Vänstermänniskans psykologi

Varför är vänstermänniskor sådana människor som de är? Det beror ytterst på deras filosofiska premisser. Deras filosofiska premisser avgör deras verklighetsuppfattning - och det är givetvis varje människas uppfattning om hur verkligheten är funtad som avgör vilka handlingar hon väljer att begå för att handskas med denna verklighet.

Varje människas filosofiska premisser avgör också vilken sorts psykologi hon utvecklar. En människas psykologi består av de automatiserade funktionerna i hennes undermedvetande - framförallt av hennes känslor, d.v.s. av hennes karakteristiska emotionella responser - och de beteenden som dessa ger upphov till. Jag skall i denna essä beskriva vänstermänniskans typiska psykologi, trots att hennes filosofi egentligen är mera grundläggande och därmed viktigare. Detta väljer jag att göra därför att jag tror att en redogörelse för vänstermänniskans psykologi kan bereda marken för en utläggning om hennes filosofi - samt om vilken roll denna filosofi spelar i vänsterpolitiken.

OK. Vad är vänstermänniskans typiska psykologiska egenskaper? Jag kan komma på 9 viktiga egenskaper utan att tänka efter mera än några sekunder – avundsjuka, låg självaktning, storhetsvansinne, aggressivitet, en åtminstone mild förföljelsemani, falskhet, otacksamhet, girighet, mental lättja samt att hon är en s.k. ”andrahandsmänniska”. Jag skall förklara vad var och en av dessa psykologiska drag är för något och sedan försöka ut röna varför den typiska vänstermänniskan har just dessa egenskaper.

1) En låg självaktning är typisk för vänstermänniskan. Att en människa har en låg självaktning betyder i vardagligt tal att hon har en låg uppfattning om sig själv. Hon har alltså ett litet självförtroende och en lika liten självrespekt. Vänstermänniskans låga självförtroende avslöjas av att hon vill att staten, eller kollektivet, skall omhänderta henne - ungefär som när en mamma tar hand om sitt hjälplösa barn. Vänstermänniskan tror sig inte kunna klara sig med egna krafter. Hon inbillar sig att hon behöver en stor och stark stat - en stat som hjälper henne närhelst hon hamnar i trubbel. Hon tror sig inte klara av sådana saker som att skaffa sig privata pensionsförsäkringar för att trygga sin egen ålderdom, som att välja en bra skola för sina egna barn, som att skaffa sig egna besparingar och sjukvårdsförsäkringar för att kunna köpa vård när hon blir sjuk - o.s.v. Det är ju därför vänstermänniskan är så himla rädd för en privatisering av pensionssystemet, utbildningssystemet och sjukvården. En typisk vänstermänniska tror sig knappast ens kunna välja rätt sorts tandkrämsmärke utan hjälp från statens konsumentrådgivare! Och vänstermänniskans låga självrespekt avslöjas av faktumet att hon är villig att ge upp sin frihet i utbyte mot löften om sociala förmåner. En människa som respekterade sig själv skulle väl inte på ovan beskrivna sätt av egen vilja göra sig själv till en träl åt staten - eller till en statens vårdkolli?

2) Falskhet och 3) Storhetsvansinne är också typiska för vänstermänniskan.

Storhetsvansinnet består av att vänstermänniskan inbillar sig att det är sådana människor som henne som bär upp samhället. Vänstermänniskan som är en arbetare skryter t.ex. med att ”Kapitalisterna behöver oss arbetare - men vi behöver inte kapitalisterna!” Vänstermänniskan som är sosse skryter med att ”Det var vi sossar som byggde landet!” Vänstermänniskan som är fackföreningsledare skryter med att ”Utan oss som rattar fackföreningarna skulle jobbarna leva i misär!” Vänstermänniskan som är politiker skryter med ”Det är fördelningen - som ju sköts av oss politiker - som är det viktiga!” O.s.v.

Men vänstermänniskans storhetsvansinne, är ett utslag av bottenlös falskhet. Varför? Därför att vänstermänniskan säger å ena sidan att hon är som ett hjälplöst vårdkolli, som inte skulle kunna klara sig utan statens välfärdsprogram. Men i nästa ögonblick säger samma vänstermänniskan å andra sidan att hon är en supermänniska som bär upp hela samhället! Det går inte ihop. Vänstermänniskan ägnar sig åt det som George Orwell kallade ”dubbeltänk”.

Storhetsvansinnet är dock inte en äkta övertygelse om att hon, vänstermänniskan, är stor. Storhetsvansinnet är bara andra sidan av samma mynt som den låga självaktningen. Som det kinesiska ordspråket säger ”Stora män känner sig aldrig stora. Små män känner sig aldrig små.” Vänstermänniskornas självförhärligande är bara en psykologisk kompensation för självföraktet som ligger där hela tiden och lurar strax under ytan.

