Nyliberalerna är frihetens dödgrävare

Alla svenskar, fåtalet objektivister, verkar vara överens om att nyliberalerna är ”extremister för frihet”. Kommunisterna, socialdemokraterna, socialliberalerna, moderaterna och inte minst nyliberalerna själva - de stämmer allesammans in i kören som hävdar att nyliberalerna är företrädare för en ”extrem frihet”. Men objektivisterna säger att detta är nys. Det är en av vår tids vandringshistorier, ungefär som den där vandringshistorien om ”den globala uppvärmningen”.

Nyliberalerna är frihetens dödgrävare. Därför att nyliberalerna förespråkar väsentligen det sociala (icke)-system som innebär minst frihet från våld för de enskilda människorna. Det systemet heter anarkin. Nyliberalerna själva brukar kalla det för ”anarko-kapitalismen”, i syfte att insinuera att anarkin skulle innefatta respekt för individens rättigheter - och därmed frihet för oss alla. Nyliberalerna säger alltså öppet att de vill ha ”anarko-kapitalismen” - och inte kapitalismen. Att de drar in det där "anarko-" före "kapitalismen" betyder givetvis att de sätter värde på just anarkin. Men anarkin innebär ett allas krig mot alla. Det finns inga rättigheter, och det finns ingen frihet, i ett samhälle där olika gäng slåss mot varandra för herravälde över största möjliga revir.

En anarki är ett samhälle där det inte finns en stat som har ett monopol på det legala användandet av våld. I en anarki råder det ”fri företagsamhet” inom våldsanvändningen. Var och en får försvara sig själv, eller ansluta sig till ett valfritt gäng, för att erhålla skydd mot de andras våld. Så i en anarki finns det inte en stat, utan ett otal mikro-stater. Och varje stat/gäng får agera efter sina egna regler. Det råder därför fullständigt godtycke i våldsanvändningen. Det finns ju ingen enhetlig författning som begränsar gängens makt.

Ja, de nyliberala sofisterna säger förstås att i en anarki kommer frihetsvännerna att anta en frihetlig författning för sitt gäng, och sedan kommer de i kraft av sin överlägsna rationalitet att konkurrera ut de övriga gängen. Men om det är just det lössläppta våldet, och inte en objektiv författnings restriktiva regler om individens rättigheter, som avgör vem som vinner - då kommer de mest brutala att vinna ut över de mest rationella. Nyliberalerna kommer själva att tvingas bli precis lika brutala som kommunisterna, nazisterna och gangstrarna för att ha en chans att klara sig i inbördeskriget. Resultatet kommer inte att bli att de mest rationella vinner och sätter stopp för inbördeskriget - utan istället att alla går under i en orgie av våld.

Det finns många exempel på detta inom historien. Det rådde en anarki i Tyskland under det 30-åriga kriget på 1600-talet t.ex. Det fanns ingen stat som hade kontrollen över hela Tyskland. Istället härjades det dåvarandeTyskland av konkurrerande arméer - inklusive den svenska dito. Resultatet blev ett obeskrivligt lidande för befolkningen i Tyskland. De svalt, de slaktades, de utplundrades, de utsattes för grym tortyr o.s.v. Det var ett rent helvete under anarkins dagar i Tyskland. Historiker uppskattar idag att minst 25% av den totala befolkningen i Tyskland utplånades medan det 30-åriga kriget pågick.

Samma sak i Kina under 1920-talet! På 1920-talet hade ingen stat kontrollen över hela Kina. Istället fanns det ett otal krigsherrar, som var och en kontrollerade sin del av landet. Krigsherrarna krigade jämt och ständigt mot varandra. De kinesiska bönderna led på ett liknande sätt som tyskarna hade gjort under det 30-åriga kriget. Miljontals kineser svalt ihjäl - eller slogs ihjäl av krigsherrarna. Det var ett rent helvete under anarkins decennier i Kina. Och anarkin i Kina röjde vägen för de kommunistiska slaktarna under ledning av Mao Zedong.

Likaså var det ett rent helvete i Chicago under Förbudstiden i USA. Chicago var tack och lov inte en fullständig anarki på den tiden. Gangstrarna härjade inte fullständigt fritt. Det fanns en regering och en polis. Men Chicago-borna levde i skräck. Nästan varje vecka förekom mord, eftersom olika gangstergäng gjorde upp med varandra med hjälp av ”Tommy-guns” (ungefär; ett slags k-pistar). Och ofta kom oskyldiga förbipasserande i skottlinjen. Det var ett rent helvete i det halvanarkiska 1920-talets Chicago.

Andra exempel på helvetiska anarkier är somliga områden i Tredje världen under senare tid – t.ex. Somalia och f.d. Jugoslavien.

