Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Sunday, April 25, 2010

Den knepiga pragmatismen - och alternativet

Det finns tre huvudsakliga förhållningssätt till principer inom moralen – pliktetiken, pragmatismen och vad man kan kalla ”principmoralen”.

Den förhärskande moralen I Västerlandet har i årtusenden varit pliktetiken. Denna etik har förkunnats av alla de stora religionerna. Enligt pliktetiken skall du göra det som påstås vara moraliskt bara för att en auktoritet, Gud eller Hans kyrka, säger att det som är moraliskt är moraliskt. Om din kristna Gud säger att du inte skall dräpa, då skall du inte dräpa. Och om din kristna Gud säger att du skall dräpa, t.ex. en hedning, då skall du dräpa hedningen. Och om Gud säger att du inte skall arbeta på Sabbaten, då skall du inte arbeta på Sabbaten. Även om du är fattig och verkligen behöver arbeta, för att inte svälta. Så du ser, pliktetiken säger att moralen inte har någon koppling till verklighetens villkor för att överleva. Pliktetiken är godtycklig.

I den moderna världen finns uppfattningen att det enda alternativet till pliktetiken är pragmatismen. Denna etik säger väsentligen ”Gör det som du tjänar på. M.a.o. gör det som ligger i ditt intresse.” Vi skall strax se vad som är felet med den idén.

Principmoralen, såsom filosofin objektivismen definierar den säger också ”Gör det som ligger i ditt intresse. M.a.o. gör det som du tjänar på.” Vad år då skillnaden mellan pragmatismen och principmoralen? Skillnaden är att pragmatismen säger ”Gör det som ligger i ditt intresse. Punkt slut.” Den försöker inte besvara frågan om just vad det är som ligger i ditt intresse. Men det gör principmoralen. På ett objektivt sätt.

Principmoralen säger ”Gör det som ligger i ditt intresse – genom att följa följande principer . . ." De principer som åtminstone den objektivistiska varianten (och mig veterligen är objektivismens etik den enda varianten av principmoralen som ännu har uppfunnits) av principmoralen säger att du skall följa, är de dygder som måste praktiseras för att du skall kunna överleva – som t.ex. rationalitet, produktivitet, rättvisa, ärlighet o.s.v. Principmoralen säger att du skall handla i enlighet med dessa principer, av det enkla skälet att endast om du gör det tjänar du faktiskt dina egna intressen. Och objektivismen kan bevisa, med hänvisning till verklighetens fakta, att det verkligen är så att du måste vara rationell, produktiv, rättvis, ärlig o.s.v. om du vill överleva (läs sådana böcker om Och världen skälvde och The Virtue of Selfishness om du vill se detta bevis – böckerna finns hos www.adlibris.se  - sök på ”Ayn Rand”).

Enligt pragmatismen däremot, skall du bara göra det som du tror det är som du tjänar på. Men eftersom pragmatismen inte säger vad detta som du ska tjäna på är, blir du i praktiken utelämnad åt att göra det som du känner på dig ligger i ditt intresse. Så pragmatismen innebär i praktiken att du skall låta dig vägledas av dina känslor när du handlar.

Men är det en rättvis beskrivning av den moraliska pragmatismen? Är det inte i själva verket så att moraliska pragmatiker följer en mycket rationell princip – nämligen ”Jag går efter principen att göra en sak närhelst den saken ligger i mitt intresse.”? Och är inte det en vettig princip? Vem kan invända mot att man går efter principen att göra vad som helst som ligger i ens eget intresse?

Tja, låt oss försöka att konkretisera vad det skulle innebära i praktiken att följa denna princip. Anta att du vill skaffa dig själv musik att lyssna till, på din MP3 spelare. Och du tycker givetvis att det ligger i ditt intresse att betala så litet som möjligt för musiken. Skall du då ladda ner musiken från Pirate Bay, utan att betala? Hur skall du veta om det ligger i ditt intresse att göra så, om du inte går efter principerna att vara ärlig, rättvis och produktiv? Rationella principer förutan kommer du antagligen att resonera ungefär så här ”Risken för att jag åker fast och drabbas av några negativa konsekvenser är försumbar. Och jag tjänar på det – jag slipper ju betala för musiken. Så visst – det ligger i mitt intresse att ladda ner musiken jag vill ha från Pirate Bay! Och musikartisterna – det är så litet pengar det handlar om när just jag laddar ner några låtar per artist – artisterna märker det inte ens. Så jag behöver inte ens ha något dåligt samvete när jag laddar ner musiken gratis. Så vad förlorar jag på att ladda ner musiken utan att betala? Jag vore väl dum om jag inte passade på?”

