Kan en egoist någonsin hjälpa andra?

Altruister vill gärna svartmåla sin motståndare, d.v.s. egoismen som morallära. Därför målar de upp en nidbild av egoismen. De säger: ”Det är tur att så få människor är riktiga egoister. En riktig egoist skulle bara kliva över en olycksoffer som låg på trottoaren med ett brutet ben, utan att ens ringa efter en ambulans, trots att hon (egoisten) bar på en mobiltelefon. En riktig egoist skulle ju aldrig lyfta ett finger för att hjälpa en annan människa!”

Detta är en nidbild av egoismen. Fråga dig själv: ”Hur många människor känner jag som bara skulle kliva över en olycksoffer liggande på trottoaren, utan att ens ringa efter en ambulans, när de bar på en mobiltelefon?” Knappaste en enda, eller hur? Sådana typer är väl ungefär lika vanligt förekommande som seriemördare?

Men - är det verkligen plausibelt att förklaringen till detta faktum är att riktiga, äkta egoister är lika sällsynta som seriemördare? Det tror inte jag.

Och altruisterna själva brukar ju säga: ”Alla människor tänker bara på sig själva i detta dj-la samhälle vi lever i.” Så altruisterna själva kan väl inte rimligen göra gällande att det inte finns en hel del riktiga egoister i dagens Sverige – som uppenbarligen inte kliver över olycksoffer liggande på trottoaren, utan att ens ringa efter en ambulans (Och var befinner sig alla dessa märkliga egoister som kliver över olycksoffer på trottoaren, som altruisterna påstår finns, om de verkligen finns? Varför ser vi aldrig fotrgängare som kliver över olycksoffer?).

Men om riktiga egoister i verkliga livet ringer efter en ambulans, när de påträffar en olycksoffer liggande på trottoaren – hur kan vi då förklara det beteendet? Är det inte så att en riktig egoist per definition aldrig lyfter ett finger för att hjälpa en annan människa som befinner sig i nöd? Nej, enligt en rationell definition av begreppet ”egoism” kan en riktig egoist mycket väl tänka sig att hjälpa en annan människa. Närmare bestämt: Närhelst det inte är en uppoffring att göra så.

En rationell, neutral, ordboksmässig definition av begreppet ”egoism” är nämligen att en ”egoist” är en människa som alltid gör det som ligger i hennes eget intresse. Det innebär blott och bart att en riktig egoist aldrig gör uppoffringar. Att göra en uppoffring är att ge upp ett större värde mot ett mindre värde eller mot inget värde. Om jag ger upp en tia idag, men i gengäld får en hundring i morgon - då har jag inte gjort en uppoffring. Då har jag ju i stället gjort en vinst. Men om jag ger upp en tia idag, och i gengäld endast får en enkrona i morgon - då har jag gjort en uppoffring. Att göra uppoffringar i stället för att vara egoistisk, är som att göra förluster i stället för att göra vinster. Och på samma sätt som ett företag som ständigt gör förluster så småningom kommer att gå i konkurs, kommer en människa som konsekvent praktiserar den altruistiska moralläran - d.v.s. som ständigt gör uppoffringar - så småningom att dö.

Men hur kan då en riktig egoist någonsin hjälpa en annan människa som befinner sig i nöd? Enkelt. Det är ju långt ifrån alltid en uppoffring att hjälpa en annan människa! Och varför skulle inte en riktig egoist kunna hjälpa en annan människa, när det faktiskt inte är en uppoffring för henne att göra så? Fråga dig själv: ”Om jag träffar på ett olycksoffer som ligger på trottoaren med ett brutet ben, vad förlorar jag på att bara ringa efter en ambulans, med min mobiltelefon?” Du ser, det skulle väl inte kosta dig något att tala om att bara ringa ett enkelt telefonsamtal för att därmed kanske rädda en medmänniskas liv? Så varför inte göra det?

En riktig fanatisk altruist kommer nu att argumentera att en riktig egoist skulle strunta i att ringa efter ambulansen ”därför att alla vet att riktiga egoister är elaka!” Men på vilket sätt tyder den rationella definitionen på begreppet egoismen på att en riktig egoist måste vara ”elak” för att vara en riktig egoist? En riktig egoist är ju en människa som alltid gör det som ligger i hennes eget intresse. På vilket sätt ligger det i en människas intresse att regelmässigt vara ”elak”? Varför kan inte en hygglig prick vara en egoist? Varför måste du vara sadistisk för att alltid göra det som ligger i ditt eget intresse? Är endast sadister riktiga egoister?

Det är förvisso sant att en riktig egoist inte skulle hjälpa en annan människa till priset av att göra en uppoffring. Om det där olycksoffret liggande på trottoaren med ett brutet ben behövde en operation som kostade 100.000 kronor, för att kunna gå igen utan att halta – då skulle nog ingen riktig egoist personligen hosta upp 100.000 kronor av sina egna pengar för att betala den operationen.

Men att ringa ett telefonsamtal är ju inte som att hosta upp 100.000 kronor. Det finns ingen som helst rationell anledning att utgå ifrån att en människa skulle ha ett eget intresse av att låta andra människor lida, som ett slags självändamål. Och det är vad det skulle vara fråga om, om en riktig egoist lät en annan människa lida hellre än att bara ringa ett telefonsamtal som inte skulle kosta henne något att tala om. Ja, det är sant att det alltid kostar några öre att ringa ett mobilsamtal, men en normal människa märker ju inte ens skillnaden i sin privatekonomi, när hon ringer ett enda extra telefonsamtal vid något tillfälle. Så på vilket sätt är det en uppoffring att ringa det där telefonsamtalet?

OK, nu ser vi att en riktig egoist kan hjälpa andra människor. Hon kan göra det närhelst det inte är en uppoffring. En riktig egoist är inte som den där karaktären Ebenezer Scrooge, som Charles Dickens fantiserade om. Den bilden av den riktiga egoisten är bara en nidbild. En riktig egoist är, enligt en rationell uppfattning, en mycket mera tilltalande och trevlig människa än en riktig altruist. Jag skulle själv personligen föredra ha en riktig egoist som en vän, än en riktig altruist!