Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Sunday, April 4, 2010

Var Jesus en ond människa?

Vem var Jesus? De kristna har i alla tider hävdat att han var den godaste och ädlaste människan som någonsin har levat. Fast de säger att han inte helt och hållet var en människa -  han skulle vara ”Guds son”. Vilket åtminstone jag uppfattar som att betyda att han var en människa till kroppen, fast med en själ som härrörde från självaste Gud.

Men jag vill här resa frågan ”Var inte Jesus blott och bart en oerhört ond människa?” Tack och lov har vi så pass mycket religionsfrihet i dagens Sverige att jag inte riskerar att brännas på bål för att jag ställer denna, i de kristnas ögon, hädiska fråga. Jag får dock hoppas på att det inte finns några kristna svenskar som har samma attityd till våld som en del islamister har. Annars vore jag nog rökt.

Frågan om Jesus var en ond människa kan delas upp i två delfrågor. Var Jesus en (vanlig) människa överhuvudtaget – eller var han verkligen Guds son? Och, om Jesus bara var en vanlig människa som falskeligen ansågs vara Guds son - var Jesus då en ond vanlig människa?

OK, den första frågan - var då Jesus bara en vanlig människa eller var han verkligen Guds son? Tja, vad har vi då för belägg för att Jesus var Guds son?

Bibeln påstår förvisso att Jesus var Guds son. Vilka skäl ger Bibeln för detta djärva påstående? Tja, Bibeln påstår att det en gång i tiden fanns vittnen som påstod att de hade sett Jesus återuppstå från döden. Och Bibeln påstår att det en gång i tiden fanns vittnen som påstod att de hade sett Jesus förvandla vatten till vin. Likaså påstår Bibeln att det en gång i tiden fanns vittnen som påstod att de hade sett Jesus uträtta sådana mirakel som att gå på vatten, förvandla stenar till bröd, ge en blind man synen åter, bota sjuka människor o.s.v. Men allt detta är givetvis bara hörsägen.

Och vad finns det för belägg som indikerar att denna hörsägen bara är nys? Tja, ”bara” allt som vi vet om verklighetens natur! Allt som vi vet om verklighetens natur säger oss att döden är oåterkallelig -  och att när en människa dör, då förblir hon död. Och allt som vi vet om verklighetens natur säger oss att en substans, som vatten, aldrig blott för att någon önskar det kan förvandlas till någon helt annan substans, som vin. Och allt som vi vet om verklighetens natur säger oss att kroppar med en så hög densitet som en människokropp inte kan vila ovanpå en vattenyta. O.s.v. Så för att tro att Jesus uträttade alla de där påstådda miraklen som skulle bevisa att han på något vis var gudomlig - måste vi sätta en större tilltro till hörsägen än vad vi sätter till allt som vi vet om verklighetens natur.

Tja, det finns mindre i det som vi vet om verklighetens natur som motsäger rapporterna om flygande tefat än som motsäger att Jesus var Guds son! Och rapporterna om flygande tefat är i alla fall åtminstone hörsägen som inte är tvåtusen år gamla! Så, enligt min ödmjuka uppfattning, har vi ännu mindre skäl att tro på idén att Jesus var Guds son än vad vi har att tro på ryktena om att jorden titt som tät får besök av utomjordingar från rymden.

OK, då kan vi väl säga att Jesus rimligen inte var Guds son? Han måste rimligen ha varit blott och bart en vanlig människa. Vilken sorts människa var han då? Svaret på den frågan måste rimligen bero på huruvida Jesus själv var en ärlig människa, en människa som på allvar trodde att han var Guds son - eller om han var en bluffmakare som försökte lura i människorna omkring honom att han var Guds son. I det senare fallet måste Jesus ha varit en av världshistoriens allra största bedragare!

OK, till att börja med: Vad var Jesus om han på allvar trodde att han var självaste Guds son? Då måste han ha lidit av ett särdeles kolossalt storhetsvansinne! I så fall måste vi rimligen säga att Jesus måste ha varit sinnesjuk. Ingen människa som är vid sina sinnens fulla bruk kan rimligen inbilla sig att han är Guds son. Napoleon, Alexander den store, Djingis Khan m.m. - de skulle alltihopa förblekna inför en man som led av ett sådant jättelikt storhetsvansinne att han på fullaste allvar trodde sig vara Guds son. Gud sades ju, enligt Jesu judaiska religion, vara det allvetande och allsmäktiga väsendet som skapade hela universum. Så om Jesus var en ärlig människa när han sade att han var övertygad om att han själv var Guds son - då måste han bara ha varit sinnesjuk! Han måste ha varit spritt, språngande galen!

OK, men om Jesus inte var en ärlig människa då? Kanske Jesus var tillräckligt rationell för att vara medveten om att han bara var en vanlig människa? Varför påstod han då i så fall att han var Guds son? Han måste i så fall ha varit en kolossal bedragare. Han måste ha velat att folk skulle lita på honom och tro på allt han sade.

Och vad var det som Jesus sade? Tja, kärnan i Jesu budskap var att självuppoffring och försakelse är det väsentligaste inom moralen. Jesus predikade som bekant att människorna skulle ge bort alla sina ägodelar och leva strax ovanför svältgränsen. Jesus förkunnade att fattigdom var ett gott.

