Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Saturday, February 27, 2010

Är jag en sexförbrytare?

Moderaten Carina Hägg, vänsterpartisten Marianne Ericsson och miljöpartisten Esabelle Dingizian skrev nyligen här på Newsmill en artikel där de ivrigt förespråkade en utvidgning och skärpning av ”sexköpslagen”. [Jag skrev ursprungligen denna essä som ett svar på ett debattinlägg av nämnda två damer på debattsajten Newsmill i början av år 2010.]

Vad är sexköpslagen? Den är en lag som skall stoppa prostitutionen. Men vad, exakt, är det som sexköpslagen förbjuder? Den förbjuder förstås köp av sex. Men då undrar jag – om det är ett brott att ”köpa sex” – är då jag själv kanske en brottsling? Är jag själv en sexförbrytare?

Så här ligger det till. I maj förra året kom jag i kontakt med en kvinna, Thi, via en kontaktförmedlingstjänst på Internet. Jag var på jakt efter en hustru, och Thi ville skaffa sig en man. Så jag dejtade Thi under sommaren.

Medan jag dejtade Thi bjöd jag henne flera gånger på en fika på kaféer i Stockholm. Jag brukade betala. Jag bjöd Thi flera gånger på bio – bl.a. på den senaste Star Trek-filmen, den senaste Natt på muséet-filmen och den senaste Terminator-filmen. Jag betalade biljetterna för båda av oss. Jag bjöd Thi några gånger på krogen dessutom. Jag betalade notan. Vidare gav jag vid några tillfällen Thi en mindre summa pengar. Thi var en invandrare (från Vietnam) som väntade på uppehållstillstånd. Så hon fick inte lov att arbeta. Hon levde på socialbidrag - och hon hade ont om pengar. Jag hade ett heltidsjobb - så jag hade råd att hjälpa henne.

Då uppstår frågan – gjorde jag mig skyldig till ”köp av sex”? Det var ju så att jag hela tiden var kär i Thi, och att jag hoppades att hon skulle gifta sig med mig om jag var tillräckligt snäll mot henne. Men varför var jag kär i Thi? Det berodde till stor del på att jag längtade efter att få idka sex med henne! Det var ju inte fråga om blott och bart den där omtalade ”platonska kärleken”. Och varför ville jag gifta mig med Thi? Till stor del därför att jag ville slippa behöva runka för att få utleva min sexualitet. Jag skulle aldrig ha velat gifta mig med Thi om hon hade förklarat för mig att hon avsåg att aldrig tillåta mig att ha sex med henne. Oavsett hur mycket hon sade sig älska mig och oavsett hur mycket jag gillade henne som person.

Nu kanske förespråkarna av lagen mot sexköp skulle invända att lagen endast vänder sig mot ”rena” byten av pengar mot sex, d.v.s. mot affärer där ingen kärlek existerar. Tja, jag gifte ju mig faktiskt med Thi den 22:e augusti förra året. Men Thi hade sex med mig flera gånger innan vi gifte oss - under tiden då vi ”bara” dejtade. Om polisen innan vi gifte oss hade fått för sig att jag inte älskade Thi - utan bara var ute efter sex då jag bjöd henne på fika, bio och krogen – hur skulle jag då ha kunnat bevisat att det inte var på det viset att jag bytte pengar mot sex? Och dessutom – även efter det att vi gifte oss, hur skulle jag ha kunnat bevisa för utomstående att jag verkligen älskade Thi och inte bara betraktade min hustru som ett stycke kött?

Jag försöker faktiskt inte larva mig. Jag menar det här på fullt allvar. Det är nämligen en allvarlig rättsfråga det handlar om –  nämligen om hur man skall kunna bevisa något, i lägen där man försöker tillämpa icke-objektiva lagar? Med icke-objektiva lagar menar jag sådana lagar som förbjuder handlingar där ingens rättigheter kränks, d.v.s. där ingen initierar bruk av våld mot andra. Det ligger i sakens natur att närhelst det är fråga om icke-objektiva lagar, blir det omöjligt att säkert skilja mellan fall där någon bryter mot lagen och fall där de inte gör det.

Det är inte så lätt som man vid första påseendet skulle kunna tro att slå fast när ett sexköp har förekommit. Det är ju nästan alltid så att när en man dejtar en kvinna, så bjuder den ena av dem (oftare mannen än kvinnan, sådana är våra traditioner) den andre på olika trevliga saker - som en fika, en middag, blommor, ett biobesök o.s.v. Hur skall rättsväsendet på ett säkert sätt skilja mellan ”godkänt" dejtande och "icke-godkänt" köp av sex?

Samma problem uppstår med en massa andra icke-objektiva lagar.

T.ex. lagarna som begränsar människors rätt att invandra till Sverige. Våra lagar säger att en utlänning måste ha ”giltiga” skäl för att få flytta till Sverige. Hon fär t.ex. flytta till Sverige om hon är utsatt för "allvarlig politisk förföljelse". Men hur mycket förtryck måste en människa utsättas för, för att hon ska anses vara utsatt för ”tillräckligt” allvarlig politisk förföljelse för att ha rätt att invandra till Sverige? Det förekommer ju politiskt förtryck i någon grad i vartenda land i världen. Räcker det t.ex. med att man riskerar att sättas i fängelse för att man kritiserar regimen? Just hur stor måste risken i så fall vara? Får man invandra till Sverige om regimens skattemyndigheter utsätter en för trakasserier för att man tillhör oppositionen?

