Är den borgerliga regeringen nyliberal?

Socialdemokratiska demagoger anklagar den borgerliga regeringen för att vara "nyliberal".  [Jag skrev ursprungligen denna essä i slutet av år 2009 - då vi hade en borgerlig regering.]

Finns det någon korn av sanning i den tendentiösa anklagelsen? Det ser inte ut så, av regeringens politik att döma. Reinfeldts pojkar för en politik som är till ungefär 98% likadan som sossarnas politik. Hur många sociala program har den borgerliga regeringen avskaffat? Hur mycket har den borgerliga regeringen skurit ner de offentliga utgifterna? Hur många myndigheter har den borgerliga regeringen lagt ner? Nej, det finns ungefär lika mycket nyliberalism hos Reinfeldts regering som det finns ateism hos regimen i Iran.

Och detta förhållande är mera bra än dåligt. Jag tycker mycket illa om socialdemokratisk välfärdspolitik - men den är trots allt att föredra framför nyliberalernas amoralism och ”anarko-kapitalism” (som egentligen blott och bart är anarkism, med ordet ”kapitalism” påklistrat som ett fikonlöv). Stagnation och långsamt förfall är trots allt att föredra framför anarkins våldsamma allas krig mot alla.

Jag är således glad för att den borgerliga regeringen saknar inslag av den onda nyliberalismen. Men jag beklagar djupt att den också saknar inslag att tala om av det goda: kapitalismen. Den välfärdspolitik som Reinfeldt har plagierat från Socialdemokraterna kommer nämligen, om den få pågå tillräckligt länge, att föra Sverige i fördärvet. Det är synd om dagens unga. De kommer att få betala priset för dagens välfärdspolitik. Och det kommer att visa sig bli ett skyhögt pris.

Till att börja med blir det uppväxande släktet intellektuellt och psykologiskt handikappade i välfärdsstatens offentliga daghem och skolor. Undersökningar visar att en stor del av våra tonåringar lämnar skolan som funktionella analfabeter. Hur skall de kunna lära sig att sköta framtidens högteknologiska samhälle som vuxna om de inte ens klarar av att läsa en instruktionsmanual eller dylikt? Det lär bli ett stort antal arbetssökande i framtiden som saknar chans att skaffa sig ett jobb.

De skulle visserligen kunna skaffa sig ett jobb, trots att de saknade yrkeskunskaper, om de fick lov att arbeta för tillräckligt låga löner. Men välfärdsstaten backar upp fackföreningarna. Och fackföreningarna har som ”affärsidé” att förhindra en marknadsanpassning av lönerna! Så istället för att få jobb till en låg lön, och därmed komma in på arbetsmarknaden, kommer många av de funktionella analfabeterna att bli till ett ”trasproletariat” - en underklass som lever på bidrag livet ut. Och resten av dagens unga, kommer när de blir vuxna att få släpa på den tunga ryggsäcken som denna armé av arbetslösa kommer att utgöra. Välfärdsförlusterna kommer att bli enorma! Och det kommer att bli sådana sociala problem som alkoholmissbruk och hustrumisshandel när de kroniskt arbetslösa försöker bedöva sin ångest.

Och ”det sociala” kommer inte att kunna göra mycket åt eländet. Redan idag ser vi att socialarbetarna mest sitter på sina häckar inne på sina kontor och inte gör mycken nytta - förutom att pytsa ut pengar, så att socialfallen åtminstone inte svälter.

Det kommer förstås att bli en ökad belastning på sjukvården när allt flera svenskar mår dåligt. Kommer sjukvården att palla för trycket?

Knappast. Redan idag dör människor i sjukvårdsköerna. Och de dör av banala infektioner som orsakas av sjukvårdspersonalens misskötsel av grundhygienen. Och eftersom sjukvården är skattefinansierad, och är utförd av landstingen - d.v.s. eftersom sjukvården är socialistisk - är den dömd till att fortsätta att förfalla under kommande år. Kostnaderna kommer att skjuta i höjden år efter år - och byråkraterna kommer att försöka begränsa de ständiga kostnadsökningarna genom att skära ner på både kvalitén och kvantiteten inom sjukvården. Många sjuka människor kommer att plågas och dö i onödan i framtidens välfärdsstat!

Samtidigt utarmas den privata sektorn. Staten förbrukar nämligen en stor del av sparandet i landet, eftersom den lånar till en betydande del av sina utgifter och eftersom den späder på penningmängden. Vilket kommer att få till följd att det inte kommer att bli tillräckligt med kapital till industrins nödvändiga investeringar i framtiden. I synnerhet infrastrukturen kommer att förfalla. Och innovationstakten kommer sannolikt att avta inom industrin. För det första kommer det inte att finnas tillräckligt med långsiktigt kapital för att finansiera forskningen. Och för det andra kommer det inte att finnas tillräckligt många kompetenta forskare. Hur skall förresten industrin kunna forska tillräckligt mycket, när allt flera av de unga får en undermålig utbildning i de offentliga skolorna och universiteten? Funktionella analfabeter lär inte klara av att utföra några intellektuella bragder!

Så samtidigt som välfärdsstatens utgifter sväller under de kommande decennierna, trots en fallande kvalitet och kvantitet inom ”välfärdstjänsterna”, kommer det offentligas skatteunderlag att krympa. Debet och kredit kommer inte att gå ihop. Dagens unga lär få uppleva många svikna löften och många nedskärningar.

Vad kan vi göra åt detta elände? Ja, det är inte ett hopplöst läge ännu. Vi har fortfarande en hel del yttrandefrihet i landet - så vi har möjligheter att sprida de filosofiska idéer som avslöjar de moraliska och praktiska bristerna hos välfärdspolitiken. Men vi har inte tiden på vår sida. Allt flera unga växer upp till att bli cyniker - till att bli dessillussionerade och likgiltiga uppgivna stackare som inte bryr sig om ”stora frågor” - och som inte ens klarar av att läsa seriösa böcker om de till äventyrs gitter försöka. Hur skall vi kunna upplysa drönar som bara ägnar sina lediga timmar åt videospel och öronbedövande hårdrock? Tja - vi måste nå den krympande minoritet av de unga, som fortfarande inte är helt förstörda av välfärdsstaten - den minoritet som fortfarande är kapabla till att ta åt sig ett intellektuellt budskap, och som inser att ett bättre samhälle än detta eländiga välfärdsstat faktiskt går att åstadkomma.

Ditt första steg är att upptäcka objektivismen själv. Jag hade själv förmånen av att upptäcka objektivismen redan för 30 år sedan. Jag har sett med egna ögon att objektivismens förutsägelser om socialismens och välfärdsstatens förfall och kollaps har slagit in under decennierna som har passerat sedan dess. Det kom således inte som en stor chock för mig när kommunismen kollapsade år 1989. Jag var bara överraskad av att slutet på sovjetväldet kom så snabbt - och att det var så relativt oblodigt. Men jag visste redan då att kommuniststaterna var fallfärdiga fuskbyggen. Och eftersom jag har utrustat mig med kunskaper om objektivismen inser jag att också att den svenska välfärdsstaten är ett fuskbygge idag. Och att den kommer att så småningom kollapsa den också. Skillnaden mellan dagens Sverige, och f.d. Sovjetunionen, är bara att Sverige inte är fullständigt socialistiskt - så det kommer att ta längre tid innan Sverige förfaller så mycket att fuskbygget rasar.

Om du inte tror att alla välfärdsstater och socialistsamhällen kommer att kollapsa förr eller senare, då bör du läsa ”Och världen skälvde”. Den idéromanen skildrar en framtida välfärdsstats förfall och kollaps i detalj. Men ”Och världen skälvde” är inte en ”torr”, politiskt traktat. Den är en spännande detektivroman. Den handlar om ”mannen som sade att han skulle stoppa världens motor – och gjorde det.” ”Och världen skälvde” publicerades år 1957 i USA, under titeln ”Atlas Shrugged”. Sedan dess har romanen blivit en bästsäljare. Den har sålts i betydligt mera än fem miljoner exemplar världen runt.

Och ännu idag säljer ”Atlas Shrugged” flera hundra tusen kopior per år! Romanen har haft en renässans sedan Barack Obama valdes till president i USA. Massor av amerikaner ser de många olycksbådande parallellerna mellan händelserna i ”Atlas Shrugged”, och i USA under President Obama - och de går sedan ut och köper denna moderna klassiker i syfte att kunna förstå varför dessa paralleller uppstår. ”Atlas Shrugged” säljer numera bättre än någonsin – mera än 50 år efter publiceringen!

Om du läser ”Och världen skälvde” (d.v.s. den svenska översättningen av ”Atlas Shrugged”) kommer du att förstå just varför alla socialistiska samhällen är dömda till att gå under – om de inte reformeras innan det blir för sent. Och minst lika viktigt – ”Och världen skälvde” kommer med all sannolikhet att ge dig den moraliska glöd som du kommer att behöva för att orka kämpa emot den äckliga välfärdsstaten.

Läs, njut - och kämpa!