Identitetslagen

Upptäckten av ett filosofiskt axiom kan göra skillnaden mellan civilisation och barbari. I synnerhet upptäckten av identitetslagen, av den gamla grekiska filosofen Aristoteles, gjorde en enorm skillnad för västländerna. Identitetslagen säger att en sak blott och bart är vad den är. Detta kan låta banalt - men grundorsaken till att primitiva samhällen är just primitiva, är att dessa inte har upptäckt den nämnda metafysiska principen.

Det är nämligen upptäckten av identitetslagen som gör verkligheten begriplig!

När människor inte inser att de kan lita på att saker är vad de är - då blir verkligheten som de lever i till något nyckfullt, obegripligt och hotfullt. Ta som exempel en typisk man i ett primitivt samhälle, som t.ex. Afrika förr i tiden. Han kunde tro på fullt allvar att i nästa ögonblick kunde hans hustru förvandlas till en spindel. Försök att föreställa dig hur den mannen kände sig. Han njöt av att hålla sin mjuka, varma hustru tätt intill sig. Men samtidigt hade han en gnagande oro för att hon skulle plötsligt bli till en jättespindel, som skulle bita ihjäl honom. Den stackars mannen måste ha levt i ett tillstånd av ständig terror. Tillvaron måste ha varit som en mardröm för honom! Det var därför som han, och hans stamfränder, ständigt tillbad och blidkade andarna som de trodde levde i träden och stenbumlingarna o.s.v. överallt omkring dem.

När människorna i de primitiva samhällena i Afrika, Amerika, Asien och Australien inte insåg att de kunde lita på att saker och ting bara var vad de var, kunde de heller inte utveckla sådana saker som vetenskap, och inte heller mycket till teknologi. Deras samhällen stagnerade i årtusenden av det enkla skälet att de inte hade identitetslagen att bygga på.

Mren - hur vet vi att det filosofiska axiomet identitetslagen är giltigt?

Svaret är: Det är inneboende i våra varseblivningar.

När du ser något, då ser du alltid något. Du ser något specifikt, något som är en viss sak och inte något annat. Om du ser en stenbumling – du ser alltid något som har en viss gråaktig färg, och inte någon annan. Du ser alltid något som har en viss form, och inte någon annan. Stenbumlingen har alltid en viss massa, och inte någon annan. Stenbumlingar kan ha många olika färger, former och massor. Men en viss stenbumling kan bara ha en färg (eller kombination av färger, den kan t.ex. vara fläckig) i ett givet ögonblick, den kan bara har en form i ett givet ögonblick, den kan bara väga ett visst antal gram i ett givet ögonblick. Stenbumlingen kan omöjligen vara både helt vit och helt svart samtidigt. Den kan inte vara både rund och fyrkantig samtidigt. Den kan inte väga både 5 kilo och 5.000 kilo samtidigt.

För att vara något, måste varje sak utan något enda undantag vara något. Den måste vara något specifikt. Och den är den specifika saken som den är. Den har en specifik natur - och ingen annan. Och vi människor kan handskas med varje sak som existerar, om vi tar reda på vilken natur det är den har. Vi kan förstå stenbumlingars väsen, därför att de har en specifik natur. Och vi kan förstå de för blotta ögat osynliga atomernas väsen, därför att de har en specifik natur. Och vi kan förstå för blotta ögat osynliga fjärran galaxer, därför att de har en specifik natur.

Att vara innebär, med nödvändighet, att vara något. Därför är hela världsalltet stabil och lagbunden. Därför kan vi fatta verkligheten. Om en sak inte var en viss sak, då skulle den inte vara överhuvudtaget. Det finns ingen "svävande" existens, det finns inga saker som är odefinierbara och omöjliga att greppa. T.o.m. en dimbank eller ett moln är något specifikt. Det är ju därför som vi kan spå vädret.

En sak kan förstås förändras. Men om en sak förändras, då kan den endast förändras i enlighet med sin natur. En tändsticka kan brinna och bli till aska. Men den kan inte jäsa till att bli en burk öl, och den kan inte frysa och bli till en iskub!

När Aristoteles upptäckte identitetslagen för mera än tvåtusen år sedan, då lade han en av de allra första och viktigaste grundstenarna till den moderna civilisationen. Den moderna vetenskapen bygger på insikten att man kan fatta verkligheten genom att ta reda på vilken natur olika saker har. Biologin studerar levande varelsers natur. Fysiken studerar materians natur. Mineralogin studerar olika mineralers natur. Astronomin studerar himlakropparnas natur. Psykologin studerar det mänskliga medvetandets natur. O.s.v.

Och den moderna teknologin bygger i sin tur på vetenskapen. Och den moderna industricivilisationen bygger i sin tur på den moderna teknologin. Och våra liv och vår välfärd bygger på industricivilisationen. Om vi inte hade identitetslagen, skulle vi antagligen fortfarande leva i hyddor eller grottor.

