Astra görs till syndabock

Astra Zeneca har nyligen beslutat att lägga ner sin forskningsanläggning i Lund [Jag skrev ursprungligen denna essä för publicering på debattsajten Newsmill i början av år 2010.], för att flytta verksamheten till Mölndal. Detta upprör Madelaine Jansdotter Wahlström som protesterar i ett inlägg på Newsmill. Wahlström klagar på att Astra lägger ner anläggningen i Lund, med friställningar för de som inte vill eller kan flytta till Mölndal som följd, när Astra ändå går med en vinst på åtskilliga miljarder kronor per år för närvarande.

Men vad är det för fel med att ett företag rationaliserar sin verksamhet samtidigt som det går med vinst? Om företaget inte rationaliserar sin verksamhet medan företaget går med vinst - då kommer det ju inte att gå med vinst länge till! Och ett företag som gör så mycken nytta som Astra har ju en moralisk rätt att gå med stor vinst. Om man gör mycken nytta - då förtjänar man att tjäna mycket med pengar!

Vinstproblematiken är speciellt allvarlig för läkemedelsbolag som Astra. De har nämligen staten emot sig. I varje fall i sådana välfärdsstater som Sverige.

I en välfärdsstat är det nämligen ”det offentliga” som, med skattemedel, driver och finansierar sjukvården. Eftersom ”det offentliga” brukar vara dålig på att driva sådana verksamheter med en rimlig grad av effektivitet drabbas sjukvården av ständiga kostnadskriser. Staten och landstingen har i stort sett alltid svåra problem med att få skattepengarna att räcka till ”det offentligas” åtaganden att leverera sjukvård till medborgarna.

Vad finns då för politikerna att göra i lägen då det offentligas pengar inte räcker? Pressa priserna på leverantörerna till sjukvården framförallt! Dessa leverantörer, som t.ex. läkemedelsbolagen, är ju privata företag! Och det finns alltid politiska poäng att knipa på att trycka ner de privata företagens vinster! Väljarmajoriteten i en välfärdsstat brukar ju vara präglad av avundsjuka. Så majoriteten av folket känner skadeglädje och applåderar när politikerna ”klämmer åt” privata företag. Som t.ex. Astra.

Och politikerna har stora möjligheter att ”klämma åt” läkemedelsföretag som Astra. Staten och landstingen betalar en mycket stor del av kostnaderna för läkemedelsinköpen i Sverige. Och det betyder att de kan diktera priserna som läkemedelsföretagen får sälja sina läkemedel för. Man kan räkna ut med a-t att det finns mycket starka politiska incitament till att tvinga läkemedelsföretagen att acceptera orimligt låga priser för läkemedlen som de säljer. Och att åstadkomma orimligt låga priser för läkemedeln är lätt att göra i det fördolda. Ty vem kan säga vad som är ”rätt” pris för ett läkemedel när det endast finns en kund (den offentliga sektorn)? Eller vad som är ett ”rimligt” pris?

Bara en fri marknad skulle kunna fastställa ”rätt” pris för en vara eller tjänst som ett läkemedel. Hur skulle någon byråkrat kunna räkna ut det ”rätta” värdet av allt arbete som har lagts ner på att forska fram ett visst läkemedel? Och hur skulle någon byråkrat kunna veta vad som är en ”rimlig” kompensation för kostnaderna för alla misslyckade läkemedelskandidater som fick utvecklas, testas och gallras ut innan det lyckade läkemedlet blev klart? Och om ingen kan säga vad som är ”rätt” pris för ett läkemedel - då kan ju heller ingen bevisa att priset som ”det offentliga” tvingar Astra att acceptera för ett läkemedel är ett orättvist lågt pris. Politiserade priser är godtyckliga priser. För läkemedel likaväl som för alla andra varor och tjänster.

Astra och de övriga läkemedelsföretagen är speciellt utsatta för detta elaka spel. Politikerna kan lätt peka på att läkemedelsföretagen har vinstmarginaler på kanske 40% eller 50% på de få läkemedel som lyckas sälja stort. Och politikerna, samt deras väljare, har ju så himla lätt att ”glömma” att vinsterna på de storsäljande läkemedlen måste räcka för att täcka kostnaderna för alla de många forskningsprojekt som misslyckas. Det är ju så att bara ca. en läkemedelskandidat av tio blir till ett användbart läkemedel - d.v.s. till ett läkemedel som drar in vinster till läkemedelsbolaget. Det borde vara lätt att räkna ut att läkemedelsbolagen måste göra stora vinster på de relativt få lyckade läkemedlen för att ha råd med de mänga forskningsprojekt som misslyckas. Men de flesta människor ”glömmer” den saken när politikerna vädjar till deras avundsjuka för att få dem att godkänna den orättvisa prispolitiken gentemot läkemedelsbolagen. Så att förfördela privata läkemedelsföretag som Astra brukar gå hem hos väljaropinionen!

Och det är viktigt för oss medborgare att läkemedelsbolagen får råd att fortsätta med forskningen trots att många projekt blir misslyckanden. Det är i stor utsträckning nya läkemedel som gör att vi allt oftare kan få våra sjukdomar botade - och att vi därför lever allt längre och bättre. Vi har Astra att tacka för sådana livsräddande läkemedel som Seloken, Losec, Plendil, Pulmicort, Atacand o.s.v. Vi vore synnerligen otacksamma mot Astra om vi ”tackade” företaget för att det har räddat våra liv genom att använda politiska maktmedel för att trycka ner företagets vinst! Läkemedelsbolagens miljardvinster är faktiskt bara en spottsytyver jämfört med den oerhörda nytta som dessa bolag gör för alla oss andra.

Otacksamheten är speciellt vidrig med tanke på hyckleriet som kännetecknar de flesta avundsjuka fiender till bolagsvinsterna. Dessa avundsjuka medelmåttor - som ofta är anhängare av det misslyckade politiska systemet som kallas för socialismen - brukar bli mäkta upprörda närhelst någon försöker hindra dem från att roffa åt sig rejäla löneökningar. De vill själva ha löner som är högre än de som marknaden egentligen tillåter - men de vill samtidigt att privatföretag, som Astra, skall nöja sig med vinster som är lägre än de som marknaden tillåter! Så de avundsjuka medelmåttorna vill m.a.o. själva ha orättvist höga löner - samtidigt som de vill att företag som faktiskt räddar deras liv, som Astra, skall dras med orättvist låga vinster! Hyckleriet stinker!

Man kan nu säga att sådana faktorer som avundsjukan och hyckleriet ”bara” är estetiska problem. Man kan säga att "Det är visserligen stötande när människor visar prov på sådana synder i det offentligas ljus. Men blotta åsynen av sådana dåliga karaktärsegenskaper som avundsjuka och hyckleri dödar ju ingen" .

Men konsekvenserna av dessa moraliska avarter kan faktiskt vara dödliga! Om staten tillåts att trycka ner läkemedelsföretagens vinster kan forskningen bli lidande. Läkemedelsforskningen kostar ju stora pengar. Det lär kosta minst en miljard kronor att forska fram ett enda nytt läkemedel idag. Så om läkemedelsföretagen inte tillåts att göra rejäla vinster - då kan det bli slut på framtagandet av nya läkemedel som räddar sjukas liv och som förlänger alla våras liv.

Det är också en rättvisefråga. Staten, och Madelaine Jansdotter Wahlström, gör sannolikt Astra till en syndabock för nedläggningen av anläggningen i Lund. Eftersom jag är utomstående har jag ingen insyn i ”det offentligas” förehavanden med Astra och i hur ”det offentliga” agerar i fråga om priserna som just Astra får betalt för just sina läkemedel. Men jag kan säga att det är med intill visshet gränsande sannolikhet så att ”det offentliga” idag pressar Astras vinster - genom att tvinga Astra att acceptera orättvist låga priser för sina läkemedel. Och om det ligger till så att Astra idag har en otillräcklig lönsamhet p.g.a. ”det offentligas”, d.v.s. ytterst statens, prispressande politik - då måste det ju rimligen vara statens fel att Astra nu lägger ner forskningsanläggningen i Lund. Om Astra har drabbats av en otillräcklig lönsamhet som en följd av statens politik - då måste ju företaget spara på kostnaderna.

Jag ser därför uppståndelsen kring Astras nedläggning av forskningsanläggningen i Lund som ytterligare ett exempel av det gamla fenomenet att folk, i synnerhet politiker och opinionsbildare, skyller problemen som orsakas av staten och socialismen på privatföretagen och kapitalismen. De förra skapar elände och gör sedan de senare till syndabockar för samma elände. Det är så himla orättvist!

Maos miljöförstöring

Undertecknad var ung på 1970-talet. Jag minns hur de unga kommunisterna på den tiden hyllade Maos påstådda omsorg om miljön. De älskade att prata och skriva om de ”geniala” fiskodlingarna, som kombinerades med silkesproduktion. Det sades att i Kommunistkina hade de kommit på den ”geniala” idén att producera silke på mullbärsträd, vars grenar hängde ut över sjöar där de odlade karp (en sorts fisk som kineserna åt). Larverna som producerade kokongerna av silke, producerade också stora mängder avföring. Denna avföring droppade ner från träden och hamnade i vattnet, där den fungerade som en gödning som ökade produktionen av karp i sjöarna. Så kineserna producerade silke och matfisk samtidigt med detta system. Den ena produktionen understödde den andra.

Tja, det kan ha varit en god idé att använda avföringen från larverna som spann silke för att göda sjöarna där man odlade karp. Men en god idé gör inte en människa till ett geni. (Om nu Mao till äventyrs hade någonting alls att göra med denna idé överhuvudtaget - och inte bara hade roffat åt sig äran för en annan människas bedrift.)

Jag minns att jag prenumererade på en tidskrift som hette ”Kina Idag” som gavs ut på 1970-talet av den kinesiska ambassaden. Varje månad fick jag Kina Idag i brevlådan. Denna trycksak var förstås blott och bart en propagandaprodukt - en ploj som framställdes av den kinesiska staten. Men jag ville få se båda sidors argument - så jag prenumererade på tidskriften ändå (Den var ju gratis!). Jag minns ett nummer av Kina Idag som kom hem till mig under antingen året 1975 eller året 1976. På omslaget till tidskriften fanns ett foto på en samling jättestora fabriker i Kina. Och deras höga skorstenar spydde ut väldiga mängder kolsvart rök i luften! Bilden kunde lika väl ha tagits i England på 1800-talet. Och denna bild publicerade ”Kina Idag” i syfte att skryta om det socialistiska Kinas industrialisering!

Jag är själv inte miljöaktivist, så jag anser att det ibland kan vara befogat att bygga fabriker som ”förorenar” luften - om de gör nytta för människor. Men jag insåg redan på 1970-talet att denna bild vederlade kommunisternas skryt om att Kina var ”miljövänligt”. När jag såg den där bilden tänkte jag till mig själv ”Häromdagen sade en svensk kommunist [En ung och åh-så-klok manlig bekant till mig som då jobbade som producent av TV-program på Sveriges Radio.] till mig att det kapitalistiska Japans industrier inte var värda ett skvatt, därför att `de förorenade ju så mycket´. Men inga fabriker i Japan lär ha spytt ut tillnärmelsevis lika mycket kolsvart rök i luften som dessa fabriker på omslaget till den av den kinesiska staten själv utgivna tidskriften Kina Idag gör. Fabrikerna i Japan var i alla fall utrustade med utrustning för att rena röken innan den släpps ut i luften. Några spår av sådan utrustning syntes inte på fotot av dessa fabriker i Kina”.

Men så långt tänkte tydligen inte de "geniala" unga kommunisterna på 1970-talet. Tänkte de överhuvudtaget? Jag betvivlar det. De bara rabblade upp den sketna propagandan som den kinesiska staten matade dem med.

Nyligen har jag läst en väldigt bra bok om Kommunistkina – ”Mao: the Unknown Story” [Jag skrev ursprungligen denna text i mars månad, år 2010.]. Denna bok är en biografi över Kommunistkinas härskare - Mao Zedong. Boken innehåller många fakta om det moderna Kinas historia. Och för ungefär 10 år sedan läste jag en annan bok ”The Black Book of  Communism”. Denna utmärkta bok redogjorde i detalj för de olika kommunistregimernas mängder av brott under 1900-talet - inklusive Peking-regimens otals brott. Dessa två böcker tillsammans innehåller en jädrans massa uppseendeväckande fakta om miljöförstöringen i Kommunistkina. Mao var ingalunda en härskare som värnade om miljön. Miljöskövlingen i Kina under Mao överträffade allt som har kallats "miljöförstöring" i västländerna. Här nedan tillhandahåller jag ett axplock av fakta om Maos miljöförstöring - fakta som jag har hittat i de två ovannämnda böckerna.

Jag har redan berört miljöförstöringen som orsakades av de stora, tunga industrierna. Mao hade en slogan för ekonomin som han använde speciellt under det katastrofala projektet ”The Great Leap Forward” (ungefär ” Det stora steget framåt”). Denna slogan löd ”Big is beautiful” (på svenska "Stort är vackert"). Kommunisterna i Kina satsade gärna på jättestora projekt. De försökte t.ex. bygga stålverk som producerade många miljontals ton stål om året. Och de tyckte att det skulle vara slöseri med resurser att använda sitt knappa kapital till att utrusta dessa stålverk med rökgasrening, utrustning för rening av processvattnet som släpptes ut i den närmsta floden o.s.v. Och dessa stålverk använde på köpet föråldrad sovjetisk teknologi, som i sin tur bestod av amerikanskt teknologi som hade varit modern på 1920-talet, då den hade överförts till Sovjetunionen. Denna teknologi innebar en enorm förbrukning av kol, malm, kemikalier och andra ämnen som gav upphov till skadliga utsläpp i luft och vatten.

Men det var inte ”bara” industriprojekten i Kommunistkina som förstörde miljön. Storskaliga projekt för att ”modernisera” jordbruket gjorde mycken skada också! Kommunisterna satsade t.ex. på att bygga jättelika bevattningsanläggningar. Men dessa anläggningar var politiska produkter. De var illa konstruerade, utav skrivbordsbyråkrater - och de blev till rena fuskbyggen när de skulle förverkligas. Vid första stora skyfall brast många av de nybyggda bevattningsanläggningarna - och tusentals människor drunknade. Så var det med kommunisternas omskrutna förmåga att ”tämja naturen”!

Och när kommunisterna försökte öka produktionen av spannmål per hektar, ledde den intensiva odlingen ofta till att salthalten steg i jordbruksmarken och att jorden utarmades på näringsämnen. Stora arealer med prima jordbruksmark gjordes obrukbara av kommunisternas ”geniala” jordbruksprojekt.

Idag vurmar miljöaktivister i västländerna för att vi skall ”rädda hotade arter från att bli utrotade”. I Kina försökte kommunisterna att med flit utrota somliga djurarter. På 1950-talet kom Mao personligen på den ”geniala” idén att utrota den vanliga fågeln som heter sparven. Mao resonerade att sparvarna åt en hel del av säden på fälten - så att det blev mindre säd kvar åt bönderna. Mao beordrade bönderna att slå ihjäl så många av sparvarna som bara möjligt ute på fälten. Bönderna lydde naturligtvis - eftersom de inte ville bli skjutna i huvudet eller ”omskolade”. Många miljontals sparvar dödades därför under de sista åren på 1950-talet. Resultatet av kampanjen blev att bönderna efteråt drabbades av flera insekter och parasiter. Dessas antal hade nämligen tidigare hållits tillbaka av sparvarna. Maos ”geniala” idé att utrota sparvarna blev därför till en miljö- och hälsokatastrof.

Ytterligare en källa till miljöförstöring i Kommunistkina var statens försök att ”utveckla” skogsindustrin. Precis som tidigare i Sovjetunionen, var kommunisterna bra på att hugga ner träden. Det går ju snabbt att hugga ned! Men kommunisterna var inte tillnärmelsevis lika bra på att sörja för återväxten av träden. Det tar ju många år för ett kalhygge att återigen bli bevuxen. Och kommunisterna ville bara ha påtagliga, snabba resultat. Resultat som syntes i det innevarande årets statistik. Belöningen för långsiktigt tänkande kunde ju bli en kula i huvudet eller ”omskolning”! Kadrerna överst i organisationen ville se ”resultat”. Många, många tusentals hektar skog i Kina skövlades därför - med katastrofala översvämningar och jorderosion som resultat. Speciellt i bergiga områden som Tibet.

Även elproduktionen i Kina bidrog till miljöförstöringen. Den baserades nästan uteslutande på kol. Och kolgruvorna var notoriska för sitt bristande arbetarskydd. Många tusentals kolgruvarbetare dog varje år i arbetsolyckor i Kommunistkina. Det skrevs givetvis inga kritiska rapporter om den saken i den statskontrollerade pressen. Och när kolet förbrändes blev det väldiga mängder rökutsläpp. Luften i Kinas storstäder var ständigt gulaktig - och befolkningen led av lungåkommor.

Luftföroreningen blev förstås ännu värre efter det att den ortodoxa kommunismen började trängas tillbaka av Deng Hsiao-Ping, efter Maos död. Inte därför att tekniken försämrades - tekniken förbättrades faktiskt istället. Utan därför att när Kinas politik blev mindre planekonomisk/socialistisk tog den ekonomiska utvecklingen/tillväxten fart. Så att mängden kol som förbrändes varje år sköt i höjden.

Så miljön försämrades på sätt och vis efter den ortodoxa kommunismens tysta död - men kineserna fick det ändå bättre. Att tvingas andas förorenad luft är ju ett vida mindre ont än att svälta ihjäl eller att dödas av ett nackskott! Och om Kina hade fått kapitalismen efter Mao, istället för den nuvarande risiga blandekonomin - då skulle de förorenande kolkraftverken ha ersatts med ren kärnkraft, naturgas och/eller med kolkraft som utrustades med ordentlig rökgasrening.

Kan vi dra några lärdomar av Kommunistkinas rikliga erfarenheter av miljöförstöringen?

Tja, att socialismen inte är lösningen på eventuella miljöproblem förstås! Kapitalismen ger den bästa miljön för oss människor.

Spola kollektivismen!

Den turkiska socialdemokratiska politikern Gurcan Ozaksel skriver i en artikel i denna debattråd [Jag skrev ursprungligen denna essä som ett svar på en artikel av Gurcan Ozaksel på debattsajten Newsmill i början av år 2010.] att Sveriges riksdag inte bör konstatera att massmordet på armenier i under Första världskriget, verkligen var just ett massmord. Och han uppmanar svensk-turkarna till en röstbojkott av Socialdemokraterna i det kommande valet.

Jag tänker i denna artikel konsekvent använda ordet ”massmord” istället för ordet ”folkmord” - då ordet folkmord är ett ”antibegrepp” ["anti-begrepp" är en term som är hämtad från filosofin objektivismen] som är omöjligt att definiera.

Hur definierar man nämligen ”folket” i ordet ”folkmord”? Om det är ett ”folkmord” att mörda ett tusen svenskar - är det då ett folkmord att mörda ett tusen skandinavier - och är det ett folkmord att mörda ett tusen européer - eller att mörda ett tusen människor som bor på norra halvklotet? Var går gränsen? Begreppet ”folkmord” är ett gummibegrepp, ett begrepp som allsköns vänstermänniskor använder för att smutskasta sina verkliga eller inbillade motståndare. När nazister mördar några miljoner judar fördöms detta som ”folkmord” av socialister. Men när kommunister mördar lika många kulaker - då talar ju socialisterna aldrig om ”folkmord”!

