Merit Wager skyller på offren

Cyniker skyller på offret. De påstår att det är offret för en oförätt som har gjort något fel. Nazisterna t.ex. skyllde på judarna. Det var nazisterna som massmördade judarna. Men nazisterna var så oerhört onda och fräcka, att de försökte påskina att det var judarna som var skurkarna. Det var judarnas eget fel, hävdade nazisterna - därför att judarna, de var ju  ”girigbukar”.

Här är ett annat konkret exempel på fenomenet att skylla på offret. Detta exempel bör göra klart hur ondsint det är att skylla på offret. Hacienda-ägare, d.v.s. ägare till stora lantegendomar, i Latinamerika håller ”sina” bönder i fattigdom genom att lägga beslag på en oskälig stor andel av fattigböndernas produktion av mat. En bonde, vars familj håller på att svälta, kanske tar en del av den mat som han i teori är skyldig hacienda-ägaren och använder den för att rädda sin familj från svält. Hacienda-ägaren upptäcker ibland detta. Då skyller han på bonden. D.v.s. han skyller på offret. Han anklagar fattigbonden för att vara en usel ”tjuv” och ”parasit”. Och han kräver av bonden att denne skall sona sitt ”brott”, genom att i framtiden överlämna en ännu större andel av maten som han producerar till hacienda-ägaren. Vilket förstås har som följd att bondens egen familj får svälta ännu mera än den gjorde förut!

Svenska politiker av alla kulörer - men speciellt sossar och moderater - ägnar sig åt ett cyniskt skyllande på offren när det gäller invandringspolitiken. Först sätter de upp hinder för invandringen. De bestämmer att fattiga och förtryckta människor i andra länder, som blott och bart vill skaffa sig ett bättre liv genom att flytta till Sverige, måste bevisa att de har ”giltiga skäl” för att flytta till Sverige. De får komma till Sverige förvisso - men sedan måste de ansöka om tillstånd hos den svenska staten för att få stanna. Och om staten av någon anledning inte beviljar dem det erfordrerliga tillståndet - då skickas de tillbaka till ett liv i fattigdom och, kanske, förtryck.

Det är inte att undra på att invandrare blir rädda för svenska staten. Hur ska de kunna veta i förväg huruvida svenska staten kommer att bevilja dem det där tillståndet att få stanna i Sverige? ”Giltiga skäl” kan anses betyda vadsomhelst. Exakt hur stor risk för att bli mördad av politiska skäl i hemlandet utgör ”giltiga skäl” för att få stanna i Sverige? 10%? 50%? 90%? Och hur kan Migrationsverket utröna exakt hur stor den risken är? Lagarna om invandring är således jättelika ”gummiparagrafer”. Det blir rent godtycke som avgör huruvida en viss invandrare får stanna i Sverige - eller får sitt liv förstört genom att ”skickas tillbaka”.

Så invandrarna blir naturligtvis desperata. De gör nästan vadsomhelst för att öka sina chanser för att få stanna i Sverige. Många av dem slänger t.ex. sina pass innan de anländer till Sverige. Reglerna, som svenska staten själv har infört, säger ju att invandrare som har pass enkelt kan skickas tillbaka, medan invandrare/flyktingar som saknar pass i praktiken får en större chans att få stanna. Det är inte att undra på att många invandrare/flyktingar gör sig av med sina pass. Svenska staten nästan tvingar dem till det.

Och då kommer Merit Wager [Jag skrev denna essä under hösten av år 2009, då en politiker vid namn Merit Wager hade förordat åtgärder för att strama upp den svenska invandringspolitiken.], och liknande dryga svenska politiker och byråkrater, och skyller på invandrarna. Invandrare som gör sig av med sina pass ”fuskar”, heter det - såsom den latinamerikanska fattigbonden ”fuskade” i exemplet ovan.

Det är ju så lätt att skylla på invandrarna på detta sätt. De är ju svaga. Så det är tämligen ofarligt att göra dem till syndabockar och att förfölja dem - genom att skicka dem tillbaka till fattigdom och, ofta, förtryck. Merit Wager, och resten av etablissemangets invandringsfientliga politiker och byråkrater, är fega. Ja, jag säger att de rentav är invandringsfientliga. Vemsomhelst som någonsin vill skicka en skötsam invandrare tillbaka - och de allra flesta invandrare som skickas tillbaka är skötsamma - är invandringsfientlig. Den enda sortens politik som inte är invandringsfientlig är faktiskt fri invandring.

