Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Friday, May 14, 2010

Därför är inte heller jag sosse

Till skillnad från Olle Wickbom [Om jag minns rätt var Olle Wickbom en Folkpartist som gjorde en stor grej av att han kom från en arbetarfamilj - men ändå inte valde att bli Socialdemokrat] kommer jag inte från en arbetarfamilj. Min far var en bankdirektör de sista åren innan han pensionerades. Och vi  (d.v.s. min mamma, pappa och syster) bodde i välmående förorter i USA under elva år av min barndom. Min far jobbade på ett kontor på Manhattan under 1960-talet och sålde svenska industriprodukter på den nordamerikanska marknaden.

Men jag har ingen högre utbildning. Jag slutade skolan när jag fyllde sexton. Och jag har försörjt mig genom att arbeta som industriarbetare under nästan hela mitt vuxna liv. De senaste 30 ½ åren, ända fram tills senaste årsskiftet då jag blev arbetslös [Jag skrev ursprungligen denna essä på våren av år 2010], jobbade jag på ett verkstadsföretag som excenterpressare. Men jag har aldrig i mitt liv hejat på socialdemokraterna. Jag avskyr sossarna!

Varför avskyr jag sossarna? Jag är arbetslös. Jag bor i en hyresrätt i förorten Skarpnäck. Jag saknar förmögenhet. Faktum är att jag är nästan pank, p.g.a. en personlig tragedi som jag drabbades av för ett par år sedan. Tja - att jag inte är socialdemokrat beror helt och hållet på filosofiska, principiella faktorer. Det har ingenting med krassa ekonomiska kalkyler att göra.

Vilka filosofiska principer talar emot socialdemokraterna i mina ögon? Tja - jag är övertygad om att sossarna är principiella motståndare till sådana goda moraliska principer som rättvisan och individens frihet. Och eftersom socialdemokraterna är motståndare till en rationell moral så är de också fiender till sådana ”praktiska” värden som välfärden.

Jag kan nog bäst förklara min inställning till sossarna genom att berätta om hur den utvecklades. Jag flyttade tillbaka till Sverige år 1970 från USA, där jag hade levt sedan jag var fem år gammal. Återkomsten till Sverige kändes som en kalldusch och en chock. Jag upplevde den andliga miljön i Sverige som en gräslig mardröm. Jag kände på mig att jag var omgiven av ondska. Jag kunde inte då förklara varför jag kände så - men jag kände "i magen" att det fanns massvis med lömsk ondska runtomkring mig hela tiden.

Speciellt Sveriges dåvarande statsminister, Olof Palme, gav mig rysningar. Jag var övertygad om att den gubben verkligen var en ond man - fast jag kunde inte riktigt förklara varför, eftersom jag då fortfarande var filosofiskt okunnig. Det enda jag kunde säga var något i stil med ”Olof Palme och de övriga socialisterna och kommunisterna förföljer höginkomsttagarna och de rika. Och på vilket sätt är det ett brott att vara ekonomiskt framgångsrikt? Varför skall man förstöra för en människa, så snart hon uppnår en framgång i livet?”

Men numera förstår jag exakt varför jag besvärades så mycket av samhället runtomkring mig på 1970-talet - då jag har studerat filosofin objektivismen sedan dess. Jag hade på känn redan innan jag upptäckte objektivismen att den svenska kulturen var fylld av något som inom objektivismen kallas för ”hatet mot det goda för att det är det goda”. Detta fenomen är den yttersta formen av ondska. Den vardagliga benämningen på detta fenomen, som i stort sett alla svenskar känner till och vet betydelsen av, är "avundsjukan". Men begreppet ”avundsjuka” pekar betraktarens förnuft endast mot den synliga toppen av det giftiga isberget som hatet mot det goda för att det är det goda utgör. Hatet mot det goda för att det är det goda betecknar inställningen hos den människa som är så in i helsike ond och så själsligt sjuk att hon hatar det som hon själv anser är gott. Hon hatar det som hon själv anser utgör ett värde. D.v.s. hon hatar allt det som hon själv vet gagnar livet.

