Äkta kärlek är självisk

I hela 2.000 år har vi i väst fått höra att äkta kärlek är osjälvisk. Man ska ”tänka på andra, och inte på sig själv”. En man som älskar sin hustru gör det inte för sin egen skull, heter det. Han älskar inte sin hustru därför att han njuter av att sova med henne. Hans kärlek är, om den är äkta, ”andlig”, osjälvisk och ren - inte ”köttslig”, självisk och vulgär.

Men är kärlek osjälvisk? Kan kärlek vara osjälvisk?

Nå, försök att föreställa dig vad det skulle innebära att älska en annan människa, utan ”egen vinning”.

Du träffar en kvinna. Hon är tjock. Hon är finnig. Hennes kläder är ovårdade och smutsiga. Du känner ingen som helst åtrå för henne.

Men du tycker synd om henne. Du tänker – ”Enligt de kristna och enligt socialisterna skall man tänka på andra människors lycka, och inte på sin egen. Man skall offra sig för att göra andra människor lyckliga. Och man ska ”lyfta upp” de som är förtappade och depraverade. Denna kvinna bryr sig inte. Hon gitter inte att göra sig själv attraktiv för en man som mig. Jag måste hjälpa henne. Jag skall ge henne ett handtag. Jag ska säga till henne att jag älskar henne. Jag skall vara snäll mot henne. Jag skall vara osjälvisk. Jag skall sätta hennes lycka framför min egen. Jag skall ge henne ett lyckligt liv, utan tanke på egen vinning. Jag skall vara en god människa, enligt altruismens syn på vad som är gott."

Så du bjuder ut denna kvinna på krogen. Du ger henne blommor. Du viskar vackra ord i hennes öra. Du dejtar henne. Så småningom friar du till henne. Och hon fattar inte att du är osjälvisk. Hon tar det för givet att du inte skulle fria till henne om du inte ville gifta dig med henne, därför att hon gav dig glädje. Så hon svarar ”Ja!” till ditt frieri.

Ni gifter er. Du är inte lycklig. Du klarar knappt av att genomföra ett samlag med din nya fru, eftersom det inte ger dig någon glädje att ligga med henne. Du upplever varje dag som går i hennes sällskap som trist. Du börjar bli deprimerad. Men du låtsas att hon gör dig lycklig. Du håller god min. Därför att du vill att hon skall vara lycklig.

Vad tror du kommer att hända? Denna osjälviska ”kärlek” kommer inte att åstadkomma något gott. Förr eller senare kommer det att gå upp för din fru att du bara gifte dig med henne därför att du tyckte synd om henne, och därför att du ville göra henne lycklig. Tror du att hon kommer att tacka dig när hon upptäcker sanningen? Nej, hon kommer att förbanna dig allt hon orkar. Hon kommer att tycka att du har varit ett dj-la svin. Och hennes hjärta kommer att krossas.

Så du ser? ”Osjälvisk kärlek” är en omöjlighet. Men du kanske tänker – ”Nej, det var inte osjälviskheten som var problemet i scenariot ovan, utan falskheten och förljugenheten.” Men poängen är ju så att själva begreppet ”osjälvisk kärlek” inte kan vara något annat än en lögn. Därför att själviskhet är en oskiljaktig del av all kärlek. Att älska en annan människa är en av de mest själviska handlingarna som en människa överhuvudtaget kan begå.

När man älskar en man eller en kvinna, bryr man om honom eller henne därför att hans respektive hennes lycka betyder allt för ens egen lycka. En man eller kvinna som älskar sin partner, blir bedrövad och deprimerad om och när partnern får cancer, eller dör i en brand, eller utvecklar Alzheimers. Det framgår av dessa exempel att det är alldeles uppenbart att när man älskar sin partner, betyder partnerns väl och ve enormt mycket för ens egen lycka.

De kristna och socialisterna devalverar och föraktar kärleken när de säger att den skall vara ”osjälvisk”. Att utse en man eller kvinna till den som betyder mera för ens egen lycka än någon annan människa förutom en själv, det är att ägna denna andre en oerhörd ära. Men att säga till en man eller kvinna – ”Jag älskar dig utan att ha något eget intresse i din välfärd. Min lycka beror på inget vis på din lycka. Jag älskar dig utan egen vinning. Jag blir inte lyckligare själv när du är lycklig. Min lycka ökar inte när din gör det.” – låter det tilltalande? Nej, det är att dra kärleken i smutsen.

Nej, när två människor älskar varandra blir den ena av dem mera lyckliga när den andre blir det. Kärlek är ett uttryck för ömsesidig egennytta. När man älskar en annan blir ens egen lycka intimt sammanknuten med ens älskades lycka. Ens egen lycka beror till stor del på den andres lycka. Det är därför som en man eller en kvinna ofta är villig att ge sitt liv för sin älskades skull. En självisk människa slår vakt om de saker som hon sätter värde på. Så när en man riskerar sitt liv för att rädda livet på sin hustru, som exempelvis håller på att drunkna, visar han att han är självisk - och att hans hustru är en av de få värden som han rankar som lika viktigt som livet själv.

Om en man sätter värde på en antika bil som han äger, då visar han det med den omfattande omsorg som han för sin egen glädjes skull ägnar bilen. Han ägnar flera timmar varje lördag åt att vaxa och polera bilen. Han putsar fönstren på bilen med omsorg. Han lägger ner många tusentals kronor om året på att hålla bilen i gott skick. På ett likande sätt visar en man att han sätter värde på kvinnan som han älskar, när han för sin egen glädjes skull visar kvinnan massvis med omsorg. Han bjuder ut kvinnan på fina middagar. Han ger henne vackra blommor. Han kommer alltid ihåg hennes födelsedag. Han lägger ner tusentals kronor på att köpa henne fina kläder och smycken. Han ger henne ömma kyssar och smekningar varje morgon när hon vaknar. Den enda skillnaden mellan en mans kärlek för sin antika bil och kvinnan som han älskar är förstås att han älskar kvinnan oerhört mycket mera. Många män är beredda att ge sitt liv för sin kvinnas skull, men det finns knappast någon man som skulle vara beredd att ge sitt liv för en antika bils skull!

Filosofen Ayn Rand uttryckte saken på ett kärnfullt sätt i romanen Urkällan (The Fountainhead på engelska). Där säger en av hjältarna – ”För att säga `Jag älskar dig´, måste man först kunna säga
`Jag´"

Den filosofiska principen är att ett värde förutsätter en "värderare", d.v.s ett subjekt för vilket värdet är gott. En man eller en kvinna kan inte vara ett värde - d.v.s. kan inte vara älskad - utan att det finns en kvinna eller man för vilket hon betyder något.

För att älska någon, måste man själv få ut något utav kärleken, kärleken måste betyda något för en själv.

”Oengagerad kärlek” är ju en självmotsägelse.

Så äkta kärlek kan inte vara annat än självisk.