Varför i hela världen skall en människa behöva tillstånd från staten för att bo och arbeta precis var hon vill? Infödda svenskar har rätt att bosätta sig och arbeta varhelst i Sverige de vill utan att behöva begära tillstånd av svenska staten - eller hur? Varför skall inte någon som råkar födas i Etiopien eller Bangladesh inneha precis samma rätt att bo och arbeta i Göteborg som en snubbe som är född och uppvuxen i Stockholm? Individens rättigheter skall väl vara lika för alla - oavsett var de råkar födas?

Så varför skall inte en fattig människa från exempelvis Bangladesh eller Etiopien få invandra till Sverige om hon betalar flygbiljetten själv - eller alternativt får flygbiljetten betalad av någon välvillig hjälpare i nöden? Och om hon inte försöker undvika att arbeta för att försörja sig när hon kommer hit? Skall bengaler och etiopier behandlas som mindrevärdiga varelser, varelser som inte har samma rättigheter som svenskar? Bara för att de är födda i ett annat land än Sverige? Är det inte egentligen rasism att behandla människor sämre än svenskar bara för att de råkar vara födda i ett annat land än Sverige?

Merit Wager och de flesta övriga svenska politiker och byråkrater - de sviker det öppna samhället när de försöker stänga det för somliga av utlänningarna. Det öppna samhället är det liberala samhället, samhället som är grundat på den fina principen om individens oförytterliga rättigheter. Ett par av dessa rättigheter är de att varje vuxen individ får alldeles själv bestämma var hon vill arbeta samt var hon vill bo. Och varför skall inte även människor som är födda i andra länder än Sverige få åtnjuta dessa två rättigheter?

Skall individens rättigheter endast gälla för svenskar? Eller skall de inte istället gälla för alla människor - oavsett vilket land de råkar vara födda i? Varje äkta liberal vet att hon måste svara ja på denna fråga. Alla mänskliga rättigheter skall vara universella. Ingen skall sakna någon endaste rättighet bara för att hon råkar vara född i ett annat land än Sverige.

En kollektivist skulle nu kunna argumentera: ”Men en individs rättigheter gäller bara i hennes eget land! En människa som är född i, t.ex., Bangladesh eller Etiopien - hon har ingen rätt att bo eller arbeta var hon vill i Sverige. Hon har endast en rätt att bo eller arbeta var hon vill i just det land som hon råkar vara född i.”

Men tänk om detta resonemang tillämpades konsekvent!? Då skulle den svenska polisen kunna resonera så här: ”En individs rätt till sitt liv gäller bara i hennes eget land. Så om en turist från t.ex. Bangladesh eller Etiopien mördas av en svensk rasist här i Sverige, behöver vi [d.v.s. den svenska polisen] inte göra något för att sätta dit mördaren! Det är endast när en bengal eller etiopier mördas i sitt eget land som hennes rätt till liv blir kränkt!” Visst vore det horribelt om den svenska polisen skulle resonera på detta sätt? Nå, det är lika horribelt när svenska politiker och byråkrater, som t.ex. Merit Wager, resonerar att rätten att bo eller arbeta var man vill bara gäller i det land som man råkar vara född i.

Socialdemokraterna och moderaterna ingår i en ”ohelig allians” för att begränsa invandringen. Sossarna vill ”skydda” den svenska arbetsmarknaden mot lönekonkurrens från invandrare ifrån låglöneländer. Moderaterna vill ”skydda” svenskheten mot ”förorening” från invandrare från främmande kulturer. Både sossarna och moderaterna är förenade i sitt förakt för principen om individens oförytterliga rättigheter.

Vilket är logiskt - med tanke på att både socialisterna och moderaterna är kollektivister. Sossarna är ju socialistiska kollektivister medan Moderaterna är konservativa, och därmed nationalistiska, kollektivister.

Kom ihåg att det inte finns någon sådan sak som en moraliskt anständig kollektivist!