Nyliberalerna utgör således ett hot mot friheten!

Men inte så mycket för att de har någon chans att åstadkomma en anarki i vår tid. Det är nämligen ytterst osannolikt att svenskarna kommer att vara så dumma att de går på nyliberalernas idiotiska budskap. Men – det finns en risk för att nyliberalernas dumhet ger självaste friheten ett skamfilat rykte. Om svenskarna får höra hela tiden att frihetens förverkligande ligger i anarkin – då finns det en risk för att de drar slutsatsen att friheten inget är att ha. Om frihet innebär att det blir fritt fram för busar att göra vadhelst de känner för att göra – då kanske allmänheten drar slutsatsen att ofrihet är att föredra.

Och om svenskarna får tro att nyliberalerna, som dyrkar sina känslor och sina nyck, är frihetens företrädare - då kanske svenskarna känner vämjelse och vänder friheten ryggen. Jag skulle själv aldrig kunna känna någon respekt för en typ som sade t.ex. att det är OK att knarka. (Och jag har själv faktiskt hört en f.d. bekant, som var en inbiten nyliberal, säga på fullt allvar att det skulle vara OK att knarka om bara narkotikan var laglig och därför av tillräckligt bra kvalité.) Om jag själv fick för mig att frihetens företrädare godkände sådana irrationella beteenden som att stoppa i sig narkotika - då skulle jag nog tappa suget att kämpa för friheten. (Missförstå mig inte – eftersom jag är motståndare till att staten skall utöva förmynderi  mot vuxna anser jag att det inte ska finnas några lagar mot narkotika - men jag anser inte för den skull att en anständig människa får knarka!)

Redan idag använder socialisterna nyliberalerna som slagträ för att skrämma bort svenskar från frihetens sak. Ordet ”nyliberal” har, med rätta, blivit till ett skällsord! Socialister älskar att måla upp bilden av den där nyliberalen, som påstås vara en "riktig frihetsvän" - och som gör vadsomhelst som faller honom in. Och som därför agerar självdestruktivt.

Och det är sant att nyliberaler, qua nyliberaler, är självdestruktiva. En människa som handlar i enlighet med sina känslor, istället för att handla i enlighet med sitt förnuft, kan inte leva ett bra liv i längden. Nyliberalerna är därför ett av socialisternas bästa vapen i kampen mot friheten!

Det allra värsta med nyliberalerna, är att de försöker snylta på objektivismen. Många, kanske de flesta, nyliberaler påstår att Ayn Rand (filosofen bakom objektivismen) är en av deras främsta inspirationskällor. Men samtidigt som de uttrycker uppskattning, och t.o.m. beundran, för Ayn Rand - passar de samtidigt på att sparka henne på smalbenet. De gnäller om att Ayn Rand var ”intolerant” och ”moralistiskt” och ”fanatiskt”. Och de vidarebefordrar allsköns vandringshistorier om irrationella saker som Ayn Rand påstods ha gjort under sitt liv (T.ex. har jag sett nyliberaler påstå i skrift att Ayn Rand var beroende av amfetaminer (!) - men det var mig veterligen en skröna som nyliberalerna inte hade någon täckning för.) Så nyliberalerna försöker nedvärdera Ayn Rand och objektivismen - samtidigt som de försöker låna idéer av Ayn Rands filosofi och missbruka dem som "egna" argument. Nyliberalerna "lånar" - och sedan förvränger - brottstycken av den objektivistiska filosofin. T.ex. genom att påstå att objektivismens argument för frihet utgör stöd för anarkin. Och genom att påstå att individualismen som objektivismen håller heligt i själva verket är lika med nyckdyrkarnas subjektivismen.

Varför är detta - nyliberalernas parasitism på objektivismen, så allvarligt? Därför att det är just objektivismen som presenterar den intellektuella grunden för friheten - i avsaknad av den grunden kan friheten inte segra. Om objektivismens rykte solkas ner av nyliberalerna - då riskerar friheten att gå förlorad på sikt.

Nyliberalerna är som ”omvända alkemister". De nallar objektivismens guld - och förvandlar det till bly. De tar argumenten som visar att friheten kräver kapitalismen - och de förvanskar dessa argument för att få det hela att framstå som om friheten kräver anarkin. Och de tar Ayn Rands försvar för idén att frihetens grund är förnuftet - och de förvanskar denna idé för att få det att framstå som om frihetens grund är subjektivismen!

Nyliberalerna är inget annat än frihetens dödgrävare! De är, som Ayn Rand fyndigt uttryckte det: ”höger-hippies”.

En ingående redogörelse för nyliberalernas irrationalitet återfinns i boken "Return of the Primitive" (redigerad av Peter Schwartz).