4) Avundsjukan är en följd av storhetsvansinnet/självföraktet- vilket är det som filosofen Ayn Rand kallade ”hatet mot det goda för att det är det goda”. Vänstermänniskans avundsjuka innebär att hon hatar det som, enligt hennes egna värderingar, är gott.

Vänstermänniskan sätter, t.ex., ett stort värde på pengar. Hon är ju sjukligt upptagna med det ämnet! Men hon känner hat och olust när hon ser att en annan människa har lyckats tjäna ihop en stor mängd pengar. Vänstermänniskan hatar ju ”de rika”! Men det är egentligen inte pengarna det handlar om. Det är förmågan att tjäna pengar som retar vänstermänniskan till vansinne. Hon visar ju sällan prov på någon lust att beröva en lotterivinnare den miljon som denne har vunnit. Det är endast när en människa lyckas tjäna ihop en miljon eller någon annan stor summa pengar medelst sådana produktiva verksamheter som att driva ett företag framgångrikt, göra framgångsrika investeringar i aktier eller genom att helt enkelt lönearbeta och spara - det är endast då som vänstermänniskan får dille på att beröva ifrågavarande sina pengar. Det är helt enkelt så att vänstermänniskan uppskattar produktivitet - och hon känner en intensiv olust och hat närhelst någon annan snubbe visar sig vara mera produktiv än hon själv är.

Vänstermänniskan uppskattar också intelligens. Följaktligen känner hon hat och olust när ett barn i skolan visar prov på mera av den varan än majoriteten av barnen. Så vänstermänniskan vill inte låta barnen ”lära sig i sin egen takt”. Hon önskar istället att den offentliga skolan skall användas för att genomdriva det ideologiska målet att bromsa och frustrera de mest intelligenta och mest vetgiriga barnen - så att dessa hålls tillbaka, och inte därmed inte lyckas med att lära sig mera än resten. Att denna policy leder till stora välfärdsförluster, t.ex. genom att framtidens arbetskraft blir dåligt utbildad - och att policyn till en våg av tragiska tonårssjälvmord - det bekymrar inte vänstermänniskan.

5) Aggressivitet hör ihop med avundsjukan. Avundsjukan är ju hatet mot det goda, för att det är det goda. Och när man hatar något - då är man ju på köpet också aggressiv (mot det eller dem man hatar). Se bara på hur en typisk vänstermänniska, och hennes politiker, vräker ur sig personangrepp och sarkasmer mot ”borgarna”, ”högern”, ”penningpåsarna” o.s.v. Olof Palme kallade SAF-direktörerna för ”hatets och illviljans kolportörer”. Det där var förstås ett fall av den psykologiska försvarsmekanismen projicering utan like!

Och se bara på hur många av de övriga vänstermänniskorna visar prov på en illa dold skadeglädje när islamistiska terrorister mördar amerikanska civila - eller när Hamas-medlemmar bombar Israeliska bosättningar - eller hur de jublade när Vietcong lyckades döda unga amerikanska män i Vietnam! Och trots alla blodiga illdåd som kommunisterna och de islamistiska terroristerna har beslagits med visar de flesta vänstermänniskor ingen ånger. De flesta äldre vänstermänniskor verkar ännu idag vara stolta över sin ”insats” till förmån för ondskan i sin radikala ungdom på 1960- och 1970-talen.

6) Nästintill samtliga vänstermänniskor är också giriga. De trängtar efter grannens pengar. Det är ju en av orsakerna till att de i så hög grad uppskattar ”fördelningspolitiken”. Se på hur tidningarna fylls med analyser över vem som är ”vinnare”, och vem som är ”förlorare”, närhelst Riksdagen beslutar om nya skatteregler eller bidragsregler! Och en typisk vänstermänniska, om och när hon lyckas bli politiker, tackar inte nej till saftiga traktamenten, gratis lyxmåltider och dylikt. Mona Sahlin drog sig inte ens för att trängta efter en sketen gratis Toblerone!

7) En särdeles motbjudande egenskap hos den typiska vänstermänniskan är hennes otacksamhet. Hon lever i ett samhälle som har fått ett tidigare oanat välstånd tack vare insatserna från driftiga företagare, affärsmän, kapitalister och uppfinnare. Men som tack för välståndet de har begåvats med vill vänstermänniskan pina dessa yrkesgrupper - med konfiskatoriska skatter (Nåja, vilka skatter är inte konfiskatoriska egentligen?), en tvångströja av godtyckliga politiska kontroller och en ständig svartmålning av dessa yrkesgrupper i massmedierna och kulturen.

Och vänstermänniskan är som ett bortskämt litet barn. Om en naiv arbetsköpare försöker blidka en anställd som är vänstermänniska, genom att frivilligt betala dem en högre lön - då klagar hon genast om att det bara är fråga om ”några korvören”, att det är fråga om en ”muta” och att löneökningen endast möjliggörs av ”utsugning” av de fattiga i Tredje världen.

