Hjälp, mamma! Nanopartiklarna äter opp mig!

Kalle: Mamma, mamma, hjälp! Nanopartiklarna äter opp mig!

Mamma: Nej men, lilla Kalle! Vad är problemet? Varför är du så ledsen?

Kalle: Nanopartiklarna äter opp mig! Du måste göra något nu, mamma - så att jag inte dör!

Mamma: Nämen, vad är det för ”nanopartiklar” du pratar om?

Kalle: De är läskiga små saker, som uppstår när jag äter aminosyrorna i kött!

Mamma: Vad säger du, Kalle?

Kalle: Jo, vegetarianerna har berättat för mig att det finns vetenskapliga bevis för att aminosyrorna i kött, ger upphov till massor av nanopartiklar i min kropp. Jag kommer att dö, mamma! De hemska nanopartiklarna kommer att äta opp mig!

Mamma: Är det vegetarianerna som ligger bakom det här!

Kalle: Ja, vegetarianerna vill rädda mänskligheten från undergång, så de varnar oss för farorna med att äta kött. De har vetenskapsmän som har bevisat att när jag äter etthundra gram kött, uppstår ettusen nanopartiklar i mitt blod. Och om jag får en miljon nanopartiklar i mitt blod, kommer de att äta opp en miljon neuroner i min hjärna vardera i timmen - och då kommer min hjärna att vara väck inom tio timmar! Det har datorsimuleringar bevisat! Så jag måste sluta äta kött genast, innan jag har hunnit äta etthundra gram kött ettusen gånger! Det har vegetarianerna varnat mig för!

Mamma: Nej men, Kalle! De där vegetarianerna har nog bara hittat på det där om nanopartiklarna för att kunna lura dig till att sluta äta kött. Vegetarianerna är ju av ideologiska skäl motståndare till allt köttätande! De har inte ditt eget bästa för ögonen, lilla Kalle! De vill bara förstöra din hälsa, genom att lura dig till att sluta äta nyttiga aminosyror.

Kalle: Hur kan du säga det, mamma? Du är en nanopartikelförnekare! Du är som de där nazisterna som förnekar att Förintelsen ägde rum!

Mamma: Kalle, Kalle. De där vegetarianerna har grundlurat dig! Vad finns det för bevis för dessa nanopartiklars existens? Har någon läkare sett några nanopartiklar i ditt blod?

Kalle: Vegetarianerna har vetenskapsmännen på sin sida. I alla fall de vetenskapsmän som får sin forskning finansierad av staten. Och det är ju de vetenskapsmännen som är mest pålitliga!

Mamma: Men de vetenskapsmän som är beroende av staten för sin forsknings finansiering, kan ju utsättas för påtryckningar av politikerna för att producera ”politiskt korrekta forskningsresultat”. Det förstår du väl, Kalle?

Kalle: Men mamma! Hur kan du misstänkliggöra staten? Politikerna har väl aldrig fört oss bakom ljuset? Och statlig forskning ger väl aldrig upphov till falska resultat i demokratiska länder som Sverige? Lysenkoismen kan ju bara uppstå i diktaturer som Sovjetunionen? Det vet du väl? De vetenskapsmän som förnekar nanopartiklarna är köpta av köttindustrin! Det är så uppenbart!

Mamma: Kalle, du är bara ett barn! Så du är alltför benägen att lita på folk som har välsmort munläder! Det är uppenbart att vegetarianerna har ett ideologiskt intresse av att ”bevisa” att köttätande ger upphov till katastrofala effekter. De vill ju skrämma oss till att sluta äta kött!

Kalle: Det där är en konspirationsteori, mamma! Och vem är du att ifrågasätta vetenskapsmännen? Vad vet du om nanopartiklar och aminosyror och sådant?

Mamma: Jag är en välinformerad lekman - och jag känner inte till några naturlagar som kan medföra att aminosyror ger upphov till nanopartiklar som äter opp din hjärna, Kalle! Och är det inte en konspirationsteori som du själv spinner, när du säger att motståndarna till nanopartikel-teorin är köpta av köttindustrin? Och förresten, Kalle - du som är barn vet väl ännu mindre än mig om nanopartiklar och aminosyror?

Kalle: Nejdu, mamma! Jag vet en hel del om nanopartiklar och aminosyror, därför att jag har lyssnat på de av staten godkända vetenskapsmännens konsensus!

Mamma: Men Kalle, nu ägnar du dig åt ett cirkelresonemang. Du säger att du kan lita på vetenskapsmännen därför att de har rätt. Och du säger att du vet att vetenskapsmännen har rätt därför att du kan lita på dem? Ser du inte att du är ologisk?

Kalle: Konfundera mig inte med fakta! Det är mitt liv det handlar om! Om inte du gör något nu, kommer nanopartiklarna att ha ätit opp min hjärna om tio timmar. Eftersom det är så bråttom har vi inte råd att kivas om sådana futtigheter som bevis! Gör något nu, mamma! Nu! Nu! Nu!

Kalle stampar sin högra fot i golvet. Mamma suckar.

Mamma: OK, Kalle. OK! Du vet väl att vetenskapsmännen har bevisat att geléråttor dödar nanopartiklarna. Så här får du en påse godis - om bara du kan hålla tyst. Ät upp geléråttorna och låt mig vara i fred!

Kalla putar med munnen, rycker åt sig godispåsen och sätter sig nöjd i hörnan med geléråttorna. En pragmatisk politisk lösning på problemet!