Lagen om orsak och verkan

Hur vet du att om du håller en sten i handen och släpper den, så kommer den att ramla ner till marken? Hur vet du att stenen inte i stället kommer att flyga iväg ut i rymden - eller att den inte i stället kommer att börja sjunga God Save the Queen?

Att du kan veta hur stenen kommer att uppföra sig beror ytterst på ett filosofiskt axiom som kallas ”lagen om orsak och verkan”. Denna lag, som är en korollär till ett metafysiskt axiom (nämligen identitets axiomet), säger att varje sak endast kan agera i enlighet med sin natur. Och det betyder att varje sak - som t.ex. en sten, ett glas vatten, en tändsticka, en människa o.s.v. - under samma omständigheter endast kan göra en och samma sak - nämligen att agera i enlighet med sin natur.

Så om du håller i en sten och släpper den, då kan den under normala omständigheter endast falla till marken. Men om det blåser orkanvindar kanske stenen kan blåsa iväg en bra bit innan den träffar marken. Och om det är riktigt varmt, som t.ex. i eldklotet från en exploderande atombomb, kanske stenen smälter innan den når marken. Om omständigheterna är annorlunda, då kommer något annorlunda att hända.

Lagen om orsak och verkan är en korollär till det metafysiska axiomet som heter identitetslagen. (Se även min essä här på min blog ”Identitetslagen”. publicerad oktober 25, 2009). Eftersom en sak är det den är, d.v.s. eftersom den har en specifik natur, d.v.s. eftersom den är en sak och inte en annan - kan den endast agera på ett enda sätt i en given situation - nämligen det sätt som dess´ natur tillåter den att agera på. En sten kan inte agera som en människa och börja sjunga God Save the Queen därför att den är just en sten och inte en människa. Den har inte en människas egenskaper - som t.ex. lungor, ett stämband, en tunga o.s.v. Så hur f-n skulle den kunna börja sjunga när du släpper den?

Lagen om orsak och verkan säger att orsaken till varje händelse som inträffar i verkligheten är entiteten som agerar. Det är inte så att en händelse orsakar en annan händelse. Det är entiteten som orsakar händelsen. Om du puttar på en biljardkula på rätt sätt kommer den att träffa en annan biljardkula, vilket kommer att ha som följd att denna kula ramlar ner i hålet i biljardbordet. Men om du puttar på en såpbubbla som ligger på biljardbordet kommer inte samma sak att hända, eftersom såpbubblans natur inte tillåter den att göra samma saker som en biljardkula.

Samma händelse kan ge upphov till vitt skilda effekter - om bara entiteterna som är inblandade är olika. Så om du släpper en brinnande tändsticka ner i en hink vatten kommer tändstickan att slockna. Men om du släpper en brinnande tändsticka ner i en hink bensin istället - då kommer något mycket annorlunda att hända! Därför att bensinens natur är annorlunda än vattnets natur.

Lagen om orsak och verkan kan inte bevisas ”vetenskapligt”. Därför att den är ett filosofiskt axiom. Detta innebär att den är själv en förutsättning för att det skall finnas sådana saker som bevis. Om vi inte kunde räkna med att saker uppförde sig på ett visst sätt, då skulle vi inte kunna bevisa någonting alls! Utan identitetslagen skulle bevis överhuvudtaget inte kunna existera. Vi skulle inte kunna resonera om saker och ting i verkligheten om de inte vore vad de var. Inga slutsatser skulle följa av andra satser. Hela verkligheten skulle vara ett flytande kaos och inga sanningar skulle kunna gälla överhuvudtaget.

Eftersom lagen om orsak och verkan är ett axiom är den uppenbar i samtliga av våra varseblivningar. Människor upptäcker lagen om orsak och verkan när de är små barn. Barnet puttar t.ex. på en boll och bollen rullar iväg. Barnet tänker, fast antagligen inte i ord  ”Jag fick bollen att rulla genom att putta på den. Jag orsakade bollens rullande.” Senare i sin utveckling upptäcker barnet att allt som sker i verkligheten har en orsak och att orsaken är de inblandade entiteternas natur.

Jag skrev ovan att alla saker, inklusive även människor, endast kan agera på ett sätt under givna omständigheter. Men stämmer det? Kan inte människor, i en viss situation, handla på olika sätt? Om min hustru frågar mig ”Kom du ihåg att boka tvättstugan i morse?” skulle jag inte likaväl kunna välja att ljuga om saken som att välja att säga sanningen till henne? Är inte människor ett undantag från lagen om orsak och verkan - i och med att de har fri vilja?

Nej! Människor kan i en given situation endast göra en sak - och den är att välja! Hur jag än gör kan jag inte undvika att välja vad jag skall göra när min hustru frågar mig om jag har bokat tvättstugan. Det finns många olika saker jag kan välja att göra - t.ex. att tala sanningen, att ljuga, att tiga, att springa iväg o.s.v. Men vad jag än gör måste jag välja! Därför att det ligger i min natur som människa att jag har fri vilja.

Fri vilja är inget annat än ett specialfall av kausalitet. 

Varje val är en primär orsak.

Detta betyder att ett val inte orsakas av någon föregående faktor. Det är inte så att saker som jag har varit med om tidigare i mitt liv bestämmer vad jag skall göra när min hustru frågar mig om jag har bokat tvättstugan. T.ex. oavsett hur många gånger jag har talat sanningen tidigare i mitt liv kan jag välja att ljuga just den här gången.

Detta betyder ingalunda att ett val saknar orsak. Men orsaken till valet är den som väljer. Det är ju inte slumpen som avgör om jag väljer att ljuga eller tala sanning när min hustru frågar mig om jag har bokat tvättstugan. Det är jag som avgör! Jag är orsaken. Jag avgör huruvida jag ljuger eller talar sanningen. Genom att välja.

Det finns bara två sorters kausalitet i universum. Nämligen deterministisk kausalitet och fri vilja.

Endast förnuftsvarelser har fri vilja. Alla andra entiteter, som t.ex. stenar, floder, stjärnor, blommor, hundar o.s.v., agerar på ett deterministiskt sätt.

Den filosofiska läran som kallas "determinismen" är en filosofisk irrlära som går ut på att människor är likadana som alla de där övriga entiteter i universum och därför är lika determinerade. D.v.s. enligt determinismen är vi människor utan val, på samma sätt som stenar, floder o.s.v.

Determinismen är faktiskt en ”ovetenskaplig” idé - därför att den strider mot de observationer av människor som vi faktiskt har gjort. Det är ju uppenbart för var och en, om hon är ärlig, att människor fattar val precis hela tiden! När du vaknar på morgonen är det första du gör - att fatta ett val. Nämligen att antingen göra dig besväret att stiga upp eller annars låta bli och lata dig genom att ligga kvar i sängen. Och sedan följer val efter val efter val resten av dagen (Du väljer att borsta tänderna, du väljer att äta frukost, du väljer att gå till jobbet, du väljer att ge din äkta hälft en puss innan du går, o.s.v.)

Om människor inte hade fri vilja - då skulle en vetenskapsman, om bara han hade tillräckligt med information, kunna förutse huruvida jag kommer att tala sanning eller ljuga nästa gång min hustru frågar mig om jag har bokat tvättstugan. (Om det finns några andra förnuftsvarelser förutom människan på andra planeter någonstans i universum, måste förstås de ha fri vilja också - därför att fri vilja ligger i förnuftets natur.) Men om en vetenskapsman sade att han kunde förutse säkert om jag skulle ljuga eller tala sanningen i nästa ögonblick - han skulle väl vara in i helsike övermodig!?

Alla som har människokännedom vet att ingen av oss kan förutse hur en annan människa kommer att välja i nästa ögonblick. Vi kan rentav inte förutse helt säkert hur vi själva kommer att välja förrän vi har valt!

Men att det inte går att förutse hur en människa kommer att välja, det betyder inte att indeterminismen är sann. Indeterminismen är den filosofiska irrläran att universum präglas av slumpmässighet, d.v.s. att en entitet i en viss situation skulle kunna göra flera helt olika saker utan orsak. Men hur skulle en entitet kunna göra två olika saker under samma omständigheter? En biljardboll har bara en natur, inte två. Så hur skulle biljardbollens natur kunna möjliggöra för den att rulla till vänster likaväl som till höger, efter det att någon sätter den i rullning? En natur kan endast möjliggöra en sorts handling. (Fri vilja innebär som sagt att vi människor alltid endast kan göra en sak - nämligen välja!)

Att indeterminismen är en filosofisk irrlära innebär att de moderna kvantfysikerna inte kan ha rätt. Alla förekommande entiteter - oavsett hur små de än är - har endast en specifik natur. Varje entitet, även en mikroskopiska elementärpartikel, kan endast agera i enlighet med en natur - nämligen den natur som just den entiteten besitter. Varje entitet - även den minsta elementärpartikeln - kan endast agera på ett sätt under givna omständigheter. Så en elektron kan endast befinna sig på en plats i ett givet ögonblick. Den kan inte finnas på två platser samtidigt. Universum är inte ett slumpmässigt tärningsspel, som geniet Einstein uttryckte det.

Ibland har även vetenskapsmän faktiskt fel. Tro inte på att kvantfysikerna är ofelbara auktoriteter när de förkunnar att de har på något vis bevisat att lagen om orsak och verkan inte gäller om bara entiterna i fråga är tillräckligt små! Kom ihåg att lagen om orsak och verkan är en korollär av ett filosofiskt axiom - och att den därmed föregår all vetenskap.

Tack vare att lagen om orsak och verkan gäller i verkligheten som vi befinner oss i kan vi leva. Vi vet att maten i kylskåpet inte kommer att ha försvunnit in i tomma luften medan vi sov, så vi kan lugnt räkna med att kunna äta frukost när vi stiger upp. Och vi vet att vatten, och inte bensin eller Coca-Cola, kommer att sprutas på oss när vi duschar. Och vi vet att kaffevattnet kommer att koka, inte frysa till is, när vi sätter det på värmeplattan. O.s.v.

Verkligheten är vetbar som en följd av att lagen om orsak och verkan gäller i den. Just därför kan vi behärska verkligheten och leva i den - om bara vi använder vårt förnuft för att ta reda på entiteternas natur.