Ian Wachtmeister räddar ankdammen kvar!

Ian Wachtmeister är mäkta missnöjd med den svenska offentliga debatten. Han tycker att den är en "ankdamm".

Och den svenska offentliga debatten är faktiskt en ankdamm! Det är alldeles bedrövligt att det är så lågt i taket i Sverige. Jag som står objektivismen nära kan inte få en syl i vädret i de stora massmedierna! Newsmill utgör ett andningshål för mig.

Men vad gör den där karl´n Ian Wachtmeister för att göra slut på den svenska ankdammen?

Inte ett korvöre! För att göra slut på den svenska ankdammen måste någon tillföra debatten radikala och avvikande åsikter i intellektuellt viktiga frågor. Men Wachtmeister gör bara den offentliga debatten till en cirkus. Han är visst bra på att kåsera. Men inte på att argumentera för seriösa idéer. Ian Wachtmeister är en intellektuell lättviktare.

Se på Ian Wachtmeisters och Bert Karlssons valkampanj för Ny demokrati för knappt 20 år sedan! [Jag skrev denna essä år 2009.] Vad var greven och betjäntens budskap? De stapplade ölbackar och sjöng några dåliga sånger! Det skulle på något vis upplysa det svenska folket om de viktiga politiska frågorna. Greven och betjäntens valkampanj gjorde åtlöje av frihetens sak. De svenskar som hade huvudet på skaft måste ha skakat på huvudet och tänkt till sig själva ”Om det här är det bästa som frihetsvännerna kan prestera i fråga om idéer - då måste friheten sakna en seriös idégrund. Då måste det vara socialisterna som har idéerna och förnuftet på sin sida”.

Så greven och betjäntens politiska insats var att misskreditera frihetens sak - och att hjälpa socialisterna på traven!

Och detta bekräftades av utvecklingen efter Ny demokrati trots allt lyckades med att komma in i Riksdagen. I valet 1991 fick Ny demokrati ca. 10% av rösterna. Men i nästa val, tre år senare, hamnade Ny demokrati under fyraprocentsspärren! Väljarna tröttnade väldigt snabbt på de där pajaserna! När man inte har några seriösa idéer att stå på - då blir man naturligtvis bara en dagslända.

Så vad åstadkom Ny demokrati? Inte ett dyft. Partiet bara slösade bort en massa pengar på skojerier och geschäft. Greven och betjänten saluförde bara en image av något nytt och friskt. Men de hade inte en enda ny idé av betydelse.

Vad den svenska politiken behöver är intellektuellt tunga argument för frihet. Sverige behöver opinionsbildare som vet hur man grundar den politiska friheten i djupare filosofiska resonemang. Sverige behöver opinionsbildare som t.ex. förklarar att:

Förnuftet är människans grundläggande överlevnadsverktyg.

Att den avgörande sociala förutsättningen för att förnuftet skall få verka är frihet.

Och att kapitalismen därför är det ideala, och dessutom det enda praktiska, sociala systemet.

Dessa opinionsbildare måste dessutom kunna visa att det finns en objektivt giltig moral. Att det finns en objektiv verklighet. Att människor har fri vilja. Att olika människornas intressen inte står i konflikt med varandra. Att människor har rätt till sitt liv, till sin frihet och till sin egendom. O.s.v. Sverige behöver m.a.o. intellektuella - och t.o.m. filosofiska - opinionsbildare.

Därför att politik är ett allvarligt ämne. Politiken är alltför allvarligt för att överlämnas åt intellektuella lättviktare som Ian Wachtmeister. Någon måste släppa in Ayn Rand i den svenska ankdammen! En revolutionär tänkare som Ayn Rand är vad Sverige behöver!

Läs Ayn Rands klassiska idéroman Och världen skälvde (utgiven på Timbro förlag)!