Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Wednesday, July 7, 2010

Vad är det grundläggande politiska valet?

Människor har sedan civilisationens gryning ställt sig frågan ”Vad är det goda politiska styrelseskicket?” Svaren har i hög grad varierat. Många människor har svarat ”Det goda styrelseskicket är det där `rätt´ man eller män styr.” Men vad är det för svar? Vad är måttet på ”rätt” man eller män? ”Rätt” man eller män måste rimligen betyda ”den man eller män som fattar `rätt´ beslut”.

Men vad är det som utgör ”rätt” beslut? Är styrelseskicket gott när staten fattar beslut som gör att medborgarna dyrkar Gud på ”rätt” sätt? Eller när staten fattar beslut som maximerar den ekonomiska tillväxten? Eller när staten fattar beslut som maximerar ”nationens storhet”? Eller när staten fattar beslut som skapar ett rasrent folkstam? Eller när staten fattar beslut som utvidgar nationens gränser så mycket som möjligt – d.v.s. skapar det största möjliga imperiet? Eller när staten fattar beslut som utrotar fattigdomen hos medborgarna? Eller när staten fattar beslut som utrotar ”synden” hos medborgarna? Eller när staten fattar beslut som säkrar medborgarnas fri- och rättigheter? Det finns nästan hur många svar som helst på frågan om vad som utgör ”rätt” beslut. Därför finns det nästan hur många svar som helst på frågan om vad som utgör ett ”gott” samhälle när man ställer frågan på fel sätt, som ovan.

Men jag vågar påstå att i grund och botten finns det bara ett alternativ – det goda och det onda styrelseskicket. Det finns många sorters samhällen som är ”dåliga”. Men det finns i grund och botten egentligen endast en sorts samhälle som är riktigt ”bra”. Det är det samhälle där staten utför sin rättmätiga funktion.

På alla frågor om ”gott och ont” - inom politiken, inom etiken, inom konsten, inom näringsläran o.s.v. - finns som svarsalternativ endast dessa två:

”Det som gagnar det mänskliga livet.” och ”Det som skadar det mänskliga livet.”.

Det finns liv och det finns död. Det finns näring och det finns gift. Det finns rättvisa och det finns orättvisa. Det finns frihet och det finns ofrihet.

Vad är då det grundläggande, fundamentala alternativet inom politiken? Är det alternativet ”demokrati” eller ”diktatur”? Många svenskar skulle nog svara ”ja” på den frågan. Men tänk efter. Är inte detta svar bara en variant av ett svar på den där skenfrågan jag ställde i början av denna artikel – d.v.s. ”Vad är `rätt´ man eller män att styra?” En diktatur innebär att en ensam individ fattar besluten. En demokrati innebär att en majoritet fattar besluten. Men ”diktatur” eller ”demokrati” utgör inget svar på frågan ”Vilka beslut är de `rätta´ besluten?” D.v.s. att säga att samhället ska vara en demokrati eller att samhället ska vara en diktatur – det svaret säger nada om vilken funktion staten ska fylla. D.v.s. det säger inte ett skvatt om politikens innehåll.

Både diktatur och demokrati delar faktiskt på samma grundpremiss - nämligen ”att staten får göra vadhelst som är härskarens vilja”. I en diktatur – som t.ex. Nazityskland eller Sovjetunionen – gör staten vadhelst som härskaren (t.ex. Hitler eller Stalin) känner för att den ska göra. Och i en demokrati gör staten vadhelst som den härskare som är den sittande majoriteten känner för att den ska göra. Demokrati betyder ju ”folkstyre”. I en äkta demokrati gör staten majoritetens vilja – vad det än är som är majoritetens vilja. Varje inskränkning av majoritetens rätt att besluta som den vill är en inskränkning av demokratin. Så i en äkta demokrati är majoriteten fri att göra vadhelst den känner för. Så du ser - både demokrati och diktatur bygger på nävrätten. I en diktatur är det den som har de flesta vapen bakom sig som är starkast. I en demokrati är det den som har de flesta röster bakom sig som är starkast. Men i båda fallen är det ytterst den starkes rätt - nävrätten - som avgör.

En anhängare av demokratin skulle nu kanske invända ”Men en majoritet kommer aldrig att vara `elak´ - som Hitler eller Stalin. Så en demokrati är väsentligt annorlunda än en diktatur.” Men det är bara nys. Det finns ingen naturlag som säger att en majoritet alltid kommer att vara ”snäll” - och ännu mindre att den alltid kommer att vara klok och rationell. Tänk på att majoriteten i det antika Aten beslutade i god demokratisk ordning att Sokrates skulle avrättas – inte för att han hade begått något brott - utan bara därför att han hade gjort sig impopulär. Och kom ihåg att tyskarna röstade fram rasisten Hitler till makten i fria val. Och kom ihåg att palestinierna på Gaza-remsan valde fram de mordiska terroristerna Hamas till makten, när Israel gjorde misstaget att vara generös mot dem och ordnade demokratiska val åt dem.

