Den här regeringen vill jag ha efter valet

Vilken sorts regering skulle jag vilja ha efter valet i höst [Jag skrev denna essä under sommaren av år 2010, några månader före år 2010s Riksdagsval.]? Vad, tycker jag, skulle krävas av en ny regering, för att den skulle ha en chans att lösa Sveriges allvarliga problem?

Till att börja med, måste regeringen föra den sorts politik som är rätt, inte den sorts politik som är populär. Regeringen måste därför våga gå emot den allmänna opinionen. Därför att den allmänna opinionen i Sverige har kapitalt fel.

Kreti och pleti i Sverige vill inte ”bara” att staten skall skydda dem från brottslingar och utländska angripare - genom att upprätthålla ett statligt polisväsende, domstolsväsende och försvar. Majoriteten av svenska folket vill att staten även skall skydda dem mot självaste verkligheten - genom att upprätthålla en gigantisk välfärdsstat. Meningen med välfärdsstaten är ju att den skall lösa alla livets problem åt de enskilda medborgarna – t.ex. försörjningen med jobb, pensioner, sjukvård, utbildning, barnomsorg, äldreomsorg, konsumentrådgivning, sexualrådgivning - och i stort sett allt de behöver i livet – så att de slipper själva göra jobbet att ta vara på sig själva. Det är meningen att välfärdsstaten skall vara som en curlingförälder - som skyddar sina barn/undersåtar mot den stora, farliga världen därute.

Välfärdsstaten är en helig ko hos väljarna i Sverige. Men denna heliga ko måste faktiskt slaktas om Sverige skall ha en chans att bestå som ett fritt och välmående land. Statens tunga hand kommer att ta kål på jobben, på pensionerna, på sjukvården, på utbildningen o.s.v. - var så säker på det. D.v.s. om inte välfärdsstaten avskaffas innan det blir för sent.

Så den nya regeringen måste ha massor av civilkurage. Ty det är ingen lätt sak att gå emot majoritetsviljan. Regeringen måste ju ändra på majoritetsviljan först. Först när majoritetsviljan inte längre stödjer välfärdsstaten blir det politiskt möjligt att avskaffa välfärdsstaten. Så den nya regeringen måste vara oerhört pedagogisk för att ha en chans att vända opinionen, så att ett avskaffande av välfärdsstaten inte längre gick emot majoritetsviljan.

Hur skall en ny regering ha en chans att ändra på folkmajoritetens stöd till välfärdsstaten? Den måste vara en filosofiskt skolad regering. För att få väljarna på bättre tankar inom politiken, måste den först förändra väljarnas grundläggande verklighetssyn till det bättre.

Regeringen måste kunna förklara för väljarna att förnuftet, som är människornas medel att fatta verkligheten, är ett attribut hos de enskilda medborgarna. Eftersom det inte finns någon kollektiv hjärna, finns det inget kollektivt förnuft. Endast enskilda medborgare kan därför utföra det tänkande som krävs för att de skall erhålla de jobb, de pensioner, den sjukvård, de bostäder o.s.v., som de behöver för att leva. ”Samhället” kan inte göra tankearbetet åt dem. ”Samhället” är ju bara en abstraktion. Det är rena rama snömoset att säga till en medborgare att ”samhället skall garantera din trygghet.” Det är faktiskt ett kvalificerat bedrägeri som politikerna ägnar sig åt när de lovar att leverera trygghet i utbyte mot väljarnas röster och skattepengar.

Och det måste påpekas att trygghet förutsätter att medborgarna får producera. Och: Produktion förutsätter frihet. Medborgare, som var klavbundna av den halvsocialistiska välfärdsstaten skulle inte i längden klara av att rädda produktionen och därmed tryggheten. Välfärdsstatens fortsatta existens garanterar därför att välfärden kommer att gå förlorad inom några generationer.

Vad mera krävs det för att regeringen skall kunna åtgärda Sveriges problem? Det krävs att regeringen själv fattade en livsviktig metafysisk princip – existensens primat. Denna metafysiska princip säger att verklighetens fakta bara är vad de är - helt oberoende av vad människor tror att dessa fakta är. Jorden skulle t.ex. fortfarande vara rund även om en enorm majoritet av folket råkade inbilla sig att den var platt. Om regeringen bestod av politiker som var fast övertygade att välfärdsstaten faktiskt var ett ont oavsett hur stor en majoritet av folket det än var som såg den var en helig ko - då och först då skulle regeringen vara beredd att ta fajten med folkmajoriteten om att avskaffa välfärdsstaten.

Men det finns en avgörande svaghet med mitt resonemang om vilken sorts regering det är som vi behöver efter valet i höst. Jag resonerar ovan om att regeringen skulle behöva vända majoritetsopinionen emot välfärdsstaten. Men hur skall en regering kunna göra det jobbet? På samma sätt som ingen regering, hur skicklig den än är, kan leverera hela folkets behov av jobb, pensioner, sjukvård, utbildning o.s.v. till folket – likaså kan ingen regering åstadkomma den ”kulturrevolution” som krävs för att det äntligen skall bli politiskt möjligt att avskaffa välfärdsstaten. Regeringen är nämligen ingen övermänsklig superkraft. Bara medborgarna själva kan göra jobbet. På samma sätt som bara medborgarna själva kan skaffa fram jobben, pensionerna, sjukvården, utbildningen o.s.v. som de behöver, så kan endast medborgarna själva skaffa fram den förändring till det bättre av kulturen och den allmänna opinionen som de behöver för att rädda sin egen frihet och välfärd.

Så egentligen behöver vi inte en ny sorts regering. Vi behöver helt enkelt en ny sorts folk!

Vi behöver medborgare som bryr sig om att tänka, som bryr sig om att skaffa sig kunskaper om abstrakta ämnen som filosofi och som bryr sig om att engagera sig - t.ex. genom att bli intellektuella aktivister, aktivister som sprider de rationella idéerna ut genom samhället. Det räcker med andra ord inte med att rösta fram en bättre regering i höst. Därför att även om de få av oss som har huvudet på skaft på något sätt lyckades med att rösta fram en ideal regering i höst, skulle inte det göra någon påtaglig nytta. Den dumma folkmajoriteten skulle inte tillåta den nya regeringen att genomföra en bättre politik, som räddade landet. Du och jag, vi alla "vanliga" medborgare, måste därför ta oss an Sysifos-arbetet att vända folkopinionen emot välfärdsstaten, genom att i den svenska kulturen etablera den filosofi som visar att välfärdsstaten är ett ont. Vi måsta alla av oss studera, och sedan sprida, filosofin objektivismen.

En ny regering i Sverige räcker inte. Det behövs en hel ny filosofi i landet!