Så jag tänker av dessa skäl inte använda detta begrepp.

Men, men – det var onekligen ett oerhört moraliskt brott som begicks när över en miljon (enligt siffror som jag har sett) armenier mördades i Turkiet under Första världskriget. Vi måste rimligen erkänna detta faktum. Det är nämligen aldrig bra att försöka låtsas om att fakta inte är just fakta.

Men Gurcan Ozaksel tycker tydligen annorlunda. Han resonerar att om vi konstaterar att massmordet på armenier var ett fruktansvärt brott (och Ozaksel förnekar inte att detta massmord faktiskt skedde), då kommer det att ha som resultat att turkar i största allmänhet kommer att ringaktas. Det var ju, åtminstone i huvudsak, turkar som för nästan etthundra år sedan massmördade armenier. Ozaksel skriver i sin artikel ”Att i Sveriges riksdag kalla det som hände 1915 i Osmanska riket för folkmord, innebär att svensk-turkar och turkättlingar utnämns till mördare.”

Men denna åsikt, som Ozaksel uttrycker, är helt enkelt ett klockrent sk-tsnack! Massmordet på armenier begicks av enskilda människor - av turkar som var individer - inte av turkarna som kollektiv. Visserligen var, antagligen, majoriteten av mördarna etniska turkar – men det var ju minsann inte samma turkar som begick det där massmordet år 1915 och som idag lever i Sverige! I stort sett samtliga de enskilda turkar som deltog i massmordet på armenier för nästan etthundra år sedan måste rimligen vara döda idag. Med vilken rätt skulle jag, eller någon annan svensk, kunna göra gällande att det var dagens svensk-turkars eller turkättlingars fel att massmordet på armenier begicks under Första världskriget? Med ingen som helst rätt, givetvis! Ingen skugga faller på dagens svensk-turkar bara för att Sveriges riksdag konstaterar att massmordet på armenier faktiskt begicks - och att det faktiskt var en moralisk skändlighet.

Rättvisa gäller alltid enskilda människor - inte kollektiv. Att kalla massmordet på armenier för just ett massmord, är inte att kritisera ”turkarna” (d.v.s. turkarna som kollektiv, d.v.s. turkarna som folk). Bara en kollektivist (Och i stort sett samtliga ledande Socialdemokrater är förstås kollektivister!) skulle kunna få för sig att turkarna som kollektiv skulle vara moraliskt ansvariga för massmordet på armenier.

Tänk på implikationerna av Ozakels krav. Ozakel kräver att vi skall tiga om massmordet på armenier, - och att vi inte skall konstatera att det massmordet var en moralisk skändlighet. Om Ozakel fick sin vilja igenom – vad skulle då vara nästa steg? Skulle vi svenskar bli förbjudna att säga att de sovjetiska kommunisterna utövade ett fasansfullt förtryck i Sovjetunionen – därför att då skulle vi utnämna dagens ryssar till förtryckare? Skulle vi svenskar bli förbjudna att säga att nazisterna begick ett skändligt massmord på judarna – därför att då skulle vi utnämna dagens tyskar till massmördare? Skulle vi svenskar bli förbjudna att säga att de europeiska kolonialisterna begick ett fruktansvärt brott, när de förslavade och mördade miljontals medlemmar av ursprungsbefolkningarna i Amerika, Afrika och Australasien under kolonialtiden – därför att då skulle vi utnämna dagens européer till att vara slavdrivare och massmördare?

Nej! Vi måste bestämt avvisa Ozaksels kritik av den svenska Riksdagens beslut! Det kan aldrig vara fel att konstatera fakta - och det kan aldrig vara fel att uttala moraliska domar. Förutsatt att man inte dömer fel personer förstås. Och man fördömer förstås fel personer närhelst man inbillar sig att en moralisk dom drabbar ett kollektiv.

Det är ironiskt att Socialdemokraterna nu ”drabbas” av Ozaksels bannbulla och av hans uppmaning till röstbojkott. Socialisterna har nämligen länge (miss)brukat idén att kollektiv är skyldiga till brott som har begåtts av enskilda människor. Multikulturalisterna t.ex., och de är oftast socialister, har länge ägnat sig åt att förtala européerna och deras ättlingar - genom att göra dem kollektivt ansvariga för de brott som begicks av enskilda européer under kolonialtiden. Och kommunisterna, i diktaturer som Sovjetunionen, brukade avrätta människor bara därför att deras föräldrar var borgare eller jordägare - och därför var förmenta skurkar. Och Sveriges egna sossar har länge förföljt sådana grupper som företagarna och de rika, på grundval av grumliga idéer om att företagarna och de rika är kollektivt ansvariga för allsköns orättvisor.

Så det är egentligen rätt åt Socialdemokraterna om de nu förlorar en del röster därför att en del kollektivister bland svensk-turkarna utsätter dem för en röstbojkott!

Rätt åt de där sossarna, säger jag! Som man bäddar får man ligga! Kollektivismen går igen!

Terroristerna - vänsterns torpeder?

Lars Vilk skriver här på Newsmill [Jag skrev ursprungligen denna essä som ett inlägg på debattsajten Newsmill i början av år 2010.] - om hoten mot sitt liv som han ständigt får uppleva från militanta islamister världen runt, föranledda av sin berömda (eller ökända) ”rondellhund” - ett skämt som lär ha varit ett försök till religionskritik. Det är iögonfallande att åtskilliga av våra multikulturalister ursäktar de militanta islamisterna och istället fördömer Lars Vilk. Multikulturalisterna anser att det i första hand är Lars Vilk som har felat - genom att ha ”förolämpat” muslimerna.

Lars Vilk är långt ifrån den enda västerlänningen som har varit med om detta fenomen. Åtskilliga västerlänningar har mördats av militanta islamister därför att de, västerlänningarna, ansågs av islamisterna ha ”förolämpat” Islam med uttalanden eller konstverk som ansågs ha ”smädat” den islamiska religionen. Och multikulturalisterna brukar mer eller mindre ta mördarnas parti. Åtminstone mumlar multikulturalisterna ofta något om att mordoffret hade gjort något dumt, när hon använde sig av sin yttrandefrihet eller sin konstnärsfrihet på ”fel” sätt. Det vore förnuftigare att tiga, säger multikulturalisterna mer eller mindre öppet. Och underförstått är att det vore mera moraliskt rätt att tiga istället för att drista sig till att kritisera några inslag i ett främmande folks religion.