Valet mellan diktatur och demokrati bygger på ett val mellan två filosofiska premisser – intrinsikalismen respektive subjektivismen. Diktatur innebär att en ensam diktator godtyckligt fastslår vad som ska gälla – därför att han bara ”vet” vad som är rätt. Diktatorn Khomeini bara ”visste” vad Gud påbjöd som ”rätt”. Diktatorn Hitler bara ”visste” vad det Tyska Folket påbjöd som ”rätt”. Diktatorn Stalin bara ”visste” vad Arbetarklassen påbjöd som ”rätt”. Diktatur är alltså ett uttryck för intrinsikalismen – att en diktator på något vis har en särskild insikt i vad som är ”rätt” i sig. Och att folket bara har att finna sig i detta med våld påtvingade ”rätta”. De regerade har i en diktatur inget val alls.

Demokrati innebär att en majoritet godtyckligt fastslår vad som ska gälla – därför att majoriteten av folket alltid ska få göra vadhelst den vill. Om majoriteten vill att det ska vara en inkomstskatt och att denna skatt ska vara 50% - då ska den vara 50%. Om majoriteten vill att det ska vara en inkomstskatt på 90% - då ska den vara 90%. Om majoriteten vill att det ska vara en inkomstskatt på något annat antal procent – det kvittar vilket – då ska det vara en inkomstskatt på just det antalet procent. Om majoriteten vill att vi ska ha vindkraft, men inte kärnkraft – då ska vi ha vindkraft och inte kärnkraft. Om majoriteten vill att vi ska ha bönestunder i skolan, då ska vi ha bönestunder i skolan. Om majoriteten vill att Centerns dagstidningar men inte Folkpartiets dagstidningar ska ha subventioner – då ska just Centerns dagstidningar, men inte Folkpartiets, ha subventioner. Om majoriteten vill att det ska vara tio barn per vuxen på daghemmen, då ska det vara tio barn. Om majoriteten vill ha mindre barngrupper – eller större – då ska just den viljan råda. Och alla dessa godtyckliga demokratiska beslut genomförs ytterst med våld. Den demokratiska statens beslut backas ju upp med lagen, d.v.s. polisen och domstolarna och fängelserna.

Som du bör kunna se innebär både den intrinsikalistiska diktaturen och den subjektivistiska demokratin att det råder godtycke. Staten gör vadhelst härskaren (diktatorn eller den rådande majoriteten) råkar vilja att den ska göra. Det som fattas i både diktaturer och demokratier är objektivitet. Objektivitet innebär att verklighetens fakta avgör vilka beslut som ska fattas. Enligt teorin bakom en objektivt styrelseskick har staten en viss funktion att fylla. En funktion som beror på det mänskliga livets villkor.

Människan är en entitet med en viss natur. Människans grundläggande natur är att hon är en levande varelse vars grundläggande överlevnadsmedel är hennes förnuft. För att människor ska kunna överleva måste de vara i stånd att använda sina respektive förnuft. Det innebär att när människor lever i ett samhälle, då måste varje enskild människa lämna sina medmänniskor i fred – så länge de lämnar henne i fred. De måste var och en tänka, och sedan producera det de behöver för att överleva och byta resultatet av sin produktion med varandra genom frivillig handel. Förnuftet är en egenskap som tillhör enskilda människor. Och bara genom att använda fysiskt våld kan en människa hindra en annan från att använda sitt förnuft. Därför är frihet från våld det grundläggande sociala villkoret för att människor ska kunna tänka – och därmed för att de ska kunna överleva – när de lever i ett samhälle.

Så människorna måste ha en inrättning som skyddar dem mot sina medmänniskors eventuella angreppsvåld. Den inrättningen är staten. Staten är till för att skydda sina medborgare mot brottslingar och utländska angripare – som eventuellt skulle vilja våldföra sig på dem. Den goda staten är därför den som skyddar medborgarna mot våld – genom att upprätthålla ett försvar och ett rättsväsende.

Och vad är en "stat" förresten?

Staten är:

Den organisation i ett samhälle som har ett monopol på det legala användandet av våld.

