En elak lösning på problemet med prästernas pedofili

År efter år har den katolska kyrkan högtidligt lovat att åtgärda problemet med alla präster som begår sexuella övergrepp på barn. Och år efter år har övergreppen ändå bara fortsatt. Problemet tycks vara olösligt.

Och det hela är väldigt logiskt. Den mänskliga sexualdriften kan inte förnekas. Den har fysiologiska orsaker. En prästutbildning, hur nitisk den än är, kan inte utsläcka sexualdriften hos prästkandidaten. Präster, likaväl alla övriga män, har hormoner som ger upphov till sexuellt begär – oavsett hur mycket de enskilda prästerna försöker undertrycka den driften. Det är enligt min uppfattning lönlöst att försöka utplåna sexualdriften från fysiskt normala män som väljer prästyrket.

Att säga till en präst: ”Du skall inte idka sex med den där vackra körgossen!” är ungefär som att säga till en svältande man; ”Du skall inte stjäla den där brödlimpan!”. Vi vet ju hur det var förr i tiden. Fattiga, svältande människor som stal en bit bröd dömdes till döden som straff. Vi har alla hört de där hemska historierna om stackars svältande barn som hängdes därför att de stal en bit bröd för att stilla sin gnagande hunger.

Kan vi rimligen vänta oss att en präst som inte tillåts att få utlopp för sin sexualdrift på normalt sätt, d.v.s. med en hustru, ska avhålla sig från att förgripa sig på ett barn när tillfälle ges – mera än vad vi kan vänta oss att en svältande man ska avhålla sig från att stjäla en limpa bröd, när tillfälle ges? Nej, som Ingemar Mundebo kanske skulle säga - inte är väl sexualdriften så mycket svagare än driften att fylla sin mage?

Så det går nog inte att sätta stopp för pedofilin bland präster genom upplysning, övertalning och moraliska uppmaningar. Vad ska då göras?

Jag ser bara två möjliga lösningar på eländet. En ”snäll” lösning och en ”elak” lösning.

Den första, "snälla" lösningen vore att avskaffa prästernas celibat. D.v.s. att helt enkelt låta prästerna gifta sig – precis som alla andra män! 

Men den lösningen skulle nog inte tilltala ledarna för den katolska kyrkan. Därför att den katolska kyrkan tycker ju att sex – denna underbara gåva vi människor har fått av naturen (inte av Gud, eftersom Gud ju inte existerar) – till sin natur är en synd. Den katolska kyrkan tycker ju att det är moraliskt förkastligt för människor att njuta av sex. Den katolska kyrkan tycker ju att det är moraliskt förkastligt av människor att njuta av livet överhuvudtaget. Den katolska kyrkan tycker ju innerst inne att det är moraliskt förkastligt för människor att vara lyckliga på denna jord. De katolska tycker att lycka ska vara något människor får uppleva endast i det påstådda livet efter detta (och då ska dessutom endast dem som har turen att inte hamna i helvetet få uppleva denna fiktiva lycka!).

Men det finns en annan, mera "elak" lösning på problemet med prästernas pedofili, som kanske skulle tilltala ledarna för den katolska kyrkan mera?

Denna lösning - den "elaka" lösningen - vore att kastrera samtliga blivande präster! Detta skulle onekligen vara ett mycket effektivt sätt att sätta stopp för prästernas pedofili. Sultanerna i det gamla osmanska riket visste ju att kastrering av de män som sattes att vakta haremet var ett mycket effektivt medel för att garantera att sultanernas kvinnor aldrig utsattes för sexuella närmanden av vakterna! 

Så varför inte då kastrera alla blivande präster? Den katolska kyrkan godkände ju kastrering av de småpojkar som var avsedda att bli körsångare förr i tiden. Och att förhindra att oskyldiga barn utsätts för sexuella övergrepp av präster måste väl rimligen anses vara minst lika angeläget som att förse kyrkan med duktiga körsångare?

Man skulle förstås kunna invända att det skulle vara ett övergrepp på prästernas mänskliga rättigheter att kastrera dem. Men det är ju frivilligt att bli präst! Om en ung man tyckte att det var värt priset att kastreras för att erhålla ”förmånen” att bli präst – varför skulle vi då hindra honom? Var och en fick välja om han tyckte att "förmånen" att bli präst var värt priset att bli kastrerad. Varje blivande präst skulle få ge sitt samtycke till kastrering. 

Det skulle vara villkoret för att få bli präst. 

Det skulle inte vara rimligt att argumentera att vi skall låta präster slippa kastreras om priset för detta blev att oskyldiga barn utsattes för sexuella övergrepp. Och vi kan räkna med att oskyldiga barn säkert kommer att utsättas för sexövergrepp av präster även i fortsättningen – så länge som den katolska kyrkan behåller den irrationella celibat-regeln för präster, men samtidigt inte låter samtliga präster kastreras. Så om den katolska kyrkan vill envisas med att behålla den irrationella celibat regeln – då bör vi kräva att kyrkan också går med på att låta samtliga sina blivande präster kastreras!

Och jag skulle för min del inte tycka synd om de kastrerade prästerna. Prästerna viger ju sina liv åt att förstöra andra människors liv. Genom att förespråka blind tro på det ovetbara, genom att uppmana människor till att offra och försaka, genom att lära människor att skämmas för sin sexualitet, genom att försöka förbjuda preventivmedel och sedan också förhindra aborter när konsekvenserna av det förra förbudet visar sig o.s.v. Prästerna är kort sagt onda varelser – så jag tycker att det bara skulle vara rätt åt dem om de alltihopa kastrerades! 

Läkarna skulle nuförtiden kunna utföra kastreringarna under bedövning. Men vi borde nog inte låta prästerna åtnjuta förmånen att bedövas när de kastreras. Minns att på 1800-talet gjorde kyrkan frenetiskt motstånd mot att de då nyuppfunna bedövningsmedlen användes – med argumentet att det var Guds vilja att vi människor skulle genomgå olidliga smärtor vid operationer eller då vi födde barn? Den kristna kyrkan ville att kvinnorna skulle gå igenom ett helvete när de födde barn. Och att sjuka människor skulle gå igenom ett helvete när de opererades. Det var ett självändamål för kyrkan att kvinnor som födde barn och sjuka som opererades skulle lida. 

Vore det inte bara en rättvis vedergällning att behandla kyrkans egna män på samma sätt när de kastrerades?

Ifall ni inte redan har gissat det – jag är själv ateist. Jag gillar inte religion minsta dugg. Religion för med sig inget gott alls. Kristendom, islam, kommunismen, nazismen – de är alltihopa lika goda kålsupare. Jag är stolt över att vara i sympati till den sekulära, gudsförnekande filosofin objektivismen. Om ni vill se vad objektivismen går ut på, ta då en titt på dessa sajter – www.aynrand.org och http://henrik-unne.blogspot.com .