Välfärdspolitiken gynnar Sverigedemokraterna

När jag förespråkar fullständigt fri, oreglerad invandring (vilket är det enda principiellt riktiga för en anhängare av individens frihet) i debatter möts jag precis hela tiden av den förmenta ”kugg”-frågan: ”Ja, men hur ska vi klara välfärden om en massa utlänningar kommer hit för att leva på bidrag?” Det inträffar varenda j-vla gång!

Tja, hur ska vi klara välfärden om en massa utlänningar kommer hit och lever på bidrag? Men tänk efter och ställ dig också den här kuggfrågan ”Hur ska vi klara välfärden om en massa svenskar lever på bidrag?” Ett bidrag är väl en precis lika stor börda på dem som jobbar när det är en svenne som tar emot bidraget som det är när det är en invandrare som tar emot det?

Så du ser – problemet är inte invandringen. Nej - problemet är välfärdspolitiken!

Om det är ett problem när invandrare lever på andra i välfärdsstaten - då är det ju ett minst lika stort problem när svenskar lever på andra i välfärdsstaten! Varför skulle en parasit utgöra ett mindre problem bara för att han är svensk och inte invandrare? 

Välfärdspolitiken är ju bara en utspädd variant av socialismen. Därför kommer den svenska välfärdsstaten att kollapsa förr eller senare - detta är precis lika säkert som att Sovjetunionen skulle kollapsa – om vi inte ändrar kurs och avskaffar välfärdspolitiken innan det är för sent.

Vi kanske kan skjuta upp kollapsen några futtiga år genom att hindra ett antal fattiga stackare från att invandra till Sverige – på samma sätt som passagerarna på en överfull livräddningsbåt kan klara överlevnaden en litet längre stund genom att hindra de drunknande omkring dem från att ta sig upp på livräddningsbåten (maten och vattnet i livräddningsbåten räcker ju då litet längre) - och låta dessa stackare drunkna i stället. Men att strypa invandringen är bara ett moraliskt förkastligt sätt att köpa lite tid.

Så du ser – välfärdspolitiken ger upphov till invandringsfientlighet. Sosse-politikerna som utformade välfärdsstaten saluförde ju den till det svenska folket med slagordet ”Det är fördelningen som är det viktiga!” Idén bakom välfärdspolitiken var alltså att ”välfärden” var som en enda stor tårta av en viss, given storlek – och att hur mycket ”välfärd” det blev till var och en berodde på hur staten ”fördelade” denna tårta genom att skära upp den i bitar som delades ut till de enskilda svenskarna. 

Men vilken trög jobbare som helst kan räkna ut med a-let att om hans välfärd beror på hur staten delar upp en tårta som har en viss, given storlek – då blir det mindre välfärd till honom ju flera snubbar det är som ska dela på den där tårtan!

Så den tröga jobbaren (som oftast är en entusiastisk LO-medlem) drar slutsatsen att ju flera invandrare som släpps in i landet och sedan ska få ”dela på välfärden” - desto mindre blir just hans andel av ”välfärden”. Där har du förklaringen till att Göran Persson snackade om ”social turism” - och till att byggnadsarbetare tillhörande LO skrek ”Latvians go home!” mot lettiska byggnadsarbetare vid ett bygge i Stockholmsskärgården. Ju mera välfärdspolitik desto mera främlingsfientlighet - och rentav mera rasism.

Sossarna hade tänkt att välfärdspolitiken skulle minska kivet arbetarna emellan. Om bara staten såg till att krubban alltid var fylld med sociala förmåner – då skulle hästarna inte bitas - det var tanken. Så väldigt många sossar kan nu bara inte föreställa sig att det är möjligt att själva den där välfärdspolitiken ökar invandringsfientligheten. Trots alla LO-medlemmar som går och röstar på Sverigedemokraterna. 

Men som du ser ovan är det hur logiskt som helst att det är just det som välfärdspolitiken gör. 

Välfärdspolitiken är en av motorerna bakom främlingsfientligheten.

Om vi vill minska främlingsfientligheten måste vi därför börja avskaffa välfärdspolitiken. Vi måste införa det system där varje individ är ansvarig endast för sin egen personliga välfärd. Om och när varje individs välfärd berodde på hennes egna insatser – då skulle ju inte invandringen, hur stor den än växte till sig, bli till ett hot mot svenskarnas välfärd. Därför att om varje individs välfärd berodde på hennes egna insatser, då skulle denna välfärd ju inte avgöras av andra. Och då blev ”de andra”, som t.ex. invandrarna, inte till ett hot mot någon enskild svennes välfärd. Då skulle det inte finnas någon grund för främlingsfientlighet. Eller hur? Det är väl klart som korvspad?