De som använder sig av sin grundlagsfäst yttrandefrihet till att kritisera inslag i Islam lämnas utan mycket till skydd mot terrorister. Enskilda poliser gör visserligen ett berömvärt jobb med att försöka skydda Lars Vilk och liknande modiga individer så gott de kan – men mig veterligen ställer etablissemanget inte upp med ordentliga resurser till skyddet av människor som hotas till livet sedan de utmanat de militanta islamisterna.

Multikulturalisternas obenägenhet att försvara de som utmanar de militanta islamisterna ger upphov till en misstanke hos mig. Kan det vara så att multikulturalisterna gör det med flit? Kan det möjligen vara så att åtminstone somliga av multikulturalisterna egentligen vill att de som anses kritisera Islam skall mördas? Kan det vara så att de islamistiska terroristerna som försöker mörda Lars Vilk och andra mot Islam kritiska individer, helt enkelt utgör vänsterns torpeder s.a.s.?

Min idé är att multikulturalisterna tillhör vänstern. De flesta multikulturalister lär vara socialister av olike schatteringar. Och socialisterna har länge ogillat de borgerligas ideologiska motstånd mot socialismen. Socialisterna har länge försökt att skrämma sina motståndare till tystnad - genom att utmåla alla som motsätter sig socialismen som varande nära nog moraliska monster. Jag minns t.ex. att ledande socialister på 1970-talet jämförde liberalen Milton Friedman med Pinochet - och rentav Hitler. Men socialisterna i Sverige har än så länge  inte vågat ta steget att tysta socialismens motståndare med fysiskt våld. Det skulle se för illa ut i ett samhälle som det moderna Sverige - ett samhälle där de svagas rätt att yttra sig, åtminstone tills nyligen, har ansetts vara helig.

Jag misstänker därför att åtskilliga vänstermänniskor idag innerst inne är glada för att de islamistiska terroristerna dyker upp och ”gör jobbet” åt dem, socialisterna, - d.v.s. gör jobbet att med våld försöka tysta sådana självständiga opinionsbildare som Lars Vilk.

En svaghet med min hypotes kan sägas vara att Lars Vilk själv betonar att han inte har någon bestämd politiskt hemvist - så han är inte en uttalad antisocialist (Om jag har förstått Vilk rätt d.v.s. -jag hoppas verkligen att jag inte sätter ord i hans mun). Så varför skulle socialisterna ha något horn i sidan mot Lars Vilk?

Men det kan ju vara så att socialisterna helt enkelt bara inte gillar Lars Vilks orädda självständighet och civilkurage - trots att han än så länge inte använder sig av dessa fina karaktärsegenskaper för att starta ett angrepp på just socialismen. Kanske socialisterna räknar med att Lars Vilk är ett potentiellt hot mot den politiskt korrekta socialismen, i och med att han har visat att han besitter integritet och civilkurage? Kanske de vänsterinriktade multikulturalisterna av det skälet tänker bara sitta med händerna i kors medan islamistiska terrorister ”löser problemet” åt dem - d.v.s. problemet som består av existensen av orädda frifräsare som Lars Vilk?

Är detta en löjlig ”konspirationsteori” som jag har kokat ihop?

Nå, lägg här märke till att jag inte förutsätter att vänstermänniskorna behöver utföra några aktiva intriger och ”dirty tricks”. Jag säger ju inte att jag misstänker att några svenska multikulturalister har åkt till Mellanöstern i syfte att rekrytera några lönnmördare, som sedan skulle ta sig till Sverige för att ”ta itu” med Lars Vilk och liknande individer. Nej, jag hypotiserar bara att kanske en del multikulturalister har följt utvecklingen från långt håll, och att de sittande trygga bakom sina skrivbord har observerat att när Lars Vilk och liknande individer har misshagat Islamisterna, så har det efter ett tag dykt upp terrorister som gett sig på dessa Islams kritiker. Och då kanske multikulturalisterna har lutat sig tillbaka i sina stolar och sagt till sig själva ”Jamen, det här är ju jättebra! Vilken tur att dessa islamistiska terrorister dyker upp och gör det som jag alltid har drömt om att göra själv - men aldrig har vågat!”

Är detta min hypotes bara en elak nidbild av multikulturalisterna? Multikulturalisterna kan då enkelt bevisa att så inte är fallet genom att gå till verket och börja försvara Lars Vilk och de övriga modiga individerna som inte gör annat än använder sig av sin grundlagsfäst yttrandefrihet! De som dristar sig till att kritisera inslag hos Islam är verkligen i behov av mera skydd mot de islamistiska terroristerna och lönnmördarna!

Vart tog förresten den där av socialisterna omskrivna solidariteten med de svaga vägen?

Bör vi aga pensionärerna?

Jag vill göra klart redan i inledningen till denna artikel att jag inte menar den fullt på allvar. Mitt förslag att aga pensionärerna är framförd "tongue-in-cheek". Men jag måste erkänna att idén tilltalar mig på ett emotionellt plan. Jag är så trött, så trött, på de cyniska och parasitära pensionärerna - som utnyttjar sina barn och barnbarn å det grövsta med ett pensionssytem som bygger på fördelningsprincipen (D.v.s. det allmänna pensionssystemet är en "pay-as-you-go system", d.v.s. det är ett system där framtidens gamla satsar på att klara livhanken under sin kommande ålderdomen genom att parasitera på de unga istället för att själva spara till sin egen ålderdom.).

BÖR VI AGA PENSIONÄRERNA?

Idag har vi ett pensionssystem där varje generation, när den blir gammal, lever på efterkommande generationer. Dagens unga betalar pensionerna som dagens gamla lever på. De gamla blir till en tung ryggsäck på sina barn och barnbarn - en orättfärdig ryggsäck som minskar barnens och barnbarnens välfärd. De allra flesta av dagens gamla har inte sparat till sin egen ålderdom. Det pensionssystem som vi har idag kallas för ett ”fördelningssystem”. Vad detta begrepp betyder är, enkelt uttryckt, att medlemmarna av varje generation parasiterar på sina barn och barnbarn.

Parasitismen är givetvis djupt omoraliskt. Det är därför en skam att vi idag har ett pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen. Dagens gamla begick en egentligen brottslig handling när de medan de var yngre röstade fram detta system. Hur i hela världen kan dagens gamla tro att de skall kunna komma undan med det? Varför vägrar inte bara dagens unga helt enkelt att betala pensionerna till dagens gamla? Dagens pensionärer utgör ju bara någonstans kring 20% eller 30% av väljarna! De utgör ingalunda en majoritet - så de skulle inte kunna rösta ner de unga - om bara de unga bestämde sig för att sluta betala.

