Vänsterns hat mot ABBA

Vänster-människor kännetecknas oftast av ett otäckt hat. Och de hatar inte ”bara” kapitalismen. De hatar inte ”bara” kapitalisterna. De hatar inte ens ”bara” friheten. Vänster-människorna hatar självaste viljan till liv. Om man granskar vänster-människorna med ett ”filosofiskt förstoringsglas” så upptäcker man detta.

Vad är egentligen viljan till liv? Det är en levande organisms vilja till att upprätthålla sitt eget liv. Ett lejons vilja till liv är viljan till att jaga ihjäl tillräckligt många gaseller och antiloper för att mätta sin egen hunger - eller hur? En hästs vilja till liv är viljan att käka tillräckligt mycket gräs för att mätta sin egen hunger - eller hur? En björns vilja till liv är viljan att bl.a. skaffa sig ett eget varmt ide att sova i under vintern - eller hur? O.s.v. Vad är då en människas vilja till liv? Den är förstås hennes vilja att upprätthålla och njuta av sitt eget liv - alldeles själv. Varje sund människa eftersträvar att uppnå lycka i sitt eget liv - eller hur?

Och nu ligger det till så att om man granskar vänster-människorna så upptäcker man att de motarbetar frenetiskt människors försök att njuta av sina egna liv. Hur annars kan man t.ex. förklara vänster-människornas frenetiska förföljelse av popgruppen ABBA på 1970-talet?

Svenska folket älskade ABBA och ABBAs musik. Men den svenska vänstern avskydde ABBA och ABBAs musik. Vänsterns hat mot ABBA dokumenteras i en artikel nyligen här på Newsmill [Jag skrev ursprungligen denna essä för publicering på debattsajten Newsmill på hösten av år 2010].

Vad berodde denna avgrundsskillnad i attityd på? Varför älskade Sveriges vänster progg-rocken, som de flesta svenskar inte var så värst intresserad av, samtidigt som vänstern avskydde ABBA?

En ”psykologisk” förklaring skulle kunna vara att ABBA var enormt framgångsrika, ur ekonomisk synvinkel, medan progg-rockarna inte sålde så värst många skivor. Det ligger nog en del i den förklaringen. Vi vet ju alla att vänster-människor brukar lida av en svårartad avundsjuka. Men jag tror inte att denna ”psykologiska” förklaring går tillräckligt på djupet.

En ”politisk” förklaring skulle kunna vara att ABBA var ”kommersiell”, medan progg-rocken tog upp samhällsfrågor. Det ligger nog en del i den förklaringen också. Vi vet ju alla att vänster-människor brukar tycka att det är livsviktigt att påverka samhället. Och ABBAs låtar handlade ju nästan aldrig om samhällsfrågor. De handlade mest bara om kärlek, d.v.s. om en högst personlig fråga i de flesta människors liv. Men jag tror inte att denna förklaring heller är tillräckligt djuplodande.

Jag tror att vi, för att förklara vänsterns alldeles intensiva hat mot ABBA, när det begav sig, måste söka svaret i den kraft som mer än någon annan styr varje människas liv. Den kraften är ”moralen”. Med moralen menar jag inte bara något så ytligt som sexrelaterade-frågor. Att ABBA-tjejerna sågs som sex symboler av somliga har inte med saken att göra. Inte heller menar jag att det främst handlar om att ABBA var ”vulgära”. Somliga progg-rockare var ju mycket mera vulgära, fast på ett annat sätt, än ABBA (Det är inte min avsikt att förolämpa ABBA. Med ”vulgär” menar jag här bara att de var en del av den populära kulturen, d.v.s. att de var inte ”intellektuella” eller ansedda som ”fina”).

Det som svenska folkets kärlek för ABBA handlade om var, enligt min uppfattning, kärleken till det egna livet. Svenska folket älskade ABBA därför att ABBAs musik ”bara” roade dem personligen - och gjorde just dem själva, som individer, lyckliga. Massorna tydde sig inte till ABBAs musik av några altruistiska skäl - som en vilja att främja ”samhällets” utveckling. När svenskar lyssnade till ABBAs musik gjorde de det för den egna lyckans skull. Jag tror att det var detta faktum som vänster-människorna upplevde som så förhatligt.

Vänster-människor anser nämligen att ”altruismen”, d.v.s. moralläran som säger att du har en skyldighet att leva för dina medmänniskors skull och att du har en skyldighet att offra din lycka för deras lyckas skull, är det moraliska idealet. Om man är anhängare av egoismen, moralläran som säger att varje människa har en rätt att leva för sin egen skull, då är man per nödvändighet inte "vänster". Det är lättare för an kamel att passera genom ett nålsöga än det är för en egoist att vara vänster, s.a.s.

Och det är väl klart att om du anser att denna morallära, altruismen, är idealet – då måste du tycka illa om det när människor gör något, något som helst, för sin egen personliga lyckas skull? Även om det handlar om något så oskyldigt som att lyssna till en kommersiell pop grupps låtar?

Jag anser att den svenska vänsterns hat mot ABBA, och vänster-människornas frenetiska försök att krossa ABBA, utgör ett varningstecken. Om vänstern inte ens vill tillåta svenskarna att lyssna på pop musik som gjorde dem glada – hur mycken lycka och hur mycket liv kan vi då förvänta oss att det skulle komma att finnas i ett Sverige som regerades av vänstern? Jag vågar påstå att vänsterns fientlighet mot ABBA visar att dessa 68:or var av precis samma skrot och korn som Maos rödgardister – som förklarade krig mot självaste den kinesiska kulturen och det kinesiska folket - med landsomfattande förödelse och misär som resultat.

Så:

Om vi sätter värde på våra liv, då får vi därför aldrig - aldrig - låta vänster-människorna ta över Sverige, och förverkliga sin ondskefulla samhällsvision!