Omfördelning är ondska

Petra Hjortensjö har i dagarna skrivit en artikel här på Newsmill [Newsmill var en numera nedlagd debattsajt där jag var mycket aktiv under ett par år. Jag skrev denna debattartikel under sommaren av år 2010.] med titeln ”Gå inte på Alliansens valfläsk – politiken går ut på att ta från de fattiga och ge till de rika”.

Petra menar att Moderaterna bara låtsas vara socialdemokrater för att vinna röster. Hon menar att (m) kallar sig själv för ett ”arbetarparti” endast i syfte att lura folket (ett folk som Petra rimligen måste förakta, eftersom hon anser tydligen att det är så oerhört lättlurat).

Jag håller med Petra Hjortensjö till en liten del. Det är sant att Moderaterna kopierar sossarnas politik i syfte att vinna socialdemokratiska röster. Men vad är det för ”tagande från de fattiga, och givande till de rika” som hon talar om? Hon menar antagligen att den moderatledda alliansregeringen har sänkt skatterna för de rika, och samtidigt har sänkt bidragen till de fattiga. Men om det vore sant skulle det bara betyda att alliansregeringen hade minskat orättvisorna i Sverige! Det är i alla fall så det skulle ha legat till enligt min uppfattning - om det nu hade varit sant att den borgerliga regeringen hade sänkt både skatterna och bidragen.

I socialdemokraternas Sverige, och Petra verkar sympatisera med socialdemokraterna, stjäler staten från de rika genom att beskatta dem och ger sedan en del av stöldgodset till de fattiga genom att dela ut sociala förmåner till dessa. Om alliansregeringen överhuvudtaget hade sänkt skatterna för de rika och minskat bidragen till de fattiga (och jag betvivlar att den har gjort det i mera än ytterst marginell omfattning) – då har regeringen bara stulit litet mindre av de rikas rättmätiga egendom och gett de fattiga litet mindre av andra människors pengar. Alliansregeringen har m.a.o. i så fall bara minskat på inslaget av parasitism i landet litet grand. Och vad vore det för fel med en sådan politik? Parasitism är väl inte något önskvärt? Det är väl bara en välgärning att minska parasitismen i samhället?

Men socialister anser faktiskt att parasitism är önskvärd. De rentav dyrkar parasitismen. De kallar den nämligen för ”omfördelning”. Socialister älskar att ta från de produktiva rika och ge till de tjuvaktiga fattiga. Varför älskar de denna sjuka sysselsättning?

Därför att de tror på den morallära som de kristna har prånglat ut i årtusenden, och som de moderna socialisterna har lånat av de kristna. Denna morallära heter altruismen.

Enligt altruismen ska den som har ett värde ge det till någon som inte har sagda värde. Enligt altruismen är du god endast när du är osjälvisk. Det är en synd att tänka på dig själv och din egen personliga lycka. Och det är en synd att göra en vinst. Varför? Därför att närhelst du gör en vinst, då gagnar du dig själv. Alltså: självet, d.v.s. jaget, d.v.s. du är måttstocket på ont, enligt altruismen. Att sätta dina egna intressen främst är det värsta du kan göra enligt altruismen. Att sätta värde på ditt eget personliga liv är en synd enligt altruismen. Det är därför filosofen Ayn Rand kallade altruismen för dödens moral.

Att socialismen i politiken bygger på altruismen i etiken förklarar en hel del om socialismen. Gång på gång har genomförandet av socialismen endast medfört svält och fattigdom för de fattiga - samma fattiga som socialismen hade sagts vara till för att hjälpa – i Ryssland, i Tyskland, i Kina, i Kambodja o.s.v. Överallt. Men likväl fortsätter sådana drömmande ”idealister” som Petra Hjortensjö att lovorda socialismen, och att kämpa för dess genomförande i ytterligare länder. Hur kan det komma sig? Vad kan göra socialisterna så blinda för socialismens blodiga och logiskt nödvändiga konsekvenser? Endast moralen har makten att till den grad förblinda folk.

Alternativet till socialismen, kapitalismen, bygger på egennyttans etik. Människor försöker ju göra vinster och försöker förkovra sig i det kapitalistiska samhället. Så kapitalismen bara måste vara ondskans system – så tänker varje människa som har tubbats till att tro på altruismen. Och altruismen säger ju att en handling är moraliskt oklanderlig om bara den utförs för någon annan människas skull. Så socialismen kan bara inte göra något fel, enligt altruismen. Alla socialistiska handlingar utförs ju per definition för att gagna ”folket”, ”proletariatet”, ”nationen” o.s.v. Så enligt altruismen är socialismen definitionsmässigt det goda systemet. Och att några miljoner oskyldiga människor slaktas varje gång socialismen genomförs i praktiken – det är ju bara en yttring av det där att man måste knäcka några ägg för att göra den ideala omeletten!

Låt oss granska Petra Nordensjös politik litet närmare. Varför skulle det vara moraliskt önskvärt att ta från de rika och ge till de fattiga? Enligt en socialist därför att all egendom rätteligen tillhör kollektivet. Så varje gång en individ får något materiellt värde, som t.ex. pengar i sin plånbok, är det en ynnest hon tilldelas av kollektivet – vars ställföreträdare ju är staten. Så enligt Petras sätt att se på saken har ingen människa en rätt till sina egna pengar. Hon har bara en rätt att ansöka om att få ett bidrag från staten närhelst hon råkar behöver en slant. Enligt Petras verklighetsuppfattning ska de enskilda medborgarna vara som statare som lever på sin herres, d.v.s. statens, välvilja. I det socialistiska samhället erhåller inte en människa en rätt till pengar för att hon producerar något. Hon erhåller en rätt till pengar endast genom att råka behöva pengarna. Därför att så påbjuder den altruistiska moralen,- som socialismen bygger på.

Men – hur kan alla pengar rätteligen tillhöra kollektivet? Producerar kollektivet något? Har kollektivet någon egen existens överhuvudtaget? Kan du slå upp kollektivets nummer i telefonkatalogen och ringa upp henne? Nej, ”kollektivet” är bara en abstraktion. Allt som verkligen existerar är enskilda människor. Ett kollektiv är bara ett antal individer. Det är endast individer som producerar – enskilda svarvare, enskilda bagare, enskilda gruvarbetare, enskilda lastbilschaufförer, enskilda kapitalister o.s.v. Därför tillhör alla pengar rätteligen individer – de individer som var för sig producerade de materiella värdena som motsvarar pengarna i fråga. Staten/kollektivet har ingen rätt till någon enda kottes pengar alls (Hur då ska statens verksamhet finansieras? Se min artikel här på Newsmill ”Måste vi verkligen ha skatter?”.)

Beskattning innebär att staten tar enskilda människors pengar med våld. Det är ju hotet att bli satt i fängelse om du vägrar att betala dina skatter som gör att du måste överlåta till staten det som staten behagar kräva av dig - oavsett om du vill eller inte. Att ta människors pengar med våld brukar vardagligt kallas för ”rån” eller ”stöld” – eller hur? Så staten kränker de rika individerna när den tar deras pengar för det påstått ädla syftet att ge pengarna till de fattiga. Staten stjäler från de rika.

Och säg inte att ”omfördelningen” bara innebär att staten stjäler tillbaka det ”som de rika har stulit från oss”! De flesta rika har inte tjänat sina pengar genom brottsliga gärningar. Det är ytterst få miljonärer som har tjänat ihop sina förmögenheter genom att råna banker, förskingra företagskassor, smuggla narkotika o.s.v. Och bara ett fatal av de rika är arvtagare. De allra flesta rika – t.ex. Bill Gates, Warren Buffett, Steve Jobs för att ge ett fåtal välkända exempel - de har jobbat ihop sina förmögenheter genom att driva framgångsrika företag. Och de flesta rika som har ärvt sina förmögenheter – t.ex. Marcus Wallenberg, Christina Stenbeck o.s.v. har inte bara lutat sig tillbaka och latat sig. De har jobbat hårt för att ytterligare öka på sin ärvda förmögenhet genom att göra produktiva investeringar.

Så när staten tar från de rika tar de från en del av samhällets mest produktiva medborgare. Och det fåtal rika som är brottslingar – de bör vara polisens problem, inte Skatteverkets. Brottslingar ska ju inte blott och bart utsättas för en futtig "omfördelning". De ska ställas inför rätta och dömas till fängelsestraff för sina brott!

Filosofen Ayn Rand förklarade vad omfördelning egentligen är för något. Omfördelning från de rika till de fattiga är en inversion av rättvisan – d.v.s. omfördelning innebär att rättvisan ställs på huvudet. Äkta rättvisa innebär ju att man belönar människor för deras goda handlingar och bestraffar dem för deras dåliga handlingar. Men omfördelning innebär att man bestraffar människor för att de producerar – genom att stjäla en del av produktionsresultatet från dem. Och att man belönar människor för att de inte producerar – genom att man ger dem pengar som de inte har arbetat för.

Så Petra Nordensjös artikel är en bekräftelse på den gamla sanningen att socialismen är parasiternas förlovade politiska system. Det är parasiterna som ”tjänar” på socialismen. På kort sikt. På lång sikt förlorar de fattiga också på socialismen. Därför att när socialismen gör slut på sina offer – de produktiva rika – då går de fattiga under också. Se bara på öststaternas sorgliga historia!

Svenska folket begår ett massjälvmord om det lyssnar på den nonsens som sådana socialister som Petra Nordensjö häver ur sig. Petra Nordensjö är på så vis en svensk motsvarighet till den där pastorn som predikade galenskap till de lättlurade i den sydamerikanska djungeln på 1970-talet: Jim Jones!