Privatisera kulturen!

[Jag skrev denna essä för debattsajten Newsmill tidigt på hösten år 2009].

Så har det hänt igen! En folkpartistisk politiker, Ernst Klein, har tagit en särdeles osmaklig aspekt av välfärdspolitiken till försvar. Och jag som i min enfald trodde att folkpartiet stod för liberalismen, d.v.s. för kapitalismen!

Det som har utlöst herr Kleins artikel här på Newsmill är att Thomas Idergard, som kanske är nyliberal (jag känner inte till Idergards ideologiska hemvist och jag tar inte Klein på hans ord när han gör gällande att Idergard är nyliberal), har förespråkat ett slopande av kommunernas utgifter för kultur och fritid.

Jag är inte själv nyliberal, jag står istället nära objektivismen och jag är därför bestämd motståndare till nyliberalismen - men jag måste ta strid för ett slopande av kulturpolitiken. Det vore bra om kommunernas utgifter för kulturen slopades. Det vore också bra om kommunernas utgifter för fritiden slopades - men det är inte en lika viktig reform, eftersom fritiden inte är en lika viktig sak som kulturen. Och eftersom kommunernas utgifter för det förra därför inte gör lika mycken skada som deras utgifter för det senare.

Ja, det är direkt skadligt närhelst kommunerna (eller staten) har utgifter för kulturen. Statliga kulturutgifter är en yttring av socialismen. Det är ju fråga om ”allmänna medel” som spenderas på kulturen - inte privata medel. Och all erfarenhet visar att socialismen förstör de verksamheter som den tillämpas på. Vi såg hur socialismen i Sovjetunionen kunde förstöra jordbruket i Ukraina och Södra ryssland, ett par regioner som hade naturliga förutsättningar för att vara ett par av världens kornbodar. Varför skall vi tro att socialismen skulle kunna ha bättre effekter på den svenska kulturen än den hade på det sovjetiska jordbruket? Vi såg hur socialismen kunde fullständigt rasera miljön i öststaterna. Varför skall vi tro att socialismen skulle kunna ha bättre effekter på den svenska kulturen än den hade på öststaternas miljö?

Sunda förnuftet säger att inget gott kan komma av att stat och kommun subventionerar kulturen. Närhelst det offentliga finansierar kulturen med allmänna medel, skaffar sig de politiska beslutsfattarna naturligtvis ett "inflytande" över kulturen. Så det blir obönhörligen ett inslag av politisk styrning av kulturen!

De kulturansvariga kan nämligen inte pytsa ut pengar till en verksamhet utan att ha koll på huruvida verksamheten ifråga använder pengarna på ett "vettigt" sätt.

De kan ju omöjligen pytsa ut bidrag till alla kulturyttringar. Det finnns ju nästan oändligt många!

Och kulturanslaget är trots allt av uppenbara skäl alltid begränsat. Så de kulturansvariga måste prioritera mellan olika kulturyttringar. Och det innebär att den politiska makten får bestämma vad som är ett ”vettigt” bruk av kulturanslaget.

Om politikerna subventionerar kulturen - då får de som ett brev på posten bestämma just vilken kultur skall vara bidragsberättigad och vilken kultur skall vara utan bidrag. Så den kultur som politikerna (läs Kulturrådet) godkänner blir en förstaklassens kultur - medan resten av kulturen blir andraklassens kultur. Viss kultur blir mera jämlik än annan!

Att låta politikerna bestämma över kulturen är därför som att göra bocken till trädgårdsmästare!

Kulturen måste vara självständig. Den får inte gå i maktens ledband. Om kommunen t.ex. finansierar eller delfinansierar den lokala teaterverksamheten - då är det så gott som säkert att den lokala teaterverksamheten blir lika osjälvständig gentemot den politiska makten som den i praktiken skattefinansierade Sveriges Radio (eftersom staten fastslår och driver in licensavgiften, är avgiften till SR i praktiken en skatt på TV-innehav). Det blir den sortens kultur som råkar vara ”inne” hos det intellektuella/kulturella/politiska etablissemanget som får stålarna. Kulturarbetare som är kritiska mot etablissemanget gör sig ej besvär!

Var och en kan ju se att de lokala teatrerna idag mest producerar vänsterkultur. Detta beror på att vänstern utgör det politiska och intellektuella etablissemanget nuförtiden. Så kulturen förmedlar vänsterns bild av människan - d.v.s. att hon är en till sin natur hjälplös och depraverad varelse - en varelse som måste omhändertas av staten. Eller så producerar de med skattemedel understödda teatrarna regelrätt socialistisk propaganda.

Och vart tog medborgarnas rättigheter vägen i kulturpolitiken? Det är ett brott mot medborgarens mänskliga rättigheter att tvinga henne att vara med om att finansiera sina meningsmotståndares kultur/opinionsyttringar. Jag känner mig djupt kränkt när mina skattepengar används till att finansiera socialistisk kultur - d.v.s. kultur som bl.a. förespråkar i förlängningen att jag görs till en slav till staten! Om inte stat eller kommun hade tagit de där pengarna, som rätteligen tillhör mig, hade jag kunnat använda dem till att istället finansiera vilken som helst kultur jag själv ville finansiera - t.ex. en idétidskrift som förespråkade det jag sätter värde på - bl.a. frihet istället för slaveri.

Med vilken rätt tar en politiker mina pengar ifrån mig med våld, för att finansiera mina meningsmotståndares kultur/opinionsbildning/propaganda? Kulturpolitik är förtryck!

Nej! Liberaler värda namnet måste förespråka en liberal kulturpolitik. D.v.s. en politik som medför att kulturen förblir helt och hållet privat. Staten måste hållas helt skiljd från kulturen - av samma orsak som den måste hållas helt skiljd från religionen. Samtliga företeelser som har att göra med åsikter och idéer måste förbli den enskilda individens ensak. Intellektuella verksamheter, som t.ex. kultur och religion, får under inga omständigheter politiseras!

Kulturen skall vara fri - d.v.s. den skall präglas av laissez-faire! Låt inte statlig kulturpolitik hindra tusen blommor från att blomma.