Altruismen och oljan

Orättvisorna i den internationella oljeindustrin utgör ett exempel bland många på moralläran altruismens livsfientliga konsekvenser. Den utbredda acceptansen av den altruistiska moralläran, som säger att man ska vara osjälvisk och inte gagna sina egna intressen, medförde att många människor världen runt jublade när regeringarna i oljeländerna i Tredje världen konfiskerade de multinationella oljebolagens tillgångar på 1950- och 1960-talen.

Altruisterna inbillade sig att välfärden som oljan kunde generera skulle komma de fattiga till del bättre om oljan stals från de "själviska", vinstjagande, privata oljebolagen och dess aktieägare i de rika västländerna - och istället hamnade i händerna på de fattigas "egna" regeringar. Altruisterna inbillade sig att dessa regeringar skulle osjälviskt tjäna sina fattiga folk med oljepengarna.

Konfiskeringarna var en enorm orättvisa gentemot de privata ägarna till oljebolagen i västländerna. Det var nämligen dessa som hade finansierat oljebolagens prospektering, oljefältsutbyggnad, raffinaderier, hamnanläggningar, tankbåtar osv. Utan de multinationella oljebolagen och dess privata aktieägare hade oljan i Tredje världen bara förblivit en värdelös sörja liggande i marken, som inte hade gjort någon nytta för någon människa överhuvudtaget. Oljeindustrin skapades inte av de fattiga i Tredje världen - och ej heller av deras regeringar. Därför var det en orättvis stöld när dessa regeringar beslagtog oljefälten och utvinningsanläggningarna.

Och utvecklingen har bekräftat filosofen Ayn Rands tes att inte ens de behövande själva tjänar på altruismens praktik. Stölden av oljan har bara skadat de fattiga själva i Tredje världen. Istället för att hamna i kassorna hos de produktiva privata oljebolagen, hamnar vinsterna från oljeutvinningen nu i fickorna på improduktiva politiker. Om de privata oljebolagen hade fått behålla pengarna, hade de använt en stor del av dem till investeringar i oljeländerna. Dessa investeringar hade genererat mycken välfärd för de fattiga i dessa länder. Men nu hamnar pengarna istället i händerna på politikerna. Och dessa bryr sig inte om de fattiga, såsom altruisterna inbillar sig.

En artikel i nr 5 av affärstidskriften Affärsvärlden år 2007 berättar om hur oljepengarna används nu när oljan har socialiserats (socialismen är förstås ett av de politiska system som syftar till att omsätta den altruistiska moralläran i praktik):

"Teodorin Nguema Obiang är 36 år gammal och har hem i såväl Buenos Aires som Paris och Kapstaden, där garaget för övrigt hyser några av världens mest exklusiva vagnar: en Bentley Arnage T., en Bentley Mulliner och en Lamborghini Murcielago. Dessutom köpte han förra året en villa i Malibu i Los Angeles, som enligt organisationen Global Witness hade ett utropspris på 245 miljoner kronor. Strandtomten är generöst tilltagen och erbjuder möjligheter till en aktiv fritid: här finns både en golf- och tennisbana samt en swimmingpool . . . Teoderin Nguema Obiang vet vad han vill och har resurser att sätta in för att nå sina mål. Faktiskt lite väl stora resurser med tanke på att hans månadslön, som skogsbruksminister i Ekvatorialguinea, ligger på motsvarande 35.000 kronor.
"Här kommer förklaringen som får ekvationen att gå ihop: Teodorin Nguema Obiang är son och trolig efterträdare till Ekvatorialguineas mångårige diktator Teodoro Obiang Nguema Mbasogo. Faderns lycka var gjord för drygt tio år sedan när oljeletare i hans lilla västafrikanska land, stort som Småland, hittade olja utanför kusten i Guineabukten. Idag ger oljeexporten intäkter runt 35 miljarder kronor årligen, vilket är en hel del med tanke på att det bara bor en halv miljon människor i landet."
Men Ekvatorialguineas politiska ledare använder inte oljepengarna till att skapa välfärd åt folket.

Affärsvärlden fortsätter -

"Men vardagen för Ekvatorialguineas invånare präglas av någonting helt annat än välstånd: Malaria, kolera, dysenteri, tyfus och hiv är vanliga sjukdomar och fattigdomen är svår."

Är det oljebolagens fel att politikerna stoppar pengarna i egen ficka? Nej, en svensk oljeletare berättar:

"`Vad som händer är att sådana här människor tar områdena [där oljefälten finns] själva och försöker sälja dem. Det är det som händer i de här länderna, att många privatpersoner sitter på rättigheter som de sen försöker kränga till internationella företag´ säger Ulrik Jansson"

Är det oljebolagens fel att politikerna slösar bort pengarna på egen svinaktig lyxkonsumtion? Nej, Ulrik Jansson förklarar:

"`Vi kan inte styra vad pengarna går till, men det kan ju inte ens SIDA göra.´"

Det där sista påpekandet stämmer ju! Om inte ens statliga SIDA kan åtgärda korrupta politiker i Tredje världen - vad kan då ett futtigt privatföretag göra?

Världens altruister och socialister har gjort världens fattiga en jättestor otjänst genom att påheja världens regeringars socialisering av oljeutvinningsindustrin. Om bara oljefälten framförallt i Tredje världen fortfarande hade varit i de privata multinationella oljebolagens händer - då hade de fattiga haft det mycket bättre idag!

Vi måste därför förkasta den socialistiska politiken och den altruistiska moralläran. Det är inte en dygd att stjäla de rikas pengar - och det är ej heller en dygd att offra sig för andra och leva för andras skull. Socialismen i politiken och altruismen i etiken förstör för alla - även för de fattiga!

Som Ayn Rand skulle uttrycka det: kapitalismen och egoismen är idag okända ideal.