U-hjälpen är omoralisk

Gunilla Carlsson [Gunilla Carlsson var den Moderata biståndsministern då jag skrev denna essä, i augusti år 2009.] har rätt om att u-hjälpen väldigt ofta misslyckas. Korruption och slöseri är regeln, inte undantaget, inom biståndsvärlden. Men det avgörande argumentet emot u-hjälpen är inte att den ”inte fungerar”, d.v.s. att den ständigt misslyckas med att uppnå sina mål. Det avgörande argumentet emot u-hjälpen är att den är omoralisk. D.v.s. det är u-hjälpens mål som det är fel på!

Vad är u-hjälpens mål? Målet är att ta materiella värden, som pengar, mat, mediciner o.s.v. från de som har producerat dem (i de rika länderna) och att sedan ge dessa värden till människor som inte har producerat dem (i de fattiga länderna). Att ta värden från de som har producerat dem och sedan ge dem till någon annan, brukar i vardagligt tal kallas för stöld - eller (om man har lust att använda socialistiskt språkbruk) för utsugning.

Men varför tycker då så många människor ändå att u-hjälpen är höjden av moral?

Därför att så många människor tror på den altruistiska moralläran. Denna morallära säger att den som har något, oavsett hur mycket hon har gjort för att förtjäna det, är skyldig att ge detta något till någon annan som inte har förtjänat det. Enligt den altruistiska moralläran är parasitismen därför moraliskt oantastlig! Det är den som just inte har tjänat ihop till ett värde som har en rätt till det – inte den som har tjänat ihop till värdet.

Så du ser – altruismen ställer rättvisan på huvudet. Denna inversion av rättvisan har ett namn – egalitarianismen. Denna lära – egalitarianismen, är en logisk konsekvens av altruismen. Altruismen säger att den som har ska ge till den som inte har. Egalitarianismen säger att den som har mera av ett värde – t.ex. pengar, ära, skönhet, dygder o.s.v. - är en bättre människa än en som har mindre av det värdet.

Om nu den som har något ska ge det till dem som inte har det (vilket är altruismens budskap) - då måste, logiskt sett, den som har något vara en sämre människa än den som saknar det. Brist på, eller frånvaro av, det som är värdefullt blir till en moralisk tillgång - enligt egalitarianismen. Därför förespråkar egalitärer att de bästa, mest produktiva nationernas tillgångar skall skänkas bort till de sämsta, minst produktiva nationerna.

Men varför skall den som inte har producerat ett värde erhålla det från den som har producerat det? Varför skall det råda orättvisa?

Inget rationellt svar har någonsin getts på de frågorna. Det är ju omoraliskt att stjäla värden från de individer i de rika länderna som har producerat dem, för att skänka dem till de individer i andra länder som inte har producerat dem. Oavsett hur rika de förra är - och oavsett hur fattiga de senare är.

Egalitarianismen och altruismen är orättvisans moralläror. Den rättvisa principen är ju ”till var och en efter sin produktion”. Eftersom olika människor är olika produktiva är det bara rättvist att olika människor är olika rika. Och det är ju inte svenskarnas fel att människorna är fattiga i Tredje världen. Fattigdomen i Tredje världen beror på den socialistiska eller halvsocialistiska politik som i många decennier har förts i de allra flesta länder i Tredje världen. Varför skall produktiva svenskar straffas för att politikerna i Tredje världen har varit så dumma och/eller så onda att de har satsat på socialismen?

Nej, Gunilla Carlsson bör inte reformera u-hjälpen i syfte att göra den mera effektiv. ”Effektiv ondska” är ännu värre än ”fumlig ondska”. Ondska som faktiskt lyckas med att nå sina mål är ännu värre än ondska som misslyckas med att nå sina mål. Hade exempelvis nazismen varit mindre ond - om den hade varit mera effektiv?! Nej, ondska bör utrotas - inte göras mera effektiv. Gunilla Carlsson bör därför genast avskaffa u-hjälpen och avveckla sin egen ministerpost.