Vilka bevekelsegrunder skulle en icke-sinnesjuk människa kunna ha haft för att medvetet ägna sig åt ett jättelikt bedrägeri, vars syfte var att tuta i medmänniskorna att det är önskvärt att leva i fattigdom och armod? Svaret ger sig självt! Snubben ville att alla människor som levde efter honom skulle lida och vara olyckliga (om du vill se få en ingående förklaring till varför självuppoffringsetiken är ond, se min artikel här på Newsmill [Jag skrev ursprungligen denna essä som ett inlägg på debattsajten Newsmill på våren av år 2010.], med titeln ”Hitler var en altruist” http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/22/hitler-var-en-altruist ). Om Jesus inte var sinnesjuk, då var han en bedragare - en bedragare som bluffade och ljög i syfte att åstadkomma så mycket mänskligt lidande som möjligt. Jesus måste ha hatat mänskligheten! Och inte nog med det – han måste ha hatat mänskligheten så innerligt mycket att han var villig att dra på sig en plågsam död på korset - allt i syfte att åstadkomma så mycket lidande som möjligt för resten av mänskligheten! I så fall måste Jesus ha varit ännu mycket mera ond än de där muslimska självmordsbombarna, som villigt spränger sig själva till döds i syfte att döda och lemlästa så många oskyldiga medmänniskor som möjligt. Ty självmordsbombarna dör ju tämligen snabbt och smärtfritt!

Så, som du ser finns det två teoretiska möjligheter. Antingen var Jesus en galning som led av världshistoriens antagligen värsta fall av storhetsvansinne. Eller så var Jesus en av de allra mest ondsinta människorna som någonsin har levat. De två alternativen är de enda två som är möjliga om vi inte är redo att, på grundval av rena hörsägen, acceptera den där idén som strider mot allt vi vet om verklighetens natur - nämligen att Jesus verkligen, faktiskt var Guds son.

Så vad blir vår slutsats? Jag kan för min del inte tro på att Jesus verkligen var Guds son bara för att en bok påstår att några snubbar som levde för tvåtusen år sedan i sin tur påstod att de hade sett saker hända, saker som stred mot allt jag själv vet om verklighetens natur. Jag är inte så godtrogen att jag sätter en sådan enorm tilltro till simpla hörsägen.

Men jag kan inte heller gärna tro att Jesus var så oerhört ondsint att han var villig att dö en plågsam död på korset enbart i syfte att åstadkomma så mycket lidande som möjligt för resten av mänskligheten. Korsfästningar var en så pass vanligt förekommande företeelse på Jesu tid att Jesus rimligen måste ha varit medveten om vilken ytterst plågsam tortyr det var att korsfästas. Och alla normala människor känner en urstark motvilja mot att utsättas för grym tortyr. Så jag kan inte föreställa mig att Jesus, om han var vid sina sinnens fulla bruk, medvetet drog på sig döden på korset blott och bart i syfte att åstadkomma lidande för andra människor. Ett lidande som han dessutom visste att han själv aldrig heller skulle få ”nöjet” av att beskåda - eftersom han då skulle vara död.

Min slutsats blir därför att Jesus rimligen måste ha varit en psykotiker som led av den storhetsvansinniga inbillningen att han var Guds son. Och resten av mänskligheten har varit så erbarmligt godtrogna att de har gått på det – och skapat en hel världsreligion baserat på Jesu psykotiska fantasier! Tja, en del människor - väldigt många av dem faktiskt - går på nästan vad som helst. ”There´s a sucker born every minute!” som en känd amerikansk cirkusdirektör en gång lär ha sagt. Tja, visst har det hänt att en del av de mest osannolika vidskepelser som man kan föreställa sig, har vunnit hundratals miljoner blint troende anhängare! Som inte så sällan har varit villiga att gå i döden för sin vidskepelse!

Det är vad jag – som är en övertygad ateist – tror om Jesus och kristendomen. Som ni kan förstå har jag inte mycket respekt för intelligensen hos de troende kristna. Om Jesus överhuvudtaget ens existerade - vilket inte är säkert - så ägnar de kristna sina liv åt att dyrka en galning som en enda bok påstår levde och dog för tvåtusen år sedan! Patetiskt!

5 comments:

  1. Tja, det här är ju bara en variant av det sk "Mad, Bad or God"-argumentet, framfört av ett antal kristna tänkare (bl.a. C.S. Lewis). Skillnaden är bara att du argumenterar för något av de två första alternativen, medan kristna väljer det sista.

    Fö är det inte ett speciellt sofistikerat argument och kan plockas isär utan större svårigheter, oavsett om det är kristna eller deras belackare som använder sig av det...

    ReplyDelete
    Replies
    1. Säg mig, David: Just *hur* plockar du isär mitt argument?

      Delete
    2. Falsk dikotomi? Ej definierbara begrepp? Spekulation? Ad hominem?

      Typ så.

      Delete
  2. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  3. Jag tycker i alla fall att det här är klockrent skrivet.
    Henrik, har du lyssnat till Lena Anderssons sommarprat från 2005? Om inte - gör det.

    ReplyDelete