Identitetslagen ligger också till grund för vårt relativt civiliserade och frihetliga politiska system. Den moderna lagstyrda samhällsordningen bygger ju på idén att människor har en specifik natur, och på idén att de måste därför leva i en viss sorts samhälle, och inte i någon annan sorts. Vi inser numera i västländerna att människor är sådana varelser att de måste vara fria för att kunna leva goda liv. Och vi inser att lagarna måste ha en specifik identitet, så att människorna ska kunna veta vad de har att leva efter. Därför definieras statens funktionssätt av en grundlag. Och det är tack vare insikten att identitetslagen gäller, som vi inte tolererar politiskt godtycke. De politiska ledarna får inte bära sig åt litet hur som helst. Vi måste veta var vi har dem, så att de blir beräkneliga. Lagstyret bygger alltså på identitetslagen!

Motsatsen till identitetslagen är idén att verkligheten är flytande. Denna idé har förkunnats i västländerna av sådana filosofer som Heraklites, David Hume och Friedrich Hegel. De har förkunnat att det inte finns några stabila entiteter. Den gamla grekiska filosofen Heraklites, t.ex., blev berömd för att ha uttalat orden ”Du kan inte kliva ner i samma flod två gånger”. Han menade att det enda som var konstant i verkligheten var förändringen. Men den idén var nonsens! Om inga specifika entiteter fanns - vad skulle då kunna genomgå förändring? Svaret är förstås att om inga specifika saker fanns, då skulle det inte kunna finnas någon förändring! Förändring förutsätter att det finns saker som förändras. Hur skulle det t.ex. kunna finnas någon eld om det inte fanns tändstickor, vedklasar, kolklumpar, oljedroppar o.s.v. som brann?

1700-tals filosofen David Hume förkunnade att inget i verkligheten var säkert. Det gjorde han därför att han inte fattade identitetslagen. David Hume påstod att han inte såg en tändsticka i sin hand när han höll den t.ex. Han såg bara - påstod han - en långsmal klick av brun, en röd prick som verkade sitta på spetsen av den långsmala bruna klicken, en stor rund klump av beige som omslutade den långsmala bruna klicken, o.s.v. Men, påstod Hume, han förstod bara inte varför t.ex. den röda pricken inte plötsligen skulle kunna förflytta sig åt vänster, medan den långsmala bruna klicken förflyttade sig åt höger, och den runda beiga klumpen förvandlades till en rosa elefant! Hur kunde han veta säkert att något sådant inte skulle kunna hända? Hume såg ingen nödvändighet i verkligheten han levde i, därför att han inte fattade att existensen är sådan att ”Att vara, det innebär med tvingande nödvändighet att vara något.”.

David Hume var en radikal skeptiker. Han förkunnade att vi inte kunde veta någonting säkert - inte ens att vi själva existerade. 1800-tals filosofen Friedrich Hegel var delvis annorlunda. Han förkunnade också att inget var stabilt. Han menade att ingenting var - men att allting höll på att bli. Han menade att verkligheten bestod av kontradiktioner. Men han inbillade sig att vi, eller åtminstone han, kunde fatta verkligheten ändå. Han menade att han fattade lagarna som styrde sakers förvandling till vad de ännu inte var. Och Hegel led av storhetsvansinne! Han menade på fullt allvar att hela syftet med universum, var för ”Världsanden” att genomgå förvandlingar tills han uppnådde sitt syfte - vilket var att förstå sig själv. Och den förståelsen bestod av Hegels filosofi. Så hela syftet med allt det som hade hänt i hela universums historia var uppkomsten av Hegels filosofi! Somliga skarpsinniga betraktare drog på smilbanden när de förstod denna implikation av Hegels tankar.

Sådana filosofer, som förnekar identitetslagen, är civilisationens dödgrävare. Hegel t.ex. är en av anfäderna till massmördarideologin marxismen. Och David Hume möjliggjorde den intellektets ärkeskurk Immanuel Kant. Om mänskligheten förlorar insikten att saker bara är vad de är, kommer civilisationens kollaps som ett brev på posten. Människor som rädds för att hustrun skall förvandlas till en jättespindel kommer ji inte att kunna upprätthålla en civilisation. Och processen har börjat. Se på den moderna vänstern - som står under inflytande av Hegels materialistiska manifestation, Karl Marx. Den moderna vänstern hyllar massmördare - och många av dess´ medlemmar knarkar, och flyr ifrån den moderna civilisationen till primitiva kollektivjordbruk.

Civilisationens räddning ligger i rationella idéer. En av de viktigaste av dessa idéer är identitetslagen. Se Ayn Rands roman ”Och världen skälvde” (Timbro).