Måste vi verkligen ha skatter?

Det finns ett ordspråk som lyder ”Det finns bara två helt säkra saker i livet – döden och skatter!” Detta ordspråk uttrycker en sorts uppgivenhet hos människorna i den moderna världen. De tycker att skatter är ett eländes elände. Men de ser inget vettigt alternativ till att dras med skatterna. ”Vi måste ju ha en stat?” frågar sig de flesta människor. "Vi måste väl åtminstone ha poliser, domstolar och ett militärt försvar – eller hur? Och poliserna, domarna och soldaterna måste väl avlönas? Så vi måste väl tolerera skatterna, hur illa vi än tycker om dem? Annars får vi väl en anarki – där livet är ”nasty, brutish and short” (såsom den brittiska filosofen Thomas Hobbes uttryckte det)?"

Jag håller visst med om att vi absolut måste ha en stat - d.v.s. en organisation med monopol på att  upprätthålla en polisstyrka, ett domstolsväsende och ett militärt försvar. Jag vill till inget pris ha en anarki. En anarki vore ännu värre än en totalitär diktatur. Hellre t.o.m. en kommunist eller en nazist än en anarkist! Men vi kan faktiskt klara oss utan de förhatliga skatterna. Den geniala filosofen, Ayn Rand, föreslog en i mina ögon praktisk lösning på problemet med att finansiera nattväktarstaten utan tvångsmässiga skatter. (Ayn Rand presenterade denna idé i essän ”Government Financing in a Free Society” i boken The Virtue of Selfishness -  https://www.amazon.com/s?k=The+Virtue+of+Selfishness&i=stripbooks-intl-ship&ref=nb_sb_noss_2 ).

Innan jag presenterar Ayn Rands idé om hur staten kan finansieras utan tvång, vill jag dock först ta upp frågan om varför skatter är av ondo till att börja med.

En skatt är en konfiskering av någon människas egendom, krasst uttryckt. När staten tar ut en skatt av dig, säger den ju till dig ”Överlämna en del av det du äger till oss (staten). Annars sätter vi dig i fängelse!” Det är ju hotet att sättas i fängelse som är den yttersta orsaken till att du bara måste betala skatterna som staten utkräver av dig - oavsett om du tycker att skatterna är rättvisa, nödvändiga och önskvärda eller inte. Om du vägrar att betala skatterna som staten utkräver av dig kommer ju staten att ställa dig inför rätta. Och om du envisas med att inte betala får du skaka galler!

Vad är detta om inte konfiskation av en del av din egendom? Och det spelar ingen roll om staten säger ”Vi lägger inte beslag på din egendom. Vi begär bara att du skall dela med dig av din inkomst.” Ty vad är din inkomst? Den består av de pengar som du får som ersättning för ditt lönearbete, eller för andra produktiva insatser som du gör i ekonomin. De pengarna är faktiskt din egendom om och när de har utbetalats till dig. Alla skatter är därför konfiskering av enskilda människors egendom – inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna ej undantagna.

Är då beskattningen moraliskt acceptabel bara för att den är ”beslutad i god demokratisk ordning”? Tja, om majoriteten röstade för att den lilla minoriteten judar i Sverige skulle gasas ihjäl – vore det OK, bara för att beslutet vore ”demokratiskt”? Nej, en kränkning av en minoritetsmedlems rätt till sitt liv är alltid fel – oavsett hur många människor röstade för beslutet. Samma sak med konfiskering. Det är alltid fel att kränka en minoritetsmedlems rätt till sin egendom – oavsett hur många människor röstade för det beslutet.

Så beskattning är till sin natur omoralisk och rättsvidrig – hur ”demokratisk” beskattningen än är. Initiering av våld är alltid fel – även om det är staten som initierar våldet. Och att med hot om våld ta en del av en människas egendom är ett sätt att initiera bruk av våld mot en oskyldig människa. Finansiering av staten med obligatorisk beskattning är principiellt lika fel som bemanning av försvaret med obligatorisk värnplikt. Om man säger nej till värnplikten för att den faktiskt utgör slaveri - då måste man också säga nej till beskattningen för att den faktiskt utgör stöld.

