Pacifismens rot

Pacifiströrelsen är en brokig samling. Där återfinns såväl djupröda socialister som djupt religiösa kristna och även åtskilliga flummiga hippietyper. Kan det överhuvudtaget finnas någon som helst gemensam nämnare bland dessa olika grupper? En gemensam nämnare som förklarar varför de alltihopa ansluter sig till just fredsrörelsen?

Vid ett första påseende skulle man kanske tro att svaret på den frågan är ett rungande ”Nej!” Ty vad skulle ateistiska socialister och kommunister kunna ha gemensamt med gudsfruktiga kristna? Och vad skulle kommunistiska och kristna dogmatiker kunna ha gemensamt med subjektivistiska hippie-typer? Men om man bara granskar filosofin hos de olika grupperna inom fredsrörelsen tillräckligt noga i sömmarna - då ser man att de faktiskt har något riktigt väsentligt gemensamt.

Den gemensamma nämnaren är deras morallära. Samtliga beståndsdelar av fredsrörelsen kramar moralläran altruismen. Altruismen - namnet refererar till den morallära som säger att det moraliska idealet är osjälviskhet.  Altruismen säger m.a.o. att du inte skall ”tänka på dig själv”. Enligt altruismen skall du sätta andra människors välfärd framför din egen dito - och du skall offra dig för deras skull. Så om du har en skjorta och en annan person saknar en skjorta, då skall du vara osjälvisk och ge henne din - och sedan gå utan skjorta själv. Det står faktiskt så i Bibeln!

Socialisterna förespråkar altruismen genom att säga att du skall offra dig själv för folket och för arbetarna. Socialisterna säger att du begår en illgärning närhelst du gör en vinst åt dig själv.

De kristna förespråkar altruismen genom att säga att du skall offra dig själv för de svaga och de fattiga bland dina medmänniskor. De kristna säger att det är svårare för en rik man att komma in i himlen än det är för en kamel att passera ett nålsöga.

Hippie-typerna förespråkar altruismen genom att säga att du skall offra dig själv för mänskligheten, djuren och växterna. Hippie-typerna säger att du skall tjäna allt levande - allt levande förutom dig själv nota bene.

OK. Såväl socialisterna som de kristna och hippie-typerna, förespråkar altruismen. Än sedan då?

Tja, altruismen leder logiskt till pacifismen.

Hurdå?

Tja, att försvara dig själv när du blir angripen – det ligger ju i ditt eget intresse! Eller hur? Och är inte allt det som ligger i ditt eget intresse ett ont - enligt altruismen? Så är då inte allt självförsvar till sin natur en moralisk synd närhelst man tillämpar moralläran altruismen på ett konsekvent sätt? Är det inte just därför som Jesus Kristus sade det där om att närhelst du blir slagen på ena kinden - då skall du vända andra kinden till!?

Så - samtliga av de olika livsåskådningar som förespråkar altruismen kan mycket väl också, om de är konsekventa, komma fram till att även förespråka pacifismen .

Du kanske har undrat hur det var möjligt för de där fredsaktivisterna att vara så onda eller så dumma att de förr i tiden förespråkade att västländerna skulle avskaffa sina kärnvapen - även om kommunistländerna behöll sina? Du har kanske undrat hur det var möjligt för de där fredsaktivisterna att vara så onda eller dumma att de även efter attentaten mot skyskraporna i New York City motsatte sig att västländerna skulle försöka döda terroristerna i Afghanistan?

Men du bör kunna se logiken nu. Att inte försvara dig själv, när någon försöker döda dig - det är självmord. Och självmordet är just vad altruismen egentligen håller för att vara det moraliska idealet! Ty att rädda och uppehålla ditt eget liv är ju själviskt. Och själviskhet är ett ont, enligt altruismen!

Att dö - det ligger inte i ditt eget intresse. Och det som inte ligger i ditt eget intresse är det goda, enligt altruismens logik! Så det ligger i sakens natur att samtliga altruister, när allt kommer omkring, eftersträvar döden.

Och det är pacifismens mål. Döden. De är inte motståndare till försvarsvåldet för att de är motståndare till döden. Pacifisterna är motståndare till försvarsvåldet just p.g.a. att de vet att utan försvarsvåldet blir det mera ond bråd död. Hitler, Hussein, bin Laden - om ingen dödade dem i självförsvar - då skulle de ju ha haft fria händer att bara fortsätta att döda de oskyldiga. Döden, inte livet, är pacifisternas mål. Hur annars kan man förklara alla deras ställningstaganden emot de fria ländernas försvarskrig mot diktaturer och terrorister? Och hur annars kan man förklara de socialistiska pacifisternas sympatier för allsköns blodbesudlade socialistregimer - och de kristna pacifisternas antipatier mot livet på denna jord - och de gröna pacifisternas antipatier mot det livsuppehållande industrisamhället?

Om du vill bekämpa pacifismen, måste du bekämpa roten till pacifismen. Den roten är en viss morallära. Altruismen. Denna morallära är - som Ayn Rand visade i sin bästsäljande idéroman, Och världen skälvde - dödens morallära.

Livets morallära förespråkas varken av socialisterna eller av de religiösa eller av de subjektivistiska hippies. Livets moral förespråkas av filosofin objektivismen.