Och det är precis så som många ungdomar idag resonerar. De har lärt sig att det enda alternativet till den moraliska pragmatismen är den godtyckliga pliktetiken. Och de ser av förklarliga skäl inte hur en sådan godtycklig pliktetik kan tjäna deras intressen. Därför att egentligen tjänar inte pliktetiken någons intressen. På vilket sätt tjänar det en människas egna intressen att lyda Kyrkans påbud att inte arbeta på Sabbaten - eller att lyda Samhällets påbud att göra ett års värnplikt? Eftersom dessa ungdomar inbillar sig att pragmatismen är det enda alternativet till pliktetiken som finns till - så omfamnar de den!

OK, men är det då något fel med pragmatikens etik? Ja, det är det verkligen! Lägg märke till att i exemplet ovan valde den unga musiktjuven (ja, det är ju tjuveri att ladda ner musik utan att betala) att stjäla musik därför att han räknade med att han skulle komma undan med det. Om du går efter principen att ”göra det som ligger i mitt eget intresse” – och du inte har någon uppsättning principer för att avgöra vad det är som verkligen ligger i ditt intresse – då kan du inte utesluta någon handling för att den är moraliskt fel. Du kan endast utesluta en viss handling för att du riskerar att åka fast - ty så länge du inte åker fast verkar det som om du faktiskt har tjänat på det du har gjort. Därför förefaller det för en moralisk pragmatiker att vara vettigt att göra vad som helst som han ser ut att kunna komma undan med.

Och då slutar det inte med att bara stjäla litet gratis musik. En människa som bestämmer sig för att bli en moralisk pragmatiker leker med elden. Vart kommer det att sluta? Om pragmatikern får ett tillfälle att stjäla en bil, och det inte förefaller vara någon som helst risk för att han skall åka fast – vad skulle då avhålla honom från att stjäla bilen? Och om pragmatikern hamnar i en situation där det inte förefaller finnas någon som helst risk för att han skall åka fast om han begår ett rånmord (t.ex. om han råkar på en handikappad person på en ödslig gata mitt på natten) vad skulle då, logiskt sett, avhålla honom från att begå rånmordet på den handikappade? Du ser, när man inte går efter några principer kan man tillåta sig att göra vad som helst – bara det ser ut som om man kommer att komma undan med det. Den moraliska pragmatismen leder därför logiskt sett till moralens fullständiga upplösning. Så den moraliska pragmatismen ger dig ingen moralisk vägledning alls, när allt kommer omkring. Du kan bli hur moraliskt depraverad som helst - inom ramen för det du tror dig kunna komma undan med.

Så problemet med den moraliska pragmatismen är att den i grund och botten inte är någon moral alls. Den säger egentligen bara ”Du skall göra vad som helst som du tror dig kunna komma undan med.” Pragmatismen är därför godtycklig. Vadsomhelst går an - bara du kan komma undan med det!

Hur är det då med pliktetiken? Den är lika godtycklig. Pliktetiken säger att du skall göra vadsomhelst som en yttre auktoritet, oftast antingen Gud eller Samhället, säger att du skall göra. Och det finns inga restriktioner på Guds eller Samhällets vilja. Ofattbara brott har rättfärdigats av religioner som Kristendomen och Islam - och lika ofattbara brott har rättfärdigats av samhällsdyrkande ideologier, som Nazismen och Kommunismen. Så vadsomhelst går an, bara Kyrkan eller Samhället tror sig kunna komma undan med det – det är innebörden av pliktetiken!

Lärdomen av allt detta är att en moral – för att vara värt namnet – måste vara objektiv. Om en moral inte är objektiv, då är den godtycklig – oavsett om den är en variant av pragmatismen (d.v.s. subjektivismen) eller av pliktetiken (d.v.s. av intrinsikalismen). Hur gör då en objektiv moral för att inte vara godtycklig? Den börjar med att observera fakta därute i verkligheten, inklusive faktumet att livet är det yttersta värdet och att levande varelser endast kan överleva om de handlar på vissa sätt och inga andra (en människa kan t.ex. inte överleva genom att äta gräs, som en ko - eller genom att simma under vatten, som en fisk). En människa kan endast överleva som just en människa, d.v.s. som en förnuftsvarelse, d.v.s. som en varelse som tänker för att ta reda på vad hon behöver och som sedan producerar det. Så principmoralen konstaterar att det är människans natur, vilken är ett objektivt faktum, som avgör vilka principer det är som hon måste följa för att överleva. M.a.o. principmoralen inser att det är verklighetens fakta som avgör vad som är gott och ont för en människa. Det är det som gör principmoralen just objektiv.

Och eftersom verklighetens fakta inte bara är åsikter, utan är objektiva sanningar – så är den objektiva moralen inte bara en åsikt - den är objektivt rätt. Var och en är förvisso fri att strunta i att leva efter den objektiva moralen . Men då får hon ta konsekvenserna. Nämligen att hon inte kommer att överleva särskilt länge.

1 comment: