Kapitalismen är överlägsen den nyliberala anarkin

Nyliberalerna anses allmänt vara ”frihets-extremister”. Men nyliberalerna inbillar sig att man skaffar sig frihet genom att införa något som de kallar för ”anarko-kapitalismen”! Detta ”något” är i allt väsentligt blott och bart anarkismen. Nyliberalerna slänger bara in ordet ”kapitalismen” i syfte att förvilla folk till att tro att det skulle finnas några individens rättigheter i deras version av anarkin.

Men det är endast kapitalismen - kapitalismen punkt slut - som kan säkerställa friheten. Anarkin däremot utgör frihetens motsats.

Hur i hela världen skulle anarkin kunna innebära frihet?

Tja - nyliberalerna påstår att anarkin är mera "konsekvent" än kapitalismen. De resonerar "Ju mindre statsmakt desto mera frihet." och ”Om mindre statsmakt är bra - då måste väl ingen statsmakt alls vara allra bäst? Så låt oss avskaffa staten!” Men det är inte så att det är just en mindre statsmakt som är maximerar friheten - det är en begränsad statsmakt (om den är begränsad på rätt sätt) som maximerar friheten.

Vi behöver faktiskt en stat – men den skall göra rätt saker. Staten skall skydda oss mot våld - men den skall inte själv starta bruk av våld mot oss. Staten skall vara som en polisman, som skyddar oss mot sådana saker som stöld och mord - men den skall inte själv ägna sig åt att stjäla från oss eller åt att mörda oss. Staten bör helt enkelt inte kränka oss och förtrycka oss.

Men nyliberalerna inbillar sig att vilken stat som helst skulle vara en förtryckare. Varför?

Därför att vilken stat som helst, även en liberal rättstat, skulle hindra dem (d.v.s. nyliberalerna) från att göra vadsomhelst de kände för att göra! En rationell människa förstår att frihet innebär att vara fri från angreppsvåld. Men nyliberalerna inbillar sig att frihet innebär att vara fri från något helt annat - nämligen från alla tänkbara hämningar! Om man inte är fri att slå ihjäl sin granne - då är man inte fri! Det är innebörden i nyliberalernas subjektivistiska frihetsbegrepp när allt kommer omkring.

Så nyliberalerna pladdrar om att vi skall vara fria att välja mellan ”konkurrerande regeringar”. Med detta menar de att vem som helst skall få starta sin egen privata polisstyrka och sin egen privata domstol - och sedan skall hon erbjuda sina tjänster till resten av oss - som en fri företagare inom "affärsverksamheten" försvarsvåldsutövning. Nyliberalerna pladdrar om en ”marknad för frihet”. De inser inte det uppenbara - nämligen att man inte kan ha en marknad förrän efter det att man först har bannlyst angreppsvåldet, genom att först etablera rätt sorts statsmakt. Det finns ju ingen frihet att köpa och sälja något mitt i ett pågående slagsmål.

Nyliberalernas falska frihetsbegrepp är subjektivistiskt. Nyliberalerna, i och med att de är subjektivister, menar att ingen kan säga vad som är objektivt rätt och fel. Att uttala moraliska domar överhuvudtaget är, enligt nyliberalerna, att vara ”moralistisk” och ”intolerant”. Så enligt nyliberalerna är det OK att göra vadhelst man vill, bara man inte ”initierar bruk av våld mot andra”. Det är OK att knarka, att hora, att låta bli att arbeta o.s.v. Det finns inga objektiva moraliska normer, enligt nyliberalerna (Fast - på något vis skall icke-initierandet-av-vålds principen utgöra ett enda undantag från detta! Om du tror att jag överdriver – se då Peter Schwartz´ analys av nyliberalismen i boken Return of the Primitive).

Och eftersom nyliberalerna förkastar förnuftet till förmån för subjektivismens nyckdyrkan, förmår de inte heller i förlängningen att ens ta avstånd ens från angreppsvåldet. Amerikanska nyliberaler har t.ex. offentligen tagit avstånd från idén att den amerikanska staten någonsin skall använda våld mot kommunistiska diktaturer och islamistiska terrorister. De amerikanska nyliberalerna kallar denna policy för ”non-interventionism”. Den policyn är förstås ingenting annat än det gamla, slitna renodlade pacifismen som världens socialister använde för att avväpna västländerna förr i tiden.