Ett exempel på detta fenomen är socialisterna som tycker att pengar är något bra att ha - men som hatar och förföljer varje människa så snart hon har lyckats erhålla mycket pengar. Socialister tycker att pengar är ett värde, de vill ju gärna nalla andras pengar åt sig själva, men de hatar alla andra människor som råkar ha mycket av detta värde. Och det oavsett om vederbörande har tjänat ihop sin förmögenhet genom produktiva insatser eller genom brottsliga metoder. Och den hemska sanningen är att socialisterna, som hatar det goda för att det är det goda, hatar en rik och ärlig och särdeles produktiv affärsman mycket mera än de hatar en gangster som har lyckats sno ihop en förmögenhet genom sådant skumrask som droghandel och trafficking!

Ett annat praktexempel på hatet mot det goda för att det är det goda var Olof Palmes ”insatser” som utbildningsminister. Olof Palme var berömd för att ha yttrat orden att "barnen inte skulle få lära sig i sin egen takt, därför att då skulle somliga barn lära sig mera än andra". Så - Olof Palme måste rimligen ha haft uppfattningen att intelligens och kunskaper utgör viktiga värden. Men han hatade intensivt de barn som lyckades erhålla mycket av de värdena. Olof Palme vill ju hindra de ivrigaste och mest intelligenta barnen från att lära sig mera än de andra. Han ville bromsa och frustrera de mest vetgiriga barnen. Och det betyder faktiskt att han ville utsätta de bästa och mest vetgiriga barnen för en raffinerad psykisk tortyr. Med tanke på sossarnas skolpolitik är det inte att undra på att rekordmånga svenska tonåringar idag behöver psykiatrisk vård (enligt uppgifter i dagspressen)!

Nu börjar du fatta varför jag avskyr socialdemokraterna och varför jag avskydde Olof Palme? Socialdemokraterna är fiender till det som är gott. Därför att de hatar det goda för att det är det goda. Detta innebär att sossarna vill ha den exakta motsatsen till rättvisa. De vill straffa människor när de gör något bra – som t.ex. att producera mycket och därmed tjäna mycket pengar, eller som att prestera bra i skolan och därmed lära sig mycket. Och de vill belöna människor när de gör något dåligt – sossarna vill t.ex. ge missbrukare socialbidrag och vård på de produktiva medborgarnas bekostnad, och sossarna vill ge brottslingar vård eller tidiga frigivningar i stället för straff. Och sossarna vill tvinga de mest produktiva rika till att betala de högsta skatterna, samtidigt som de vill låta de minst produktiva fattiga ta emot de största bidragen!

Så du ser – sossarna är principiella fiender till rättvisan. De vill åstadkomma den exakta motsatsen till rättvisa. De vill att människor skall belönas för sina laster och bestraffas för sina dygder.

Denna ondska oroade mig så pass mycket under de första åren efter min återkomst från USA år 1970 att den till en väsentlig grad bidrog till att jag utvecklade en psykos. Jag blev schizofren år 1972 - och som en följd därav vårdades jag i över ett år som psykfall på Ulleråkers mentalsjukhus. Och en del av orsaken till min psykos var den radikala ondska som sossarna hade fyllt det svenska samhället med - och som jag inte tålde!

Sossarna är också fiender till den enskilda människans frihet. Det svenska folket är ju idag insnärjt i en tvångströja av regleringar och kontroller.

En arbetare som gör misstaget att gå med i facket får det inte lätt av facket att senare utträda, när han inser sitt misstag och vill lämna facket. Det vet jag av egen erfarenhet. De svenska fackföreningarna hyser inga betänkligheter för att kränka arbetarnas, d.v.s. de ”egnas”, föreningsfrihet.

Och det är ännu värre för företagarna. De är kedjade till händer och fötter av godtyckliga lagar och förordningar. De behöver anlita experter för att med nöd och näppe undvika att ovetande bryta mot någon arbetsmarknadslag eller skatteregel.