Det är en cynisk beräkning som räddar dagens gamla. Om de unga slutade betala pensionerna, då skulle ju de gamla svälta ihjäl. De har ju valt att inte skaffa sig några besparingar som de nu skulle kunna falla tillbaka på. Och de gamla räknar med att de unga skall tycka synd om dem [de gamla] - och att de unga utav barmhartighet skall finna sig i de gamlas parasitism. Så de gamla utövar en sorts utpressning mot de unga - en utpressning som går ut på att de gamla använder sig själva som gisslan!

Nå, vad sägs om att sluta betala pensionerna ändå? Skulle inte det bara vara rätt åt de gamla?

Nej, det finns ett problem. Somliga gamla är oskyldiga. En liten minoritet av de gamla har ju hela tiden varit motståndare till det pensionssystem som vi har idag och som bygger på fördelningsprincipen. Det vore inte anständigt att låta denna minoritet svälta ihjäl - eftersom dess´ medlemmar är oskyldiga. Dessutom vore det nog litet för grymt dessutom att låta den moraliskt depraverade majoriteten av pensionärerna svälta ihjäl. Straffet för ett brott skall ju inte vara orimligt hårt!

Så vi måste hitta ett lagom strängt sätt att straffa den majoritet av de gamla som har gett sitt stöd till det nuvarande pensionssystemet - det system som förtrycker dagens unga. Och detta straff skall helst inte drabba den minoritet av de gamla som hela tiden har varit motståndare till detta brottsliga pensionssystem.

Jag har en tanke. Tänk om staten gör så att de gamla som inte har sparat ihop till sin egen pensionering - dessa hänvisas till att bo på offentliga, skattefinansierade ålderdomshem? På det viset slipper de svälta ihjäl. Men dessa hem skall utformas på ett sådant sätt att de inte ger parasiterna en behaglig tillvaro! Ålderdomen skall ingalunda vara en dans på rosor för de pensionärer som inte har sparat ihop till sin egen ålderdom och som därför har blivit till parasiter. På de offentliga, skattefinansierade ålderdomshemmen skulle det råda kroppsbestraffning! De gamla som har försökt att parasitera på sina barn och barnbarn skall vara utsatta för aga på gamla dagar som straff för detta fördärv!

De offentliga, skattefinansierade ålderdomshemmen skall bara ge de gamla en tillvaro på existensminimum. Det skall inte serveras någon väldigt god mat på de offentliga ålderdomshemmen. Det skall inte vara någon väldigt trevlig inredning på offentliga ålderdomshemmen. Däremot skall det råda en hård disciplin på de offentliga ålderdomshemmen! Minsta lilla förseelse skall rendera aga på bara stjärten med rottingen eller björkriset. Så tillvaron kommer att bli ett rent helvete för de pensionärer som har försökt att parasitera på sina barn och barnbarn. Vilken härlig rättvisa!

Jag kan föreställa mig en dag på det offentliga ålderdomshemmet.

"Jaha! Så tant Agda har kissat på sig? Fy på dig! Det blir six of the best - hahaha! Böj dig framåt över bordet, tant Agda. Såja, ta ditt straff utan knot nu, tant Agda.” Så ryter systern. Och "Ajajaj!" ropar tant Agda!

 ”Jaha! Så farbror Åke klarar inte av att äta snyggt. Det blir en rejäl risbastu. Ner med byxorna, och sträck dig fram över bänken, farbror Åke!” utbrister systern och myser medan hon skakar ut vattnet ur björkriset. "Ajajaj!" skriker farbror Åke!

På detta vis skulle livet inte bli roligt för de gamla som hade förfallit till att bli parasiter genom att inte spara till sin egen ålderdom. De skulle få det hemska öde de så väl förtjänade.

Men de gamla som hade sparat till sin egen ålderdom - de skulle klara sig bra! De skulle få vistas på privata ålderdomshem, vars avgifter täcktes med dessa gamlas egna privata besparingar och privata försäkringar. Och kroppsbestraffning av pensionärerna skulle vara strängt förbjudet på landets privata ålderdomshem! Endast på de offentliga ålderdomshemmen, där parasiterna vistades, skulle kroppsbestraffning få tillämpas.

Det är lätt att föreställa sig vad konsekvenserna av ett sådant här rättvist system att behandla de gamla på skulle bli. Dagens unga skulle börja bli väldigt noga med att skaffa sig privata besparingar och privata försäkringar - så att de slapp hamna på de offentliga ålderdomshemmen när de blev gamla. Ingen med huvudet på skaft skulle ju vilja bli utsatt för aga på gamla dagar! Så med detta system skulle vi snart bli av med problemet med parasitära pensionärer. Alla pensionärer skulle några decennier efter denna reforms införande ha skaffat sig privata besparingar och privata försäkringar - så att de inte belastade det allmänna.

Men egentligen finns det ett problem med denna min metod att avveckla det parasitära pensionssystemet som vi har idag. Gamla människor är ofta skröpliga. Så om vi tillämpade kroppsbestraffning på ålderdomshemmen, finns det en risk för att en del gamlingar skulle dö av hjärtattacker och dylikt när de agades. Vad skulle vi kunna göra åt den saken?

Om jag vore en cynisk kollektivist (vilket jag inte är) skulle jag nog svara på denna fråga genom att utbrista ”Om man vill göra en omelett, måste man knäcka några ägg!” Men eftersom jag inte är en kollektivist kan jag nog inte godta att gamlingar agas, närhelst det finns en risk för att de skulle dö av hjärtattacker.

Så det här hugskottet som jag har hittat på, kan nog inte förverkligas. Tyvärr.

Men det är väl en kul idé? Och vi måste väl göra någonting för att åstadkomma rättvisa mellan generationerna? Dagens elände får väl inte tillåtas att bara fortgå?

Nej - fram för generationsrättvisa! Avskaffa pensionssystemet som bygger på den rättsvidriga fördelningsprincipen!

Miljörörelsen är emot själva livet

Miljörörelsen framhåller att den värnar om jordens liv. Miljörörelsen vill ju, sägs det, rädda alla djur- och växtarter som förekommer i naturen. Men att miljörörelsen värnar livet är ett exempel på en ”Stor lögn”. Inget kunde nämligen vara felaktigare än att ekologisterna slår vakt om livet.

När man granskar miljörörelsens filosofi noga i sömmarna, upptäcker man att miljörörelsen är emot livet - emot livet som sådant!

Detta beror på att miljörörelsen är principiellt emot all förändring i naturen. Miljörörelsen vill förhindra att arter blir utdöda. Miljörörelsen vill förhindra att klimatet förändras. Miljörörelsen vill förhindra all mänsklig påverkan på naturen – jordbruk, industrier, skogsavverkning, gruvdrift, vägbyggen o.s.v.