Om ingen fick några sociala förmåner på sina medmänniskors bekostnad, då skulle alla vara hänvisade till att leva på det de tjänade på sitt eget arbete - och då skulle den ekonomiska grunden för främlingsfientligheten saknas. Om ingen i Sverige överhuvudtaget fick leva på andra - då skulle ju ingen invandrare kunna leva på någon svenne. (De som inte kunde klara sig själva, t.ex. de handikappade, skulle få vara beroende av andras frivilliga bistånd - privat välgörenhet.) Då skulle svennarna sakna anledning att vara rädda för invandrarna.

Om din välfärd berodde på dina egna ansträngningar – då skulle det väl inte spela någon roll vem dina grannar var – om de var svenskar eller ”svartskallar”? Strängt taget skulle det inte ens spela någon roll om dina grannar var för lata för att jobba. Därför att din välfärd skulle endast bero på huruvida du jobbade. Dina grannar skulle inte kunna snylta på dig. Om det inte fanns någon välfärdspolitik, då skulle ju de som inte jobbade inte kunna leva på bidrag som du fick betala med dina skatter - eller hur? Så de som inte jobbade skulle inte bli en börda på dig!

Så – det effektivaste sättet att sätta käppar i hjulet för Sverigedemokraterna vore för de etablerade partierna att gå ut och börja bekämpa samtliga de människor, svenskar såväl som invandrare, som vill leva på andra. Och att sedan gå vidare och bekämpa det sociala system, välfärdsstaten, som är till för de människor som vill leva på andra. Utan välfärdspolitiken att stödja sig på skulle Sverigedemokraterna finna att de inte längre hade någon vind i sitt segel. De skulle lugnt och stilla somna in och dö sotdöden i tysthet därför att de blev svältfödda på röster.

Så, sossar och knökar, ta er förnuft till fånga! Gå ut tillsammans under parollen: ”Upp till kamp mot de främlingsfientliga Sverigedemokraterna! Avskaffa den parasitära välfärdspolitiken!” 

Eller m.a.o.:  ”Avskaffa det röda! För att bli kvitt det bruna!”

En elak lösning på problemet med prästernas pedofili

År efter år har den katolska kyrkan högtidligt lovat att åtgärda problemet med alla präster som begår sexuella övergrepp på barn. Och år efter år har övergreppen ändå bara fortsatt. Problemet tycks vara olösligt.

Och det hela är väldigt logiskt. Den mänskliga sexualdriften kan inte förnekas. Den har fysiologiska orsaker. En prästutbildning, hur nitisk den än är, kan inte utsläcka sexualdriften hos prästkandidaten. Präster, likaväl alla övriga män, har hormoner som ger upphov till sexuellt begär – oavsett hur mycket de enskilda prästerna försöker undertrycka den driften. Det är enligt min uppfattning lönlöst att försöka utplåna sexualdriften från fysiskt normala män som väljer prästyrket.

Att säga till en präst: ”Du skall inte idka sex med den där vackra körgossen!” är ungefär som att säga till en svältande man; ”Du skall inte stjäla den där brödlimpan!”. Vi vet ju hur det var förr i tiden. Fattiga, svältande människor som stal en bit bröd dömdes till döden som straff. Vi har alla hört de där hemska historierna om stackars svältande barn som hängdes därför att de stal en bit bröd för att stilla sin gnagande hunger.

Kan vi rimligen vänta oss att en präst som inte tillåts att få utlopp för sin sexualdrift på normalt sätt, d.v.s. med en hustru, ska avhålla sig från att förgripa sig på ett barn när tillfälle ges – mera än vad vi kan vänta oss att en svältande man ska avhålla sig från att stjäla en limpa bröd, när tillfälle ges? Nej, som Ingemar Mundebo kanske skulle säga - inte är väl sexualdriften så mycket svagare än driften att fylla sin mage?

Så det går nog inte att sätta stopp för pedofilin bland präster genom upplysning, övertalning och moraliska uppmaningar. Vad ska då göras?

Jag ser bara två möjliga lösningar på eländet. En ”snäll” lösning och en ”elak” lösning.

Den första, "snälla" lösningen vore att avskaffa prästernas celibat. D.v.s. att helt enkelt låta prästerna gifta sig – precis som alla andra män! 

