Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Thursday, August 27, 2009

Rätt åt pensionärerna!

Sam Sandberg, ordförande för SKPF (ett parasiternas förbund), skriver i artikeln ”Varför får gamle far och mormor mindre inkomst nästa år?” att det är synd att regeringen tydligen kommer att tillåta att pensionärerna får det sämre nästa år [Jag skrev ursprungligen denna essä på sommaren av år 2009]. Det tycker inte jag. Jag tycker att det är bara rätt åt majoriteten av pensionärerna om pensionerna sänks!

Som man bäddar får man ligga. De pensionärer som ”satsade” på välfärdspolitiken, med dess folkpension och ATP, för att klara ålderdomen - de satsade på parasitism som en strategi för att klara sin ålderdom. Det ”avgifts”-finansierade (d.v.s. det skatte-finansierade) pensionssystemet är som bekant grundat på fördelningsprincipen. Fördelningsprincipen betyder att varje generation räknar med att klara sin ålderdom genom att parasitera på sina barn. Och de räknar med att barnen skall gå med på detta förfarande, därför att barnen får ett löfte från sina föräldrar att de (barnen)  i sin tur skall få klara sin ålderdom genom att parasitera på barnbarnen! Pensionssystemet är ett enda stort kedjebrev - ett generationernas pyramidspel.

De unga pungslås med skatter (som kallas för ”arbetsgivaravgifter” för att dölja vad det är fråga om) för att finansiera föräldragenerationens av staten påbjudna pensioner. Dessa pengar används till den innevarande pensionerade föräldragenerationens löpande konsumtion. Den överväldigande delen av dessa skatter investeras således inte. Så när de unga småningom blir gamla - då kommer inte produktionen att ha ökats tillräckligt mycket för att täcka deras pensioner. Då uppstår det ett tryck på politikerna att antingen sänka de tidigare ungas men numera gamlas pensioner, eller alternativt sänka de nu befintliga ungas välfärd.

Så generation ställs mot generation. Hur som helst kommer välfärden i gungning. Och det är pensionssystemets och den övriga välfärdspolitikens fel!

Det är själva systemet det är fel på. Systemet är nämligen till sin natur parasitär.

De svenskar som på 1930-talet och 1940-talet skapade välfärdspolitiken, och som på 1950-talet röstade igenom det tillhörande pensionssystemet, begick en illgärning. De förtjänar att straffas för denna illgärning. De förtjänar att straffas hårt. Det är därför bara bra att pensionerna kommer att urholkas nästa år. Jag säger: ”Bring it on, baby! Serves the bastards right!”.

Men - är det inte faktiskt så att det fanns en del svenskar på 1930-talet och 1940-talet som var motståndare till välfärdspolitiken och till det parasitära offentliga pensionssystemet?

Jo, det fanns det. Inte så många - men ändå.

OK. Vore det inte då orättvist om denna "moraliska minoritet" skulle gå miste om de förmåner som de utlovades?

Nej, om de hade varit moraliskt anständiga så hade de insett redan när de var unga att de inte hade någon rätt till att parasitera på sina barn, via ett pensionssystem som finansierades med skatter och som var byggd på fördelningsprincipen. Och om de hade vartít rationella så hade de också insett att det vore livsfarligt och lättsinnigt att lita på politikernas fagra pensionslöften. Så om de hade varit moraliskt anständiga och rationella hade därför detta fåtal anständiga människor bland svenskarna redan under de goda åren under 1950-talen och 1960-talen, och även under de mindre bra åren därefter, sparat en betydande andel av sina då relativt höga inkomster och investerat dessa pengar. Så att de hade haft privata besparingar och privata försäkringar att leva på nu när de har blivit gamla!

De pensionärer som var moraliskt anständiga och rationella när de var unga, de skulle m.a.o. inte ha något behov av de offentliga pensionerna idag. De skulle klara sig bra nästa år ändå [Jag skrev denna essä år 2009, då det såg ut som om pensionärerna skulle få lägre realinkomster följande år.] - medelst sina privata besparingar och försäkringar. Så de utgör inget problem! Det går därför bra, ur rättvisesynpunkt, att sänka pensionerna nästa år - och gärna även ännu mera under åren därefter. ”Bring it on, baby!”

OK. Just varför får då gamle far och mormor en mindre inkomst nästa år?

Svaret är att det ligger i välfärdspolitikens natur. Välfärdspolitiken är helt enkelt rofferi och parasitism satt i system. Därför förstör välfärdspolitiken i längden människornas vilja och förmåga att producera. Människor fortsätter ju inte att producera tillräckligt mycket i ett samhälle där staten pungslår dem på resultatet av sitt arbete för att finansiera en välfärdsstat. Och om människorna slutar upp med att producera tillräckligt mycket – hur skall då den där välfärden upprätthållas?

Välfärdspolitiken förstör alltså välfärden! Frågan är bara hur lång tid det tar att fullborda förstörelsen.

Om man sparkar sönder en myrstack, går därifrån och kommer tillbaka några dagar senare - då finner man med all sannolikhet myrstacken fortfarande där i gott skick igen. Detta beroende på att myrorna är så enormt arbetsamma att om en svin till människa förstör deras bo - då bygger de bara upp det igen! Det är myrornas livsvilja som kompenserar för marodörens förstörelselusta.

Och likaledes, om politikerna och deras väljare sparkar sönder ett helt lands ekonomi genom att bedriva välfärdspolitik år efter år - då händer något liknande. Medborgarnas livsvilja kompenserar år efter år för politikernas maktbegär samt för väljarmajoritetens lust att parasitera på sina medmänniskor. Producenterna arbetar så hårt att ekonomin inte kollapsar - välfärdspolitiken till trots.

Men om välfärdspolitiken drivs tillräckligt långt, tillräckligt länge - då förmår inte producenterna kompensera för välfärdspolitikens skadeverkningar i all evighet. Förr eller senare börjar produktionen att bli otillräcklig och sent om sider börjar det till slut bli omöjligt att upprätthålla de sociala förmånerna på de utlovade nivåerna. Det är det som äntligen sker nu idag då pensionerna urholkas.

Tack och lov kan parasiter inte komma undan med sitt moraliska fördärv hur länge som helst! Förr eller senare slår verkligheten tillbaka och straffar de eländiga parasiterna.

Vi bör därför glädjas över att pensionerna sänks nästa år! Och vi bör dessutom kräva att politikerna uttalar ett löfte om att helt och hållet avskaffa det offentliga, skattefinansierade pensionssystemet på litet längre sikt.

Var och en bör ta ansvaret för sin egen ålderdom. Ingen bör få lov att luta sig mot staten. Och ingen gammal bör få lov att parasitera på de yngre generationerna.

Politikerna bör sänka pensionerna för de som redan är för gamla för att arbeta. Ända ner till existensminimum!

Och sedan bör staten utfästa sig för att inte betala ut några offentliga, skattefinansierade pensioner alls för de som idag är tillräckligt unga för att de ska kunna hinna skaffa sig tillräckligt med privata besparingar och försäkringar för att klara sig själva under sin framtida ålderdom. Det offentliga pensionssystemet skulle därmed komma att fasas ut - och det skulle vara helt väck om ungefär 30 eller 40 år. Till allas båtnad!

Dagens pensionärer borde vara tacksamma för att vi yngre är så pass snälla att vi inte avskaffar pensionerna till 100% omgående - och helt sonika lämnar de nuvarande pensionärerna att svälta ihjäl ute på gatan! Därför att egentligen är majoriteten av dagens pensionärer så pass moraliskt förtappade att de förtjänar ett sådant öde!

No comments:

Post a Comment