Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Sunday, October 25, 2009

Kan kontradiktioner existera?

Det är en utbredd uppfattning nuförtiden att den moderna vetenskapen har ”bevisat” att kontradiktioner faktiskt kan existera. Idén att en sak både kan vara, och den kan samtidigt inte vara - eller att den kan vara en sak och samtidigt vara något helt annat - denna idé må vara ”kontraintuitiv”. Idén må strida mot det ”sunda förnuftet” – men, resonerar somliga människor idag, om vetenskapen har bevisat att kontradiktioner faktiskt kan existera, då måste det väl vara sant att kontradiktioner kan existera? Vi måste väl tro på vetenskapsmännen - eller hur?

Alla ”vet” väl ju att de moderna fysikerna har utfört vetenskapliga experiment med största möjliga nogrannhet - experiment som otvetydigt bevisar att fotoner och andra elementärpartiklar är just partiklar, men att de också är just vågor samtidigt? Och alla ”vet” väl att fysikerna har bevisat i experiment att en partikel kan befinna sig på ett ställe - men samtidigt befinna sig på ett helt annat ställe - samtidigt? Så länge som partikeln ifråga ännu inte har observerats d.v.s.?

Men tänk efter – om kontradiktioner kunde existera - hur skulle då bevis kunna finnas till överhuvudtaget? Inklusive ”beviset” att kontradiktioner kunde existera? Vetenskapsmän måste nämligen använda logik för att tolka resultaten av sina experiment. Vetenskapliga teorier och principer är logiska slutledningar från resultaten av observationer - ofta observationer av resultaten av experiment. Och logiken är inget annat än just konsten att göra identifikationer utan kontradiktioner.

Om kontradiktioner kunde existera, då vore ingen logik möjlig. Och då vore inget bevis möjligt.

T.ex., hur skulle jag kunna bevisa att jag är en gift man och inte en ungkarl, om kontradiktioner kunde existera? Jag skulle ju likaväl kunna säga ”Ungkarlar har inga hustrur, Thi är min hustru - alltså är jag en ungkarl.” som ”Ungkarlar har inga hustrur, Thi är min hustru - alltså är jag en gift man och inte en ungkarl.” Det första resonemanget innefattar en kontradiktion - men om kontradiktioner kunde existera, då skulle slutsatsen att jag är en ungkarl kunna vara precis lika sann som slutsatsen att jag är en gift man. (Thi är min hustru och jag är en gift man, ifall ni undrar).

Ingen vetenskap skulle vara möjlig om kontradiktioner kunde existera. Varje experiment, utan undantag, skulle kunna tas för att bevisa vadsomhelst - och inget experiment skulle därför, när allt kom omkring, bevisa någonting alls.

En fysiker skulle t.ex. kunna göra så här:

Han skickar en elektron genom ett magnetfält. Hans instrument visade att elektronen svängde mot vänster. Han resonerar sedan ”En partikel med en negativ laddning svänger alltid mot vänster, när den skickas genom ett magnetfält med detta fälts polaritet. Denne elektron svängde mot vänster. Alltså har elektronen en positiv elektrisk laddning!”

Detta skulle givetvis vara fråga om en kontradiktion. Men om kontradiktioner faktiskt existerade skulle detta resonemang vara möjlig. Och fysikern skulle helt enkelt inte veta om elektronen hade en positiv laddning, en negativ laddning - eller något annat. Därför att han skulle lika väl ha kunnat resonera, om kontradiktioner kunde existera, ”En partikel med en negativ laddning svänger alltid mot vänster, när den skickas genom ett magnetfält med detta fälts polaritet. Denna elektron svängde mot vänster. Alltså har elektronen ingen laddning överhuvudtaget!” Detta resonemang skulle också den innebära en kontradiktion. Men om kontradiktioner kunde existera – då kunde man komma fram till vilka slutsatser som helst – från vilka experiment som helst. Och om kontradiktioner kunde existera - då skulle en elektron kunna ha en negativ laddning, en positiv laddning och ingen laddning alls samtidigt! Och inte. Samtidigt.

Om kontradiktioner kunde existera - då skulle vi alla bara prata nonsens hela tiden!

