta den smörja som professorerna i universitetssalarna matar dem med medan de är unga och genomgår sin utbildning. Vi behöver kulturarbetare som orkar leta reda på rationella böcker på egen hand - när nu ingen i etablissemanget är villig att hjälpa dem med att hitta rätt i djungeln av mestadels irrationella böcker.

Vi behöver kort sagt journalister och skribenter som lyckas med att upptäcka filosofin objektivismen! Objektivismen utgör nämligen det radikala alternativet till dagens intellektuella ortodoxi. Om bara, säg, 10% av Sveriges kulturarbetare blev objektivister skulle Sverige vara räddad. Dessa kulturarbetare skulle nämligen sprida uppfattningen att det finns en objektiv verklighet, en verklighet som vi alla kan fatta om bara vi använder oss av våra respektive förnuft. Och om vi alla insåg att vi kunde fatta verkligheten med våra egna förnuft, då skulle vi också inse att vi inte hade något behov av en stark stat som talade om för oss hur vi skulle leva våra liv. Om förnuftet sanktionerades i kulturen - då skulle vi få politiskt frihet också ”på köpet”. Och om vi fick politiskt frihet, då skulle vi också få ekonomiskt välstånd och stabilitet. Sverige skulle bli ett riktigt trevligt samhälle att leva i!

Så vi får verkligen hoppas att flera kulturarbetare vaknar - och upptäcker filosofin objektivismen. Vårt samhälle behöver verkligen nytänkande. Mera information om objektivismen återfinns här:

www.aynrand.org