Och miljoner svenska lönearbetare har inget alternativ till att antingen ta anställning hos stat eller kommun, med allt vad det innebär av att ta emot order från snorkiga byråkrater, eller annars byta yrke. Om en svensk vill arbeta som läkare, sjuksköterska, lärare - eller t.o.m. bara som sophämtare - måste hon finna sig i att jobba åt det ”offentliga”. Det är som om vi levde i en öststat.

Så sossarna är fiender till friheten. De vill av principiella skäl att individuella människor skall vara underkastade under kollektivet – under ”folket”. Och folkets röst på jorden är förstås STATEN. Så sossarna missar ingen möjlighet att öka statens makt på bekostnad av medborgaren. ”Samhället framför allt”. Eller som en berömd socialist vid ett par olika tillfällen uttryckte det ”Allmännyttan går före egennyttan” och ”Jag behöver inte socialisera företagen. Jag har socialiserat människorna i stället!” (socialisten som yttrade de bevingade orden i de sista två citaten var Adolf Hitler).

Att välfärden förstörs när man bekämpar rättvisan och friheten borde framstå som alldeles självklart. Om man exempelvist straffar människor närhelst de är duktiga på att producera - då måste bara produktionen lida skada! Och när man sätter producenterna i en tvångströja av godtyckliga lagar, regleringar och kontroller - då måste detta ha som resultat att de inte har någon möjlighet att producera tillnärmelsevist lika mycket som de skulle vilja.

Och inte nog med att det produceras mindre än det skulle ha gjorts i ett fritt och rättvist samhälle. Av det som ändå produceras slösas oerhört mycket bort av den byråkratiska välfärdsstaten. Den svenska offentliga sektorn förbrukar uppemot 65% av BNP, om man räknar med de (improduktiva) transfereringarna. Och som vi alla vet är det en erbarmligt låg kvalitet på den sjukvård, skolutbildning, äldreomsorg, barnomsorg o.s.v. som vi får för de pengarna.

Så sossarna förstör faktiskt välfärden. Trots, eller snarare sagt på grund av, att de slår vakt om välfärdspolitiken.

Så ja, jag är en inbiten fiende till socialdemokraterna. Men jag röstar på dem ändå!

Varför röstar jag på mina fiender? Därför att de är trots allt inte mina värsta fiender! Moderaterna – Olle Wickboms parti – är ännu värre än sossarna. Moderaterna gör frihetens och rättvisans sak ännu mera skada än socialdemokraterna gör. Därför att moderaterna låtsas bara bekämpa socialismen - och de låtsas inte ens bekämpa välfärdspolitiken. Vi har ju haft en moderatledd borgerlig regering i mera än tre år nu. Och vem kan säga att de har rullat tillbaka välfärdsstaten? Kan ens Olle Wickbom förneka att den borgerliga regeringen har fört i stort sett exakt samma sorts politik som Mona Sahlin och hennes kompisar skulle ha fört, om de hade suttit i Rosenbad istället för Fredrik Reinfeldt och alla hans ja-sägare?

Men om moderaterna och sossarna för i stort sett samma politik – då kvittar det väl vem jag röstar på? Då kan jag väl rösta på sossarna lika gärna som på moderaterna? Nej. Det finns en mycket väsentlig skillnad mellan en moderatledd regering och en sosse-regering. Om sossarna själva sitter vid makten och förstör Sverige med sin välfärdspolitik, då blir det av naturliga skäl inte så lätt för sossarna att skylla eländet ifrån sig på kapitalismen. Men om moderaterna leder regeringen och förstör Sverige med samma sorts politik, då kan kapitalismen lättare göras till syndabock för eländet som skapas av den socialistiska välfärdspolitiken. Eftersom alla ju ”vet” att moderaterna är ”Kapitalets” parti!

Så jag röstar på socialdemokraterna. Trots att jag antagligen avskyr dem ännu mera än Olle Wickbom gör. Moderaterna måste, för kapitalismens ryktes skull, hållas borta från makten.

No comments:

Post a Comment