Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Wednesday, April 22, 2009

Socialismens Kuba

Sveriges socialister har satts på prov nyligen. Frågan var om de förmår erkänna att de hade fel - eller om de istället skulle välja att blunda för förtrycket på Kuba.

Dagens Nyheter publicerade nämligen en stor artikel om äldreomsorgen på Kuba den 19 sept, 2004 [Jag skrev ursprungligen denna essä år 2004]. Rubriken var "Den förbjudna sanningen om Kuba". Artikeln var skriven av en kuban, Selman Vallejo (en pseudonym) som hade sett den kubanska äldreomsorgen med egna ögon - och han citerade dessutom i artikeln andra kubaner som också hade sett den.

Det var inte en vacker syn.

"Husen är felbyggda, inredningen bristfällig, och överbeläggningen förvärrar de katastrofala sanitära förhållandena och övergreppen mot människor ...Lakanen är fläckade av urin, golv, väggar, och sängar är nedsmutsade av avföring och ingenting hindrar de senila åldringarna från att komma åt dem." (Vallejo citerade här en kollega vid namn Adela).

Vidare citerades Adela "De fysiskt och psykiskt handikappade har inga rullstolar eller fåtöljer att sitta i, inte heller har de kläder eller skor som passar deras ålder, än mindre täcken för vintern ... De som är sängbundna ligger direkt på nylon, vilket förvärrar hudinfektioner och liggsår."

Edel José Garcia, en journalist vid den oberoende byrån Centro Norte Press beskrev tillståndet på hemmet Villa Clara "badrummen är smutsiga och stanken outhärdlig, lakanen är inte ordentligt tvättade och kackerlackor, råttor, flugor, och moskiter kan ses dag som natt i fastigheten".

En åldring på vilohemmet Camagüey sade till Normando Hernández "Jag dör av hunger. Det är eländigt här. Det finns inte ens minsta sockerbit att lösa upp och dricka med vattnet".

Luis Alberto Pacheco Mendoza vittnade "Det som pågår på de här ställena är, sett på sikt, rena morden. Det handlar om undangömda hörn av livet på Kuba som ingen, inte ens de flesta kubaner känner till. Och det man kan se är ändå bara en del; det är synd att bilderna inte kan visa ljuden, och i synnerhet lukterna".

Men om det verkligen är så eländigt för de gamla på Kuba, varför uppfattas då Kuba av hela världen som ett lysande exempel på välfärd? Varför är eländet okänt?

Svaret är enkelt. Castro-regimen vill inte att sanningen ska vara känd av omvärlden. Så den kastar sanningssägarna i fängelse!

Några exempel:

Jorge Olivera fick 18 års fängelse för brott mot lag 88, som skyddar "Kubas ekonomi och nationella oberoende".

Julio Cesar Galvez fick 15 år för att ha "spridit misstro mot vårt revolutionära socialsystem".

Normando Fernández fick 25 års fängelse för "brott mot statens oberoende och territoriella integritet.

José Izquierdo är en journalist som rapporterade om en gulsotsepidemi i Catalina de Guines. Han fick 18 års fängelse för att "ha förtalat revolutionen och dess institutioner". Enligt domen var det "en annan sorts gulsot, 269 istället för 500 fall och dessutom 9 kilometer längre bort".

Varför fortsätter det ändå att inträffa emellanåt att individer på Kuba vågar försöka att avslöja Castro-regimens förtryck?

Luis Alberto Pacheco Mendoza förklarade "Någon måste göra det; någon måste öppet visa dessa övergrepp. Jag är ingen hjälte, tycker inte om att utsätta mig för fara och vill inte hamna i fängelse, men jag gör det här för min familj, för min lilla dotter och för mitt land".

Sådana individer är modiga. Mendoza är faktiskt en hjälte. Vilket man inte kan säga om Sveriges socialister. De säger "Hur vet vi att den kubanska journalisten som kritiserar den kubanska äldreomsorgen i DN inte ljuger? För att det ska vara bevisat måste rapporterna komma från många, av varandra oberoende källor".

Dessa socialister "glömmer" en sak - nämligen att Kuba är totalitär. Castro-regimen gör allt den kan för att förhindra ett fritt informationsflöde från "många av varandra oberoende källor". Den fängslar ju de journalister som dristar sig till att avslöja sådant som makthavarna inte vill ska avslöjas!

Om Sveriges socialister vore anständiga människor skulle de reagera på Castro-regimens totalitarism. De skulle fråga sig: Varför stryper Castro-regimen informationsflödet till att börja med? Och de skulle då inse att det rimligen måste bero på att Castro-regimen har något (faktiskt mycket) att dölja!

Men istället sviker Sveriges socialister de modiga sanningssägarna på det socialistiska Kuba. Frågan är om mänskligheten förtjänar sådana hjältar som regimkritiska journalisterna på Kuba som går i fängelse för sanningens skull?

Om resten av mänskligheten tar socialisternas parti är svaret på den frågan verkligen: "Nej!" Om mänskligheten inte bryr sig och reagerar - då förtjänar den själv samma förtryck! Mänsklighetens sketna socialister åtminstone förtjänar det.

No comments:

Post a Comment