I ett civiliserat samhälle är det endast staten som kan gripa människor, sätta dem i fängelse och i värsta fall avrätta dem. Ingen privatperson i ett någorlunda civiliserat samhälle får använda våld på egen hand. T.o.m. i en diktatur som Nazityskland eller Sovjetunionen är en snubbe som går omkring och stjäler eller slår ihjäl folk efter eget huvud en brottsling - och han jagas av staten.

Om staten är våldsapparaten i varje samhälle – vilken sorts stat är då en moralisk stat? Jo - det är en stat som endast använder sitt våld på ett moraliskt godtagbart sätt. Och det enda moraliskt godtagbara sättet att använda våld är att tillgripa våldet endast i försvarssyfte. D.v.s. den moraliska staten får aldrig initiera bruket av våld mot någon. Och den moraliska staten får aldrig starta ett krig mot ett fredligt grannland. Den moraliska staten får aldrig sätta en medborgare i fängelse om inte hon begår ett brott först – oavsett hur mycket politikerna eller deras väljare ogillar den medborgarens åsikter, ekonomiska rikedom, hudfärg o.s.v. Den moraliska staten får aldrig förbjuda fredligt uttryckande av åsikter, fredligt utövande av en religion, fredlig invandring eller utvandring o.s.v. Den moraliska staten måste kort sagt ägna sig åt att skydda individens oförytterliga rättigheter - och åt inget alls annat. Att skydda individens rättigheter är statens grundläggande funktion. Inget annat. Punkt slut.

Den goda staten är således den minimala staten. D.v.s. den nattväktarstat som skyddar samtliga medborgares rätt att gå fria från våld – och som inte gör ett dyft annat.

Det senare är viktigt. Staten får inte försöka ”öka välfärden” t.ex. Därför att staten är våldsmakten. Staten kan inte öka någon medborgares ekonomiska standard utan att med våld sänka någon annan medborgares ekonomiska standard. Staten kan ju inte betala ut något enda litet bidrag till en medborgare om den inte först med våld tar en eller flera andra människors pengar ifrån dem. (detta brukar kallas ”beskattning” - men är egentligen bara legaliserat stöld) Staten kan inte ge något barn utbildning utan att först med våld ta någon/några medborgares pengar ifrån dem för att finansiera skolorna. Staten kan inte bygga några vägar utan att först med våld ta någons pengar ifrån henne för att betala vägbyggandet. O.s.v.

Så den goda staten åtnjuter ingen ”valfrihet”. D.v.s. det är inte fråga om ”vad som helst går an, bara det har beslutats enligt reglerna”. I en god stat fastslår en rationell författning vilka funktioner staten ska utföra. Att staten ska upprätthålla ett försvar, ett polisväsende och ett domstolsväsende. Och visst bör det även finnas ett parliament och fria val. Men valen ska endast handla om vilka individer som ska förvalta staten. Syftet med valen ska vara att säkra begränsningen av statens makt – genom att förebygga att korrupta politiker får komma till makten och förvalta staten. Men majoriteten bör alltid förhindras av författningen att kränka någon minoritets rättigheter. En majoritet har inte större rätt än en minoritet att kränka någons rättigheter. Individens rättigheter är oförytterliga, som det heter.

Så det grundläggande alternativet inom politiken är inte ”demokrati eller diktatur”. Alternativet är i stället ”begränsad statsmakt eller étatismen”. Étatismen är ett annat namn för ”obegränsad statsmakt”. Étatismen är ett begrepp som täcker både demokrati och diktatur - d.v.s. både obegränsad majoritetsstyre och obegränsad enväldesstyre.

Så det grundläggande alternativet inom politiken kan formuleras som:

Kapitalismen (det system där staten endast sysslar med att skydda individens oförytterliga rättigheter) - eller - tyranni (godtycke utövad antingen av en diktator eller av en majoritet av folket).

Eller, med andra ord:

Frihet eller ofrihet.

Så enkelt är det.

17 comments:

  1. 感謝您費心的分享您的生活!讓我也感同身受!..................................................................

    ReplyDelete
  2. 喜歡看大家的文章,每篇都是一個故事,都是一種心情~~祝大家開心愉快............................................................

    ReplyDelete
  3. 只有尋常才幹,但具有不尋常恆心的人,一切皆可獲取................................................

    ReplyDelete
  4. 河水永遠是相同的,可是每一剎那又都是新的。. . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

    ReplyDelete
  5. 融會貫通的智慧,永遠不會被遺忘。..................................................

    ReplyDelete
  6. 我們能互相給予的最佳禮物是「真心的關懷」。.................................................

    ReplyDelete
  7. 一個人的價值,應該看他貢獻了什麼,而不是他取得了什麼....................................................

    ReplyDelete
  8. Judge not a book by its cover.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

    ReplyDelete