Jag har personligen fått uppleva en del av problemen med lagarna mot rätten till invandring på nära håll. Även efter det att jag förra året gifte mig med Thi ville Migrationsverket fortfarande utvisa Thi till Vietnam. Migrationsverket menade att det kunde vara så att Thi och jag bara hade ingått ett s.k. skenäktenskap - i syfte att åstadkomma att hon skulle få stanna i Sverige. Och hur skulle Thi och jag kunna motbevisa den misstanken? Skulle vi ha monterat upp en videokamera i vårt sovrum, spelat in våra nätter tillsammans och sedan skickat videobanden till Migrationsverket? (Det visade sig till sist att Thi fick stanna i Sverige ändå, av helt andra orsaker än vårt äktenskap.)

Ytterligare ett exempel på icke-objektiv lagstiftning är lagarna mot narkotika. På vilket sätt kränks någon människas rättigheter om en vuxen människa, som är vid sina sinnens fulla bruk, är så dum så att hon själv fattar beslutet att använda narkotika? Normalt sett är ingen utsatt för våld då en vuxen människa köper narkotika av en annan och sedan stoppar det i sig. Det är bara en fråga om dumhet - det är inte en fråga om våld. Och det uppstår faktiskt väldiga problem med att bevisa om och när lagarna mot narkotika har brutits. Staten måste ju bestämma vilka av alla miljontals kemiska substanser det är som skall vara förbjudna. Och myndigheterna har oerhörda problem med hindra ”brottslingarna” från att hela tiden hålla sig ett steg före. ”Brottslingarna” hittar hela tiden på nya rusmedel - och myndigheterna har svårt att hinna med att förbjuda dem i tid, innan de får spridning! Och hur skall man dra gränsen mellan en substans som är ett ”rusmedel” eller som är ”vanebildande” å ena sidan - och ett som inte är det? Varför skall t.ex. just cannabis vara olaglig - men inte tobak och alkohol - eller socker för den delen?

Andra exempel på icke-objektiva lagar där omöjliga gränsdragnings- och bevisföringsproblem uppkommer är lagarna mot olika sorters diskriminering, lagarna mot hets mot folkgrupp och lagarna mot ekonomiska monopol (d.v.s. antitrustlagstiftningen).

Förutom att det ofta är omöjligt att veta säkert när en icke-objektiv lag verkligen har kränkts uppstår också problem med att lagarna gör själva ”problemen” värre.

Lagen mot sexköp t.ex. har som följd att de prostituerade blir ännu mera utsatta. Författarna till den ovan nämnda artikeln påpekar själva i artikeln att massor av invandrade prostituerade kvinnor är hjälplöst utelämnade åt sina hallickar - av sådana skäl som att de inte kan det svenska språket, att de inte känner till den svenska lagstiftningen o.s.v.

Nå, är det inte uppenbart att en stor del av orsaken till att dessa stackars kvinnor förblir i hallickarnas klor är just förhållandet att de är livrädda för att bli utvisade om de går till polisen? Massor av prostituerade invandrarkvinnor lär komma från fattiga förhållanden i länder som Ryssland, Thailand och olika andra östeuropeiska och asiatiska länder. Det är väl så att många av dessa kvinnor stannar kvar i prostitutionen därför att de inte vill riskera att ”skickas tillbaka” till en tillvaro där de kanske skulle svälta? Vore det inte ett bättre sätt att hjälpa dessa kvinnor att bara avskaffa de icke-objektiva lagarna mot rätten att invandra till Sverige - i stället för att ytterligare utvidga den lika icke-objektiva lagen mot sexköp?

Jag vill nu inte att folk skall missförstå mig. När jag kritiserar lagarna mot narkotika och sexköp, gör jag det inte för att jag tycker att narkotikahandel och narkotikamissbruk samt sexköp, utgör moraliskt acceptabla beteenden. Jag tycker att det är moraliskt förkastligt att handla med eller använda narkotika samt att gå till prostituerade. (Däremot tycker jag givetvis inte att det på något sätt är omoraliskt att invandra till Sverige. Jag beundrar faktiskt människor som uppskattar friheten så mycket att de gör sig besväret att flytta till ett relativt fritt land som Sverige.) Jag menar bara att staten inte skall lagstifta mot företeelser blott och bart för att de är omoraliska. Det måste vara fråga om en rättighetskränkning också, för att en företeelse rätteligen skall kunna göras olaglig. Om det skulle räcka med att en företeelse vore omoralisk för att staten skulle lagstifta mot den – då skulle väl staten få lagstifta mot lättja, frosseri, avundsjuka o.s.v.? Och då skulle vi väl få en totalitär polisstat på halsen fortare än kvickt?

Nej, om vi accepterar företeelsen att politikerna stiftar lagar mot saker som inte utgör rättighetskränkningar - utan som bara är saker som politikerna av olika skäl inte gillar – t.ex. sexköp, rasism, invandring, ekonomiska monopol, höga inkomster och stora förmögenheter – då kommer utvecklingen att tendera att gå mot allt flera och flera sådana lagar allteftersom. Och så småningom slutar det med att Sverige blir till en polisstat.

Om du tror att jag överdriver – lägg bara märke till de hiskeliga saker som somliga feminister, socialister och multi-kulturalister pratar om på fullt allvar. Somliga multi-kulturalister snackar t.ex. om att tillåta muslimer att få tillämpa ”sin” sharia-lagstiftning i Sverige, och om att kriminalisera blotta uttalandet av ordet ”neger”. Somliga feminister påstår på fullt allvar att samtliga män är skurkar, och att män som sådana är kvinnornas naturliga fiender.

Så slutsatsen av allt detta är därför att vi aldrig någonsin borde tillåta våra politiker att stifta icke-objektiva lagar. Icke-objektiva lagar är dåliga lagar - de leder i förlängningen till tyranni!

No comments:

Post a Comment