Visst hör SD hemma i den svenska modellen!

Hela det svenska politiska etablissemanget försöker frysa ut Sverigedemokraterna. Sossarna, moderaterna och resten rabblar: "SD hör inte hemma i den svenska modellen".

Men det gör SD visst! Det är just därför som så många svenskar (och de är många - tro mig!) känner sympatier för Sverigedemokraterna.

SD hör hemma i den svenska modellen därför att partiet bygger på precis samma grundläggande idéer som folkhemmet - d.v.s. som den av svennarna hyllade "svenska modellen".

En av de viktigaste av dessa idéer är kollektivismen. Sossarna, som ju byggde folkhemmet, förespråkade som bekant socialismen. De förkunnade att ett kollektiv - arbetarna, hade ett intresse av att missgynna och förfölja ett annat kollektiv - de rika. Sossarna ville som bekant ha ett kallt krig mellan klasserna. Skillnaden mellan kommunisterna och sossarna var bara att sossarna ville nöja sig med att ”bara” kuva och förslava arbetsköparna och de rika - medan kommunisterna ville slå ihjäl dem och sedan lägga beslag på deras egendom.

Sverigedemokraterna är också kollektivister. Men de förespråkar inte ett krig mellan arbetarna och de rika. Sverigedemokraterna vill i stället ha en konflikt mellan de svenska arbetarna och ”svartskallarna”. Sverigedemokraterna är inte socialister, de är i stället xenofober (d.v.s. de är fientliga mot främlingar - mot invandrarna) - och många av Sverigedemokraterna är rentav rasister. Så de delar upp mänskligheten inte i olika ekonomiska kollektiv - som socialisterna gör. Istället delar de upp mänskligheten i olika etniska och nationella kollektiv. Det är en annan variant på exakt samma tema - kollektivismen.

Men kollektivism som kollektivism. När socialisterna en gång har gjort jobbet att utplåna idén att människor är individer - var och en med sin oförytterliga rätt till liv, frihet och egendom - då är det hugget som stucket vilken sorts kollektiv opinionsbildarna och makthavarna i samhället kommer att dela upp mänskligheten i. När svenskarna först har lurats till att bli avundsjuka socialister - då är det ingen stor svårighet att förmå dem att ta steget till att i stället bli främlingsfientliga rasister.

Om man kan hata en människa bara för att hon råkar ha mycket pengar – varför kan man inte likaväl hata en människa bara för att hon råkar ha mörk hy?

Och det syns också på sossarna respektive Sverigedemokraterna att de är samma sorts människor egentligen. Båda är t.ex. illvilliga och hatiska. Sossarna får sig ett gott skratt när en rik människa går på en nit. De frossar i skadeglädje när de får läsa i tidningen att en rik stackare har åkt på en präktig skattesmäll.

Och Sverigedemokraterna är inte sämre, d.v.s. bättre. Många gångar har Sverigedemokrater misshandlat invandrare. Och ledande Sverigedemokratiska politiker har ertappats med att fälla elaka rasistiska kommentarer om minoritetsgrupper som muslimer, judar och afrikaner.

Sossarna och Sverigedemokraterna har också bristen på empati gemensamt. Sossar visar ingen som helst empati för exempelvis arbetare som använder sig av sin rätt att vägra gå med i facket. Åtskilliga arbetare har fått lida kval när att de har tråkats och frusits ut av fackanslutna sossar och kommunister. Den som vägrar att ansluta sig till kollektivets organisation betraktas som en svikare. De hånas och bespottas.

Och Sverigedemokraterna är inte sämre, d.v.s. bättre. De visar ingen barmhärtighet mot flyktingar och invandrare. De vill att så många invandrare och flyktingar som möjligt skall skickas tillbaka - med mänskliga tragedier som följd. De personliga tragedierna berör dem inte alls känslomässigt.

Sverigedemokraterna har också samma samhällssyn som den som folkhemmet bygger på.

D.v.s. att människor utgör ett hot mot varandra.

Folkhemmet förutsätter att de rika skadar arbetarna, närhelst de rika lyckas tjäna pengar. Och Sverigedemokraterna känner att ”svartskallarna” skadar svenskarna, närhelst de lyckas invandra till Sverige. I båda fallen går denna samhällssyn ut på att samlevnaden mellan människorna är ett nollsummespel. D.v.s. att ”den enes bröd är den andres död”. M.a.o. att närhelst en vinner, då förlorar en annan. Denna samhällssyn förutsätter att människor är som vanliga djur, som måste slåss med varandra för att lägga beslag på en statisk mängd resurser. Denna samhällssyn bortser ifrån att människor överlever genom att producera och byta värden mot värden med varandra, och inte genom att kämpa om att lägga beslag på en viss given mängd resurser som växer på träd ute i naturen. Vare sig socialisterna eller Sverigedemokraterna inser att ”den enes vinst, också är den andres vinst” i ett fritt, civiliserat samhälle.

Denna, kollektivisternas samhällssyn, leder till en djupt osympatisk politik. En politik som ställer människorna mot varandra. Socialisterna inbillar sig att de måste kränka de rika, t.ex. genom att med skatter stjäla deras pengar, för att främja arbetarnas intressen. Sverigedemokraterna inbillar sig att de måste kränka invandrarna, t.ex. genom att ”skicka dem tillbaka”, för att främja svenskarnas intressen.

I båda dessa fall är det de svaga som får lida. De rika är ju politiskt svagare än arbetarna i den svenska demokratin, eftersom arbetarna har mångdubbelt flera röster än de rika. Invandrarna är politiskt svagare än de inhemska svenskarna, eftersom de inhemska svenskarna är många flera än invandrarna och eftersom många av invandrarna dessutom inte vet hur man bedriver svensk politik.

Tror du att invandringen utgör ett hot mot jobben? Då skulle jag råda dig att läsa mitt debattinlägg: "Free Immigration is not a Threat". Där visar jag att invandringen kan bli hur stor som helst, utan att det blir massarbetslöshet. Allt som krävs är att lönerna marknadsanpassas, så att arbetsköparna får råd att anställa alla.

Men varför hatar socialisterna Sverigedemokraterna så intensivt som de gör - om nu Sverigedemokraterna utgör en naturlig del av den svenska modellen?

Kanske det är just därför att SD utgör en naturlig del av den svenska modellen? Kanske är det så att Sverigedemokraterna tydliggör och synliggör något unket som har legat där i folkhemssjälen i alla dessa år?

Nämligen kollektivismens råhet. Och socialisterna upplever att denna syn inte alls är vacker? Kanske socialisterna vill bevara illusionen av att kollektivismen är ”snäll”, medmänsklig och civiliserad? Kanske socialisterna oroas av tanken att de ser sig själva där i spegeln när de ser på Sverigedemokraterna? Måhända socialisterna blir upprörda när Sverigedemokraterna dyker upp och visar upp kollektivismens sanna - och d-vligt fula - tryne?