Och ”vetenskapsmännen” skulle inte ens behöva göra några vetenskapliga experiment till att börja med. Därför att om kontradiktioner kunde existera, då kunde ju en person som ville veta vad elektronens laddning var kunna resonera så här:

” Planeten Venus´ position i förhållande till planeten Mars´ position har ingenting att göra med elektronens laddning. Venus står nu i opposition till Mars. Alltså är elektronens laddning positiv (eller negativ eller obefintlig, beroende på vad ”forskaren” just då kände för att tro på)”. Så om kontradiktioner kunde existera, skulle ingen kunna bevisa att vetenskap var en bättre väg till kunskaper än astrologi eller läsandet av teblad eller skådandet av Tarot kort o.s.v.

Så bevis skulle vara en omöjlighet om kontradiktioner kunde existera - eftersom icke-existensen av kontradiktioner är en absolut nödvändig förutsättning för att det skall kunna existera något som helst bevis.

Så hur ”bevisar” då moderna kvantfysiker att kontradiktioner kan existera? De resonerar så här, i princip:

”Om en våg skickas genom ett sådant här randmönster ("diffraction grating" heter utrustningen i fråga på engelska), då skapas alltid en viss sorts mönster på väggen bakom randmönstret. Vi skickade en elektron genom ett sådant här randmönster. Och den sortens mönster skapades helt riktigt på väggen bakom randmönstret. Alltså är en elektron en våg!” Men om den allmänna slutsatsen som kvantfysikerna drar av detta - att kontradiktioner kan existera - om den slutsatsen vore giltig - då skulle det genast bli möjligt att precis likaväl resoneraså här ”Om en våg skickas genom ett sådant här randmönster, då skapas alltid en viss sorts mönster på väggen bakom randmönstret. Vi skickade en elektron genom ett sådant här randmönster. Och den sortens mönster skapades helt riktigt på väggen bakom randmönstret. Alltså är en elektron inte en våg!” Och då hade det väl inte ”bevisats” att kontradiktioner kunde existera? Och då etc. etc.

Så du ser - alla våra resonemang - de blir bara till nonsens om kontradiktioner kunde existera.

Hur förklarar man då att kvantfysikerna själva inbillar sig att deras experiment bevisar att kontradiktioner kan existera? Kvantfysikerna måste helt enkelt ha misstolkat resultaten av sina experiment. Och det är alldeles naturligt att moderna vetenskapsmän skulle kunna misstolka resultaten av sina experiment, med tanke på vilka sorters djupt irrationella filosofiska premisser somliga vetenskapsmän släpar på idag (premisser som t.ex. subjektivismen, skepticismen, determinismen, indeterminismen, rationalismen, pragmatismen, logiska positivismen o.s.v.)!

Men vad har då kvantfysikern för till synes rationell grund att tro att kontradiktioner kan existera? De ”vetenskapsmän” som inbillar sig att deras experiment bevisar att kontradiktioner kan existera - de sågar av grenen de själva sitter på. Deras slutsats att kontradiktioner kan existera upphäver grunden för sig själv.

Om kontradiktioner kunde existera - då skulle man inte kunna veta att kontradiktioner kunde existera!

”Kontradiktionsdyrkarna” - om jag får tillåtas att mynta ett begrepp - de vill både äta sin kaka och ändå ha den kvar. De förutsätter att kontradiktioner inte kan existera - för att i nästa ögonblick kunna ”bevisa” att kontradiktioner kan existera. Så de är kunskapsteoretiska parasiter. De plockar logiken från riktiga tänkare, och de använder sedan logiken för att rycka undan grunden för samma tänkare. De använder Aristoteles för att förstöra Aristoteles.

Och det är deras yttersta syfte! Att rycka undan grunden för tänkarna. Kontradiktionsdyrkarna är nihilister - de vill vara fria att motsäga tänkarna och komma undan med det.

Kontradiktionsdyrkarna vill vara obehindrade att säga sådana saker som ”Vetenskapen säger att det är en kontradiktion att man kan konsumera utan att först producera - men kontradiktioner kan existera, så . . .” (Keynesianerna) – och – ”Vetenskapen säger att ”Creationism” utgör en kontradiktion av de vetenskapliga beläggen från bl.a. fossillagren - men kontradiktioner kan existera, så . . .” (de religiösa) – och – ”Vetenskapen säger att det är en kontradiktion av verklighetens fakta att man kan få vadhelst man känner för att önska sig genom att bara önska det - men kontradiktioner kan existera, så . . .” (subjektivisterna) – och ”Vetenskapen säger oss att alla tillgängliga belägg motsäger att människors moraliska karaktär bestäms av deras gener - men kontradiktioner kan existera, så . . .” (nazisterna och rasisterna).

