Hur skall jag som är arbetslös rösta i höst?

Hur skall jag rösta i höst? Vilket sätt att rösta ligger i mitt intresse - givet att jag är arbetslös [Jag skrev denna essä i maj av år 2010, då jag var arbetslös - numera är jag pensionär.] och saknar kapital? Jag skall titta på de olika alternativen.

Det mest näraliggande alternativet skulle kunna tänkas vara socialdemokraterna. De brukar ju kallas ”arbetarpartiet”. Men jag är skeptisk. Jag vill hellre få försörja mig på att arbeta än att leva på bidrag. Sossarna skulle visserligen med all sannolikhet kämpa med näbbar och klor för att bevara bidragen som jag skulle vara beroende av så länge jag inte fick ett jobb.

Men vore det inte ännu bättre att få ett jobb? Och hur skulle jag kunna få ett jobb om sossarna bestämde i Sverige?

För att skaffa mig själv ett jobb skulle jag behöva erbjuda en arbetsköpare att jobba åt denna till en lön som var tillräckligt låg för att det skulle vara lönsamt för denna att anställa mig. Men fackföreningarna tillåter ju inte några arbetsköpare att anställa folk till en lägre lön än den som är avtalsmässig! Och nu är det så att jag saknar i stort sett värdefulla yrkeskunskaper. De yrkeskunskaper som jag har är föråldrade. Jag har jobbat i 30 år som excenterpressare och kan det jobbet utan och innan - men excenterpressare används knappast längre alls i den svenska industrin. Teknologin ifråga används inte längre mycket alls i Sverige.

Så för att jag skall kunna få ett jobb, måste jag lära mig ett nytt yrke från grunden. Jag måste börja om från början. Det betyder att jag med all sannolikhet måste nöja mig med en lägre lön än den som är avtalsmässig idag. Jag måste helt enkelt bjuda under de avtalsmässiga lönerna för att få ett jobb.

Och det är jag villig att göra! Jag saknar nämligen prestigetänkande. Jag är vare sig kräsen eller militant när det gäller mina löneanspråk.

Men fackföreningarna kommer att hindra i stort sett varenda en av mina potentiella arbetsköpare från att anställa mig till en lön som är lägre än det avtalade. Så det ser ut som om fackföreningarna kommer att hindra mig från att skaffa mig ett jobb under lång tid framöver. [Mera om hur fackföreningarna skapar arbetslöshet finns att läsa i min essä "Rädda jobben - sänk lönerna!", publicerad här på min blogg den 22/12, 2008.]

Eftersom jag är arbetssökande tillhör fackföreningarna mina värsta fiender. Och alla vet att sossarna är fackföreningarnas bästa kompisar inom politiken. Så jag vill bl.a. därför helst slippa rösta på sossarna.

Jag kanske borde rösta på moderaterna istället? De brukar ju kallas ju för ”höger”-partiet. Men moderaterna av idag är bara "socialdemokrater light". Reinfeldt har faktiskt sagt att han gillar fackföreningarna. Det gör inte jag. Och därför gillar jag heller inte Reinfeldt.

Med moderaterna som det ledande regeringspartiet, skulle fackföreningarna nog sitta i orubbat bo. Och jag skulle fortsätta att vara utan jobb.

Och sedan har vi dessutom nackdelen att kanske moderaterna skulle få för sig att spara skattepengar genom att skära ner på bidragen. Jag tycker i och för sig att det vore bra - det där att skära ner på bidragen. ”Avskaffa så många skattefinansierade bidrag som bara möjligt!” säger jag.

Men avskaffa då samtidigt också fackföreningarnas makt att skapa ofrivillig arbetslöshet! Det vore perverst att ta bort bidragen som de arbetslösa behöver för att inte svälta - men samtidigt låta fackföreningarna fortsätta att förhindra de arbetslösa från att skaffa sig jobb. Om moderaterna ville ålägga dagens bidragstagare att försörja sig själva - då skulle moderaterna också i anständighetens namn behöva skapa förutsättningar för bidragstagarna att försörja sig själva. Om man säger A, måste man säga B.

Moderaterna bör inte avskaffa bidragen till de arbetslösa innan de har morskat upp sig tillräckligt mycket för att ta en fight med fackföreningarna, i syfte att åstadkomma en fri arbetsmarknad!

Så att rösta på moderaterna är för mig uteslutet. Det skulle kunna visa sig vara rena rama privatekonomiska självmordet.