Och det är logiskt. Principen att det alltid är fel att initiera bruk av våld är ju en moralisk princip. Om nyliberalerna förkastar idén att det finns objektiva moraliska normer - då måste de i konsekvensens namn även förkasta idén att det finns något sätt att objektivt fastslå vad som utgör ett moraliskt förkastligt respektive icke-förkastligt sätt att använda våld. Då är det ”deuces wild” – d.v.s. då gäller att vad som helst går an när det gäller våldsutövning.

Somliga nyliberaler t.ex. kan inte se vad som är fel med pedofili! Det finns, eller åtmistone tills nyligen fanns, nyliberaler i USA som bildar/bildade opinion för att pedofili skall legaliseras. (Det finns t.ex., eller åtminstone fanns på 1980-talet, en av nyliberalerna omhuldad organisation i USA som hette The Man-Boy Love Association - som lobbyade för en legalisering av sex mellan mindre-åriga pojkar och vuxna män!) Så - nyliberalen ser en vuxen man antasta ett barn. "Men var finns våldet i detta?" frågar sig nyliberalen. Han kan inte förstå en sådan enkel sak som att ett barn inte kan samtycka till sex. Därför att nyliberalen förkastar förnuftet och handlar istället efter sina känslor. Och barn har ju lika starka känslor som vuxna! Så varför skulle inte en liten pojke kunna samtycka till sex? Så resonerar nyliberalen. Att ett barns förnuft ännu inte är tillräckligt utvecklad för samtycke spelar ingen roll - det är ju endast känslorna som spelar roll!

Men anarkin innebär som sagt inte frihet från våld. I en anarki släpps våldet loss fullständigt. Varje enskild människa blir därför nödsakad att ansluta sig till ett gäng för att få ett nödtorftigt skydd mot de övriga gängen. Och eftersom nyliberalen, liksom alla anarkister, förkastar förnuftet och objektiviteten så är varje enskilt gäng otyglad. Det finns inga objektiv författningar hos gängen som begränsar de olika gängledarnas makt. Gängledarna är som små tyranner, som var och en får göra som de vill med medlemmarna av det egna gänget. Anarkin består av ett otal konkurrerande diktaturer. Varje gängs enskilde ledare är som en gangsterboss/diktator. Han härskar med nävens rätt. Var finns då friheten i det hela?

Friheten maximeras när någon håller angreppsvåldet i schack. Denna ”någon” är i idealfallet en stat - en stat vars makt begränsas av en objektiv författning. Författningen, som knäsätts genom bruk av förnuft och övertalning, slår fast vad staten får och inte får göra. I korthet får staten upprätthålla ett försvar, en polisstyrka och ett domstolsväsende. Försvaret skyddar medborgarna mot andra länder som eventuellt går till angrepp mot det fria landet. Polisen skyddar medborgarna mot brottslingar. Domstolarna löser tvister mellan medborgarna, så att de inte behöver slås med varandra när de inte lyckas komma överens.

Staten får inte göra någonting alls annat än dessa tre saker. Den får inte kränka medborgarnas rätt att producera och handla med varandra, genom att införa ekonomiska regleringar. Den får inte kränka medborgarnas rätt att producera, sälja och köpa ”sociala tjänster” som sjukvård och utbildning genom att skapa offentliga sjukhus och skolor. Den får inte kränka medborgarnas egendomsrätt genom att ta ut skatter (försvaret, polisen och domstolarna ska finansieras med frivilliga försäkringspremier, istället för med tvångsmässiga skatter). Den får inte agera som medborgarnas förmyndare genom att förbjuda narkotikaförsäljning till vuxna. Den får inte kränka yttrandefriheten genom att subventionera tidningar, eller genom att förbjuda rasistiska yttringar. O.s.v. Det enda som inte är tillåtet i det fria samhället är angreppsvåld.

Och förbudet mot angreppsvåld gäller även för staten - inte endast för medborgarna. Staten skall inte stå över vare sig moralen eller lagen.

En rationell författning skall sätta staten och politikerna i en tvångströja - för att medborgarna skall vara fria!

Så, du ser, det är kapitalismen och inte anarkin som maximerar friheten. Sådana tänkare som Ayn Rand och John Locke förstod frihetens väsende. Nyliberala tyckare (tyckare, inte tänkare) som Murray Rothbard och Thomas Friedman fattade inte ett enda d-a dug!