Så du ser, den här frågan om huruvida kontradiktioner kan existera är inte bara en massa fikonspråk som endast angår invånarna av elfenbenstornen. Frågan är på dödligt allvar! Vår civilisation hänger på huruvida vi - och våra intellektuella ledare - accepterar eller förkastar idén att kontradiktioner kan existera.

Men denna fråga är faktiskt inte en vetenskaplig fråga! Den är en fråga som med nödvändighet kommer före vetenskapen. Frågan är en filosofisk fråga - den är närmare bestämt en metafysisk fråga. (Metafysiken är den gren av filosofin som studerar existensens natur.) De metafysiska frågorna - som den om huruvida kontradiktioner kan existera - de måste besvaras innan några vetenskapliga frågor överhuvudtaget kan besvaras.

Titta på historien. Först uppstod primitiv vetenskap för flera tusen år sedan. De första vetenskapsmännen att tala om verkade i det antika Grekland. De försökte hitta naturliga förklaringar till skeendena i världen, d.v.s. förklaringar som inte hänvisade till hypotetiska storheter som gudar och andar. Den kanske första vetenskapsmannen/filosofen, Thales, försökte leda i bevis att allting bestod av vatten. Andra giganter följde på honom i antikens Grekland. Under det fjärde århundradet före Kristus levde den största vetenskapsmannen och filosofen av dem alla, Aristoteles. Denna gigant grundlade den systematiska logiken. Först efter det att han hade åstadkommit den bedriften kunde den vetenskapliga utvecklingen ta fart på allvar.

Aristoteles´ tänkande glömdes bort i Europa under det mörka årtusendet efter Kristus som Kristendomen orsakade. Men mot slutet av Medeltiden återupptäcktes Aristoteles´ tänkande av européerna. Och strax därefter inleddes Renässansen - och därmed framväxten av den moderna vetenskapen. När Europas intellektuella, tack vare Aristoteles, fick lära sig hur de skulle göra för att tänka - d.v.s. När de lärde sig att de skulle tänka utan att tillåta sig några som helst kontradiktioner - då kunde de börja resonera systematiskt - och då kunde de för första gången utföra experiment och tolka resultaten av dessa. Först då blev det möjligt för mänskligheten att dyka flera kilometer ner i havet, tämja kärnkraften, flyga i överljudsfart, resa till månen, upptäcka elementärpartiklarna, skåda galaxer många miljarder ljusår borta i rymden o.s.v.

Filosofin föregår vetenskapen, kunskapsteoretiskt. Filosofi har företräde framför vetenskapen s.a.s. Om en vetenskaplig teori motsäger en giltig filosofisk princip -måste den vetenskapliga teorin förkastas - inte den giltiga filosofiska principen. Därför att annars sågar man av grenen som man sitter på. Därför att annars försöker man använda vetenskapen till att rycka undan vetenskapens grund! Vetenskapens grund är giltiga filosofiska principer - som den att kontradiktioner inte kan existera.

Det är förvisso sant att de antika grekerna hade en primitiv vetenskap innan Aristoteles och hans formella logik dök upp. Men det berodde på att de allra första vetenskapsmännen/filosoferna använde logiska resonemang utan att riktigt vara medvetna om vad de gjorde. De hade ingen systematisk, formaliserad logik - utan de utförde endast ett "ad hoc" bruk av logik. Den primitiva ad hoc logiken var en förutsättning för den primitiva vetenskapen - på samma sätt som Aristoteles´ formella, systematiska logik var en förutsättning för den moderna, systematiska vetenskapen.

Vill du fortsätta att njuta av modern läkekonst, av det moderna jordbrukets överflöd av mat, av snabba kommunikationer, av Internet, av persondatorer, av billig energi, av rinnande vatten i bostaden - kort sagt av alla de moderna bekvämligheter som den moderna vetenskapen har möjliggjort? Vill du leva i en civilisation istället för i ett stenålderssamhälle? Då måste du försvara vetenskapen mot kontradiktionsdyrkarnas angrepp på den!

Fortsatt vetenskap kommer inte att förbli möjlig om idén att kontradiktioner kan existera vinner burskap. Med acceptansen av idén om kontradiktionernas existens kommer vetenskapens och den moderna civilisationens kollaps med nödvändighet att följa.

Så det är hög tid att mänskligheten börjar ta metafysiken på största möjliga allvar!

No comments:

Post a Comment