Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Sunday, August 29, 2010

Är det politiskt möjligt att avskaffa välfärdsstaten?

Det ser inte ut som om den svenska välfärdsstaten kommer att bli avskaffad under de närmaste åren. Ingen svensk politiker verkar ha tillräckligt med civilkurage för att ens säga offentligt att välfärdsstaten bör avskaffas - och ännu mindre finns det någon politiker med ryggrad nog för att hålla i skaftet och verkligen genomföra ett försök att avskaffa välfärdsstaten.

Men vi kanske borde ställa den här frågan – även om det fanns politiker med ryggrad som vågade göra ett försök att avskaffa välfärdspolitiken – skulle det då finnas en chans för dem att lyckas? Är det i dagens Sverige överhuvudtaget ”politiskt möjligt” att avskaffa välfärdsstaten?

Jag betvivlar det. Till att börja med kommer nog de äldre svenskarna aldrig att gå med på att avskaffa välfärdspolitiken. De har nämligen gjort sig själva beroende av välfärdsprogrammen för sin överlevnad.

Ta pensionerna som exempel. De äldre har satsat hårt på ett pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen. De är beroende för sin överlevnad på gamla dagar av att staten fortsätter att stjäla enskilda människors pengar genom beskattningen. Dessa skatter kallas med en förskönande omskrivning för ”arbetsgivaravgifter - men eftersom de tas ut av staten med tvång är de skatter, till allt utom namnet. Och de flesta i den äldre generationen har inte skaffat sig själva tillnärmelsevis med privata besparingar för att klara sin egen ålderdom. ”Varför ska vi skaffa oss besparingar?” resonerade de cyniskt när de var unga ”Staten kommer ju ändå att garantera vår trygghet när vi blir gamla! Det kommer alltid att finnas pengar att hämta från nästa generation.”

Så om de allmänna pensionerna chockavskaffades nu, som ett led i ett avskaffande av välfärdspolitiken, skulle de flesta gamla bokstavligen svälta ihjäl. Och ungefär samma sak gäller som allmän princip med de övriga av välfärdsstatens sociala program. De äldre generationerna har målat in sig i ett hörn. Avskaffades välfärdsstaten vore de oerhört illa ute. Det är den sorgliga situationen som de själva har satt sig själva - och resten av oss - i.

Så vi kan nog inte räkna med att det finns en snöbolls chans i helvetet att vinna de äldre generationernas stöd för ett avskaffande av välfärdspolitiken. Men hur är det med de unga då?

Man skulle kunna tro att deras föräldrars beteende skulle ha bäddat för att det skulle vara en enkel sak att vinna de ungas stöd för ett avskaffande av välfärdspolitiken. Det är ju de unga som är de stora förlorarna i välfärdsstaten. De äldre generationerna har ju i sina unga dagar beviljat sig själva kostsamma sociala förmåner, som de till stor del har finansierat med upplånade pengar. Statsskulden i dagens Sverige uppgår idag till mångmiljardbelopp. Det är inte de äldre generationerna som kommer att få betala denna skuld. De kommer att dö undan innan det hela brister. Det är i alla fall nog vad de cyniskt har räknat med!

Men när de som har skapat denna skuld dör – då kommer denna enorma skuld inte att skrivas av och försvinna. Den kommer att bestå – och barnen och barnbarnen till de som åtnjöt förmånerna som de lånade pengarna finansierade kommer att dras med bördan av att betala på skulden! År efter år efter år! Trots att ingen frågade dem om de ville ha det på det här viset. De får snällt betala - trots att de flesta av dessa unga ju inte ens var födda när huvuddelen av statsskulden byggdes upp för att finansiera välfärdspolitiken. De äldre festade – och deras barn och barnbarn får betala!

Snacka om exploatering! Ingen kan säga att de äldre generationerna inte har varit både giriga och cyniska när de passade på att utnyttja sina barn och barnbarn under de år då dessa fortfarande inte hade några röster.

Men – kommer dagens unga att inse hur deras föräldrar och farföräldrar har kränkt dem? Det ser inte ut att bli på det viset. Det synes som om ännu flera av de unga än av de äldre röstar på sådana ”radikala” vänsterpartier som Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och litet flera av de unga än av de äldre verkar vurma för Socialdemokraterna. De unga verkar vara ännu mera vänsterinriktade, och vara ännu mera övertygade kramare av välfärdsstaten, än sina föräldrar.

De unga har helt enkelt gått rakt in i fällan som deras föräldrageneration har gillrat för dem! De äldre generationerna utformade avsiktligt en skola som fördummade barnen. De unga har inte fostrats till att tänka kritiskt i välfärdsstatens skola. Det låg ju inte i välfärdsstatens intresse att fostra medborgare som skulle kunna tänkas drista sit till att ifrågasätta välfärdsstaten! En statlig eller kommunal skola styrs ju av den politska klassen - så den slår vakt om den politiska klassens upplevda intressen - den saken kan väl inte vara så svårt att förstå?

Och eftersom de unga inte har fått lära sig tillräckligt mycket om hur verkligheten är beskaffad i skolan går väldigt många av dem ut i vuxenlivet med ett dåligt självförtroende. De räknar inte med att de ska förmå att klara sig själva med sina egna krafter. De känner att de måste luta sig mot en paternalistisk välfärdsstat - en "storebror" - för att klara sig.

Så de flesta av dagens unga försöker inte rädda sig genom att avskaffa välfärdspolitiken innan det blir för sent. I stället klamrar de sig desperat fast vid välfärdspolitiken - som en drunknande man som klamrar sig fast vid en läckande och långsamt sjunkande gummiflotta i ett fåfängt försök att uppskjuta det bittra slutet.

De unga borde vara arga som f-n på sina föräldrar! Istället för att bara vara rädda för den där friheten och det tillhörande självansvaret. De borde inse att deras föräldrageneration har svikit dem å det grövsta. De äldre har helt enkelt konsumerat upp välfärden och lämnat ett konkursbo efter sig till sina barn och barnbarn!

Om dagens unga hade någon självaktning – med det har de ju inte – skulle de bestämma sig för att straffa sin föräldrageneration. De skulle t.ex. skära ner pensionerna till existensminimum omgående. Och de skulle säga till sina föräldrar – ”Ni svin till människor borde vara tacksamma för att vi unga i alla fall inte är så elaka att vi lämnar er att svälta ihjäl ute på gatan. Därför att egentligen är det vad ni förtjänar – eftersom ni har haft magen att förstöra framtiden för era egna barn!”

Det vore kanske rentav påkallat att utsätta gamlingarna för aga på ålderdomshemmen för att skipa rättvisa - hahaha! En liten risbastu åt morsan och farsan för att ge igen för gammal ost! Generations-rättvisa!

Men nej - ärligt talat - det vore nog att gå för långt.

Så det ser ut som om välfärdsstaten i Sverige kommer att bestå ända tills det kollapsar - den svenska välfärdsstaten kommer nog att sluta på ett liknande sätt som kommunismen slutade på i Sovjetunionen. Det är nog ännu inte "politiskt möjligt" att göra något åt välfärdspolitiken.

Vi som förstår vartåt det hela lutar får intensifiera våra ansträngningar att upplysa allmänheten - med bruk av intellektuell aktivism. För mera information – kolla den här sajten: www.aynrand.org .

No comments:

Post a Comment