Men den lösningen skulle nog inte tilltala ledarna för den katolska kyrkan. Därför att den katolska kyrkan tycker ju att sex – denna underbara gåva vi människor har fått av naturen (inte av Gud, eftersom Gud ju inte existerar) – till sin natur är en synd. Den katolska kyrkan tycker ju att det är moraliskt förkastligt för människor att njuta av sex. Den katolska kyrkan tycker ju att det är moraliskt förkastligt av människor att njuta av livet överhuvudtaget. Den katolska kyrkan tycker ju innerst inne att det är moraliskt förkastligt för människor att vara lyckliga på denna jord. De katolska tycker att lycka ska vara något människor får uppleva endast i det påstådda livet efter detta (och då ska dessutom endast dem som har turen att inte hamna i helvetet få uppleva denna fiktiva lycka!).

Men det finns en annan, mera "elak" lösning på problemet med prästernas pedofili, som kanske skulle tilltala ledarna för den katolska kyrkan mera?

Denna lösning - den "elaka" lösningen - vore att kastrera samtliga blivande präster! Detta skulle onekligen vara ett mycket effektivt sätt att sätta stopp för prästernas pedofili. Sultanerna i det gamla osmanska riket visste ju att kastrering av de män som sattes att vakta haremet var ett mycket effektivt medel för att garantera att sultanernas kvinnor aldrig utsattes för sexuella närmanden av vakterna! 

Så varför inte då kastrera alla blivande präster? Den katolska kyrkan godkände ju kastrering av de småpojkar som var avsedda att bli körsångare förr i tiden. Och att förhindra att oskyldiga barn utsätts för sexuella övergrepp av präster måste väl rimligen anses vara minst lika angeläget som att förse kyrkan med duktiga körsångare?

Man skulle förstås kunna invända att det skulle vara ett övergrepp på prästernas mänskliga rättigheter att kastrera dem. Men det är ju frivilligt att bli präst! Om en ung man tyckte att det var värt priset att kastreras för att erhålla ”förmånen” att bli präst – varför skulle vi då hindra honom? Var och en fick välja om han tyckte att "förmånen" att bli präst var värt priset att bli kastrerad. Varje blivande präst skulle få ge sitt samtycke till kastrering. 

Det skulle vara villkoret för att få bli präst. 

Det skulle inte vara rimligt att argumentera att vi skall låta präster slippa kastreras om priset för detta blev att oskyldiga barn utsattes för sexuella övergrepp. Och vi kan räkna med att oskyldiga barn säkert kommer att utsättas för sexövergrepp av präster även i fortsättningen – så länge som den katolska kyrkan behåller den irrationella celibat-regeln för präster, men samtidigt inte låter samtliga präster kastreras. Så om den katolska kyrkan vill envisas med att behålla den irrationella celibat regeln – då bör vi kräva att kyrkan också går med på att låta samtliga sina blivande präster kastreras!

Och jag skulle för min del inte tycka synd om de kastrerade prästerna. Prästerna viger ju sina liv åt att förstöra andra människors liv. Genom att förespråka blind tro på det ovetbara, genom att uppmana människor till att offra och försaka, genom att lära människor att skämmas för sin sexualitet, genom att försöka förbjuda preventivmedel och sedan också förhindra aborter när konsekvenserna av det förra förbudet visar sig o.s.v. Prästerna är kort sagt onda varelser – så jag tycker att det bara skulle vara rätt åt dem om de alltihopa kastrerades! 

Läkarna skulle nuförtiden kunna utföra kastreringarna under bedövning. Men vi borde nog inte låta prästerna åtnjuta förmånen att bedövas när de kastreras. Minns att på 1800-talet gjorde kyrkan frenetiskt motstånd mot att de då nyuppfunna bedövningsmedlen användes – med argumentet att det var Guds vilja att vi människor skulle genomgå olidliga smärtor vid operationer eller då vi födde barn? Den kristna kyrkan ville att kvinnorna skulle gå igenom ett helvete när de födde barn. Och att sjuka människor skulle gå igenom ett helvete när de opererades. Det var ett självändamål för kyrkan att kvinnor som födde barn och sjuka som opererades skulle lida. 

Vore det inte bara en rättvis vedergällning att behandla kyrkans egna män på samma sätt när de kastrerades?

Ifall ni inte redan har gissat det – jag är själv ateist. Jag gillar inte religion minsta dugg. Religion för med sig inget gott alls. Kristendom, islam, kommunismen, nazismen – de är alltihopa lika goda kålsupare. Jag är stolt över att vara i sympati till den sekulära, gudsförnekande filosofin objektivismen. Om ni vill se vad objektivismen går ut på, ta då en titt på dessa sajter – www.aynrand.org och http://henrik-unne.blogspot.com .