Pröva kroppsbestraffning i skolan och rättsväsendet!

För nästan 100 år sedan avskaffades kroppsbestraffningen för dömda brottslingar i Sverige. För ca. 50 år sedan avskaffades kroppsagan i de svenska skolorna. Några decennier sedan stiftade svenska staten en lag som förbjöd föräldrar i Sverige att ens smiska sina egna barn. Men konstigt nog (eller är det egentligen så konstigt?) har Sverige blivit ett mycket mera våldsamt samhälle under samma tidsperiod. Vi har mycken mera våldsbrottslighet i Sverige idag än vad vi hade för 100 år sedan, då rättsväsendet fortfarande förfogade över kroppsbestraffning som brottspåföljd. Och dagens ungdomar slåss oftare, och framförallt grövre, än vad de gjorde innan agan avskaffades i skolan och innan föräldrar förbjöds att smiska sina egna barn.

Det är bara att öppna i stort sett vilken svensk tidning som helst, vilken dag som helst - så hittar man nya fall av grovt våld i Sverige.

RÅARE VÅLDSBROTT

Våldet har blivit råare. T ex rapporterar Stockholm City, den 11:e maj 2007, "Rullstolsburen man slogs blodig. En rullstolsburen man i 25-årsåldern slogs blodig och rånades av tre män natten till igår. Hans 22-åriga assistent hölls fast medan mannen rånades på kontanter och mobiltelefon ... De fick båda ta emot kraftiga slag och mannen i rullstol började blöda från bakhuvudet av ett slag som fick honom att ramla ur stolen". SvD hade som rubrik på en notis den 2:e maj 2006 "Gängslagsmål med yxa i Täby". Den 6:e november hade SvD som rubrik på en nyhetsartikel - "Våldtäktsakuter behövs".

Den 25:e novmber 2004 rapporterade SvD om ökat våld mot biljettkontrollanter i tunnelbanan i Stockholm. Plankarna misshandlar inte så sällan kontrollanterna. SvD skriver "Det är en tuff arbetsmiljö för biljettkontrollanten Pelle. Vi kallar honom så, för den 29-åriga tvåbarnspappan vill inte skylta med sitt riktiga namn". "Pelle" säger i artikeln "Jag önskar att de förstod att vi är människor" och "Det har blivit mycket värre. Tidigare fick vi blåmärken och skrubbsår. Nu är det en kollega som har fått svanskotan spräckt och en annan blev knuffad så att flera ben knäcktes i foten". SvD rapporterade att "I februari blev han biten i benet av en aggressiv och våldsam man".

FARLIG CIVILKURAGE

Numera verkar civilkurage vara en livsfarlig egenskap i Sverige. Tre exempel:

Svenska dagbladet (SvD) rapporterade den 13:e juli 2005 att tre tonåriga killar var misstänkta för mord. Enligt tidningsrapporter vid den tiden hade några ungdomar misshandlat en 29-årig man till döds bara därför att han hade sagt till två tonåringar kl. 3:00 på natten till den 5:e maj att de inte skulle kissa i en port på Kungsgatan i Stockholm - eftersom det bodde människor där.

Och den 5:e juli 2005 rapporterade SvD att "Johannes Lundberg, 20, misshandlades brutalt ... Sparkar och slag. Hjärnskakning, en fraktur i handen, skärsår, smärtor och svullnad i midjan, bulor i huvudet och skrapsår över hela kroppen. Johannes Lundberg var på väg hem till sin flickvän i Piteå tidigt i söndags morse, när han blev överfallen och misshandlad ... Själv är Johannes Lundberg övertygad om att hans arbete mot rasism, mot nynazism och för asylsökandes rättigheter i samhället retar många. Han är känd i kommunen för sitt engagemang, och är organiserad socialist och medlem i Rättvisepartiet socialisterna".

Och Svenska dagbladet rapporterade den 23:e maj 2005 att "Polisen undersöker kopplingar till kända nazister efter attentat mot Ilmar Reepalu. Igår sköt någon minst ett skott in i kommunalrådet Ilmar Reepalus bostad i Malmö. För tre dagar sedan målade någon ett hakkors på dörren".

OKYNNESVÅLD

Våldsbrott orsakas även av andra orsaker än utövning av civilkurage. Inte så sällan utförs våldsbrott utan någon synbar anledning alls. "Okynnesvåldsbrott" och "lustvåldsbrott" är vanligt förekommande fenomen numera.

SvD skrev t ex den 19:e september 2004 att "Stenkastning mot en buss i fredags kväll gör att Stockholmsstadsdelarna Tensta och Hjulsta förlorar stora delar av sin busstrafik under helgen ... Det var sent på fredagskvällen som det kastades sten på en buss på linje 514. Tre sidorutor krossades. Liknande händelser har inträffat tidigare. Trafikledaren på Connex Heikki Karumo fattade beslutet att lägga om alla busslinjerna. `Vi kommer inte att köra igen förrän vi har säkrat området´".

Den 1:e juli 2005 rapporterade SvD "En tonårspojke på perrongen tog upp ett vapen och sköt mot förarrutan. Tunnelbaneföraren Moncef Jerbi trodde att hans sista stund var kommen. Han klarade sig oskadd. Men känslan av rädsla kommer nog alltid att sitta kvar".

ALLTFLERA VÅLDSBROTT

Våldsbrotten blir inte "bara" råare och mera livsfarliga. De blir oftare förekommande också.
Alltflera allvarliga våldsbrott begås nuförrtiden.

SvD rapporterar den 7:e oktober 2004 att "Våldtäkter bland unga ökar."

"Antalen våldtäkter där offret är under 15 år ökar.

"Mellan maj och augusti i år anmäldes 41 sådana brott i Stockholms län.

"Ofta är även förövaren under 15 år. En trolig orsak bakom ökningen är alkoholen."

Artikeln citerar en psykolog vid Rädda barnen, Olof Risberg "Unga våldtäktsmän är ett mycket allvarligt problem. Det är viktigt att vi inte avfärdar det med att förövarna är unga och naiva, och inte förstod vad de gjorde. Om man inte tar itu med de här pojkarna i tid finns det en stor risk att de fortsätter beteendet i äldre år."

Den 28:e december 2007 rapporterar SvD att "Anmälningar om våld mot kvinnor ökar." Artikeln fortsätter - "De anmälda våldsbrotten mot kvinnor blir fler varje år. Det mönstret ser ut att hålla i sig för 2007. . . En sammanställning som Kvinnofridslinjen har gjort visar att anmälningarna om våld mot kvinnor ökade under 2007. . . Fram til november i år hade 24.349 fall av misshandel anmältsmot kvinnor över 15 år i hela landet."

SvD rapporterar den 11:e maj 2005 att "Den organiserade brottsligheten i Sverige kryper nedåt i åldrarna och sprids över landet till allt mindre samhällen."

Thord Modin vid Rikskriminalens analysenhet citeras i artikeln "`Organiserad brottslighet är inte längre ett storstadsfenomen. Den har smugit sig in i samhället och förekommer nu över hela Sverige söder om Dalälven.´"

Den geografiska utbredningen av den organiserade brottsligheten lär bl.a. bero på att kriminella mc-gäng har etablerat sig på landsorten. Men även handel med kvinnor blir allt vanligare också i mindre städer, visade Rikskriminalens årliga rapport om organiserad brottslighet.

Det är inte "bara" statistik, rapporter och undersökningar som visar att våldsbrottligheten ökar. Emellanåt förekommer även talande vittnesmål från enskilda individer i tidningarna.

I Stockholm City den 9:e januari 2006 vittnar en taxiförare i Stockholm om det ökande våldet "Taxichaufför Kjell Kroné har fallit offer för Stockholms gatuvåld - fem gånger. Senast i oktober sparkade en man sönder armbågen på honom." Kroné uttalade sig i tidningsartikeln "Han tycker att människors attityd mot varandra har blivit kallare och råare de senaste åren. `Idag är det okej att slå till någon på käften. Det finns en aggression i samhället som bara stiger och stiger´ säger Kjell Kroné"

POLITISKT VÅLD OCH VÅLD MOT MYNDIGHETER

Det politiska våldet ökar också. SvD rapporterar den 14:e juli 2006 att "Kostnaderna för Stockholmspolisens insats på nationaldagen har mer än fördubblats jämfört med i fjol. Det visar nya siffror som SvD har tagit del av. Nu riskerar nationaldagen att bli en ny `kravalldag´." Det är förstås nazister och "anti-fascister" som numera ställer till våldsamma "demonstrationer" på nationaldagen. Och dessa "demonstrationer" blir bara mera och mera våldsamma.

Vidare drar sig våldsbrottslingar inte numera för att rikta hot och våld direkt mot polisen och andra myndigheter.

SvD rapporterar den 29:e december 2006 att "Var sjätte anställd på Arbetsförmedlingen och var åttonde på Försäkringskassan har varit utsatt för hot eller våld, visar en ny undersökning . . . Förlorad a-kassa kan resultera i dödshot."

Dåvarande rikspolischefen Sten Hecksher sade i SvD den 2:e augusti 2004, strax efter det att en polisman hade mördats i Hedemora, att hot mot poliser blivit allt vanligare. SvD citerade Heckscher "Polisen ingriper mot många människor som starkt ogillar det. Därför förekommer hot, men de har ökat under senare tid."

I samma tidningsartikel skrevs "I en enkätsundersökning bland 3.020 poliser som Statistiska centralbyrån gjorde på uppdrag av [Svenska Polis]förbundet uppgav 37 procent att de varit utsatta för hot om våld de senaste tre månaderna. Drygt en fjärdedel sa att de varit utsatta för våld. 25 procent av poliserna uppgav att de under det senaste året varit utsatta för hot och/ellervåld som varit så allvarligt eller farligt att de blivit rädda."

SvD rapporterar den 21:e december 2005 att anställda i hela rättskedjan numera utsätts för hot, trakasserier och våld. Tidningen uppger att "12 procent av de anställda inom rättsväsendet har blivit attackerade i tjänsten . . . Problemet är allvarligt och påverkar ofta hur poliser, tullare och kronofogdar agerar." Värst utsatta bland rättväsendets yrkesgrupper verkar kronofogdeinspektörerna vara. SvD skriver "20 procent av de kronofogdeinspektörer som arbetar med indrivning säger att de råkat ut för allvarliga trakasserier, allvarliga hot eller våld. Av de som blivit utsatta har nästan var tredje funderat på att sluta . . . Näst mest utsatta är åklagare. Nästan 15 procent av dem har utsatts för våld, allvarliga hot eller allvarliga trakasserier . . . När det gäller polisen är siffran något lägre. Men där kronofogdar trakasseras av desperata individer råkar poliserna oftare än andra ut för kriminella gäng och annan organiserad brottslighet.

En fjärdedel av alla hot kommer från den organiserade brottsligheten, resten från enskilda"
SvD rapporterar i samma aritkel att våldet mot myndighetspersonal "funkar" s.a.s. också. Tidningen skriver "Och trakasserierna får resultat. 20 procent av alla som drabbats i rättskedjan säger att de tvekat inför en åtgärd. Sex procent har påverkats så kraftigt att deras tjänsteutövning påverkats. I klartext betyder det att hoten närmast har fått dem att begå tjänstefel."

Så våldsverkarnas hot mot rättsväsendets personal har gått så långt att de har börjat lyckas med att förmå somliga bland personalen att "anpassa" sina beslut utav rädsla.

Hela samhället är därmed hotat.

SAMHÄLLET SLÅR TILL RETRÄTT

Ytterligare ett tecken på att våldet nu hotar hela samhället är att samhällets institutioner numera är så uppgivna att de slår till reträtt inför brottsligheten, istället för att "slå tillbaka".

SvD hade som rubrik den 11:e oktober 2004 "Pendeltågsförare försvarar stoppet" Under rubriken förklarades att "Bråte på spåret omöjligt att upptäcka i tid mörka kvällar" Artikeln fortsatte med "Ett antal cykelvrak kantar spåren. Brandsläckare, krossat glas, bråte och en kvaddad kundvagn svischar förbi. Pendeltågförare Conny Ekström försvarar Citypendelns beslut att stänga sträckan Västerhaninge-Nynäshamn på kvällstid . . . `På kvällen är det kolsvart här. Ligger det bråte på spåret går det inte att reagera snabbt nog´ berättar 60-åriga Conny Ekström, som varit lokförare i halva sitt liv." SvD skrev längre fram i artikeln "Citypendeln hoppas att beslutet att stoppa trafiken på den oroliga sträckan efter kl 16:30 ska öka pressen på kommunen, socialtjänsten och polisen att ta itu med vandalismen. `Jag förstår att resenärerna blir störda. De drabbas hårt av det här. Det enda jag kan säga är att en olycka skulle kunna orsaka ännu större skada.´ säger Bert Myde [trafiksäkerhetschef på Citypendeln].

Myndigheterna verkar alltså ha abdikerat. De verkar sakna erforderliga medel för att stoppa vandalismen. Så istället stoppas tågen.

SvD rapporterade den 19:e september 2004 att Connex lade ner busstrafiken genom Tensta därför att vandaler i Tensta kastade stenar mot bussarna. Trafikledaren Heikki Karumo på Connex förklarade att "Det innebär att vi kommer att prata med polisen, så länge de patrullerade området var det lugnt. Så fort patrullerna försvann började vandaliseringen igen."

SvD rapporterar den 12:e oktober 2006 att "Den senaste tidens rånförsök gör att SL nu installerar övervakningskameror i samtliga bussar." Björn Holmberg på SL förklarar varför "Vi gör satsningen för att anpasssa oss till det allmänna samhällsklimatet. Det är otryggare idag än för 20 år sedan." Beslutet att installera kameror i alla SLs bussar kommer att kosta 125 miljoner kronor. Samhället verkar inte ha råd att hålla sig med tillräckligt många poliser ute på gatorna - men kameror för mer än 100 miljoner har man råd med!

Och reträtt är tydligen lösningen på brottsligheten enligt ett av svenska samhällets mäktigaste institutioner: fackföreningsrörelsen. Eftersom bussförare allt oftare utsätts för hot och våld, ville Kommunals transportsektion i Stockholms län att det inte längre skulle förekomma kontanter i bussarna, enligt SvD den 12:e januari 2006. Så "lösningen" på rånen av bussförare är tydligen att sluta låta resenärerna betala med kontanter. "Samhället ska anpassa sig till brottslingarna" är tydligen den bärande principen numera.

DETTA ÄR BOTTEN

Men yttersta botten i allt detta elände måste vara att de som försöker rädda brottslingarnas offer hotas av våld också. I en ledare i SvD den 18:e september 2004 talas det om "... hur frustrerande tillvaron måste te sig för ambulanspersonal som efter larm om misshandel och gängbråk med tjutande blåljus kör genom hela stan för att väl framme hos det illa tilltyglade offret inte våga lämna ambulansen eftersom polisen inte syns på brottsplatsen. Utan polisskydd mot en aggressiv pöbel har ambulansfolk i värsta fall bara att se på när offret förblöder." Ledaren berättar vidare om "På Södersjukhuset vittnar luttrade akutsjukvårdare om hur kriminella slår sönder utrustning, och om hur missbrukare hotar såväl personal som patienter."

OM INTE DETTA ÄR BOTTEN

D.v.s. om inte detta följande istället är det yttersta botten i allt detta elände. Nu är vittnena och brottsoffren så rädda för brottslingarna att de ofta inte vågar berätta icke-anonymt om brott de har utsatts för för massmedier, inte vågar vittna i rättegångar eller inte ens vågar polisanmäla sina egna banemän.

Tidningen Metro berättar den 29:e juli, 2007 att "Hoten och angreppen mot bussförare blir allt fler, men gärningsmännen går oftast fri. Adam som är chaufför i söderort misshandlades vid sin buss förra lördagen."

"`En massa folk tittade på, och polisen kom snabbt till platsen och grep killen. Men nu läggs fallet ned i brist på vittnesmål´ säger han uppgiven."

Metro hade en bild med bussföraren i tidningen. Men han hade ryggen vänd mot kameran, så att man inte kunde se hans ansikte. Och man fick inte veta hans efternamn. Han citerades "Min polisanmälan är nedlagd. Ingen hindrar honom [dvs misshandlaren] från att komma tillbaka."

SvD rapporterar den 31:e december 2006 "Många föräldrar förbjuder sina barn från att vittna i rättegångar av rädsla för att barnen ska utsättas för hot." SvD citerar Ann Hellströmer, socionom och projektledare anställd vid polisen i Stockholms län "Rädslan och skräcken över att ens barn ska delta i en polisutredning bara ökar. Det gäller över hela Sverige. Tyvärr är många föräldrar jätterädda. Det är en farlig tendens att tilltron till rättssamhället urholkas. Den som tiger blir medlöpare. Vi måste alla ta vårt ansvar."

Men det är onekligen svårt att "ta sitt ansvar" när man kan bli misshandlad för det, för att rättsväsendet inte förmår ge en erforderligt skydd. Och kanske inte ens straffar gärningsmannen efteråt. SvD skriver vidare i artikeln "`Skolans omhändertagande av brottsoffer varierar. Det händer att offret får stanna hemma av säkerhetskäl medan misshandlaren går kvar [i offrets skola dvs]´ säger Mia Medström [anställd av Eskilstuna kommun]".

I samma nummer av SvD återfinns en annan artikel, med rubriken "Unga närmast rättslösa". Av artikeln framgår det att åtskilliga unga brottsoffer inte vågar anmäla brott de själva har utsatts för till polisen, om gärningsmannen var under 15 år gammal. Det är nämligen så att alla ungdomar är medvetna om att barn under 15 inte kan straffas av rättsväsendet. Så unga brottslingar är istället socialtjänstens ansvar. Men socialtjänsten kan ju inte utsätta så unga barn för några som helst kännbara straff heller! Så det är fullkomligt ofarligt för busar som är under 15 år gamla att råna, misshandla, våldta eller på annat sätt förgripa sig på andra barn - och sedan dessutom hota offret med stryk om det anmäler brottet till polisen!

Att hota ett brottsoffer för att hindra det från att polisanmäla ett brott, är att begå ytterligare ett brott - "övergrepp i rättsak". Men brottslingar som är under 15 kan ju inte straffas! Vare sig för övergrepp i rättsak eller för något annat brott. Så den unga busen förlorar inget på att ytterligare hota sitt offer! Så ungdomar vågar ofta inte polisanmäla andra ungdomar som har begått brott emot dem - om bara dessa busar hotar dem med ytterligare en omgång stryk om de polisanmäler. SvD skriver "Ungdomar under 15 år är rättslösa. Med dagens lagstiftning kan socialtjänsten be polisen att förhöra gärningsmän mellan 12 och 15 år för att socialtjänsten i sin tur ska kunna vidta lämpliga åtgärder. Men det görs inte. Istället lägger polisen ner utredningen och socialtjänsten släpper det hela."

SUMMERING

Idag är "samhället" i Sverige rädd för att på allvar bekämpa brottsligheten. Att straffa en brottsling är ju att vara "elak" tycker tydligen de flesta ansvariga politiker och byråkrater. Det är ju "synd om brottslingarna" har politikernas och byråkraternas lärare i skolan samt professorer vid universiteten tutat i dem när de var unga. "Alla vet" nuförtiden att brottslingar är stackare som har haft en "olycklig barndom" - och dessutom att de har "förtryckts av det kapitalistiska samhällets maktstrukturer" - och att brottslingarna gör som de gör därför att de är "känsligare" än människor i allmänhet och därför mår de dåligt i detta "sjuka samhälle" som vi lever i - och att brottslingarna förstås bara har haft "otur" i livet i största allmänhet. Idén att någon skulle välja att begå onda handlingar faller ju på sin egen orimlighet! Så det anses att brottslingarna inte kan rå för det de gör - och därför anses det orättvist att straffa dem - i alla fall att straffa dem hår. Så resonerar etablissemangets ledande medlemmar.

Nå, när "samhället" blir rädd för bekämpa brottsligheten slutar brottslingarna upp med att vara rädda för "samhället". Och då blir medlemmarna av allmänheten snart livrädda för brottslingarna istället. Nu har det, som vi såg ovan, gått så långt att självaste poliserna ofta är rädda för brottslingarna!

Om inte utvecklingen vänds, kommer det svenska samhället att förfalla till bokstavlig anarki. Ty när inte staten längre håller brottsligheten i schack, nödsakas medborgarna själva att "ta lagen i egna händer". De anständiga medborgarna kan inte bara låta sig ätas levande av brottslingarna medan myndigheterna sitter med armarna i kors. De laglydiga medelsvenssons kommer småningom, om inget görs av samhället, att börja bilda medborgargarden och vigilantestyrkor som en följd av en desperat självbevarelsedrift. Sedan kommer medborgargardena och vigilantestyrkorna att idka inbördeskrig mot brottsgängen och maffian. Det blir slutet för det civiliserade samhället i Sverige.

VAD SKA VI GÖRA?

Det grundläggande som vi måste åstadkomma är att se till att brottlingarna återigen blir rädda för "samhället" - enkannerligen för rättsväsendet - istället för att "samhället" fortsätter att vara rädd för brottslingarna. Vi måste få till stånd en sorts "ombytta roller".

Undertecknad tror att det enda som kan skrämma brottslingar är straff. Men dagens straff räcker uppenbarligen inte. Det lär t.o.m. vara så att somliga brottslingar utför beräkningar över huruvida "vinsten" på ett visst brott kommer att vara "värt" ett visst straff. Somliga brottslingar begår exempelvis ett miljonrån, gömmer undan pengarna, tar ett fängelsestraff på några år - och lever sedan loppan på rånbytet efter de muckar från finkan. De gör detta inte så sällan med flit! Det är inte så sällan noga uträknat.

Och att dagens straff inte räcker visas också av att så många brottslingar begår nya brott så snart de släpps ut efter avtjänat straff. Tillvaron på ett svenskt fängelse upplevs tydligen inte som tillräckligt obehaglig för att avskräcka tillräckligt många av busarna från brott.

Brottslingarna måste därför drabbas av mera obehagliga straff än vad de får idag.

Många brottslingar är så hårdhudade att de "tål" åtskilliga år i ett svenskt fängelse. Och de tål böter. Och de tål onekligen "vård".

Men jag törs slå vad om att i stort sett ingen människa, inte heller en aldrig så hårdhudad brottsling, "tål" rejäl fysisk smärta.

ÅTERINFÖR KROPPSBESTRAFFNING

Brottslingar bör därför få måttfull kroppsbestraffning. Med "måttfull kroppsbestraffning" menar jag sådan aga som inte orsakar subjektet bestående fysiska men. Brottslingar bör få några rapp på bara stjärten med en rotting. Gärna offentligt, så att straffet dessutom blir generande för brottslingen. Slagen bör vara tillräckligt hårda för att göra ont, men inte så hårda att de bryter huden och därmed orsaka blödande sår. Vi bör definitivt inte utöva sådan brutal kroppsbestraffning som utövas på sådana ställen som Singapore, där rottingslagen är så kraftiga att rottingen river loss köttslamsor från brottslingarnas skinkor.

Om kroppsbestraffningen sker lagom hårt med en rotting, på bara stjärten, gör den ont - men utan att orsaka subjektet några permanenta fysiska skador. Rottingen lämnar bara några rödblåa märken efter sig - märken som tynar bort efter kanske en vecka.

Kroppsbestraffning kunde rimligen ersätta fängelsestraff för förstagångsbrottslingar. Den andra gången en buse åkte fast för ett brott skulle det dock sannolikt vara nödvändigt att komplettera kroppsbestraffningen med en tid i fängelse. Och om en buse begår brott upprepade gånger måste han rimligen hållas åtskiljd från samhället ett bra tag, för att skydda samhället.

Måttfull kroppsbestraffning skulle ha många förtjänster jämfört med dagens straff. Till att börja med skulle de vara rejält obehagliga. De skulle därför kunna avskräcka flera människor från att begå brott än vad dagens förhållandevis beskedliga fängelsestraff gör. En buse som var på väg att vandalisera t.ex. - han skulle nog tänka sig för minst två gånger om han visste att han skulle råka ut för en omgång smärtsam aga om och när han råkade åka fast.

En effekt av ett återinförande av kroppsbestraffning skulle därför sannolikt bli en väsentlig minskning av brottsligheten. Och det vore väl en välsignelse!?

En annan fördel med kroppsbestraffning är att den skulle vara mycket billigare än fängelsestraff. Det skulle kosta nästan ingenting att utdela några rapp med en rotting. Medan det lär kosta mer än en miljon kronor per år att hålla en brottsling fängslad.

Ytterligare en fördel med kroppsbestraffning är att förstagångsbrottslingar skulle, om de slapp sitta i fängelse, slippa att utsättas från skadlig inverkan från vanebrottslingarna som befolkar fängelserna. Många unga busar skulle kanske räddas från en karriär som brottsling om de fick en skarp varning första gången de åkte fast, i form av en omgång smärtsam aga, och slapp komma i kontakt med förhärdade brottslingar. Och tänk vilken vinst det skulle vara fråga om för oss alla andra närhelst en karriär som brottsling förebyggdes!

Kroppsbestraffning skulle också vara ett humant sätt att straffa brottslingar. Utan kroppsbestraffning skulle det vara nödvändigt att döma de flesta grova brottslingar till långa fängelsestraff. Brottslingar skulle därför slippa slösa bort åratal av sina liv på att sitta på en kåk, om de fick en omgång aga istället för åtminstone en del av fängelsestraffet. Och kroppsbestraffningen skulle avskräcka busarna ändå - eftersom en omgång smärtsam aga vore en skarp, intensiv, chockartad upplevelse.

Just att en omgång kroppsbestraffning är en intensiv upplevelse lär göra den särdeles effektiv. En brottsling kan vänja sig vid tillvaron på kåken och bli avtrubbad. Men smärta gör alltid ont!

ÄR DET SYND OM BROTTSLINGARNA?

Men skulle det inte vara synd om brottslingarna om de utsätts för fysisk smärta? Nja, varför skulle det vara mera synd om en buse om han fick utstå smärta i någon minut istället för att få vegetera i flera år på en kåk? Kroppsbestraffningen skulle vara en obehaglig och intensiv upplevelse - men den skulle i alla fall vara kortvarig!

Om ett kortvarigt straff vore minst lika effektivt som ett långvarigt när det gällde att motverka brott - vore inte då det kortvariga straffet att föredra? Kroppsbestraffningen torde bli minst lika obehaglig som att sitta på kåken - men den skulle samtidigt bli mindre utdragen.

Och den viktigaste faktorn av alla är den moraliska. Det är helt enkelt rättvist att människor som avsiktligt skadar sina medmänniskor får genomlida en ytterst obehaglig upplevelse som konsekvens. Man ska inte underskatta brottslingars ondska. De är i stort sett alltid medvetna om att de skadar sina offer. Men antingen bryr de sig inte om sina offers lidanden - eller så är det rentav deras syfte att orsaka offren lidande!

Det är därför bara rätt åt brottslingar att de får lida en del som en konsekvens av sin ondska.

Och det lär göra tillvaron mera uthärdlig för brottsoffren om de får veta att deras banemän verkligen fick betala ett rejält pris för sina illdåd. Vore det inte t.ex. bara hur rättvist som helst om odågorna som sparkar oskyldiga människor i huvudet medan de ligger på marken fick uppleva en dos rejäl fysisk smärta som straff?

Det är vidare mycket mera synd om brottsoffren än om brottslingarna. Ty de förra är till skillnad från de senare oskyldiga. Därför bör rättsväsendets främsta hänsyn vara till brottsoffrens intressen - inte till brottslingarnas förmenta intressen. Det är bättre att brottslingarna får lida än att de oskyldiga får lida. Det viktigaste övervägandet när straffen bestäms bör därför vara "Vilken sorts straff kan mest effektivt minska brottslighetens omfattning framöver?".

Och all erfarenhet visar att brottslighetens bekämpning kräver repression. Det moderna experimentet med "human" kriminalvård har misslyckats totalt. Brottsligheten har skjutit i höjden ända sedan straffen började lindras för sådär 70 år sedan. Ondska måste straffas med en rimlig hårdhet för att hållas i schack.

RÄCKER KROPPSBESTRAFFNING?

Om kroppsbestraffning nu möjligen är en nödvändig förutsättning för att få bukt med brottsligheten - kan den då också utgöra en tillräcklig förutsättning? Svaret på den viktiga frågan är nej.

Den mest grundläggande orsaken till de senaste decenniernas ökade brottslighet är trots allt inte lindringen av straffen. Orsaken är istället utbredningen av irrationella idéer. Efter Andra världskrigets slut har sådana idéer som att människor inte rår för vad de gör och att brottslingar är stackars offer för "det omänskliga kapitalistiska systemet" brett ut sig i Sverige. Sådana förfelade idéer "släpper brottslingarna loss". Busar kan utleva sina ondskefulla känslor utan besvärande samvetskval efter att de har internaliserat sådana idéer.

Den viktigaste åtgärden för att tränga tillbaka brottsligheten är därför att sprida bättre idéer genom kulturen (enkannerligen bättre fundamentala, d.v.s. filosofiska, idéer).

Men att förbättra idéinnehållet i kulturen är ett arbete som kommer att ta mycken tid. För att motverka brottsligheten omgående duger nog inget annat än att öka upptäcktsrisken för brott samt dessutom att införa effektivare straff. Som t.ex. kroppsbestraffning. Och alla åtgärder som kan bidra till att minska brottsligheten bör naturligtvis välkomnas.

ÅTERINFÖR AGA I SKOLAN

Förfallet i den moderna skolan är en katastrof. Busar sitter och pratar i klassrummet medan läraren försöker undervisa. Busar kastar saker i klassrummet medan läraren försöker göra sitt jobb. Busar rentav våldför sig på läraren. Hur ska de skötsamma eleverna kunna lära sig något när anarki tolereras i klassrummen?

För att våra barn ska kunna lära sig tillräckligt mycket under sina oersättliga år i skolan måste ordningen i skolan återställas. Undertecknad tror inte att det går att få ordning till stånd i klassrummen med mindre än att agan återinförs i skolan. Ty vilka andra sorters straff står till buds?

Kvarsittning? Vad gör man om busarna sticker från skolan ändå, trots att de är "dömda" till att sitta kvar? Och vad gör man om de bara roar sig, med exempelvis mp3-spelare eller bus, medan de sitter kvar?

Relegering? Busarna välkomnar snarast en relegering från skolan. En relegering lär ju framstå som en sorts trivsam "semester" för en buse som inte gillar skolan! Och i stort sett alla busar ogillar ju skolan.

Men smärta gör ont. Eleverna skulle räddas för att bete sig illa om de visste att aga vore konsekvensen. Skolorna var ju faktiskt mycket lugnare och mera välordnade innan agan avskaffades på 1950-talet - eller hur?

Alla unga skulle tjäna på det om agan återinfördes i skolan. Med bättre ordning i skolan skulle i synnerhet de skötsamma och ambitiösa eleverna - men även busarna på köpet - lära sig mera. Det skulle ju t.ex. bli lättare att koncentrera sig på lärarens undervisning om alla elever hade vett att vara tysta medan undervisningen pågick.

Det skulle rentav vara en välsignelse för barnen om de fick lära sig mera som en följd av att agan återinfördes i skolan! Att avstå från att återinföra agan i skolan vore inte ett sätt att vara "snäll" mot barnen. Det vore istället ett svek mot barnen att låta busarna förstöra undervisningen! Barnens liv blir ju förstörda när de inte får en anständig chans att lära sig tillräckligt mycket under sina oersättliga fåtals år i skolan!

ARGUMENT MOT KROPPSBESTRAFFNING

Att förespråka kroppsbestraffning i dagens Sverige är förstås som att svära i kyrkan! Etablissemangets ryggmärgsmässiga reaktion blir att skrika - "Kroppsbestraffning är brutal! Det vore barbariskt och nybrutalt att straffa människor med fysisk smärta!".

Men vad är egentligen "problemet" med fysisk smärta? Brottslingar i största allmänhet, och dessutom busar i skolan - de måste väl straffas på något sätt? Och för att vara just ett straff så måste väl en påföljd vara obehaglig? Om det går an att orsaka brottslingar och busar obehag genom att t.ex. låsa in dem i ett fängelse eller utsätta dem för kvarsittning - varför skulle det då inte även gå an att utsätta dem för obehag genom att ge dem några rapp med en rotting på stjärten? Vad är det som är så metafysiskt märkvärdigt och fel med just fysisk smärta?

"Obehag som obehag" säger jag! Brottslingarna och busarna skulle ju överleva den fysiska smärtan utan bestående fysiska men. Och det är faktiskt väldigt vanligt att människor upplever fysisk smärta i livet i övrigt, t.ex. vid tandvärk, vid olyckor, vid sjukdomar, vid barnafödsel o.s.v. Fysisk smärta är inte så metafysiskt märkvärdigt egentligen. Och den kan t.o.m. betraktas som mera "human" än andra sorters bestraffningar - samtidigt som den ändå är verkningsfull.

I USA förekommer kroppsbestraffning fortfarande i skolorna i en del sydstater. Elever som uppför sig illa kan få några slag på stjärten med en sorts hård träbräda - en "paddla". Och eleverna föredrar oftast att få kroppsbestraffning med paddlan istället för att få utstå kvarsittning, när de själva får välja. När de själva får välja, lär eleverna föredra kroppsbestraffning framför kvarsittning i ca. 90% av fallen. Kroppsbestraffningen är ju obehaglig - men den är över på bara någon minut. De flesta elever vill slippa att sitta kvar flera timmar i skolan som straff och därmed förlora en del av sin knappa fritid.

Jag tror att det vore ett misstag att tolka detta förhållande som varande ett bevis för att kroppsbestraffningen i skolan skulle vara mindre effektiv än kvarsittning. Kroppsbestraffningen avskräcker ändå - eftersom den är obehaglig. Ett bra belägg för detta är förhållandet att eleverna lär vara mycket mera välartade, och undervisningsmiljön lär följdaktligen vara mycken mera gynnsam, i skolorna i USAs sydstater - där det tillämpas kroppsbestraffning - jämfört med i skolorna i resten av USA - där skolpersonalen saknar verkningsfulla sanktioner mot elever som uppför sig illa.

Och vore det inte att föredra att brottslingar i största allmänhet, samt busar i skolan, fick uppleva obehaget att genomlida några minuters fysisk smärta framför att alla vi oskyldiga medborgare får leva med så mycken nedskräpning, vandalisering, misshandel, stölder, våldtäkter, mord o.s.v.? Brottsligheten och buset måste väl anses utgöra ett större ont än att gärningsmännen får uppleva en kort stund med fysisk smärta? De förtjänar ju det! Och om de inte gillar smärtan kan de ju bara ge f-n i att begå brott!

VAD DEBATTEN BÖR HANDLA OM

Brottslingar och busar i skolan, de är inte hjärndöda. De vet att det de gör är fel - och att det de gör skadar andra människor. Och de vet att dessa andra människor är oskyldiga - och därför inte förtjänar lidandet de utsätts för av brottslingarna/busarna. Men de senare väljer att begå illgärningarna ändå. Så de förtjänar ordentliga straff. Låt dem själva få ta konsekvenserna av sina illgärningar. Straffa dem hårt!

Debatten måste handla om vilka sorters straff skulle vara mest verkningsfulla för att minska brottsligheten i samhället i stort - och för att minska det dåliga uppförandet i skolan. Debatten bör inte handla om hur synd det är om brottslingarna och busarna. Debatten bör handla om de oskyldigas intressen - inte om brottslingarnas och busarnas förmenta intressen.

Debatten måste handla om hur vi ska göra för att vara rättvisa mot brottslingarna och busarna - inte om hur vi ska vara "snälla" mot dem.

Debatten måste handla om hur vi ska straffa folk som gör fel, inte om hur vi ska vårda dem.
Debatten måste handla om hur vi ska hjälpa brotts- och busoffren, inte om hur vi ska "hjälpa" brottslingarna och busarna (och det enda sättet att verkligen hjälpa brottslingarna/busarna är ju i alla fall just att straffa dem - så att de därmed får en chans att lära sig en nyttig läxa).

Det moraliska är också det praktiska. Rättvisan är inte "bara" moralisk rätt - den är också det mest verkningsfulla medlet i kampen mot brott och bus (just p.g.a. att den är moralisk!). Om brottslingar och busar får genomlida kännbara straff kommer de att bli obenägna att fortsätta med brott och bus. Det visar faktiskt all empirisk erfarenhet, Brottsförebyggande rådets och resten av etablissemangets propaganda till trots.

Kroppsbestraffning vore moralisk! Det vore rätt att ge människor som begår illgärningar kännbara straff! De förtjänar det! Vi bör därför kämpa för kroppsbestraffningens återinförande med moralisk rättfärdighet!