Vi behöver en mera seriös kritik av facket!

CUF har nyligen påbörjat en ”kampanj” med kritik av facket.[Jag skrev ursprungligen detta inlägg på våren av år 2010 för publicering på debattsajten Newsmill.] Jag har inte själv sett annonserna som lär ingå i denna kampanj – så jag har bara andrahandsinformation om hur kampanjen ser ut.

Men informationen som jag har om kampanjen – som består av en artikel om kampanjen här på Newsmill, skriven av fyra socialdemokratiska studenter vid Handelsskolan i Stockholm - "CUF har fel om facket" och en artikel av Anders Utbuldt "CUFs `knulla facket´ spär på förakt av politiker" - tyder på att kampanjen själv är ett ”djävla skämt”. De fyra studenterna är förvisso sossar, så de kan tänkas ha egna syften med sin artikel om CUF, de är kanske inte objektiva. Men de, och Anders Utbuldt (vars politiska hemvist och avsikter jag inte känner till) ger i sina två artiklar många exempel på att CUFs kampanj är full av svordomar och runda ord. Facket sägs vara ett ”djävla skämt”. CUF svingar sig med uttrycket ”Fuck facket 4ever”. CUF kör med foton på ansikten med gröna clown-näsor. O.s.v.

Vad skall man säga om en sådan kampanj? Tja, den är inte värdig åmnet. Ty fackföreningarna utgör ett så allvarligt hot mot vår frihet och välfärd att de förtjänar en mycket mera seriös, och mera intellektuell, kritik än en kampanj som består av svordomar och clown näsor. Och CUF skulle faktiskt klara av att leverera en sådan kampanj.

Det visade Magnus Anderssons (CUF-ordförandens) artikel här på Newsmill  "Därför är arbetsmarknaden ett djävla skämt" . Magnus Andersson framförde ett antal väldigt starka argument mot facket i denna artikel. Magnus Andersson påpekade t.ex. det historiska faktumet att välfärden i Sverige ökade kraftigt redan tidigt på 1800-talet, då det fortfarande inte fanns någon socialdemokrati, fackföreningsrörelse eller välfärdspolitik. Så Sveriges välfärd kunde inte ha berott på socialdemokratin, fackföreningarna eller välfärdspolitiken. Jag skrev en hel artikel, som jag själv anser vara läsvärd, här på Newsmill om den saken "Kapitalismen är bäst" . Magnus Andersson påpekade också att fackföreningarna hade en tendens att vara invandringsfientliga. Det är en sak som jag ägnade en hel artikel här på Newsmill åt att belysa "Varför jag hatar facket" . Magnus Andersson hade vidare tillräckligt med civilkurage för att påpeka att fackföreningarna har varit så pass cyniska att de har gynnat de äldre på de yngres bekostnad. Den saken ägnade många ord på i denna artikel "Svin till föräldrar".

Men det verkar som CUF struntar i att använda sig av Magnus Anderssons goda insikter i fackföreningsrörelsens ondska i sin kampanj – eller alternativt så försöker de ”piffa upp” Magnus Anderssons seriösa argument med svordomar och könsord. Vilket onekligen är irrationellt!

Hur skulle då en seriös kritik av fackföreningarna se ut? Till att börja med skulle den visa att facket är omoraliskt. Och det är inte svårt. Fackföreningarna i dagens Sverige kämpar ju för raka motsatsen till rättvisa. De vill ju att människor skall bestraffas för att de är duktiga, och att de ska belönas för att de slarvar! Ett exempel på detta är den "solidariska lönepolitiken” som facket slår vakt om. Denna politik går ju ut på att om en arbetare är mera produktiv än en annan, skall hon inte för den skull tjäna mera. Yrkesarbetare ska t.ex. inte ha nämnvärt högre löner än tempoarbetare enligt den "solidariska lönepolitiken".

Ett annat exempel på att fackföreningarna är fiender till rättvisan är deras stöd till sossarnas progressiva inkomst- och förmögenhetsskatter. Sossarnas skattepolitik går ut på att närhelst en människa visar sig vara mera produktiv än genomsnittet, och därför tjänar ihop mera pengar än genomsnittet, skall hon straffas för det genom att drabbas av en speciellt hög, räknat i procent, inkomst- och/eller förmögenhetsskatt. De rika förföljs i socialdemokraternas och fackföreningarnas Sverige bara därför att de begår ”brottet” att vara mera produktiva än de avundsjuka massorna.

Eftersom det moraliska också är det praktiska, är det omoraliska också opraktiskt. Därför bör en seriös kritik av fackföreningarna också rikta in sig på att visa hur fackföreningarnas politik skadar oss alla existentiellt även bortsett från orättvisorna. Och att även fackföreningarnas egna medlemmar skadas.

Ett bra exempel på arbetare som skadas av fackföreningarna är de unga MacDonalds anställda som ibland verkar utnyttjas av MacDonalds. Fackföreningarna gör en stor grej av detta i sin opinionsbildning. Men när man ser att unga hamburgerflippare utnyttjas av MacDonalds, bör man ställa sig en fråga – ”Varför är de där unga hamburgerflippare så svaga att MacDonalds kan komma undan med att behandla dem illa?”

Svaret är enkelt – det är oerhört svårt för de unga att få jobb. Så av det skälet är de är desperata. De måste nöja sig med en tämligen dålig arbetsgivare, som MacDonalds kanske är, därför att det är så ont om jobb hos bättre arbetsgivare. Grundorsaken till att MacDonalds eventuellt kan bildligt talat misshandla sina anställda är att dessa redan är svaga och utsatta. Och det är fackföreningarnas fel att hamburgerflipparna är så svaga och utsatta. Fackföreningarna använder sin makt för att trissa upp lönerna på hela arbetsmarknaden. Och det innebär att lönearbetarna blir så dyra att de flesta arbetsgivare inte har råd att anställa alla arbetssökande svenskar som söker jobb. Då blir de minst kvalificerade arbetssökande utan job - och de blir desperata. De blir illa tvungna att nöja sig med jobb hos mindre bra arbetsgivare för att få ett jobb överhuvudtaget. Men om bara fackföreningarnas lönepolitik vore mindre ”militant”, och därför inte skapade så mycken arbetslöshet - då skulle de arbetssökande ha flera jobb att välja bland. Och då skulle de ha råd att vara mera kräsna. Då skulle MacDonalds bli tvungen att skärpa sig för att inte bli utan arbetskraft!

Så du ser. När fackföreningarna använder MacDonalds dåliga behandling av sina anställda som ett argument för att rekrytera medlemmar, drar de nytta av ett problem som de själva har skapat! Det är cyniskt så det förslår!

Men åter till CUF.

Problemet med CUF är nog inte att de saknar en ärlig vilja att göra gott. De menar väl. De utmanar ju makten. Problemet är att de inte vet hur de skall göra för att åstadkomma något gott i politiken. CUFs medlemmar är för de mesta icke-intellektuella. De fattar inte riktigt vad politiken handlar om. Det beror på att de inget hum har om vad den filosofiska grunden för friheten och rättvisan är. De har inte lärt sig de fundamentala idéerna som de behöver för att kunna effektivt slå vakt om friheten och rättvisan.

Var finns de idéerna? De finns hos filosofin objektivismen. De objektivistiska argumenten för friheten och rättvisan presenterades bl.a. här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 - och här – www.aynrand.org . Läs och begrunda.

Vi ses väl sedan på barrikaderna!