8) Vänstermänniskan brukar lida av åtminstone en mild förföljelsemani. Hon älskar konspirationsteorier. När de borgerliga politikerna i Sverige t.ex. försöker blidka vänstermänniskorna genom att vara frikostiga i anslagen till ”vården, skolan och omsorgen” - då kommer vänstermänniskan och säger att det måste ligga en lömsk plan bakom detta - nämligen att förstöra statsfinanserna, så att det skall bli lättare att kasta masken och rusta ner välfärdsstaten senare! Och när al-Qaida raserade skyskraporna på Manhattan den 11:e september, 2001 - då var det, enligt den tämligen typiska vänstermänniskan, ett skenanfall som genomfördes av USA själv - i syfte att skaffa sig en ursäkt för att gå i krig mot araberna. Och när de egna godtyckligt höga lönekraven orsakar massarbetslöshet - då börjar vänstermänniskan mässa om att arbetsköparna skapar massarbetslösheten som en lömsk trick som syftar till att sänka lönerna till en godtyckligt låg nivå. Och när staten orsakar prisstegringar genom att blåsa upp penningmängden - då beror prisstegringarna, enligt vänstermänniskan, i själva verket bara på att arbetsköparna höjer priserna till den nivå som de känner för - i syfte att öka vinsterna godtyckligt. Alla andra är vrånga och illasinnade, resonerar vänstermänniskan - medan hon själv är ack så rationell och godhjärtad.

9) Vänstermänniskans mest grundläggande psykologiska egenskap är den mentala lättjan. Hon vill bara inte göra sig ansträngen att tänka. Undertecknad har många, många gånger presenterat rationella argument mot vänstermänniskornas irrläror i diskussioner med vänstermänniskor - men argumenten bara rinner av dessa vänstermänniskor, som vatten rinner av en gås. I stort sett ingen vänstermänniska är beredd att kritiskt granska sina egna uppfattningar. Och vänstermänniskan fördömer utan vidare motståndarnas böcker utan att ens ha läst dem. Hon bara ”vet” att hon har rätt och att de andra har fel. Hon bryr sig inte att ta reda på fakta när det inte behagar henne.

Här har vi pudelns kärna. I stort sett varenda vänstermänniska är en människa som inte gitter att tänka. Att tänka eller inte tänka - det är det mest grundläggande valet en människa fattar i sitt liv. Hon fattar det valet om och om igen. Valet är alltid fritt, d.v.s. otvingat. En människa kan alltid välja att tänka - eller att låta bli. Men valet blir automatiserat efter ett tag. En människa som väljer att inte tänka gång efter annan - vänjer sig så småningom vid tillståndet att vara mentalt slö. Och trots att hon kan bryta vanan, om hon verkligen vill, är det ytterst få vänstermänniskor som gör det. Hon, d.v.s. den typiska vänstermänniskan, kommer till att föredra mental inaktivitet framför mental ansträngning.

Vänstermänniskan är som sagt en människa som har valt att automatisera mental lättja. Denna mentala vana, att inte tänka, har de övriga psykologiska egenskaperna som jag nämnde som följd. Låg självaktning, t.ex., är en logisk följd av ovanan att inte tänka. Ty när man vanemässigt inte tänker, förlorar man förmågan att handskas med verkligheten. Och därmed förlorar man förmågan att ta vara på sig själv. Då får man ett lågt självförtroende och en låg självrespekt som konsekvens. Och jag beskrev ju ovan hur en låg självaktning hade de övriga psykologiska egenskapernas uppkomst som följd.

10) Ovanan att inte tänka har också som följd att man blir en ”andrahands-människa”. Detta innebär att man blir en parasit på andra människors tänkande. En andrahands-människa fattar inte verkligheten omkring henne med sitt eget förnuft, eftersom hon inte gitter tänka. I stället fattar hon verkligheten indirekt, via andra människors förnuft. Hon känner att hon själv inte vet vad som är sant och falskt, och rätt och fel - men att alla andra människor på något mystiskt vis gör det. Så hon tror blint på vad en del av de andra säger henne - nämligen de andra som ”är betydelsefulla” - förmenta auktoriteter. Vänstermänniskan tror på det som andra tror på - eventuellt också på vad någon vänster-”guru”, som Jan Myrdal eller Olof Palme, tror på. Vänstermänniskan tänker inte kritiskt. Hon kollar inte med det egna förnuftet om socialismens idéer stämmer med verklighetens fakta. Hon bara utgår ifrån att eftersom alla andra vänstermänniskor verkar ”veta” att socialismens idéer stämmer med verkligheten - så gör de det också! Så en typisk vänstermänniska upptäcker aldrig sina fel. Hon tittar inte på verkligheten - och dessutom vill hon förresten inte upptäcka att hon har fel heller.

Men de har fel! Det skall jag visa i ytterligare en artikel, som skall handla om – ”Vänstermänniskans filosofi”.