OK. Men hur i hela världen skall vi undvika anarki, om vi inte låter staten ta ut åtminstone en "liten" skatt för att finansiera polisen, domstolarna och försvaret?

Ayn Rand föreslog att nattväktarstaten skulle kunna finansiera sin (minimala och därför billiga) verksamhet med ett slags frivilliga försäkringspremier. Ayn Rands idé var att i ett modernt samhälle ingår medborgarna ett ofantligt antal kontrakt med varandra. I stort sett varenda en av Sveriges medborgare och företag ingår exempelvis hyreskontrakt, anställningsavtal, leasingkontrakt, låneavtal, borgensförbindelser o.s.v. med andra medborgare och företag. Ayn Rand påpekade att alla medborgare och företag är beroende av att staten skyddar dessa ingångna kontrakt mot kontraktsbrott. Medborgarna och företagen skulle ju leva ytterst farligt om vem som helst skulle kunna bryta ingångna kontrakt utan påföljd. Alla medborgare och företagsledare som hade huvudet på skaft skulle därför vara ytterst angelägna om att staten alltid skulle ingripa om motparten utsatte dem för ett kontraktsbrott.

Ayn Rand kastade from idén att staten skulle kunna säga till alla medborgare och företag ”Om ni vill att vi, staten, skall skydda era kontrakt måste ni betala för den tjänsten. Ni måste betala X promille av varje kontrakts omslutning för att vi, staten, skall lova att ingripa om ni blir utsatta för kontraktsbrott. Om ni inte vill betala denna försäkringspremie, då får ni avstå. Så det blir frivilligt. Men då kommer vi, staten, heller inte att göra något om er motpart utsätter er för ett kontraktsbrott. Ni måste finansiera oss om ni vill att vi ska skydda er.”

Vad skulle hända om staten avskaffade alla skatter (efter att ha avskaffat den kostsamma och onödiga välfärdsstaten förstås) och införde de frivilliga kontraktsförsäkringspremierna? Det är ytterst sannolikt att i stort sett samtliga medborgare och företag skulle välja, alldeles frivilligt, att betala försäkringspremierna. En försäkringspremie på några promille av ett kontrakts omslutning vore ju ett ytterst billigt pris att betala för att slippa vara hjälplös, ifall motparten skulle visa sig vara en löftesbrytare. Så staten skulle nog få in försäkringspremierna från i stort sett alla de ekonomiska aktörerna i ekonomin. De pengarna skulle sedan kunna finansiera hela rättsväsendet och försvaret på köpet, utöver skyddet av kontraktsrätten.

Skulle de pengarna räcka till för att finansiera polisen, domstolarna och försvaret? Polisen, domstolarna och försvaret skulle nog inte behöva kosta mera än ett fåtal procent av BNP. Det är ju vad de kostar i dagens Sverige! Och den totala omslutningen på alla kontrakt i samhället måste rimligen vara flera hundra procent av BNP. Minst. En modern ekonomi som Sverige har ju en mycket hög grad av arbetsdelning. Och det innebär att ekonomin är beroende av ett mycket omfattande nätverk av ingångna kontrakt och avtal. Så en försäkringspremie på, låt oss säga, 0,5% av alla ingångna kontrakts omslutning skulle antagligen räcka för att dra in pengar motsvarande några procent av BNP till staten. Det ser således ut som om en frivillig kontraktsförsäkringspremie skulle vara ett praktiskt gångbart sätt att finansiera en nattväktarstat.

Vi står således inte inför ett olösligt dilemma! Vi behöver inte acceptera det brott mot individens rättigheter som beskattningen utgör, för att få till stånd en statsapparat som skyddar våra rättigheter i övrigt. Valet står inte mellan slaveri och anarki. Det finns en utväg – den som Ayn Rand föreslog.