Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Sunday, December 20, 2009

Progressiv skatt är ondska

Alla progressiva skatter – progressiva inkomstskatter, progressiva förmögenhetsskatter, progressiva fastighetsskatter, riktade skatter på lyxvaror som företrädesvis konsumeras av de rika o.s.v. - de är alltihopa omoraliska. Men inte nog med det. Progressiva skatter utgör rentav en yttring av ondska!

Progressiva skatter utgör nämligen en yttring av egalitarianismen - d.v.s. de utgör en yttring av det som filosofen Ayn Rand kallade ”hatet mot det goda för att det är det goda”.

Syftet med progressiva skatter är att straffa människor för att de är ovanligt produktiva och därför tjänar ovanligt mycket pengar. Progressiva skatter är inte alls till för att öka någons välfärd. Därför att det är ju så uppenbart att de minskar välfärden för alla - även för de fattiga. När människor straffas för att de producerar ovanligt mycket, och därför tjänar ovanligt mycket pengar, blir ett resultat av detta givetvis att de anstränger sig mindre. Och att de då producerar mindre. När företagarna, affärsmännen, företagsledarna o.s.v. börjar anstränga sig mindre och därför producerar mindre - då blir det mindre varor och tjänster producerade för alla än vad som annars hade varit fallet. Och även de fattiga får ju mindre än vad de annars kunde ha haft - närhelst den totala produktionen blir mindre än den annars hade varit som en följd av de progressiva skatterna. Detta är en enkel följd av lagen om orsak och verkan.

Och de progressiva skatterna är inte heller till för att ”straffa” de människor som har tjänat ovanligt mycket pengar genom att bara har haft tur. De progressiva skatterna drabbar ju inte dem som vinner flera miljoner på ett lotteri!

Och inte heller drabbas brottslingar som tjänar mycket pengar av de progressiva skatterna. Av uppenbara skäl betalar brottslingarna inga skatter alls på sitt rov. Så det är i stort sett endast den stackare som tjänar ovanligt mycket pengar på ett hederligt, produktivt sätt som drabbas av de progressiva skatterna. Det är alltså förmågan att producera som är måltavlan för de progressiva skatterna.

Är det ondska att straffa människor för att de är mera produktiva än genomsnittet?

Naturligtvis!

Det är så uppenbart att endast en socialist, eller någon annan sorts egalitär, inte skulle fatta detta. Att producera är ju en dygd - enligt alla rationella moralläror. En människa som producerar mera än de flesta andra människor är därför en hjälte - inte en skurk! Så de progressiva skatterna är till för att tynga ner mänsklighetens produktiva hjältar. De progressiva skatterna är till för att straffa människor för att de är bra på något sätt!

Detta är en forn av ren ondska! Det är nämligen rena rama motsatsen till rättvisa. Rättvisa går ju ut på att man belönar människor för deras dygder och bestraffar dem för deras laster. Men egalitarianismen, av vilken progressiva skatter är en konkret yttring, går ut på att man gör precis tvärtom, - den går ut på att man belönar människor för deras laster och bestraffar dem för deras dygder. Egalitarianismen innebär att man uppmuntrar det onda - och motverkar det goda.

Men om progressiva skatter utgör en form av ondska - och om alla förlorar på dem – varför är de då så omåttligt populära i det moderna Sverige?

Det beror på att den moraliska principen egalitarianismen är oerhört populär i det moderna Sverige. Nästan alla svenskar inbillar sig att utjämning är något moraliskt gott. Att ”ta från de rika och ge till de fattiga” anses vara detsamma som ”ekonomisk rättvisa”. De fattiga betraktas som goda bara för att de saknar värden. Och de rika anses vara skurkar bara för att de har skaffat sig ett överflöd av värden.

Men varför i hela världen anses det vara ett ont att skaffa sig ett överflöd av värden - och varför anses det vara ett tecken på dygd att misslyckas med att skaffa sig värden?

Detta missförhållande (egalitarianismens utbreddning i Sverige) beror på att de flesta svenskar tror innerligt på moralläran altruismen. Denna morallära säger att det är en dygd att vara osjälvisk - d.v.s. att det är en dygd att inte gagna sig själv.