Kan jag då rösta på Folkpartiet, Centern eller Kristdemokraterna? Tja, i princip - men jag förstår inte vad det skulle tjäna till. De tre mindre borgerliga partierna är ju bara stödpartier till Socialdemokraterna/Moderaterna. Så det vore därför lika farligt för mig att rösta på dem som det vore för mig att rösta på sossarna och/eller Moderaterna.

Kan jag rösta på Vänsterpartiet då? Tja, de säger sig ju stå på de svagas sida - inklusive de arbetslösas sida. Men vänsterpartiet vill ju införa socialismen! Så om vänsterpartisterna fick bestämma - då skulle jag bli tvungen att arbeta åt en totalitär, kommunistisk statsmakt. Den vore ju den enda arbetsköparen i ett kommunistiskt samhälle. Om jag fick jobba alls. Eftersom jag inte gör någon hemlighet av att jag är anti-socialist skulle de härskande kommunisterna nästan bergsäkert se till att jag blev arbetlös och fick leva på gatan. Nej tack!

Kan jag rösta på de gröna, på Miljöpartiet? Nej, de vill ju i princip lägga ner samtliga våra industrier. De säger detta inte rent ut förstås. Men var och en som har huvudet på skaft kan läsa mellan raderna på de grönas kritik av det moderna ”konsumtionssamhället” att de inte gillar industrierna. Om det inte skall få lov att köpas några bilar och några ”prylar” och några lyxvaror, om det inte skall få göras några flygplansresor, om det inte skall få finnas någon kärnkraft och fossilbränslekraft, om det inte skall få framställas någon annan mat än biodynamiskt odlat sådant, o.s.v. – tja, då kommer det inte heller att finnas några jobb med att tillverka bilar, ”prylar”, lyxvaror, flygplan, kraftverk eller annan mat än den som odlas i pyttesmå biodynamiska jordbruk o.s.v. Så det lär inte komma att finnas några jobb åt mig om de gröna får bestämma.

Så att rösta på Miljöpartiet är inget alternativ för mig.

Kan jag rösta på Sverigedemokraterna då? Nej, nej och nej! Förra hösten gifte jag mig med (X) - en invandrarkvinna som då hotades med utvisning. Om Sverigedemokraterna hade haft makten hade denna underbara kvinna med all sannolikhet redan blivit utvisad och skickad tillbaka till Vietnam innan jag hade hunnit träffa henne. De där brunisarna gillar ju inte utomeuropeiska invandrare. Så jag hade antagligen inte varit gift, och hade därför inte varit lycklig idag, om Sverigedemokraterna hade fått bestämma. Jag kan inte tänka mig att svika min egen hustru, som är invandrare, genom att rösta på Sverigedemokraterna. Min invandrare till hustru är en solstråle i mitt liv idag - och Sverigedemokraterna är en av hennes värsta fiender.

Så Sverigedemokraterna – nej, tack! [Mera om den svenska invandringsfientligheten finns att läsa i min essä "VÅR SVENSKA APARTHEID", publicerad på denna blogg den 27/12, 2014 ].

OK - så hur skall jag då rösta? Jag kanske får rösta på samma sätt som jag gjorde i förra valet? D.v.s. jag får hålla mig i näsan och rösta taktiskt på sossarna. Om sossarna vinner valet i höst lär jag förvisso sannolikt förbli arbetslös. Sossarna slår ju vakt om fackföreningarna, inte om de arbetssökande.

Men jag skulle ju sannolikt också förbli arbetslös, även om något annat parti än sossarna vann valet.

Inget parti vill ju ta en fight med fackföreningarna, i syfte att frigöra arbetsmarknaden och lönesättningen. Och så länge det är sossarna som sitter vid makten, då kommer jag i alla fall antagligen att kunna räkna med att få lyfta bidrag medan jag sitter hemma och rullar tummarna - så att jag slipper svälta.

Känner jag då några moraliska betänkligheter mot att lyfta bidrag? Nejdå, det kommer ju inte att bli mitt eget fel ifall jag förblir arbetslös - det blir fackets fel. Och om jag lyfter bidrag - då kanske jag rentav bidrar till att den här omoraliska välfärdsstaten närmar sig kollapsen! Det vore en tröst.

Så jag kanske gör en god gärning också - om jag röstar på sossarna!?

"Rösta på sossarna - för att påskynda den eländiga välfärdsstatens kollaps!" Det skulle kunna bli mitt valspråk.

[Jag röstade på sossarna av taktiska skäl i valet år 2010 - det år som jag skrev denna essä. Jag har senare ändrat mig och börjat rösta blankt igen. Samtliga svenska partier - inklusive sossarna - är så urbota dåliga numera att jag inte vill ta i dem med tång! Denna not är skriven den 24:e juli, 2015]