Miljörörelsen vill kort sagt förhindra att naturen förändras på något sätt överhuvudtaget. Det är miljörörelsens fiende. Förändring. Att ”rädda naturen” betyder ju för de Gröna att ”bevara naturen”. D.v.s. bevara floderna, sjöarna, skogarna, arterna o.s.v. - de ska förbli precis som de är.

Men vad är liv egentligen? Livet är en självgenererad och självuppehållande process. Liv består ju av näring, metabolism, tillväxt, förflyttning o.s.v. Allt liv innefattar alltid med nödvändighet förändring. Skillnaden mellan ett träd eller ett djur å ena sidan, och en sten eller en sjö å andra sidan, är att trädet och djuret agerar, d.v.s gör saker precis hela tiden - medan stenen och sjön förblir väsentligen desamma som förut, bortsett från yttre påverkan.

Alla levande varelser förändrar miljön omkring dem i och med att de lever. Ett träd förändrar jorden under sig genom att låta sina rötter tränga ner genom denna jord för att söka efter vatten och mineraler. Ett träd kastar en föränderlig skugga på marken när det växer upp mot solen, för att fånga solljus och därmed erhålla energi. Trädet förändrar jordmånen när det dör och blir till mylla. En fågel hackar sig ur sitt ägg vid födseln och låter äggskalen falla till marken pch "skräpa ner" denna mark. Sedan äter den upp djur som fångas in från omgivningen. Fågeln förändrar jordmyllan med sin avföring. Fågeln förändrar träden genom att bygga bon i dem. Fågeln stör stillheten i skogen med sina läten och sin sång. Fågeln orsakar små strömmar i luften när den flyger o.s.v.

Och genom alla miljarder år av jordens historia har naturen genomgått förändringar. När jorden först uppstod lär atmosfären ha bestått nästan uteslutande av sådana gaser som väte, kväve, metan, koldioxid och kanske svavelväte. Sedan så småningom uppstod s.k. cyanobakterier. De bröt ner metanet och koldioxiden, och ersatte dessa gaser med syre. Hela jordens atmosfär förändrades till sin sammansättning radikalt av livet - nästan med detsamma så snart som livet hade uppstått.

Och sedan dess har förändringarna fortsatt! Havets planktonorganismer har, när de har dött och regnat ner till havsbotten, gett upphov till kalksten - som idag utgör stora delar av berggrunden. Bakterier har oxiderat en stor del av de sulfidmineraler som tidigare var ymnigt förekommande - med följd att idag är oxid- och sulfatmineraler mera ymnigt förekommande i jordskorpan. Och om det inte hade varit för att cyanobakterierna hade ökat halten av syre i atmosfären radikalt, skulle det idag inte finnas något skyddande ozonskikt överhuvudtaget högt uppe i atmosfären.

Jordens klimat har förändrats radikalt gång på gång under alla de gångna miljardertals år av jordens historia. Ibland har jorden varit mycket varmare än idag. En gång i tiden, för ca. 100 miljoner år sedan, vandrade ju dinosaurier omkring nära Sydpolen. Och ibland har jorden varit mycket kallare än idag. En gång i tiden, för ca. 1 och 1/2 miljarder år sedan, lär det ha varit så iskallt att samtliga världshav blev bottenfrusna! Ibland har jordklimatet varit mycket fuktigare än idag. För ca. 400 à 300 miljoner år sedan var stora delar av jorden täckta av sumpmarker med tät växtlighet, som blev till dagens stenkolsfyndigheter. Ibland har jordklimatet varit mycket torrare än idag. Stora delar av dagens Amazonas var en gång i tiden, för miljontals år sedan, torr gräsmark. Jorden har haft perioder med kataklysmer som massiva vulkanutbrott, t.ex. de som gav upphov till de jättelika "Deccan Traps" och "Siberian Traps" i Indien respektive Siberien, Och det har varit många olika perioder med katastrofala komet- och meteornedslag, översvämningar, istider, jättelika skogsbränder m.m.

Så länge det finns liv överhuvudtaget kommer det att finnas förändring. Stillhet är ju faktiskt detsamma som döden i biologiska sammanhang.

Och mycket följdriktigt: om miljörörelsen får sin vilja igenom, då kommer åtminstone massor av människor att dö! Om miljörörelsen lyckas förhindra oss människor från att fortsätta med att förändra naturen - t.ex. genom att röja skog för att skaffa oss jordbruksmark eller genom att använda genteknik för att odla mera mat - då kommer miljardertals av oss människor att dö av svält. Om miljörörelsen lyckas förhindra oss människor från att förändra naturen genom att förbränna fossilbränslen för att skaffa sig energi - då kommer miljarder av oss att dö av sådana orsaker som köldskador. Om miljörörelsen lyckas förhindra oss människor från att förändra naturen genom att använda artificiella kemikalier - då kommer massor av oss att dö utav brist på sådana grundläggande nyttigheter som mediciner, förpackningar och byggmaterial.

Stillhet och stagnation, d.v.s. döden - det är miljörörelsens principiella mål! För att människorna skall kunna överleva måste de tillåtas att göra det som alla andra levande varelser gör – de måste tillåtas att precis hela tiden förändra miljön omkring dem!

Miljörörelsen måste därför stoppas!

Ekologismen liknar marxismen

Miljörörelsens filosofi, ekologismen, kan på ytan förefalla vara raka motsatsen till marxismens filosofi. Miljörörelsen dyrkar ju naturen, och den vill offra industrisamhället till förmån för den förment heliga naturen. Ekologisterna vill ju stoppa byggandet av kraftverk, fabriker, motorvägar o.s.v. - närhelst ett sådant stopp förefaller gagna bevarandet av ”gröna ytor” och ”hotade arter”. Marxisterna däremot - de verkar dyrka industrisamhället. De marxistiska regimerna i Öststaterna gav ju högsta prioritet åt byggandet av stora, smutsiga stålverk, kraftverk, kolgruvor o.s.v. Så marxismen kan väl inte likna ekologismen?

Jodå, om man granskar ekologismens respektive marxismens filosofier litet närmare, går det att upptäcka många gemensamma drag.

Den mest fundamentala likheten mellan ekologismen och marxismen är den att båda dessas filosofier är oerhört fientliga mot förnuftet. Detta påstående kan verka osannolikt vid första påseende. Ekologisterna hänvisar ju till den vetenskapsgren som heter ”ekologi” för att rättfärdiga sina politiska krav. Så är inte ekologisterna anhängare av vetenskap och förnuft? Och marxisterna - de slår sig för bröstet och basunerar ut att de minsann är vetenskapliga socialister! Så är inte marxistena anhängare av vetenskap och förnuft?