Men om det är ett ont att gagna sig själv - måste ju bara de rika vara onda! Därför att när de skaffade sig själva ett överflöd av värden, genom att producera ovanligt mycket - då gagnade de ju sig själva å det grövsta! Och om det är gott att vara osjälvisk, då måste de fattiga vara helgon - eftersom de uppenbarligen har misslyckats med att gagna sig själva. Det är ju osjälviskt så det ryker om det att strunta i att skaffa sig de värden som man behöver för att leva ett bra liv. Så logiskt nog är de bästa människorna skurkar, enligt altruismen - medan de sämre människorna av altruismen utmålas till att vara helgon. Altruismen inverterar rättvisan och ger därmed upphov till egalitarianismen - av vilken de progressiva skatterna är en konkret yttring.

Nu kan vi förstå varför de borgerliga i Sverige inte har avskaffat de progressiva skatterna - trots att de har haft regeringsmakten i åtskilliga år nu. [Jag skrev ursprungligen denna essä i december, 2009 - då vi hade en borgerlig koalitionsregering.] De borgerliga politikerna ifrågasätter inte den altruistiska moralläran. De kristna, de konservativa, de socialliberala - de sanktionerar ju alltihopa den där idén att själviskhet är ett ont. De springer benen av sig för att förklara för allmänheten att de, borgarna, inte vill ha ett ”hårt och hjärtlöst” samhälle - ett samhälle där var och en ”satsar på sig själv”. Att de borgerliga politikerna tror på altruismen beror på att de har ärvt den moralläran från Kristendomen, och dessutom från den oerhört inflytelserika filosofen Immanuel Kant. Vår svenska kultur är i stor utsträckning formad av Kristendomen och Kant.

Eftersom de borgerliga politikerna inte orkar ifrågasätta altruismen, framstår progressiva skatter som det moraliskt riktiga i deras ögon. De inbillar sig att de skulle företräda omoralen om de satsade på den äkta rättvisan och avskaffade, eller ens lättade på, de progressiva skatterna. De borgerliga politikerna försöker t.o.m. knipa opinionspoäng inom moralen genom att emellanåt införa nya, eller skärpa de gamla, progressiva skatterna. Och efter flera år vid makten har de borgerliga partierna ju fortfarande inte uppfyllt sitt gamla löfte att avskaffa värnskatten!

Det går alltså inte att få till stånd ett avskaffande av de progressiva skatterna genom att bara påpeka att de skadar "den allmänna välfärden". Det är i och för sig sant att de progressiva skatterna försämrar allas vår välfärd - borgarna talar sanning närhelst de säger att de progressiva skatterna skadar "den allmänna välfärden". Men det kommer att förbli politiskt omöjligt att avskaffa de progressiva skatterna så länge som dessa anses vara det moraliskt riktiga. Ingen människa vill ju vara en skurk i sina egna ögon. Och om man stödjer en viss sorts politik, som t.ex. ett avskaffande av de progressiva skatterna, och man anser själv att den sortens politik är omoralisk - då blir man till en skurk i sina egna ögon. Det är ju fråga om den där lagen om orsak och verkan!

För att få till stånd ett avskaffande av de progressiva skatterna måste vi därför angripa dessas moraliska grunder: d.v.s. altruismen och dess´ sketna korrollär - egalitarianismen. Kampen mot de progressiva skatterna kan endast vinnas av intellektuella aktivister som vågar använda moralen som sitt vapen i opinionsbildningen.

Vi måste försvara den vackra princip som socialisterna har kapat från dess´ rättmätiga ägare, anhängarna av kapitalismen:

Till var och en efter sin produktion!

Och vi måste sedan tillägga det uppenbara faktumet:

Att olika människor faktiskt är olika produktiva - och olika människor förtjänar därför olika mycken pengar. Vi måste uttala den tämligen uppenbara sanningen - att det bara är rättvist att olika människor blir olika rika!

Slutsatsen att ekonomisk utjämning är orättvist följer från dessa två obestridligen sanningar med obönhörlig logik.

En bra bok som visar just hur ond egalitarianismen faktiskt är, och som dessutom redogör för egalitarianismens filosofiska ursprung är: Return of the Primitive (redigerad av Peter Schwartz). Finns hos Amazon. Läs och njut!

No comments:

Post a Comment