Om man granskar ekologisternas sätt att argumentera för sina åsikter i sömmarna - då upptäcker man att deras argumentationsmetoder är allt annat än förnuftiga. De ”gröna” börjar med en förutfattad mening, som t.ex. den att människan håller på att orsaka en katastrofal ”global uppvärmning” med sin fossilbränsleeldning, och fabricerar sedan data för att ”bevisa” denna förutfattade mening. Den senaste tidens avslöjanden [Jag skrev denna essä på hösten av år 2010] om ”Climategate” har dokumenterat i detalj hur detta har gått till. Vetenskapsmän har bluffat med falska data och vantolkning av data för att ”bevisa” teorin om global uppvärmning.

Och miljörörelsen har vid tidigare tillfällen bluffat med data i fråga om många andra miljöfrågor också. De ”gröna” har använt förfalskade forskningsdata för att t.ex. ”bevisa” att DDT är farlig för människor och högre djur, att dioxin är en av de mest giftiga och farliga kemikalier som finns, att bekämpningsmedlet Alar är giftig i de mängder som förekommer på behandlade äpplen, att svaveldioxidutsläppen håller på att döda våra skogar o.s.v. Samtliga dessa allmänt vedertagna påståenden är i själva verket vandringshistorier!

Och miljörörelsens självaste agenda är ju att rasera industrisamhället - som är en yttring och en konsekvens av förnuftet. De ”gröna” vill ju stoppa användning av nästintill samtliga sorters moderna teknologier – kärnkraft, plaster, aluminium, genmodifierade livsmedel, besprutningsmedel i jordbruket o.s.v.

Så ekologismen är fientlig mot förnuftet.

Men är marxismen - den där s.k. ”vetenskapliga socialismen” - är den en fiende till förnuftet också? Ja. Tänk på att marxismen egentligen förnekar att självaste medvetandet överhuvudtaget existerar! Eller åtminstone så förnekar marxismen att det mänskliga medvetandet har någon kausal betydelse. Marxismen förespråkar en filosofisk idé som kallas ”materialismen”. ”Materialismen” är namnet för den filosofiska idén att allt som existerar är materia. Marxister säger att vi vet att exempelvis stenar, stål och muskler existerar. Men vi vet inte, säger marxisterna, att våra egna medvetanden existerar. Man kan ju inte ”ta på” ett medvetande - så resonerar marxisterna. Därför existerar inte medvetandet, inbillar sig marxisterna.

På sin höjd kan en marxist gå med på att medvetandet existerar - men att det bara är som ångan som pyser ur ett ånglok - d.v.s. att medvetandet inte har någon praktisk, kausal betydelse. Det är ju därför som marxister påstår att allt som betyder något i produktionen är muskelarbetet som utförs av arbetarna på fabriksgolven. Marxisterna förnekar att det intellektuella arbetet, d.v.s. tänkandet - som utförs i högre grad av kapitalisterna och bolagsdirektörerna än av arbetarna - de förnekar att det arbetet spelar någon roll för produktionen. Det är ju därför som marxisterna hävdar att aktieägarna och bolagsdirektörerna är parasiter - parasiter som ”suger ut” arbetarna.

Nå - om marxismen förkunnar att medvetandet, d.v.s. tänkandet, antingen inte existerar eller att det annars åtminstone inte spelar någon praktisk roll i människornas liv - hur kan då marxisterna sägas vara något annat än fiender till förnuftet?

Vidare förklarar marxisternas historiesyn uttryckligen att idéer inte spelar någon roll för historiens gång. Marxisterna hävdar att människornas handlingar inte beror på deras idéer, utan att de beror på yttre ekonomiska faktorer. Marxisterna hävdar att arbetarna agerar på ett sätt därför att de saknar ägda produktionsmedel, medan kapitalisterna agerar på ett helt annat sätt därför att de äger produktionsmedlen.

Så förnuftet spelar ingen som helst roll i människornas liv, enligt marxisterna. Marxisterna är således fiender till förnuftet - trots allt det där ordbajs om att de är ”vetenskapliga” socialister.

Att både ekologisterna och marxisterna är fiender till förnuftet har konsekvenser för bådas ställningstaganden i andra filosofiska frågor.

Inom etiken är både ekologisterna och marxisterna emot den enskilde människans egennytta.

Ekologisterna säger att människor skall underkasta sig djurens, trädens och jordens påstådda intressen. Marxisterna säger att människor skall underkasta sig kollektivets påstådda intressen. Enligt ekologisterna äger naturens påstådda intressen företräde. Enligt marxisterna äger arbetarklassens påstådda intressen företräde. Det är faktiskt inte konstigt att fiender till förnuftet förespråkar en självuppoffringsmoral. Ty idén att det är gott att ge upp det som är värdefullt är nämligen en irrationell idé - och det är bara logiskt att fiender till förnuftet skall förfalla till att förespråka sådana irrationella idéer.

Ytterligare en konsekvens av ekologisternas och marxisternas hat mot förnuftet är att de företräder bådadera principen étatismen i politiken.

Étatismen är idén att staten skall ha en omfattande och godtycklig makt, enkannerligen är den idén att staten skall få lov att kränka de enskilda människornas rättigheter. Om enskilda människor inte besitter ett förnuft som förmår fatta verkligheten, då kan ju enskilda människor inte veta vad som är gott och ont. Då måste, enligt logiken, någon auktoritet tvinga dessa sinnesslöa människor till att göra det som är ”gott”. Och den mäktigaste auktoriteten som ekologisterna och marxisterna kan åkalla till att tvinga fram det ”goda” är förstås staten. Så både ekologisterna och marxisterna vill att staten skall ha en omfattande - ja t.o.m. en totalitär - makt. Ekologisterna vill att en mäktig stat skall stoppa fossilbränsleeldningen, tvinga fram återvinning, fördyra bilismen och flygresandet o.s.v. Marxisterna vill att en lika mäktig stat skall centralplanera hela ekonomin, förbjuda privata vinster, omfördela människornas egendom o.s.v.

Hur ska det gå nu framöver för mänskligheten?

Marxismen är inte längre speciellt populär. Marxismen är nästan död. Det är bra. Men tyvärr är miljörörelsen fortfarande ”poppis”. Ekologismen frodas för närvarande. Det är inte bra.

Miljörörelsen är minst lika irrationell och ond som marxismen någonsin var. Miljörörelsen är helt enkelt marxismens ovärdiga arvtagare. Vi måste vakna och förkasta ekologismens filosofi och politik - precis som de flesta av oss äntligen har vaknat och har förkastat marxismens filosofi och politik.

Spola ekologismen! Värna människan!